Gå till innehåll

Sök

Visar resultat för taggarna 'Hjälp'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Kategorier

  • Articles

Kategorier

  • Files

Calendars

  • Community Calendar

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 3 resultat

  1. Hej! Jag har nyss börjat fasta med en 19/5 intervall. Jag äter 2 måltider under fem timmar och då strikt Lchf. Jag är på dag sju och har tappat lite vikt men det är inte det viktiga. Hur mycket jag än vill tänka nä det kanske bara är en bra dag i dag det har nog inte med detta att göra så kan jag inte länge blunda för att jag har mindre ONT, mindre STEL, mindre behov av CITODON (men måste minska långsamt annars blir det knas), mer skön SÖMN, mer ENERGI, mer VILJA umf! Kalla det vad du vill. Jag är väldig förvånad själv av att jag inte har haft det svårare men i bakhuvudet gnager det som alltid att detta kanske bara är nu? Jag väger 134,7 sist jag stod på en våg så vi får se vart detta tar mig. Jag är så glad att ha hittat en sida på svenska (då jag stavar så illa att försöka mig på att stava på engelska bara inte går) Ni kommer se mig mycket här i frågespalter Jag har många frågor men den jag inte hittar någon info om alls är egen hemmagjord buljong? Vad har ni i era? Rostar ni benen innan? OM man tar bort fetter, bryter då buljongen fastan om man tar den i stället för t ex kaffe på morgonen? Ha det gött jag väntar på svar
  2. Hej allihop! Har tänkt på det här med att patienter ganska ofta sätts i väldigt obekväma situationer vid besök på vårdcentral - har man något att säga kring sin egna hälsa som innefattar någonting utanför ramarna för vad som anses vara konventionellt (höll på att skriva kommersiellt, whoopsie) så blir det jobbigt. Som val av kost exempelvis, eller önskan om alternativ behandling. Det gäller naturligtvis inte för alla patienter i alla lägen, men har för mig att många handskas med trögfattade läkare i situationer när de faktiskt bara behöver lite hjälp. Som exempel kan man ta alla Hashimotospatienter (autoimmun sköldkörtelsjukdom med underproduktion av sköldkörtelhormoner) som oftast inte mår i närheten av bra med den medicin som erbjuds, men som skulle må fantastiskt mycket bättre om de fick den vård de behöver från början. Sådana här situationer leder ju främst till att folk börjar självexperimentera med mediciner och det kan gå bra ibland, men det kan också gå rakt åt skogen med allvarliga konsekvennser för personers hälsa. För min del har det gått bra att självmedicinera hittills, men innan det gick bra gick det inte alls bra under ganska många år - något som hade kunnat undvikas med lite mer öppensinnade läkare. Hur upplever ni att ni har blivit bemötta i vården när ni snällt och sansat har förklarat att ni inte känner er på topp? Får ni gehör eller är det tröghet och trångsynthet som kan beskriva läget? Har ni tagit tag i saken i egna händer? Det är klart att massa medlemmar här på forumet har tagit tag i sin kost, men utöver det i termer av lägga till/ta bort mediciner/vitaminer/annat? Det hade verkligen varit intressant att få ta del av era erfarenheter med vården så jag håller tummarna och väntar med spänning på nya, intressanta insikter.
  3. Hej! Jag tror att det nu är cirka 4 år sedan jag upptäckte LCHF som ett bra medel för viktminskning. Under dessa år har jag läst väldigt mycket om kosten och tror verkligen det är det bästa för mig. Jag har alltid haft problem med magen och det har hjälpt något enormt då jag ätit bra. Jag är 27 år och har cirka 10 kg övervikt som är väldigt obekvämt. Men varför fortsätter jag att misslyckas? Jag faller konstant tillbaka till socker och gluten. Den längsta perioden jag har gått utan var 60 dagar. Ur ett psykologiskt perspektiv så har jag många gånger läst att detta betyder att jag inte vill det tillräckligt mycket. Jag har svårt att acceptera eller tro på det då jag inte kan minnas när jag senast hade en sommar utan att känna mig extremt obekväm och missnöjd. Jag känner att jag behöver tydliga strategier för att få det att fungera men vet inte vad jag ska prova denna gång. Har ni erfarna typer några tips ni kan dela med er av? Praktiska tips som jag kan tillämpa när suget smyger sig på? Jag har testat med att bocka av i kalender, att ha tydliga mål och delmål med belöningar (aldrig mat), att tala om det för alla i min omgivning, olika former av träning... osv Vad gjorde ni för att lyckas?
×
×
  • Skapa nytt...