Gå till innehåll

Sök

Visar resultat för taggarna 'depression'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 9 resultat

  1. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7283036 Publicerat måndag 19 augusti kl 19.00 Barn med inflammatorisk tarmsjukdom löper högre risk än sina syskon att drabbas av psykisk sjukdom, som beteende- eller ätstörningar. Det enligt en stor svensk studie. Artikeln är uppdaterad med korrekt förkortning Det här är första gången forskare har tittat på psykiska problem hos barn med inflammatorisk tarmsjukdom.Tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan de dessa diagnoser hos vuxna. Framför allt är det nu barn som får sjukdomen innan de fyllt sex år som tycks drabbas värst. I studien, som publiceras i tidskriften JAMA Pediatrics, har forskarna via register följt barn och ungdomar, med inflammatoriska tarmsjukdomar, IBD, som ulcerös kolit eller Chrohns sjukdom, födda 1973-2013. Av dessa mer än 6 000 individer visade det sig att drygt tusen hade drabbats av någon form av psykisk sjukdom. Det var också dubbelt så stor risk bland barn med inflammatorisk tarmsjukdom att ha psykiska problem, jämfört med ett syskon utan IBD. Genom att forskarna jämfört situationen mellan syskon går det också att utesluta att det är socioekonomi, livsstil och genetik som lett fram till de psykiska problemen. Studien tittar på allt från depression, ångestsyndrom, ätstörningar, personlighetsstörningar, ADHD och autismspektrumtillstånd. Den tydligaste skillnaden ser man framför allt när det gäller just beteende- ätstörningar. Men det går inte att slå fast ett orsakssamband eftersom det är en observationsstudie. I en kommentar från andra forskare som inte deltagit i studien så rekommenderas ändå att man direkt bör börjar screena för depression hos barn med inflammatorisk tarmsjukdom för att på så vis fånga upp de mest sårbara barnen snabbt. Annika Östmanannika.ostman@sverigesradio.se Referens: Agnieszka Butwicka et al, 2019. Childhood-onset inflammatory bowel disease and risk of psychiatric disorders and suicide attempt – a nationwide cohort study with sibling comparisons. JAMA Pediatrics. Doi:10.1001/jamapediatrics.2019.2662
  2. Hej! jag har haft upprepande depressioner i hela mitt liv är 55 år. har även bipolär typ 2 nu är jag även utbränd och sjukskriven sedan maj-2017. jag är extremt medicinkänslig och tål i princip inga läkemedel överhuvudtaget. känner mej rätt utelämnad då psykiatrin inte har mer än mediciner att erbjuda. jag håller nu på kollar upp vad jag kan göra mer med just kosten. Jag är väldigt hälsosam yogar och rör på mej äter rätt hälsosamt nen undrar vad du har för erfarenheter med mun bakgrund. Har läst om en del dom blivit bättre/bra med strikt lchf kost. vänligen Ann
  3. Hej! Har gått på LCHF i 3 veckor nu. De första 2,5 veckor gick väldigt bra. Kände mig pigg och glad och tappat flera kilon. Men från den ena dagen till den andra så tog all energi slut och jag känner mig jättelåg och vill stundtals bara gråta plus att jag fått min magkatarr tillbaka. Behöver råd om vad jag ska göra? Mvh Caroline
  4. De testar anti-inflammatoriska läkemedel på människor med depression, med framgång. Hur skulle det vara att testa med anti-inflammatorisk kost istället. Den har inga biverkningar. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6822182 Forskare har sett ett samband mellan att ha ett aktiverat immunförsvar och att drabbas av en depression. – Ungefär en av tre patienter som tar antidepressiva svarar inte bra på de läkemedel som finns i dagsläget, säger Carmine Pariante, professor i psykobiologi vid Kings College och en av forskarna bakom studien. En anledning kan vara att patienten har ett aktiverat immunförsvar på grund av exempelvis långvarig stress. Ett aktiverat immunförsvar har tidigare visat sig spela roll för risken att drabbas av en depression. Genom att behandla deprimerade patienter som har ett aktiverat immunförsvar med både antiinflammatoriska läkemedel och antidepressiva vill man försöka nå dem som inte blir bättre av de läkemedel som finns i dag. – Än kan vi inte säga att alla borde prova smärtstillande med sina antidepressiva men vi är på rätt väg. Och det är också ett steg mot en ny och mer individbaserad vård för deprimerade, säger Carmine Pariante.
