Gå till innehåll

Susv00

Medlem
  • Innehållsantal

    17
  • Gick med

  • Besökte senast

Inlägg postad av Susv00

  1. Måste väl finnas fler än han. Nyss hemkommen från karolinska och idag serverades lunch i form av ett stort lass kokt potatis och brulepudding med kolasås. I tv-rummet finns förutom kaffe och te, även juice, en korg full med kex och kakor samt kaffelängd och marmelad. Dock inget smör.

  2. Min man drabbades under midsommarhelgen av hjärtinfarkt. Han rekommenderas nu äta mer bröd, potatis och ris.

     

    Jag behöver er hjälp att hitta en läkare som förstår att rekommendera andra matvanor, för det är inte lätt för mig att tro mig veta bättre än vitrockarna på karolinska.

     

    Min man har de senaste åren ätit liberal lchf, väldigt strikt under veckorna och mer tillåtande under helgerna och ibland spårat ur helt. Han är inte överviktig och tränar regelbundet samt arbetar som murare.

     

    Han är aldrig stressad.

     

    Han är aldrig sjuk. 

     

    Ändå drabbades han när vi som minst anade, tränandes på gymmet, och nu är han operarad med 6 st metallstents. 

     

    Läkarna är oroade över hans höga kolesterol, men jag vet inga andra värden ännu, än ett totalkolestorol på över 9.

     

    Min man tror nu detta är allt fetts fel, hur ska jag kunna övertyga honom att så inte är fallet.

     

    Finns det en hjärtläkare, gärna i stocholm, där jag kan boka tid?

     

    Snälla hjälp mig, jag är rädd annars att det blir värre och att han medicineras livet ut.

     

    Tack på förhand. Susanne

     

     

  3. Tack HelenaB att du tog dig tid att skriva ett så långt inlägg. Du har så rätt så och inlägget gav mig verkligen perspektiv. Idag kan jag inte ändra på men imorgon har jag alla möjligheter att tänka annorlunda och göra bättre. Snart öppnar Stockholms utedansbanor och det är mitt mål. Har inte dansat på flera år pga artros och inflammation i knän. Dans kan bli min ridning. Tack igen. Nu ska jag boka bastun ;-)

    • Gilla 7
  4. Tack, så mycket kloka ord och allt är så sant. Måste ta tillbaka bestämmande rätten från trollet. En liten parentes är att viktminskningen var från dag 1, dvs 19/2, och inte enbart över påskhelgen. Men det har ju som sagt ingen betydelse, imorgon är en annan dag. Jag ska fokusera på att äta så rent som möjligt, skita i vågen och inte ge upp träningen. Kanske boka ett danspass som belöning :-). Periodisk fasta absolut, vad innebär 16:8, är det som jag tror att man äter under 8 timmar per dygn? Gör man det isf varje dag? 5:2 känns svårare, jag är ofta väldigt hungrig.

     

    Ni är så bra för motivationen och för alla oss som kämpar, lycka till, vi är värda att må bäst :-).

    • Gilla 5
  5. Den 19 februari började jag med gröna kuren. Detta efter vad som kändes som en evighet med en kost enbart baserad på fett och kolhydrater i kombination och litervis med Cola zero. Klarade 4 veckor galant utan större övergångsbesvär. ( fick hjälp och stöd av två arbetskamrater som åt med mig). Mådde genast bättre, fick jämnare humör och blev mycket gladare. Började tom träna. Efter dessa 4 veckor unnade jag mig lite vin vid ett tillfälle men var strax på banan igen. Inför påsken ville jag bli ännu striktare och åt endast fett och protein, lite tråkigt men även det gick bra. Så kom då den stundande påsken och jag kände mig stark och duktig. Åt baconinlindan kycklingfilé, lax med forellromsås, lammrostbiff med tsatsiki på smetana, unnade mig en halv pannacotta med sukrin och lite jordgubbar. Dansade med min man halva natten och livet lekte. Byxor som varit för små kändes stora.

     

    Så vad kunde gå fel? Jo jag ställde mig på vågen tisdag efter påsk och hade inte gått ner ett gram, försökte att inte nedslås utan tog fram måttbandet, men även där utan resultat.

     

    Den kloka rösten försökte tala om att det inte är det viktiga utan att jag bara skulle fokusera på välmående. Men efter att ha bantat hela mitt liv med bla vv, xtravaganza, itrim mm så är jag enormt viktfixerad.

