Sök

Visar resultat för taggarna 'Dietist'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 8 resultat

  1. Dietisten Sara Ask menar att vår strävan att undvika socker kan gå för långt och att måttfull användning inte bör stigmatiseras. Personligen tar jag inte ställning till innehållet men eftersom det har bäring på LCHF tänkte jag att artikeln kan vara av intresse här. https://www.svd.se/dietist-att-avsta-socker-mer-osunt-an-att-ata-lite – För vissa som har svårt att äta en lagom mängd sött är kanske lösningen att helt avstå, det har jag respekt för, säger Sara Ask. Den som mår bra av och har lätt för att avstå socker ska förstås också fortsätta med det, menar Sara Ask. Vad är då ett ”rimligt sockerintag” per dag? – I siffror är den mängden max tio procent av energibehovet, enligt de nordiska näringsrekommendationerna. För en normalviktig medelaktiv kvinna innebär det 50 gram socker och för en man 75 gram. Exempel på sockerinnehåll Vaniljyoghurt 2 dl, 10–12 g (naturell 0 g) Flingor, typ havrekuddar 1 dl, 2,5 g En skiva sötat matbröd med smör, 3 g Mellansushi, tio bitar, 7 g Chokladboll/punschrulle/mazarin 17 g Bulle, 5 g 33 cl läsk, 35 g Två kex, typ Digestivekex med ost, 5 g En påse gelégodis (100 g), 50 g Hur kan det vara bättre med lite socker än inget? – Det verkar inte finnas några givna hälsovinster med att helt utesluta socker. Och det är ju så mycket glädje i att fika och äta gott ihop. Den sociala aspekten är viktig. Problemet är om det blir för mycket – vi föds med en förkärlek för det söta eftersom det är energirikt. I en stor svensk studie med 50 000 deltagare visade det sig att de som åt en sockermängd på tio procent av dagsintaget av kalorier, alltså i linje med rekommendationernas maxgräns, löpte lägst risk att dö i förtid. De som åt mindre hade en högre mortalitet. Stenåldershjärnan signalerar blixtsnabbt att sött är bland det bästa den vet. Söta bär och frukt har genom mänsklighetens historia hjälpt oss hitta mat som inte var giftig. Det har bidragit till vår överlevnad, gett oss kraft att orka jaga vidare och föröka oss. – Eftersom många tycker att sött är gott och att det är en stor del av vårt sätt att fira och fika behöver vi tala om sötsaker på ett nytt sätt i stället för den skuld och skam som ofta kommer fram, menar Sara Ask. ”Barn behöver hjälp med att göra bra val, men att ladda sötsaker med skuld och skam är inte en framkomlig väg”, säger Sara Ask. Foto: Lisa Arfwidson Sara Ask är särskilt mån om att barn inte ska växa upp med förbud mot olika slags mat. De ska slippa anamma skuldtänkandet, menar hon. Att vi delar upp i sunt och osunt, ”clean eating” och ”junk food”, är förödande. – Man gör mat negativt laddad i onödan. Det är nog mitt viktigaste budskap: ladda inte maten som bra eller dålig. Agera sunt i stället för att prata, prata, prata. Livet är sällan svartvitt och det gäller inte minst mat. En amerikansk forskare konstaterade att femåriga flickor från en restriktiv matmiljö (enligt vad föräldrarna angivit) åt mer när de fick välja som de ville. Många av dem tyckte också att det skulle vara jobbigt om föräldrarna fick veta det. Samma forskare lät lågstadiebarn fylla sin lunchtallrik med vad de ville av både nyttiga och onyttiga matvaror. Andra gången de valde sin egen lunch fick de höra att deras mammor skulle få veta vad de hade valt. Andelen sockerrika saker sjönk då drastiskt. Sara Ask menar att barn behöver hjälp att lära sig hitta ett bra förhållande till mat, att blanda ”nyttigt, gott och lagom”, men känslor av skuld och skam är sällan en bra väg till balans. Som tidigare nämnts förstärker skuldkänslorna njutningen och sannolikt det svårstoppbara sötsuget och kanske även överätandet. – En mycket restriktiv hållning till socker riskerar att öka fixeringen vid sötsaker, men självklart