Sök

Visar resultat för taggarna 'Jonas'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 1 resultat

  1. Tjäna! Jag har gett mig tusan på att gå ner till min idealvikt enligt bmi. Redan där är det många som ryggar tillbaka. "Bmi visar väl inget?", "bmi är felaktigt för man räknar inte med att folk har olika mycket muskler" osv... Så länge man inte är lika muskulös som självaste Arnold så stämmer bmi alldeles utmärkt. Jag är 180cm lång och ska ligga mellan 70 kg och 80 kg för att hamna på en bra nivå. Så min målvikt är 75 kg. Min viktresa påbörjades för ett par år sedan. Jag var i en period då jag löptränade och styrketränade för glatta livet. Det gick bra, jag blev stark som få och kände mig smäcker och snygg när jag satte mig i soffan för att äta varma mackor och en påse chips. Min flickvän påpekade för mig att jag blivit stor. Givetvis kände jag mig smickrad och tackade och tog emot och spände musklerna. Tills hon fortsatte med " Nej alltså inte stor så, du har blivit... rund...". Självförtroendet dök som en skadeskjuten sparv. Jag kikade i en spegel för att observera om det verkligen var sanningen eller om hon bara var avundsjuk. Hon var inte avundsjuk visade det sig. Pösiga kinder och ballongmage. Okej.. Träningen hade uppenbarligen inte hjälpt mig. Lurad! Hade hört det ryktats om den dära LCHF. Kanske låg det något i det där med fett ändå. Till saken hör också att jag knappt kom upp på morgonen. Kl 13 var väl standard på helgerna. Försova sig till jobbet likaså. Jag var motsatsen till vad jag ville vara. Så internet var min vän och började googla allt om lchf. Hittade till alla stora sidor men Kostdoktorn var den som verkade mest saklig och proffsig. Där kunde jag hitta en massa framgångshistorier som gav mig inspiration till att verkligen våga ta steget ut att börja mangla i mig fett utan att oroa mig för hjärtinfarkt. Oron fanns där det gjorde den. Min mamma trodde att jag skulle få hjärtinfakrt inom en månad och försökte övertala mig om att sluta. När jag började så vägde jag 100 kg. 3 månader senare vägde jag 80 kg och gick upp kl 6 på morgonen utan problem. Det här var ett smärre mirakel för mig. Min tjej hade också gått ner i vikt och hennes kolesterolvärden hade normaliserats efter att ha varit för höga. Mamma var glad över att jag fortfarande levde utan hjärtbesvär. Sen gick jag i fällan att börja äta mer liberalt igen, för jag hade ju nått en vikt som jag var nöjd med, så det smög in sig mer och mer mejerier och lite godis här och där med fikor. Vips så var man uppe i 90kg igen. Jag har dock aldrig vari över 90 kg. Så fick jag nog. jag satte en ny målvikt. 75 kg för det vägde jag i gymnasiet. Inspirerades av kostdoktorns tips för maximal viktnedgång. Undvik kolhydrater, undvik mejerier och använd periodisk fasta. Jag började i februari på 90 kg. Efter att ha undvikit mejerier och kolhydrater samt att jag fastar och avbryter den med träning så är jag till dags datum nere i 80.3 kg. Det är nu det svåra börjar. Dom där sista 5 envisa kilona. Inte för att det varit någon dans på rosor på min resa ner. Får bland annat problem med magen när jag avslutar fastan. Försökte få hjälp på detta forum men fanns ingen som kände igen sig. Hittade däremot ett amerikanskt forum där det var många som haft samma problem. Lösningen torde vara att bryta fastan med mindre portioner. Får se om det hjälper. Vi ses imorgon med ny och inte lika massiv mängd text! Puss på er!