     

    Så jag blev typ deprimerad och sedan dess hetsäter jag. Visserligen lchf så långt det går, men massor av grädde, bär och nötter så nu har jag istället gått upp i vikt.

     

    Hur ska jag komma på banan igen? Humöret är återigen labilt och istället bråkar jag med min stackars man om småsaker, fast jag eg är besviken på mig själv.

     

    Vid sådana här tillfällen önskar jag att det fanns antabus.

     

    Ledig dag, solen skiner men allt jag kommer mig för är att spela spel på paddan.

     

    Det viktigast för att lyckas är nog tålamod, önskar mig enkla lösningar med snabbt resultat, tyvärr funkar det ju inte så.

     

    Är 48 år, 165 och väger 74 kg, mest fett. Kollar urinen nästan varje morgon och ketosstickan visar oftast menna 4-8, men jag vet eg inte vad det innebär.

     

    Alla tips tas tacksamt emot.

    • Gilla 2
  6. post-9397-0-31850900-1427484620_thumb.jpg

     

    Tack för kloka råd och tips.

    Olja kan jag pröva, har provat lotion men det hjälpte inte alls.

    Fast kan jag få hjälp med nr 2 skulle det efter en veckas frånvaro uppskattas.

    Om ni kan se bilden jag bifogade undrar jag om något av mina preparat duger eller om nya ska införskaffas.

    • Gilla 1
  7. Saltbrist kan också orsaka kramper och trög mage. Det är lätt vid fakir att inte få i sig tillräckligt med salt. Det där med mättnadskänslor kan vara knepigt om man är rejält störd i metabolismen. Det är leptinkänsligheten oftast som tar tid att få upp.

    Fakir är bra för detta eftersom det håller insulinproduktionen ner och ger leptinet chansen att komma receptorerna. Fakir är också bra för att motverka sockersug av samma anledning.

     

    Precis som med alla andra signaler om törst, hunger mm kan det vara svårt att tolka mättnadssignaler rätt om man inte vet vad man ska "lyssna" efter. Mitt tips är att äta långsamt och försöka känna när du inte är hungrig längre och ha det som rättesnöre. Det kan vara enklare än att försöka hitta när du är mätt. Ät sedan igen när du är hungrig tills dess att du inte längre känner hunger. Om det går en timme eller sju emellan måltiderna spelar ingen roll. Det finns inga belägg för någon optimal tid mellan måltider.

     

    Själv har jag inte längre samma behov av att vara mätt längre. Det jag upplever som obehagligt i längden är att vara hungrig även om jag inte dippar av det. Jag fungerar som bäst när jag är ohungrig men inte mätt.

     

    Hoppas att du får en glad Påsk utan sockersug. 

    Tack för ditt inlägg. Dricker ganska ofta lite salt utblandat i vatten, men får ändå lätt vadkramp. Nu tar jag mitt magnesium i tablettform ist för den med 2 gram kolh, känns onödiga. Jag antar att tålamod är en viktig ingrediens för att lyckas, är så van att kasta i mig maten både på jobbet och hemma. Tålamod är lite svårt nu när jag känner att jag är på gång, efter så lång tid i beroendeställning, jag blir nästan manisk ;-). Men trägen vinner och så småningom mina leptiner börjar jobba som de ska.

     

    Önskar även dig en glad påsk.

    • Gilla 2
  8. Jag kör "Chelated Magensium" från den där stora amerikanska kosttillskottstillverkaren (vars namn jag glömmer just nu). Biotillgänglighet ska tydligen vara större med den varianten. Dom finns på Life-butiken som ligger på Pub vid Hötorget (jag såg att du bor i Stockholm). Dom tog bort mina vadkramper.

    Jag har även super cal-mag från Great Earth, men har lite svårt att svälja så stora tabletter, men återgår nog till dem tillsvidare. Tack för tipset.

