Jump to content

Niclas-E

Medlem
  • Posts

    103
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    4

Everything posted by Niclas-E

  1. För något år sedan gick ett program på tv om två tvillingar, som även var läkare båda två. De provade att äta dels en kost rik på kolhydrater och en kost rik på fett. Även om jag nu inte kommer ihåg vad programmet hette så vet nog många vad jag pratar om. Jag vill minnas att de i det här programmet pratade om en studie på möss som hade fått äta antingen bara socker, bara fett eller en blandning av socker och fett. Både gruppen som åt socker och gruppen som åt fett kunde reglera sitt energiintag, men gruppen som åt blandningen förlorade förmågan och blev väldigt feta. Någon som vet vilken studie jag tänker på och om det går att hitta den på "nätet"? Tack för hjälpen
  2. Det hade ju varit mer intressant om man fått se innehållsförteckningen.
  3. Bara för att förtydliga så motsvarar 80 gram protein ungefär 400 gram kött, fågel, fisk, ägg med mera om dagen. Eller räknar jag galet?
  4. För min del hjälpte det att logga all mat i början, så jag fick en uppfattning om hur mycket jag kunde äta av olika livsmedel. Även om jag inte tyckte jag åt några kolhydrater smög det sig in en del i alla fall. Sikta på att äta ungefär 75% av energin ifrån fett, 20% ifrån protein och 5% ifrån kolhydrater. Antagligen äter du väldigt mycket protein nu. Lycka till
  5. Maten har blivit vår tids religion. Kanske inte konstigt att det finns fanatiker i alla led.
  6. Vet inte om jag vågar nämna mitt förflutna som hängiven surdegsbagare i sammanhanget...
  7. Niclas-E

