Sök

Visar resultat för taggarna 'PSOA'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 1 resultat

  1. För en kvinna i sina bästa år (41 för de som undrar) med psoriasisartrit och inflammationer i varenda led i hela kroppen är kolhydrater det sista som behövs. Jag vet ju att det fungerar att äta lågkolhydratskost för jag har gjort det förr. Vikten minskade också och allt var så mycket bättre. Så varför gick det fel då? Ja, en matallergi som kom fram i och med medicinbyte för psoa:n var väl det som startade alltsammans. Eftersom det inte gick att testa vad jag var allergisk mot tog det 1,5 år med experimenterande med maten innan vi (läkaren och jag) kunde konstatera att jag är allergisk mot nickel även i mat. Inte så där som andra nickelallergiker dock, att man får mer eksem och sådant. Nehej då, här har vi kvinnan som alltid ska vara värst och som självklart fick allergichocker och höll på att stryka med pga det. Varför vara bara vanlig? :/ Nå, efter 1,5 år hade jag gått upp 15 kg och där har jag varit nu i minst 1,5 år till. Det finns många ursäkter men ingen som faktiskt är värd något. Det enda raka är att erkänna att jag inte orkat göra något åt det. Detta trots att jag ju VET att lågkolhydratskost är nästan precis samma som nickelfri kost PLUS att jag får mindre inflammationer i kroppen vilket gör att jag behöver mindre värkmediciner vilket gör magen bättre vilket gör livet enklare och kvinnan till en mer tolerant mamma... Så. Nu är det dags. Eller ja, det var dags för länge sedan men igår tog jag mig ånyo i kragen (jodå, gjorde ett försök innan sommaren men la inte manken till). Igår satte jag stopp för det snablarns kolhydratsintaget! Som sig bör mår jag därför riktigt kalasdåligt idag! Klassiska avtändningsbekymmer, det kryper i kroppen, huvudet värker, illamående och sug om vartannat. Men int' ä ja' bitter, int'! För när jag mår så här vet jag att det är någon dag kvar och sen går kroppen över på fettförbränning. I helgen kommer jag känna av att det lättar med ledvärken och det är något som denna gången håller mig kvar på vagnen. För hör och häpna, så fort går det! Fem dagar har det tagit båda de gånger jag verkligen kapat kolhydraterna och hållit kvar det. Fem dagar och sedan börjar hälsovinsterna komma! Sen skadar det ju inte om vikten kommer gå neråt heller, så klart. Pass 20 kgs övervikt med ledproblem är ingen bra kombination. Men det ger sig allt eftersom! Så, här tänker jag skriva lite dagbok för att få ventilera det bra och det dåliga. Orkar du läsa är du välkommen att göra så och ett par peppande ord någon gång i bland vore trevligt det med!