är det viktigt att hitta en struktur som är förutsägbar för barnen, som lördagsgodis till exempel. Att begränsning ändå behövs visar den senaste undersökningen från Livsmedelsverket av hur 4-, 8- och 11 åriga äter. Den visade att nästan en fjärdedel av den energi de fick i sig kom från godis, glass, snacks och bakverk. Här finns tre uppenbara risker: övervikt, karies och för att de får i sig för lite näring. Barnfetma är ett reellt problem, söta drycker som läsk anses vara en av de stora bovarna i dramat. ”Det finns inga magiska fettbildande kolhydrater i socker. Problemet är i så fall att det är så gott. Med lite salt till det söta kan det vara ännu mer oemotståndligt. Kombinationen av fett, sött, salt och stärkelse kallas ”the bliss point”. Foto: Lisa Arfwidson Men skyll inte sockerberget på barnen. Svensken äter i snitt 60 procent mer choklad- och konfektyrvaror sedan 1980-talet. Barn som inte själva kan köpa godis hittar troligen en hel del där hemma ändå. Hur kan vi hjälpa våra sötsugna stenåldershjärnor att hitta lagom sockernivå? – Hälsa varken skapas eller förstörs av ett enskilt näringsämne. Det gäller att lyfta blicken och se helheten – inte att lusläsa ingrediensförteckningar för att hitta så kallade dolda fällor. Det är inte sockret i tacokryddan, sillinläggningen eller buljongtärningen som är problemet utan stora mängder godis, läsk och annan sockersötad dryck. Sara Ask Yrke: Legitimerad dietist. Aktuell: ”Boken bli vän med sockret – att överleva i sötsaksdjungeln med en stenåldershjärna” (Mondial). Har tidigare skrivit ”Mera vego”, ”Ännu mera vego” (båda Ordfront) och ”Matlust – för barn 0–6 år” (Prisma, med Mia Coull). Maria Carling
  2. Hej hela forumet! Jag är en legetimerad läkare som jobbar på en vårdcentral någonstans i Sverige. Mitt intresse för kost och livsstil är stort sedan länge, varför jag såklart inte kunnat undgå att stöta på LCHF och sätta mig in i det. Både för egen, vänners, anhörigas och patienters del ser jag vilken enorm potential det finns i kostens sammansättning att göra oss friska eller sjuka - beroende på hur vi väljer/lär oss/uppmanas att äta. Nog är det både ofattbart, förvånande och framförallt skämmigt hur majoriteten av svensk sjukvård och akademi fortsätter "ta hand" om folkhälsan och sina patienter enligt den gamla läran (HCLF). Jag är en av de som ihärdigt proklamerar de positiva möjlighetena med LCHF-kost för mina patienter. Och dem går det bra för, men det är för mig oerhört frustrerande att jobba med en och en i taget.. Av det lilla jag läst på detta forum verkar det finnas ett skriande önskemål om LCHF-läkare/sjuksköterskor/dietister/vårdpersonal - var hittar man "oss"? Vi finns lite varstans inom den svenska sjukvården och vi är fler än både ni och vi själva tror. Jag misstänker att det här forumet frekventeras av en hel del utbildad vårdpersonal! Problemet är att vi LCHF-pålästa inom vården inte vet att vi finns - vi hittar inte ens oss själva! För egen del är jag trött på att jobba i det dolda och jag erkänner utan tvekan att jag ofta undviker diskussion kring kost på jobbet, av rädsla för konflikt och ändlösa fikarumsdebatter med kollegor av diverse kategorier som läst en tiondel i ämnet av vad jag har och som anser att det man lärt sig på universitet, av Livsmedelsverket och läkemedelsbolagen är sanningen och det enda rätta. (Låter säkert wesserbisseraktigt, men kanske nån av er förstår vad jag menar..!) Så till min fråga, var kan vi LCHF-positiva inom vården hitta varandra? Jag har googlat runt men hittar inget existerande forum. Någon som har tips på existerande nätverk, eller är det dags att bygga upp ett nu? Alla tips mottages tacksamt! (Vill understryka att jag i egenskap av läkare inte kommer kommentera personliga frågeställningar eller dylikt på detta fourm.)