  9. Ok, jag ska alltså äta mer. Jag äter dock bara kött, fisk, ägg, smör, kokosfett, med betoning på fett och dricker kaffe och vatten. Idag tex åt jag fettkaffe till frukost, äggröra med mycket smör till lunch och smörstekt gös med äggasås till middag. Mellanmål blev 20 gr Bregott. Känns som fakir efter det jag kunnat läsa mig till. Räknar eg inte kcal men vill ha lite koll pga att jag har svårt att känna mig mätt, men det kanske kommer med tiden. Har ju jojo bantat hela livet. religös eller inte, så tror jag på det här och att jag ska lyckas. Tar gärna emot erfarna synpunkter och förslag. :-)

  10. Efter att ha kört min variant av gröna kuren, bestämde jag mig för att testa fakir-metoden, efter att ha läst flera av Martina Johansson böcker. Jag gör detta som test och också för att stå emot påsken med alla dess frestelser. Dag 1 och 2 har gått bra. Ketosstickor inhandlade som visade näst högst nu på morgonen. Lite funderingar, jag får mycket Vadkramp, mot det beställde jag magnesium som skulle lösas i vatten, men de innehåller 2 gr kolh per dos, är inte det för mycket om det nu ska kallas fakir? Har svårt att känna mättnad men försöker ligga mellan 1200 och 1800 kcal, är det lagom för viktminskning? Enda träning är crosstrainer och motionscykel 3ggr/vecka. Men har annars ett stående jobb. Mensen kom men upphörde, (kan ju bero på åldern) ;-). Har trots allt fett svårt att gå på toaletten. Nu dags för dag 3. Ha en bra dag.

  11. Efter 4 veckor med min variant av gröna kuren, känner jag att jag är ett litet steg närmare mitt mål, att bli och förbli sockerfri. Det svåra för mig är att avstå grädde, ost och nötter. Men för att fokusera på det som har gått bra så har jag inte ätit någonting alls som smakar sött. Jag har helt slutat dricka alla typer av light dryck. (Innan drack jag ca 1,5 liter Cola zero/dag) Jag vill ju även gå ner i vikt så försöker läsa på så mycket som möjligt. Förstår att jag nog äter för mycket och för ofta. Förstår att jag måste sluta med ost och grädde samt nötter. Kvar blir kött, fisk och fett. Detta blir den stora utmaningen. Samt att komma igång med träningen. Hade hoppats hitta en bilett till lchf kryssningen. Må så gott alla ni/vi som kämpar för en friskare tillvaro.

    • Gilla 1
  12. Idag var jag ledig från jobbet, alltid lättare med maten då. Vågade knappt ge mig ut pga semmeldagen. Men tycker dagen gått bra. Känner mig peppad av alla omtänksamma svar jag fått. Idag blev det grädde i kaffet och det vet jag att jag måste sluta med för det ger mig sötsug och ev viktnedgång uteblir. Tips på bra terapeuter i Stockholm tas gärna emot.

    • Gilla 1
  13.  

    Intressant! Tänkte när jag läste ditt inlägg att jag skulle fråga om du dessutom har ett medberoende... och sedan läste jag detta. Vi har liknande bakgrund du och jag. Jag snubblade också gång efter annan, mot bättre vetande, och kunde inte förstå varför jag satte krokben för mig själv hela tiden. "Alla" sa hela tiden att bara du tänker efter så finns alla svaren inom dig... Det gjorde dem ju naturligtvis men jag hade inga förutsättningar att kunna ta fram dessa på egen hand. Att skämmas över sitt beroende är lika produktivt som att skämmas för sin ögonfärg. Det är den dealen du fick när du skapades, och du kan inte påverka det. Det du kan är att lära dig hantera det så att det skapar så lite problem för dig som möjligt.

     

    Jag fick kontakt med en riktigt bra terapeut som jag sökte hjälp hos för stress och ätstörningar. Jag hade då läst Bitten Johnsons bok Sockerbomben i din hjärna och förstått att jag var sockerberoende. Men hur jag än tragglade med LCHF som jag förstod var boten så gick det inte annat än korta stunder. Det jag inte hade klart för mig var vilka effekter det hade på mig att växa upp som medberoende. - Du är ett helt klockren missbrukaresbarn, Det var det första som terapeuten sa till mig när jag hade berättat om mina problem och hon hade ställt några kontrollfrågor. Efter att fått hjälp att identifiera hur mitt beroende och medberoende yttrar sig och hur jag kan hantera det, har jag nu i två års tid hållit målvikten och hanterar sockertrollet mycket framgångsrikt. Ibland kan jag överäta (dvs äta mer än jag tänkt, men inte ohejdad mängd) av "tillåtna" produkter, men inte värre än att jag med lätthet kan kryssa tillbaka i rätt kurs igen. Jag har hittills inte hittat en övre gräns för hur bra det går att må trots svängningar i livet i övrigt. Man kan ju inte helt vaccinera sig mot berg-och-dalbanan som livet bjuder på   :). Jag litar på min kropps signaler och äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. Jag väljer bästa maten för mig 95 procent av tiden. Övriga tiden kan det bli kompromisser med sånt som är acceptabelt men inte optimalt.

