Meddix

Medlem
  • Innehållsantal

    8
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

18 Bra

Om Meddix

  • Rank
    Nyanländ
  1. Borde ha tänkt på det. Har åtminstone lärt mig att ju mer jag stressar om vikten, desto större chans att man misslyckar. Så är det iallafall för mig. Kareng: Jadå, det går bra. Har nu skaffat D - vitamins tabletter, mamma har nu börjar smått på LCHF och försöker nu att få pappa även att börja på det me : j Pompe: Tack så mycket. Hjälper verkligen mycket! Jag försöker äta så mycket som jag kan, tills jag känner att magen säger nej. Till alla andra som deltog i diskussionen: Tack igen, för era inlägg och även hjälp.. Förlåt för det korta inlägg. Är väldigt stressad och har inte så mycket tid att skriva nu.
  2. Tillbaks igen! Jag började med LCHF den 3 maj medd startvikten 85 kg. Nu har det gått 3 dagar, (jag har ätit strikt!!) men oavsett vad så känns det som att jag går upp? Efter när jag väger mig för dagen, så ligger vikten fortfarande på 85 kg? Jag äter 3ggr per dag och menyn ser oftast ut såhär: Frukost: Omelett (Med broccoli & ost) Lunch: (Skolans mat men väljer bort det som man inte ska äta) Middag: Liknande köttgratäng (med vitkål och ost). (Försöker dricka vatten så mycket så möjligt + äter D - vitamins tabletter.) Jag vet ej om det beror på tabletterna då jag behöver dem verkligen : ( Tycker bara att det känns konstigt att jag fortfarande är i samma vikt? Förväntade mig att jag skulle åtminstone hamna precis under 85 kg men det är tvärtom. Beror det på att jag äter för mycket? Eller vad tror ni? Tacksam för svar.
  3. Tack så otroligt mycket för ditt svar. Känner mig bättre, hoppas att denna period kommer att gå över nån gång.
  4. Tack för all tips! Jag ska även ge LCHFingenjören en chans, det med. Jag är effektiv men ibland lat. Det handlar mest om att jag vill få bra betyg för att det är iallafall en av de saker som gör mig lycklig. Mamma har bland annat försökt visa att hon bryr sig om mig, men att hon vill att jag ska gå ner, inte p.g.a. hälsan utan för att jag skulle "trivas" mer med mig själv och bli lycklig. Pappa dessutom bryr sig inte så mycket om min psykiska hälsa utan mer om betygen vilken som ger mig mer press. För att det enda sättet jag känner mig bekräftad är att få bra betyg och även gå ner. Otroligt tacksam. Tror att det kan lägga i något du säger. Har även börjat få problem att strukturera mitt arbete, planera det osv. Samma sak när jag vill gå ner i vikt med LCHF, jag kan bara hålla till det några dagar, sedan så klarar jag inte av det. Det känns svårt att samarbeta med mina föräldrar. När jag berättade ett nytt sätt att göra mina läxor, sa bara pappa: Så länge du gör dina läxor så är det ok. Mamma om att gå ner i vikt, detsamma. Hon har liksom varit van vid att man ska äta lite. Jag tycker att jag får inte det rätta stödet. Jag känner igen mig där. När jag har gjort något jag har ångrat, brukar jag straffa mig själv genom att inte äta på 1 -2 dagar, för att det känns rättvist. Jag har även upplevt att min värde är baserad på min vikt och mina betyg. Om jag får bra betyg och lyckas gå ner i vikt, då känner jag att jag har ett värde. Och om att prata privat, jag kan tänka mig det, ska försöka bara reda ut mer med mina psykologer. Och tack för tipsen och ditt stöd. Jag har funderat på det, det med. Jag äter sällan sötsaker, dricker något sött osv. Tror att det är något som jag ska göra, och även äta glutenfritt. Har märkt även att när jag äter glutenmat så blir min mage helt konstig. För när ska man gå till en läkare och undersöka det? :/ Förlåt för de sena svaren. Detta skulle jag skriva klart igår, men min pappa tog det ifrån mig.
  5. Jag vet att mina föräldrar vill det bästa för mig, jag är uppmärksammad. Mina psykologer tycker att jag har för höga krav på mig själv, att jag då bildar ett försvar som gör att jag låter bli att göra saker för att jag är rädd för att misslyckas. Jag ska försöka, tror att det kan gå med mamma men för pappa blir det svårt. Mestadels för att han bara nickar så tja...
  6. Tack så mycket. Jag hade bestämt mig att inte använda vågen, utan måttband. Hur jag ser det själv, andra tror att jag väger runt 65kg men det är inte utseendet som jag blir irriterad på, utan mer på hur min hälsa ligger. Jag vill inte få en kall känsla vid bröstkorget ca 1 gång i veckan där det känns otroligt obehagligt. När jag började med LCHF var jag mycket motiverad, höll mina löften som att få bättre betyg och bli hälsosammare. Just nu så är det svårt att göra saker för att jag känner att jag inte klarar av det.
  7. Tack för svaren! Jag är i gymmet ca 1 och en halv timme, ibland 2 timmar. Min pappa bryr sig mer om utbildningen och jag prioriterar det först. Min mamma dock försöker gång på gång muta mig med att gå ner i vikt genom att ge mig pengar och etc. Hon uttryckte sig förra veckan: "De två saker jag vill från dig är bra betyg och att du ska gå ner i vikt." Och det känns jobbigt då och då. Jag försöker att hålla mig motiverad, men jag klarar inte av att liksom pressa kroppen som "okej, jag åt X som jag inte skulle göra, jag gör det imorgon". För jag har även problem med motivationen och viljestyrkan. Angående om vitamin D(3) så tror jag att det kan ha en koppling. Mina psykologer vill att jag ska gå på promenader regelbundet och även dricka vatten då jag sällan dricker det.
  8. Hejsan! Jag hoppas att ni inte har emot mig att jag är här. Just nu är jag 15 år och ska börja gymnasiet snart. Jag är 170cm lång och väger 84kg. Mitt mål är att gå ner 20kg (har ingen deadline) med LCHF. Förra året i Januari lyckades jag gå ner 8kg sedan så la jag bara av. Det senaste tiden har jag kännt mig deprimerad med regelbundna humörsvängningar. Jag vill verkligen börja med LCHF eftersom min övervikt påverkar min hälsa väldigt mycket med tanke på att jag får 1ggr per vecka en kall känsla vid bröstkorget och börjar bli andfådd väldigt snabbt. Kan även notera att jag går till gymmet 2 gånger i veckan men vill gärna börja med LCHF då det känns att det är något jag skulle behöva! Tacksam för svar och ha en trevlig dag!