  3. Inez

    Min nya idol

    Han och hans kolleger är ett ljus i det mörker SLV och Dietistförbundet skapar- min nya idol Andy Bellati! Dietisten Andy Bellati var bekymrad över de band mellan hälsoorganisationer och livsmedelsindustri som han ansåg förstörde dietistkårens rykte, och förhindrade en viktig debatt om våra livsmedelssystem och vår miljö. Tillsammans med några likasinnade kolleger har han bildat samfundet Dietitians for Professional Integrity. Nu väntar jag med spänning på att någon dietist med sunda åsikter och civilkurage skall göra detsamma i Sverige. Heja Andy! Andy Bellati After the publication of Michele Simon’s report on the Academy of Nutrition and Dietetics, “And Now: A Word From Our Sponsors”, Andy Bellatti, a dietitian who believes the ties between Big Food and health organizations “pose significant conflicts of interest that ultimately damage the reputation of health professionals and inhibit important conversations about our food system and environment”, co-founded Dietitians for Professional Integrity with some of his dietitian colleagues. Their aim is to address the “very troublesome issue negatively impacting the credential we worked so hard to earn.”
  4. Mats Lindgren kommenterar på sin blogg kostråden i tidningen Året Runt (nr 19 2015): I senaste numret av Året Runt försöker dietisten Ingrid Larsson förklara olika dieter, matmodeller, hur de ska användas. Ingrid Larsson har stort anseende som dietist och anlitas ofta som föreläsare. 2013 blev hon utsedd till årets dietist. Jag har själv lyssnat på henne några gånger och hennes teori stämmer väl överens med t.ex. Livsmedelsverkets syn på mat liksom sjukvårdens. Problemet är att hennes teorier inte stämmer överens med verkligheten. När hon ska beskriva för vem LCHF-modellen inte passar för så påstår hon följande; ”Personer med övervikt eller fetma som har en insulinbehandlad diabetes, bristande insulinkänslighet, blodfettsrubbningar eller andra metabola rubbningar som kontrolleras av läkare”. Läs vidare här: Dietisten förklarar LCHF?!
  5. Jag skickade följande korta brev till en dietist (som vill vara anonym) och fick ett långt svar. Från: Bengt Nilsson Till: X Ämne: Sockeraktivisten Hej, Kolla gärna detta intressant program på Utbildningsradion: http://urplay.se/Produkter/190082-Sockeraktivisten Vänliga hälsningar, Bengt Nilsson Från: X Till: Bengt Nilsson Ämne: SV: Sockeraktivisten Hej! Jag vill bara upprepa att när det gäller att slåss för att minska sockret i maten så är vi helt överens och det är skönt att mer och mer fokus i den stundtals infekterade kolhydratdebatten någonstans landat där; att det är sockret som ställer till de största hälsoproblemen. Det som jag (och många med mig) vänt sig emot det är att göra allt ”svart-vitt” . Med det menar jag att man inte behöver bli fanatisk ”sockerdetektiv” och känna rädsla för små sockermängder. Viss mängd socker behöver vi för konservering etc. Om man har graviditetsdiabetes/typ1 och2-diabetes så påverkar socker i maten på ett annat sätt än hos de av oss som inte har sjukdomen. Det innebär fortfarande inte att allt socker påverkar blodsockret lika mycket utan det är i vilken form det intas (värst är sockersötad dryck). T ex om du tar 1 msk lingonsylt tillsammans med köttbullar och sås så påverkar det på ett annat sätt än läsk. Däremot vänder jag mig fortfarande emot att ”dra alla kolhydrater över en kam”. Ny forskning visar att olika kolhydrater påverkar väldigt olika och går inte jämföra som en grupp. Exempelvis så påverkar kall kokt potatis och även om kalla kokt potatis värms upp i micron på ett helt annat sätt än kokt potatis som äts direkt eller potatismos beroende på hur stärkelsen stelnat. Alltså