Ny_fiken

Medlem
  • Innehållsantal

    37
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

42 Bra

Om Ny_fiken

  • Rank

  1. Hej hej, Tänkte komma med en liten uppdatering. Gjorde mitt glukostest idag och kroppen reagerade alldeles utmärkt. Kommer inte ihåg exakta siffror nu, men resultatet låg en bra bit under det övre gränsvärdet.
  2. Jag har också läst det och frågade om jag ändå skulle äta som jag gör nu ända fram till testet. Det sa hon att jag skulle, så nu gör jag på hennes sätt. Blir det sedan galet så får vi helt enkelt göra det på mitt sätt tänker jag. Ja jag tror hon är rätt bra - hoppas det i alla fall, har ju ännu inte haft jättemycket med henne att göra. Jo jag vet att det stiger högre och jag sa det till henne, men som jag sa till Totto här ovanför så kör jag på hennes grej nu. Jag är inte negativ till testet i sig, men är tveksam till hur det genomförs i just mitt fall. Men jag har lagt fram mina "villkor" och hon har accepterat dem så det känns bra i alla fall. Förhoppningsvis mår jag riktigt dåligt av det så hon får se att det var en dålig idé. Jag kan offra mig och vara det där exemplet som får henne att tänka till lite till nästa gång
  3. Så har jag också förstått det, så jag ringde upp barnmorskan och ifrågasatte det. Sa att det borde väl vara lite som att inte dricka något på två år och sedan dricka en vinare - alltså kroppen lär känna av det rätt rejält. Hon sa att hon förstod min poäng, men att det inte fanns något vetenskapligt bakom den teorin. Jag förklarade då att jag gör testet, som sagt det är ju mest för barnets skull, men då jag själv läst mig till att LCHF kan ställa till med problem i det här fallet inte kommer gå till någon dietist för kostråd och att jag inte tänker påbörja någon behandling med insulin (om det skulle krävas) förrän kompletterande tester har gjorts, eller det där testet för långtidsblodsockret eller vad det heter. Så hon vet var jag står just den frågan. Ok, det var skönt att höra.
  4. Tack! Tack så mycket =) Jo det är ju så förstås. Och hon vet att jag äter LCHF, och hade inga problem med det när jag sa det vid inskrivningen. Ok, jag ska göra en glukosbelastning. Kan ju diskutera sköldkörtelfrågan med henne också när jag är där. Kan vara så. Mina hormoner är knasiga sedan innan, så kan definitivt bero på det. Men det är just hormonerna som har gjort det svårare för mig att gå ner innan graviditeten så beror det på dem så är det både lugnande och inte lugnande =) Vet dock flera som har gått upp runt 25 kilo för att sedan tappa det mesta av det efter förlossningen. Förhoppningsvis gäller det mig också
  5. Jag har inte märkt att jag har samlat på mig vatten som jag annars brukar göra när just det sker, men kanske är så fallet. Jag ska kolla blodsockret om några veckor, egentligen utan anledning utan barnmorskan tyckte bara att det skadar inte. Och min barnmorska har inte varit dömande, utan det är väl mest att jag själv märker att jag inte riktigt får stopp på viktuppgången och Bm kan ju ha åsikter om det - hon vet ju inte om jag lever hälsosamt eller på pizza när jag kommer =) Haha, ja det lät kanske lite konstigt. Självklart förstår jag ATT jag kommer gå upp i vikt Ja det är väl så. Är inte personligen stressad över själva viktuppgången, utan jag vet ju med mig själv att jag äter "som jag ska". Jag tänker dock på om det verkligen ska vara så eller inte. Tar jag två veckor och äter pizza så går jag inte upp i den här takten, så funderar mest på varför jag gör det nu när jag äter bra. Mötena hos barnmorskan är ju dock alltid lite nervösa, men det har inget med henne att göra utan hon är bra =). Det är första gången för mig så allt är ju nytt liksom, men det är inte så att jag stressar över det här; jag reflekterar Sköldkörteln är kollad sedan innan, och blodsockret ska jag kolla om några veckor - dock inte med anledning av viktuppgång, utan BM tyckte bara det rent allmänt var en bra idé. Som hon sa "det är inte ens för din skull, utan för barnets". TSH, är det resultatet jag kommer få på blodsockerprovet?
  6. Nu är jag gravid i vecka 23 och jag går upp hur jag än gör. Vill så klart inte gå ner i vikt, men håller ju gärna tillbaka viktuppgången så att den inte skenar mer än vad som är hälsosamt. Ni experter här inne, vad kan det bero på? Jag hade en period där jag åt kolhydrater då jag mådde illa och kroppen liksom skrek efter det så för husfridens skull gav jag efter för det =). Men senaste månaden kanske så har jag ätit bra mat (inte strikt), och även innan illamåendet gjorde jag det. Men ändå går jag upp, till synes helt utan anledning. Jag har nu i vecka 23 gått upp 12 kilo, och säg att fem av dem är "skräpkilon" på grund av en period med dåliga kostval. Kan graviditeter spöka så pass att kroppen helt lever sitt egna liv och att jag egentligen har någon kontroll över viktuppgången som smyger sig på även om jag äter bra? OBS att detta inte är en "åh nej jag blir så tjock-tråd", utan jag är mer fundersam på varför jag inte tycks kunna bromsa viktuppgången som verkar gå lite för fort trots bra kost. Räknar så klart heller inte med vad själva bebis med "bagage" väger. Just nu känner jag mig lite stressad över att gå till barnmorskan då jag känner att jag gått upp för mycket, men också för att jag känner att det inte riktigt är helt och hållet mitt fel.
