Sök

Visar resultat för taggarna 'ätstörning'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 5 resultat

  1. Jag undrar om någon har möjlighet att hjälpa mig med hur vi ska tänka när det gäller vår son Filip 11 år. Han har en ätstörning som har drivit honom rakt ner i botten. I onsdags förra veckan vägde han 24,6 kg till sina 141 cm. Normalt hade han vägt 37-40 kg om han hade fortsatt att följa sin kurva. 35 kg är väl ca ”mittenkurvan”. Han sondmatas nu med ca 1800 kcal/dygn och har gått upp till 27,2 kg imorse. Mina frågor: Hur översätter vi dessa 1800 kcal till typ liberal lchf? Går man upp lika lätt i vikt med lchf jämfört med sjukvårdens sockrade tallriksmodell? Aldrig har han väl ätit så mycket socker som nu under hösten... Vi tänkte att vi gör som sjukvården säger och så går vi tillbaka till en kost vi tror på senare. Mängder av juiceglas varje dag, proviva, oboy, fruktyoghurt, mackor, ris, pasta och potatis har det blivit. Nu vill vi göra på vårt sätt och bygga en frisk Filip med mat vi står för. Hur hade ni tänkt? Vet att det är helkorkat att räkna kalorier, men nu vet vi att han har en bra viktuppgång på dessa 1800 kcal. Vad händer om vi fortsätter med samma kalorimängd men kör på liberal lchf? Behövs högre kalorimängd då? Supertacksam för era tankar! Med vänlig hälsning, Annie Höjer
  2. Hej! Ursäkta den muntra rubriken! Jag är ny här på forumet även om jag periodvis läst mycket på Kostdoktorn sen 2009 ungefär. Kort sammanfattning: ätstörd sedan 17 år ca (är 34 år nu), periodvis renodlad bulimi, vanligtvis "bara" total besatthet av mat, bottenlöst sug/hunger, smygätning, skam, kontrollförlust. Gått i behandling vid 2 tillfällen, men aldrig nått fram till ett okomplicerat förhållande till mat. Dessutom pekades LCHF ut som en ätstörning av min behandlare, något som förvirrade mig så mycket iom att det var bara när jag åt LCHF som jag kände lugn i kroppen och slapp suget. Men han ville hävda att själva förbudet av socker och kh triggade mina ätstörda beteenden ännu mer. Jag tror att det finns en viss poäng i det men önskar ändå att jag kunde bortse från det och gå på min känsla. Och vikten den går upp, upp, upp, och paniken stegras. Iallafall. Jag är SÅ TRÖTT på att tröska runt i kaloriräkning, frosseri, tankar på mat och socker, smygätning och känslor av TOTAL VÄRDELÖSHET som jag klafsar runt i varenda dag. Har en lite halvjobbig bonusfamiljesituation också och ur den kan jag hämta en aldrig sinande ström av bevis på hur KASS jag är som person och bonusmamma. Jippi! Känner verkligen att det hade varit så skönt att hitta ro med maten och kroppen, att ta revansch åtminstone inom detta område och känna tillit till min kropp och hjärna igen. Åt ssri i ett år men slutade för ca 3 månader sen. Just nu fingrar jag på Fluoxetin-paketet varje dag för måendet är def på väg neråt. Men vill så gärna slippa medicin. Utåt sett är jag väl hyfsat funktionell, pluggar sista året på en lång utbildning, har barn och sambo, ska gifta oss efter nästa sommar. Önskar: att ni med erfarenheter av ätstörningar och LCHF delar med er av era erfarenheter. Vågar ni köra fullt ut? Triggar det något hos er? Jag vill så hjärtans gärna läka mig själv och få ro. Vill våga satsa på det här nu och tror att jag kan nå ända fram. Tack för din tid om du läst så här långt!