  5. Hej! Ursäkta den muntra rubriken! Jag är ny här på forumet även om jag periodvis läst mycket på Kostdoktorn sen 2009 ungefär. Kort sammanfattning: ätstörd sedan 17 år ca (är 34 år nu), periodvis renodlad bulimi, vanligtvis "bara" total besatthet av mat, bottenlöst sug/hunger, smygätning, skam, kontrollförlust. Gått i behandling vid 2 tillfällen, men aldrig nått fram till ett okomplicerat förhållande till mat. Dessutom pekades LCHF ut som en ätstörning av min behandlare, något som förvirrade mig så mycket iom att det var bara när jag åt LCHF som jag kände lugn i kroppen och slapp suget. Men han ville hävda att själva förbudet av socker och kh triggade mina ätstörda beteenden ännu mer. Jag tror att det finns en viss poäng i det men önskar ändå att jag kunde bortse från det och gå på min känsla. Och vikten den går upp, upp, upp, och paniken stegras. Iallafall. Jag är SÅ TRÖTT på att tröska runt i kaloriräkning, frosseri, tankar på mat och socker, smygätning och känslor av TOTAL VÄRDELÖSHET som jag klafsar runt i varenda dag. Har en lite halvjobbig bonusfamiljesituation också och ur den kan jag hämta en aldrig sinande ström av bevis på hur KASS jag är som person och bonusmamma. Jippi! Känner verkligen att det hade varit så skönt att hitta ro med maten och kroppen, att ta revansch åtminstone inom detta område och känna tillit till min kropp och hjärna igen. Åt ssri i ett år men slutade för ca 3 månader sen. Just nu fingrar jag på Fluoxetin-paketet varje dag för måendet är def på väg neråt. Men vill så gärna slippa medicin. Utåt sett är jag väl hyfsat funktionell, pluggar sista året på en lång utbildning, har barn och sambo, ska gifta oss efter nästa sommar. Önskar: att ni med erfarenheter av ätstörningar och LCHF delar med er av era erfarenheter. Vågar ni köra fullt ut? Triggar det något hos er? Jag vill så hjärtans gärna läka mig själv och få ro. Vill våga satsa på det här nu och tror att jag kan nå ända fram. Tack för din tid om du läst så här långt!
  6. Hej! Bestämde mig för att registrera mig här endast för att dela med mig av min berättelse, jag har kanske missat om någon har haft en liknande historia, men jag har googlat och letat den senaste månaden för att finna svar på varför jag mådde så dåligt utan att hitta något på just kostdoktorn. Jag har ätit strikt LCHF sedan mars 2015, och upplevt endbart positiva hälsoeffekter. Bör noteras att jag inte har någon överviktsproblematik, snarare är jag åt det andra hållet, har alltid varit vad som kan kallas för nästan mager, men inte ohälosamt mager. Min hälsa har som sagt varit god sedan LCHF starten, min anledning till att börja med denna kost var psykologisk, jag har alltid drabbats av allvarlig PMS, som har resulterat i självmordstankar och oförmåga att fungera i vardagen. LCHF har som sagt utraderat det problemet, och jag skulle aldrig gå tillbaka till en kolhydratkost. Däremot så hände det något i september som fick mig att börja tvivla. Jag hade tappat hår sedan i somras, i en rasande takt fällde jag hår som en hund eller katt, nu i oktober har jag kanske tappat 35-40 % av mitt forna hårsvall, som för övrigt alltid varit extremt tjockt och kraftigt. Eftersom nästan alla LCHF bloggar och websidor hävdar att detta är vanligt vid en kostförändring så har jag inte brytt mig särskilt. Vad som fick mig att ifrågasätta om det var kostomställningen var att jag började känna andra märkliga symptom. En extrem trötthet i kombination med en yrsel som fick mig att misstänka att jag skulle kunna svimma. En overklighetskänsla följde på det, och jag kände mig inte närvarande i min kropp. Varje steg var ett äventyr, och tankarna var dimmiga, kunde inte tänka klart helt enkelt. Eftersom jag är student så gav detta mig panikkänslor. Andra symptom var en krampaktighet i halsregionen och tryck över bröstet, även andningsproblem, illamående, synproblem - kunde ibland inte fokusera överhuvudtaget, något som enbart var temporärt - vilket gjorde att jag misstänkte att det inte alls var försämrad syn i överlag, utan något annat som spökade. Tröttheten var nog det värsta, jag orkade ingenting. På helgerna låg jag i sängen hela dagarna, orkade kanske vara uppe i någon timme, men sedan kom tröttheten över mig, tillsammans med en ledvärk i kroppen som försvagade