    Cowfunding

    Går här i väntans tider. Om ca två veckor bör min första låda dyka upp [emoji2]
  8. Exakt. Man ägnar 10 minuter åt att ladda den på morgonen, sen sätter man igång den och kör långkok under dagen och när man kommer hem är maten färdig. Låter hur smidigt som helst. Dessutom passar det att använda "sämre" kött som måste koka länge. Högreven är ju billigare än entrecoten [emoji6]
  9. Tack för alla era svar och tankar. Jag känner mig väl hemma i kuf-facket, så det känns bekant. Jag har starka dragningar åt nerd-hållet, så jag läser så mycket jag kan om lchf och paleo. Det borde, enligt era svar, ge goda förutsättningar för att "klara av" att leva på lchf för lång tid framöver. Har idag skaffat en Crock-pot för att underlätta matlagningen när man snabbt ska försöka fixa middag efter jobbet. Ska bara försöka komma på hur man lagar mat i den [emoji4]
  10. Nope, inte ens det! Bara SLV rakt av.
  11. E lite i din sits åldersmässigt, och märker att jag behöver tid för återhämtning. Mer än fyra lugna pass i veckan blir väl mycket för mig. Jag har börjat träna efter Phil Maffetones idéer om att bygga upp min aerobiska "motor", och även om jag inte tycker jag tar i särskilt mycket bättras tiderna kontinuerligt vid samma puls. Kanske någon att bekanta sig med, om du inte stött på honom tidigare?
  12. Ni som har läst mina tidigare inlägg vet att jag är ny på lchf och att jag är förvånad över hur bra det funkat så här långt. Jag inser att jag fortfarande är nyförälskad i dieten, och nog inte ser riktigt nyktert på den. Det måste väl finnas något som är dåligt med den också, men vad är det? Vilka problem brukar dyka upp med tiden? Jag känner flera som provat lchf, med gott resultat, men som lagt av med den efter ett par månader. Jag har dock inte haft möjlighet att fråga dem varför. Några idéer om vad det kan bero på? Än så länge har vikten gått ner ett par kilo, jag har fått dra in bältet ett hål och jag känner mig mer jämnstark när jag springer. Jag har inte upplevt att jag behöver vara hungrig, utan snarare måste jag tänka på att äta så jag får i mig tillräckligt med näring. Mackarnas små chokladkakor lockar inte längre, fastän jag hade svårt att handla kaffe utan att ta några Snickers, Twix eller Japp för bara några veckor sedan. Jag har loggat maten under ca en vecka för att försöka få kläm på hur jag ska äta för att få till förhållandet mellan kolhydrater, protein och fett. Det visade sig att jag spontant åt mindre mängd kalorier än jag gjorde tidigare på en vegetarisk, fettsnål diet. Ska det fortsätta så här kommer jag bli rent odräglig för min omgivning. Snälla hjälp mig. Ta mig tillbaka till verkligheten igen [emoji6]
  13. Nu fick dottern i uppgift att skriva en inlämningsuppgift om "Balanserad kost" enligt ett häfte hon fått. Jag hjälpte henne med att resonera kring det, men jag kunde inte låta bli att skriva några egna tankar på slutet. Återstår att se om jag får några svar på det. Texten följer nedan: Hej Li Jag har suttit med Mathilda och resonerat om kost, näring och energi med henne. Både du och jag är nog väl medvetna om att det finns många studier, och mycket forskning, om kosten vi bör äta. Likaså är vi nog båda medvetna om att alla dessa forskare inte alls är överens. Jag blev lite fundersam när det bara är Livsmedelverkets rekommendationer som framställs som det enda alternativet, trots att många studier på senare år har ifrågasatt riktigheten i dem. I många andra ämnen ska eleverna lära sig att ta reda på information, utvärdera den och sedan dra sina egna slutsatser. Gäller det inte när det gäller kosten? Påståendet att hjärnan bara kan använda glukos som bränsle är sannolikt ett faktafel, då den även verkar kunna fungera bra med ketonkroppar som bränsle. Kost och näringslära är ett stort och spännande område, men det känns som att kunskapen Mathilda fick i häftet inte är helt objektiv utan bara förespråkar en kost som har rekommenderats de senaste 30 åren, när både övervikt och diabetes typ-2 har ökat kraftigt. Kanske är det möjligt att bredda elevernas insikter om att det finns fler sätt att äta, som har visat positiva effekter både på övervikt, diabetes och många andra moderna ”krämpor”. Låt dem göra som i andra ämnen och dra sina egna slutsatser. Vänliga Hälsningar Niclas
  14. Det är så spännande att höra om alla indikationer på att ketogen kost kan hjälpa på så mycket mer än bara vikten. Har själv två familjemedlemmar med adhd och som är bipolära. Tyvärr har mina barn fått lära sig att pasta är bra, och fett är livsfarligt, i skolan. Jag ska försöka påverka dem i "rätt " riktning, men motståndet är stort.
  15. En inspirerande och tankeväckande tråd. Personligen är det en önskedröm att rensa och slänga, MEN de andra tre i familjen delar inte alls den längtan. Vi har ständiga diskussioner om vad som är värt att spara och är väldigt oense. Det tar oerhört mycket energi och när man någon gång lyckats få sorterat ut något, kan man ge sig den på att någon snart bär in det igen. Vi drunknar i vårt eget hem!
  16. Tack för era svar. Känner att jag nog måste iddissla detta lite, men återkommer nog med fler följdfrågor.
