StefanLarsson

Medlem
  • Innehållsantal

    7
  • Gick med

  • Besökte senast

Anseende bland gemenskapen

17 Bra

Om StefanLarsson

  • Rank
    Nyanländ
  1. Tack för alla era svar! Om jag får prova att sammanfatta, så upplever alltså flera att främst det låga intaget av salt är negativt - ingen verkar ha upplevt att de mått bättre efter att ha dragit ner på saltet, utan snarare efter att ha ökat dosen. Och kroppen verkar ha sitt eget sätt att reglera "överdoser" på (=inte så farligt), men inte för att reglera underskott (=farligt). Och det vi behöver från saltet är jod och natrium - kanske framför allt natrium? (Är det natriumet i saltet som är bra för "pigghet" och musklerna ( jag tror att det på andra ämnen i denna blogg har pratats om salt mot kramper)?) Natriumet reglerar blodtrycket, och en minskning av saltet kan minska blodtrycket (men försumbart) men skapar då också andra justeringar i hormonutsöndringar som kan vara negativt (?). Därför är ett relativt "högt" intag (enligt SLV) att föredra framför deras 5gr. Och det salt jag nu äter (mineralsalt), med bara "30% av natriuminnehållet", är med andra ord en dålig idé om jag vill få bukt med trötthet et c..(?). Håller ni med?
  2. För ett tag sedan insåg jag (det var ngt jag läste) att min LCHF-kost i princip är fri från halvfabrikat (särskilt i strikta perioder), vilket ju blir fallet för många LCHF:are. Men med detta följer ett minskat intag av salt, där debatten verkar rasa kring hälsoeffekterna. Jag har sedan tidigare "passivt" matats med tron att salt nästintill borde undvikas helt, eller att man iaf inte borde salta extra på sin (halvfabrikat-?) mat, men den senaste läsningen på nätet gav mig intrycket att (i termer av bordssalt) livsmedelsverket (?) rekommenderar 6 gr/dag eller mindre, men vissa studier tyder på att dagens genomsnittliga intag i Sverige på ca 10-12 gr (särskilt en relativt ny och stor studie på över 100 000 personer i 18 länder) inte är så farligt, och att Livsmedelsverkets gräns kan vara för låg. Vad jag uppfattat, så är det primärt en fråga om natriumet - vilket gör att mängderna ovan kan bli lite högre om man kör med "natriumsnålt" salt. Vad har ni andra funnit på detta?
  3. hej Zepp, Jag får dubbla intryck av det du skrev å ena sidan funderar du på om man kanske blir sämre med åren på att känna kroppens signaler (och då riskera att få vätske-/saltbrist), och det vet jag inget om, neb det låter rimligt i mitt fall (jag är 40:). Men sen, om jag förstår dig rätt, är det en modefluga att ha koll på sitt vattenintag, för då dricker man för mycket, och då får man saltbrist? Eller har jag missförstått dig? För detta med saltbrist är ju väldigt intressant, och att döma av andra inlägg som kommit på detta spår så förknippas kramper oftast just med salt. Men i mitt eget fall har salt och magnesium inte gjort någon skillnad - medans ett ökat vattenintag har gjort all skillnad. Till detta kan läggas att jag igår kväll gick en 90 min rask promenad på asfalt (jag är plattfot) med en vän. Mina ben var ganska skut efteråt, sådana promenader hör inte till vardagen längre. Jag hade nog fått kramper i vanluga fall efter en sådan promenad även utan att gå på LCHF - men inatt inte en minsta lilla "ryckning" i benen. Så det verkar som att mitt vätskeintag gör att kroppen har fått en bra saltbalans igen, som jag tror (?) är det som reglerar cellernas kapacitet att behålla magnesium, som i sin tur är den vitamin somhjälper muskler att slappna av. Så än så länge är jag alltjämt förvånad över den positiva effekt som ett mer kontrollerat vattenintag har gjort för mig! Därför vore det spännande att få läsa mer detaljerat om dina tankar ( om jag tolkat dem rätt), eftersom mina (förvisso ännu kortsiktiga) erfarenheter indikerar precis tvärtom Och stort tack till dig, Zepp, och till alla andra som skriver på denna tråden - det är inspirerande, och jag ska försöka att avlägga lite rapporter under månaden som kommer, för att beskriva om denna (för mig enorma) positiva förbättring består. Gör den inte det, trots min "vatten-metod", ja då får jag tänka om