  3. Hej! Har käkat lågkolhydratskost till och från och har kört strikt i ca 3 1/2 vecka nu. Jag känner att jag mår som bäst av det då jag kan kontrollera min ätstörning, mina hetsätningar, sockersuget och mitt begär mycket bättre. Som en bonus går jag också ner i vikt. Men det som gör mig så frustrerad är att ingen i min närhet verkar förstå. Ingen i min familj stöttar mig nu under jul när det kommer till att vräka i sig sötsaker och när jag säger till min mamma att jag äter lågkolhydratskost och att det hjälper mig med min ätstörning så snäser hon tillbaka med att det är livsfarligt att äta LCHF. Att det leder till hjärtkärlsjukdomar etc. Att det är farligt att äta mycket fett. Jag vet att så inte är fallet och hon säger sig ha lyssnat på experter inom livsmedelsverket. Jag sa till henne att livsmedelsverkets rekommendationer inte är särskilt bra eller pålitliga men hon i princip idiotförklarade mig direkt. Men det som gör mig allra mest frustrerad är att ingen verkar ta min ätstörning på allvar. Min familj fortsätter som om inget har hänt och vi nämner den inte ens. Det är så j**** svårt att stå emot alla sötsaker här hemma. Jag beslöt mig för att göra en utmaning utav det, att ta kort på varenda sötsak i hemmet. Bilderna har blivit runt 25st på 2dagar.... Idag kom morfar på besök och tyvärr hade min bror och min mamma bakat lussekatter och ischoklad. Av ren artighet och för att inte få någon att ifrågasätta mig tog jag en lussekatt. Detta eskalerade såklart i en hetsätning som jag nu har mkt ångest över. Någon som har några tips på hur jag ska klara mig igenom julen? Eller hur jag ska kunna prata med mina föräldrar (framförallt mamma, pappa ifrågasätter inte)? Jag vill inte äta socker eller kolhydrater då jag vet att det i 90% av fallen leder till hetsätning och ångest/panikattacker. Men jag vet också att jag inte kan begära av min familj att slänga ut "skiten" och äta sockerfritt under julen. Mvh En tjej i behov av hjälp Ps. Min ena kurator tjatar också om att jag måste äta kolhydrater. Ds
  4. Vi har flera trådar som handlar om att äta av fel orsak och andra ätstörningar. Ingen av dem jag kollade kändes just nu som "rätt" att fortsätta på, därav denna nya. Hoppas att det är okej. Egentligen vet jag inte om jag behöver några råd, just nu är jag mest trött och less över fenomenet. Att jag tröstäter, äter när jag är arg, ledsen, besviken... Denna gång trycktes jag ut över kanten av ett samtal med min chef dagarna innan jag gick på semester som säkert kommer att få en fortsättning och hade det varit någon substans i anklagelserna hade jag nog kunnat hantera det men nu känner jag mig orättvist behandlad och kan inte släppa tankarna på det. Och då äter jag. Visserligen mest "LCHF-vänligt" men energimässigt till grov överdrift. Dricker stora mängder grädde, både i teet och direkt ur paketen. Knaprar grönsaker. Hyvlar ost och äter med eller utan smör. Kalla kokta ägg, 4st på en gång. Smör, många små bitar direkt från paketet. Leverpastejskivor. Magen står åt alla håll men munnen kan inte sluta. Tack vare LCHF stör inte beteendet vikten i någon större utsträckning (åtminstone går jag inte upp) men jag är så less på detta! Det finns ett talesätt som säger "Det är inte hur man har det utan hur man tar det!" och det retar mig att jag faller ner i detta beteende lite då och då istället för att som vissa andra bara släppa det jag ändå inte kan göra något åt. Jag har kämpat med detta i hela mitt liv. Det som tycks hjälpa (lindra suget) är att springa men göra det flera gånger per dag..? Svårt att få till och inte så lockande av andra skäl heller (brist på flås, hälsenebesvär, små barn vars pappa jobbar nu medan jag har semester) men att det hjälper är ändå ganska logiskt ur stressynpunkt eftersom motion påverkar diverse stresshormoner. Kan ju dock konstatera att hela kroppen fullkomligen skriker "VILL ÄTA!! INTE SPRINGA!!"... Jag vet att ni är många här som kämpar med samma fenomen, ni får gärna berätta hur ni hanterar det. Tack för "örat"!
  5. Hej! Jag är en 15 årig tjej som har haft ätstörning i 2 år nu och ligger just nu på en lite för låg vikt för min kropp, men inom normalt BMI. Underhudsfett har jag inte mycket av och tränar inget just nu. Vad skulle hända om jag gick upp med LCHF? skulle jag gå upp i fettvikt och/eller muskelmassa? Och vice versa, med högkolhydratskost som vården och min familj vill att jag ska äta? Så har jag lite andra frågor också. Vad händer om man fuskar eller slutar med kosten efter att ha ätit LCHF förutom att man går upp i vikt? Rubbar man balansen med omega 3/6 igen? och vad kan det leda till? Just nu äter jag ju som sagt enligt tallriksmodellen (aldrig margarin dock!), hur dåligt/bra är det att jag inte är så rädd för med ost, smör och sånt? Risk för åderförkalkning? Hur snabbt kan kolesterolvärden förändras? Väldigt stökiga frågor, men tacksam för svar!