inte ens samma livsmedel påverkar på samma sätt utan det beror på tillagning, vad det äts tillsammans med mm. En brunprickig och mogen banan påverkar på ett annat sätt än en mer omogen svagt grön…….etc. Därför tycker jag att extrem lågkolhydratkost (som LCHF är) gör fel som drar ner på alla sorters kolhydrater och utmålar dem till ”boven i dramat” när det säkerligen är andra saker som vi fortfarande inte har kunskap om som påverkar. Jag anser fortfarande (utifrån senaste forskningen) att äta vissa typer av kolhydrater i rimliga mängder tillsammans med övrigt schysta råvaror såsom frukt, grönsaker, bra fetter (i huvudsak omättade) de flesta av veckans dagar är det mest hälsosamma men också att vi faktiskt har kapacitet och möjlighet att även äta lite söta, processade och onyttiga livsmedel ibland bara det inte är den huvudsakliga mängden. Att en del mår bra på LCHF förnekar jag inte men jag vill veta mer kring VAD det är som gör det. Är det att man äter mer grönsaker och mer oprocessade livsmedel? Är det att man tar bort sockret och använder sötningsmedel istället? Är det att man håller sig bättre mätt för att man äter mer kött och fett som gör att det stannar längre kvar i magsäcken? Är det för att man känner sig ”tillhöra en grupp” som haft problem tidigare och som hittat ”sin lösning”? Är det för att man minskar på sockret så mycket så man får en mindre påverkan på belöningscentrum? Jag har fler frågor än svar som du ser men en sak är viktigt för mig och det är att inte bli fanatiker oavsett inom vilket område det gäller. Ha en skön fredag och helg! Varma hälsningar X Leg.dietist
  6. Till hösten går en kurs i idrottsnutrition i Östersund. Skulle vara intressant att se vad dom har att säga. Bilden ser bra ut iallafall. Om någon surjämte går kanske kanske vi får en recension?
  7. Hej! Jag arbetar som legitimerad dietist på Telge Rehab i Södertälje (http://www2.praktikertjanst.se/10/Telge-rehab/) Jag jobbar med alla möjliga olika diagnoser men mest med fetma och diabetes. Jag är positiv till lågkolhydratkost och har den som utgångspunkt när jag ger kostråd till patienter med övervikt och/eller diabetes främst. På så sätt får man snabbt synliga, mät och hållbara resultat. Hos mig kan man söka utan remiss, frikort gäller och utan frikort kostar besöket 100kr. Jag vill egentligen inte göra ett reklamliknande inlägg utan jag vill visa att det sakta men säkert blir fler och fler dietister som är öppna till lågkolhydratkost runt om i landet. Hos mig kan ni komma utan att vara oroliga för att bli uppläxade eller ifrågasatta. Jag lyssnar på er och tillsammans gör vi de kostförändringar som krävs för att du ska gå ner i vikt, sänka och stabilisera ditt blodsocker och helt enkelt må bättre Om det här inlägget strider mot några forumregler så förstår jag givetvis om ni måste ta bort det.
  8. Min 7 åring är allergisk mot mjöklprotein, soja och vete + björk och gräspollen. Vi tog bort först mjölkproteinet och soja efter samtal med läkare. Vid ett senare samtal tog vi även bort vetet. När vetet skulle plockas bort sa läkaren att han bokar in oss till dietist så att vår dotter inte fick näringsbrist pga att vi tog bort vetet Som LCHFare blev jag paff. Näringsbrist pga uteslutande av vete? Vad sjutton innehåller vete som är så in i bombens viktigt?? Jag går gärna till dietist men det gör jag för att lära mig vilka fällorna är. För även om vi lagar 90% av all vår mat från grunden så går dottern i skola, hon åker till mor- och farföräldrar och blir serverad annan mat där. Det är ju viktigt att lära sig var vete, mjölk och soja lurar... Men jag förstår inte för min väld vad med vetet som är så himla heligt. Är det för att äta mackor på tvären och bredden?