  7. Det är just småätandet jag känner funkar för mig också. Måste hela tiden ha något i munnen för att hålla illamåendet undan. Testade med nötter, men det funkade inte riktigt. Och det blir ju som en ond spiral för jag äter dåligt för att jag mår illa och så mår jag illa för att jag är hungrig =) Men vindruvor säger du....mmm nom nom. *sms skickat till sambon* Köpte på min glutenfria knäckebröd och salta kex, och sedan nypon- och blåbärssoppa utan tillsatt socker för det var det jag fick ner när jag hade magsjuka förra året så har liksom bra associationer till det, hur dumt det än låter =) Jag hoppas det går över snart. Är i vecka tio, och hittills har jag mått oförskämt bra och så för snart en vecka sedan blev jag helt golvad av illamåendet.
  8. Ok, nya bud. Ni som ätit LCHF när ni varit gravida och mått illa så det bara skriker om det, vad har ni ätit? Jag vill inte alls ha lagad mat. Igår kokade jag ris för att få något i mig (och för att det var det enda liknande vi hade hemma) och bara åsynen av det fick mig att må dåligt. Det hjälper att småäta, så idag är planen att köpa minimorötter och glutenfria salta kex och skorpor, även om jag egentligen inte vill äta kex och skorpor. Men tanken på det får mig inte att må fysiskt illa. Vad hade ni gjort?
  9. Ja det vet jag, jag var mest fundersam över mängderna eftersom jag hittills ätit när jag var hungrig och blev lite fundersam på om det räckte till eftersom jag ju vissa dagar innan inte varit särskilt hungrig alls. Men har nu märkt att kroppen verkligen säger till när den vill ha nåt =)
  10. Ja visst är det spännande, för som jag skrev här ovanför så känns det som att kroppen till slut har besvarat mig egen fråga då jag helt plötsligt måste ha frukost på morgonen, vilket jag alltid har haft väldigt svårt för =) Det är intressant att du nämner det med köttet faktiskt, för igår föreslog min sambo kyckling till middag och jag hade av någon anledning rätt specifika instruktioner om att det var tvungen att vara i en gryta med sås och grönsaker samt skuret i ganska små bitar, för bara tanken på att tugga i mig stora bitar kyckling var väldigt motbjudande just då. Det var alltså inte kycklingen i sig som var problemet utan konsistensen. Mycket konstigt =) Och då har jag inga problem med att jag kräks (än) utan det är bara lätt illamående ibland och en känsla av att jag absolut inte vill ha vissa saker. Och samtidigt så har jag i två dagar varit extremt sugen sallad med räkor, vilket vi aldrig äter hemma utan jag äter det bara när jag är ute på stan och behöver en snabb lunch =P Jag är nog lite inne på samma spår som du är och jag kommer försöka ge kroppen det den vill ha så länge jag får något i utbyte i form av vitaminer eller vad det nu kan vara. Blir jag sugen på potatis kommer jag nog äta det eftersom det ändå är mat, men blir jag sugen på ett kilo godis eller en stor portion ren pasta är det nog mer tveksamt att jag kommer trycka i mig det. Hoppas jag i alla fall =P Lycka till med din graviditet också, och hoppas att du kan äta entrecote snart
  11. Nej vad intressant =D. Jag funderar faktiskt på att be min mor om hennes recept på leverpastej, för då vet jag i alla fall vad det är i den =). Nej socker får vara, och än så länge har jag inget sug efter det. Kanske är det tack vare att jag förberett kroppen på att inte vilja ha socker sedan innan =) Gluten får också vara, och även om jag hamnar i ett stadie där jag helt enkelt måste äta det som går ner på grund av eventuellt illamående (läs bröd och soppor) så kommer jag hålla hårt på det glutenfria.
  12. Jag kommer definitivt fortsätta med LCHF för jag vet att det är det jag mår överlägset mest på. Välmående mamma måste ju ge välmående bebis =). Däremot har jag funderat lite på mängden mat eftersom jag hittills bara har ätit när jag varit hungrig, vilket alltså vissa dagar varit mindre och vissa mer och räcker energin då de dagar jag äter mindre? Men sedan jag skrev det här inlägget har jag märkt av skillnad och nu vill jag äta en rejäl frukost vilket jag aldrig velat ha innan, så jag tror att min egen kropp har besvarat min fråga =D Försöker även lägga till mer GRÖNsaker i form av paprika, broccoli och spenat. Och sugen har jag blivit på en sak - leverpastej med gurka, vilket jag älskar och har avstått under flera år på grund av LCHF så om det kommer bli min last så får det vara så
  13. Tack för tipsen! Det där var helt nya sidor och namn för mig.
  14. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om hur jag mådde illa under en längre tid. Det släppte som tur var av sig själv, kanske hade jag någon bacill i kroppen som vägrade ge med sig. Nu har jag en annan anledning att må illa, även om jag (ta i trä) ännu inte gör det så ofta, så jag vill höra från er erfarna LCHF:ande mammor hur ni såg på maten när ni var gravida. Hittills har jag ju ätit när jag varit hungrig och det har fungerat bra för mig, men kan jag fortfarande lita på att kroppen ger mig rätt hungersignaler när jag är gravid? Hur har det fungerat för er andra, och hur har ni tänkt kring ert ätande? Har ni ätit mer grönsaker, mer mejerier, tagit tillskott, ätit mer, ätit oftare?