     

    Min rekommendation är att du söker professionell hjälp för både beroende och medberoende. Jag kan inte beskriva känslan jag fick när jag fattade vem jag verkligen är och hur jag kan förstår mig själv och vad som gör att jag är som jag är. Jag ser mig själv i spegeln och den bilden jag möter är densamma jag har inom mig, och inte någon fet kopia som inte är jag. Jag skäms inte ett dugg över mitt beroende eller medberoende idag, och kan lägga den energin på andra mycket bättre saker. Jag unnar dig det samma!

     

     

    Tack jag tror du har rätt. Gäller bara att hitta en bra terapeut som inte ruinerar mig. Även om det är en bra investering. Har tyvärr inte så bra erfarenheter av terapeuter.

  14. Nej, det är inte alls så lätt för alla! Och man har olika saker som det är svårt att avstå ifrån. Jag har inga som helst problem att avstå ifrån potatis, ris, pasta och bröd. Jag saknar inte det ett dugg. För mig är det svåra rent godis. Jag vet andra som aldrig ens har gillat godis, men skulle dö för att få äta bröd igen.

     

    Men det tog också några år innan jag insåg att jag var sockerberoende. Bara acceptansen är viktig, man måste först erkänna sina brister för sig själv, sen kan man lättare behandla dem. Jag säger nu alltid när jag blir bjuden på godis: "Nej tack, jag är sockerberoende!" Det kanske inte gör nåt att ta en chokladbit, men då måste det stanna därvid. Om den som bjuder är oförstående så förklarar jag: "Jag kanske bara äter en bit nu när du och andra ser på, men när jag sätter mig i bilen och åker hem så är sockerdjävulen i mig väckt och då stannar jag vid macken och köper en 200g chokladkaka och smäller i mig. Håll med om att det är onyttigt! Vill du att jag ska göra det?"

     

    Det är egentligen precis samma sak som med alkoholberoende. Har du träffat nån från Länkarna? De har fått lära sig att presentera sig som "nykter alkoholist". En gång alkoholist, alltid alkoholist. Det ska de tala om för alla och påminna sig själva om hela tiden. De ska aldrig glömma det, för den dagen de glömmer riskerar de att börja igen. På samma sätt för mig. Jag avslöjar mig inför andra, för då kan jag inte med att sitta och äta godis och det blir lättare att avstå. Och att jag säger högt till andra och mig själv att jag är sockerberoende gör det lättare att komma ihåg.

    Era svar gör mig rörd och lite ledsen, för visst vet jag att jag har missbrukarens alla beteenden men det blir så svart på vitt när jag hör det från andra. Inga i min närhet tycks förstå. Uppvuxen i alkolisthem skäms jag över mitt beroende och vägen till att presentera mig som alkolist känns lång. Finns det länkarna för sockermissbruk? Skulle gärna träffa andra i samma situation.

    • Gilla 2
  15. Jag är så fast i socker och kolhydratsträsket att jag fastnar där så fort jag får chansen. Detta har lett till att min snart 50 åriga kropp endast består av nästan 80 kg fett och några få inflammatoriska muskler. Jag har ätit lchf i mer eller mindre långa perioder (4dgr-4månader), men alltid fallit tillbaka i rent socker/fett missbruk. Min meny igår tex, frukosten bestod av kaffe, smulpaj, rågbröd med smör och Cola zero. Mellanmål blev 3 st tartelettebottnar, lunchen blev inställd så istället blev det fler tartelettebottnar och mer Cola zero. På vägen hem kaffe latte och middag fläskkarré med bea. Det jag är mest förtjust i är just kombinationer socker/mjöl/fett!

     

    Mitt största problem verkar ligga i att jag är så rädd att misslyckas att jag inte ens försöker. Dessutom är viktnedgång viktigare än hälsan i min sjuka hjärna.

     

    Jag har mycket kunskap om lchf, kanske saknar jag motivation, men hur kommer det sig då att jag börjar om, om och om igen.....

     

    Jag behöver hjälp. All hjälp och råd och tips tas mer än tacksamt emot. Kanske finns någonstans proffesionell hjälp att få.

     

    Till frukost idag får bli kaffe och äggröra med bacon.

    • Gilla 1
×
×
  • Skapa nytt...