  4. Hej Anna! Jag vet inte vem personen är, men jag skulle nog behöva påstå att hans princip inte har fungerat i mitt fall: ) den dolda premissen för hans tankar är ju att man känner sig törstig varje gång man behöver vatten, vilket jag uppenbart inte har gjort. Men för den som har en bra kroppskänsel (eller hur man ska säga) funkar det säkert. Så för er som inte har kramper, så är ju mina tankar överflödiga. Men för alla er som har samma gissel som jag, finns risken att det för er handlar om just samma sak som för mig: vätskebrist och då är koll på vattenintaget bra. Men sen så har jag till viss del följt Tim, när jag tänker efter - jag har inte tvingat i mig vatten, utan druckit mest när jag känt törst. Men genom att titta på flaskan har jag fått en känn för om jag bör dricka ett eller två glas, så att säga (dvs är det fm eller em, och hur mycket vatten är kvar?)
  5. Hej på er! Jag är ingen frekvent skrivare här, men har däremot fått mycket hjälp av era inlägg När jag nu väl skriver, borde jag kanske ha väntat någon vecka till, för att följa upp mina tankar - men å andra sidan kan kanske denna tråd bli spännande att följa, om det jag nu skriver om "håller i sig"... Jag har varit en "jo-jo"-LCHF:are i över 10 år och hunnit få en del erfarenhet om hur det går till. Det som dock gjort att jag gått in och ut ur dieten är ett (tydligen) ganska vanligt problem: kramper. Framför allt på natten, i vaderna. I perioder har jag varit smått förtvivlad, och valt att äta kolhydrater igen - till för en vecka sedan. Jag har flertalet gånger läst, här och på andra forum, om "lösningen" på kramperna. Ofta har salter kommit upp, och magnesium. Även om de säkert är bra tips har de inte hjälpt mig (även om jag inte har provat allt). Men något jag läste förra veckan fick mig att fundera: har jag egentligen koll på hur mycket jag dricker? Svaret är: nix! Så jag fixade fram en 2-litersflaska. Jag är man, rör på mig en del, och tänker att jag nog bör dricka närmare 3 än 2 liter per dag, men att jag ju får i mig vatten vid måltiderna också. Så jag bestämde mig för att dricka 2 liter varje dag, upphällt i portioner från 2-litersflaskan, och har så gjort nu i 1 vecka. Och inga kramper! Någon kväll i början hade jag en liten anstymmelse till "restless legs", men det klingade bort, och jag somnade gott. Min glädje är just nu stor, minst sagt. Jag har förut funderat "Hur kan en diet vara naturlig och hälsosam när musklerna krampar?" och ifrågasatt LCHF-principerna. Men när jag nu tänker på det, så innehåller ju LCHF-mat ibland väldigt lite vätska jämfört med mycket kolhydrats-(läs vattenkokad, såsig et c)mat. Jag äter förvisso mer grönsaker på LCHF än annars, men nog inte av den vattniga sorten, och jag steker eller ugnsbakar gärna, där mycket vätska försvinner (kanske ett argument för att äta mycket mer soppor än jag gör... Och jag insåg att jag vanligen nästan aldrig dricker - jag tar mig sällan ett glas vatten, annat än vid måltider. Med andra ord har jag på "vanlig" kost tydligen gått runt med någon sorts låggradig men kronisk vätskebrist, som jag inte märkt av (annat än i trötthet och huvudvärk, månne), men som blivit akut varje gång jag växlade till LCHF (striktare former). Har jag rätt i detta, så har jag dels både dieten att tacka för att den "uppmärksammat" mig på att jag dricker för lite: och jag har er att tacka för att ni ständigt för bra och informativa trådar: men jag har också (håll tummarna) kläckt kramp-gåtan (för hoppningsvis inte bara för min egen del): att dricka strax under sitt dagliga behov (2-3 liter), från en mätbar behållare (eller på ngt sätt iaf ha koll), distribuerat under dagens gång vid behov eller när man kommer ihåg, och att inte dricka så mycket efter 7 på kvällen, så att man hinner "kissa ur sig" inför en god natts sömn. Detta "system" gör att jag inte behöver dricka mycket innan jag går och lägger mig, eller under natten - jag vet att en del gör det, men det blir tufft på sitt sätt också, med toabesöken. Mvh Stefan
  6. Tack så jättemycket för de snabba svaren, och det varma välkomnandet! Vatten, buljong, fet kolhydratsnål soppa, lite light-läsk, rysk yogurt med bär, några fruktbitar, något ägg eller en ostbit. Detta får bli mitt first-aid-kit Och (om jag fattade HelenaB rätt) kanske inte äta så mycket alls, när kroppen mår som sämst? Det är ju något som jag vet debatteras - ska man äta eller fasta (eller iaf äta mindre) när man har feber, vad mår kroppen bäst av? Jag har alltid varit en sådan som behåller matlusten, men jag har också "mantrat" i bakhuvudet att man ska få i sig energi... Det kanske är något man kan våga ompröva under febertopparna? Än en gång tack!
  7. Jag har alltid problem med att hålla lchf när jag blir sjuk och får feber - och har flera gånger halkat tillbaka i det söta. Är det någon av er som har upplevt detta, och hur har ni hanterat det? Vad kan jag äta när kroppen är som tröttast, febrigast, och (tyvärr) tungan kan backa på fett?...