  17. Nej, det tar tid att ändra ett beteende eller en vana. Det du beskriver när du säger att du inte vill gå ut, för att där är frestelser som du vill äta övrallt, låter i mina öron inte riktigt som en vana utan mer ett beroende. Du begränsar dig själv genom att stänga in dig. I ditt resonemang låter det som att du vill vara hemma för att undvika frestelsen, inte för att du egentligen trivs bäst i hemmets lugna vrå. Eller läser jag fel? Finns det anledningar till att de snabba kolhydraterna har blivit en "vana" för dig? Äter du på känslor? Äter du som tröst? Det är många sådana frågor som frugan fick jobba med för att bryta sitt beroende. Hon blir fortfarande frestad av en god kaka, framförallt när det är stressigt på jobbet eller ungarna ska fredagsmysa. Men hon har fått en förståelse för sitt beteende och strategier för att ändra sig. Hon kommer aldrig att bli av med frestelsen och begäret, men hon kan lära sig dämpa det. En alkoholist kan hålla sig nykter på ren vilja ett tag, men så småningom trillar hen dit igen. Enda sättet att förändra sig är att jobba med anledningarna till drickandet, men man blir aldrig av med begäret även om man håller sig borta från spriten. Det är svårare för en matmissbrukare, för maten kan vi inte helt avstå ifrån. Det är lite tankar som dyker upp när jag läser din berättelse och tänker på frugans historia. Kanske är jag inne på helt fel spår - bry dig inte om vad jag skrivit i så fall.
  18. Frugan min är också opererad och har lidit av matmissbruk och sockerberoende. Mycket i din berättelse känner jag igen ifrån hennes historia. Jag får nog stämma in i föregående inlägg, att ditt problem mer sitter i psyket än i kosten. Ett stort problem med dessa operationer är att de inte förändrar patientens beteende, utan bara dess möjligheter att leva ut det. För frugans del var det först när hon fick kontakt med Anonyma Överätare, och började jobba med tolvstegsprogrammet som hon kunde förändra sitt beteende.
  19. Jag behöver lite hjälp med att förklara vad som händer när man äter mycket fett. Jag har kläm på höga insulinnivåer och fettinlagring, men jag har svårare att förklara vad som händer när vi äter mycket fett. Jag begriper att insulinet inte stiger, men hur funkar det mer om man äter fett? Varför går man inte upp i vikt, även om man äter för mycket energi ifrån fett. Hur omvandlar kroppen fett till energi? Dels är jag nyfiken för egen del, men jag behöver också hjälp för att kunna förklara för andra nyfikna.
  20. Ajabaja, ut och handla med dig!Ta en tagelskjorta också, när du ändå är i farten. Tänk på konsumtionen du avfälling!
  21. Kanske kan jag mildra katastrofen om jag häller rikligt med sirap på lunch-omeletten. Ingen mening med att leva ett långt hälsosamt liv, om man inte får någon pension.
  22. Jag skäms ? Å till på köpet skiner solen idag. Det är ingen måtta på allt elände.
  23. Jag står i duschen, efter att ha varit ute och sprungit och avnjutit en tallrik Turkisk yoghurt med nötter och frön nersköljt med en kopp fettkaffe, när insikten slår mig som en blixt från klar himmel. Så här kan vi inte äta!!! Jag har spungit i en timme, innan frukost, vilket är rent galet eftersom frukosten är dagens viktigaste mål. Jag måste fylla på mina glykogendepåer innan jag får för mig att göra något ansträngande! Om många människor håller sig mätta länge genom att gå på fettdrift, är ju risken stor att försäljningen av bröd, flingor och juicer kommer att minska. Skulle det sen innebära att folk skippade mellanmålen och började äta oprocessad mat hade det kunnat innebära en katastrof för livsmedelsbranscen. Vad som riskerar att hända med läkemedelsbranschen vågar jag knappt tänka på. Mindre problem med diabetes och kolesterol... HUA! Kanske hade även klädbranschen dragits med i fallet. Tänk om jag inte behöver en ny garderob för att midjemåttet ändrar sig med jämna mellanrum. VI MÅSTE HÅLLA IGÅNG KONSUMPTIONEN, ANNARS GÅR SVERIGE UNDER! Tänk bara på stackarna på Riksbanken, som sliter med att försöka få upp inflationen. Nä, det är nog dags att hoppa på lågfett-spåret igen. Så bra som jag mår nu är ju rent oansvarigt att må.
  24. Häromkvällen hjälpte jag min dotter, 13 år, att plugga till ett prov i Hem- och Konsumentkunskap. Det handlade bland annat om näringslära och de gick igenom hur man ska äta efter Livsmedelsverkets rekomendationer och kostcirkeln. I häftet vi läste framställdes detta som den enda sanningen och det var ju mycket kolhydrater och lite fett som gällde. Senare på kvällen tittade jag på "kostdoktorns" föreläsning om lchf, och insåg hur lite vetenskapligt stöd det finns för de rekomendationerna och att det finns stöd för att andra sätt att äta kan fungera bättre. Det känns lite "kymigt" att skolan så självklart framhåller Livsmedelsverkets rekomendationer, utan att ens nämna andra "dieter". I många andra ämnen ska eleverna lära sig att utvärdera olika information, reflektera och dra sina egna slutsatser, men tydligen inte när det gäller maten vi äter. Inte så konstigt kanske, att ungarna protesterar vilt när jag käkar smör, grädde och oljor, men själva gärna sätter i sig en stor portion snabbnudlar utan att tveka. En annan sak jag har lite svårt att förstå är varför Skoljoggen, som handlar om att lära eleverna om hälsa och motion, varje år ska avslutas med att äta kanelbullar. När jag ifrågasatte bullarna fick jag motiveringen att "Kanelbullar är ju så gott." från en lärare...
×
×
  • Create New...