mig ännu mer. Nu blev jag riktigt orolig, och på uppmaning av släkt och vänner sökte jag mig till vården. Jag fick komma redan nästa dag, eftersom andningsproblem tydligen prioriteras. Bör tilläggas att jag vid det här laget hade självdiagnostierat mig med hypotyreos, och var även livrädd för att provsvaren skulle komma att visa ingenting, en historia som jag hört av många andra. Läkaren misstänkte även hypotyreos, och blodprov togs, resultaten var som jag fruktat, allt såg normalt ut! Jag blev både upprörd och lättad.. kände inte någon förhoppning till att behöva ta levaxin för resten av livet, men vad var isåfall felet!? Började läsa på om brister, och hamnade hos Dr Dahlqvist, som hade publicerat en artikel vid namn "Fantastiska magnesium", den artikeln ledde mig mot nästan en omedelbar förbättring. Jag inledde med den rekommenderade dosen magnesium för min vikt, vilket var ungefär 600mg, jag har idag höjt dosen till 725 mg per dag, och jag mår idag som innan jag insjuknade i det märkliga tillståndet. Jag började med magnesium citrat endast för en vecka sedan, och redan nästa dag var det en dramatiskt förändring. Jag kunde gå dagar i en total dimma, utan ork, men nu vaknade jag upp ur dimman, och såg världen igen. Tack vare magnesium! Nu en vecka senare känner jag inga symptom, möjligen en liten ynka yrselkänsla på morgonen, men det går alltid över nu, tidigare blev det bara värre. Varför fick jag en sådan magnesiumbrist? Jag tror att det har att göra med att man kissar mer på en LCHF kost, dessutom ska det vara en dålig idé att ta D vitamin, då den tydligen konkurrerar ut magnesium, om någon av er upplever de symptomen jag nämnt, så se över er magneisum och Dvitamin, jag tar idag ingen d-vitamin (däremot tar jag ZINK). Håravfallet har hållt i sig, och jag tappar fortfarande hår, däremot tycker jag att det har stannat av lite.. men det kanske är önsketänkade. Jag rekommenderar även denna sida: http://www.mymagnesiumdeficiency.info/my-experience-with-magnesium-deficiency/
  7. Hänger det ihop? Enligt denna demoskop undersökning http://www.livsmedelsforetagen.se/4-av-10-foljer-en-diet/ är det 1 av 10 svenskar som följer eller försöker följa en vegetarisk diet och i åldersgruppen 16-39 är andelen hela 20 procent. Under de senaste åren har vi läst rapport på rapport om ökad psykisk ohälsa bland våra unga. http://www.aftonbladet.se/nyheter/sjalvmordenblandunga/ http://www.aftonbladet.se/nyheter/sjalvmordenblandunga/article18292948.ab http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2015/08/Sjalvskadebeteende-och-depression-vanligt-hos-gothare/ Karolinska har dock inte med kosten som en faktor i sin analys. http://ki.se/forskning/varfor-vill-unga-ta-sitt-liv Att kosten har betydelse visar denna Harvard rapport (som så klart lyfter fram Medelhavsdieten). http://www.svd.se/mat-som-goder-kronisk-inflammation--och-depression I den här föreläsningen säger Rhonda Patrick att bristen på mikronutrienter är utbredd i västvärlden idag och det gör bland annat att vi inte förmår tänka "bra". Hon menar att ett trick om man vill hjälpa någon att tänka "bra" och ta bra beslut kring sin diet och sin hälsa är att ge dem D vitamin och Omega 3
  8. Timami

    Psykisk sjukdom

    Har sedan 2011 gått in och ut ur svåra depressioner, med långvariga inläggningar, senast till januari 2013. Började äta LCHF 19 jan 2014 och har tappat 20 kg på detta och hittat min "normalvikt" på 80 kg. Verkar vara lagom för min kropp. Under perioder med tung medicinering vägde jag 111 kg. Nu har jag en undring, jag har varit på väg ner i ett nytt skov sedan jan/feb 2015, men det har inte gått så långt bla pga intensiv kontakt med psykolog och psykiatriker samt tillägg/förändring av medicinering. Känner att jag kommer upp till "normalt" liv sakta men säket. Har under lång tid ju varit helt stabil på den medicin jag ätit. Nu har jag börjat äta en ny medicin som ger mej en del biverkningar. Bla är jag hungrig hela tiden. Det är ju tyvärr vanligt vid denna typ av mediciner med stor metabolisk förändring, övervikt pga hunger och nedsatt metabol förmåga. Har någon här erfarenhet eller tips på hur jag kan stävja detta? Att sluta medicinera är som ni förstår inget alternativ, då jag blir sjuk igen i princip meddetsamma.
×
×
  • Skapa nytt...