Sök

Visar resultat för taggarna 'Vård'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 3 resultat

  1. Rickard

    Framtidens vård

    Framtidens vård redan i Göteborg http://www.gp.se/nyheter/göteborg/framtidens-vård-redan-i-göteborg-1.4209178
  2. Hej allihop! Har tänkt på det här med att patienter ganska ofta sätts i väldigt obekväma situationer vid besök på vårdcentral - har man något att säga kring sin egna hälsa som innefattar någonting utanför ramarna för vad som anses vara konventionellt (höll på att skriva kommersiellt, whoopsie) så blir det jobbigt. Som val av kost exempelvis, eller önskan om alternativ behandling. Det gäller naturligtvis inte för alla patienter i alla lägen, men har för mig att många handskas med trögfattade läkare i situationer när de faktiskt bara behöver lite hjälp. Som exempel kan man ta alla Hashimotospatienter (autoimmun sköldkörtelsjukdom med underproduktion av sköldkörtelhormoner) som oftast inte mår i närheten av bra med den medicin som erbjuds, men som skulle må fantastiskt mycket bättre om de fick den vård de behöver från början. Sådana här situationer leder ju främst till att folk börjar självexperimentera med mediciner och det kan gå bra ibland, men det kan också gå rakt åt skogen med allvarliga konsekvennser för personers hälsa. För min del har det gått bra att självmedicinera hittills, men innan det gick bra gick det inte alls bra under ganska många år - något som hade kunnat undvikas med lite mer öppensinnade läkare. Hur upplever ni att ni har blivit bemötta i vården när ni snällt och sansat har förklarat att ni inte känner er på topp? Får ni gehör eller är det tröghet och trångsynthet som kan beskriva läget? Har ni tagit tag i saken i egna händer? Det är klart att massa medlemmar här på forumet har tagit tag i sin kost, men utöver det i termer av lägga till/ta bort mediciner/vitaminer/annat? Det hade verkligen varit intressant att få ta del av era erfarenheter med vården så jag håller tummarna och väntar med spänning på nya, intressanta insikter.
  3. Igår var jag hos min läkare pga en knuta jag har på armbågen. Läkaren hade visst mycket tid över för han började prata om annat än bara min knuta. Ett tu tre var vi inne på ämnet kost, hälsa och vikt! Missförstå mig inte, det är en BRA läkare jag har!! Han lyssnar ohc ställer frågor och kastar inte ut en bara för att han är klar. Men han är fortfarande fettskrämd... Han frågade hur jag mådde och vad som hände i mitt liv. Jag blev lite förvånad först, innan jag insåg vart han var på väg. Jag var i valet och kvalet att berätta om LCHF. Men jag kände ganska snabbt att han inte var "redo" att få den infon av mig. Så jag började lite försiktigt. Det första han tog upp var en livsstilsgrupp som han var ansvarig för, där man kunde komma på gruppträffar, få info osv. Man gick till sjukgymnasten och tränade 2 gånger i vekcan och en gång i veckan skulle man träna själv. Och vid behov kunde man träffa dietisten. Han pratade mer om gruppträffarna och livsstil osv. Då sa jag att jag har tagit tag i den biten genom att gå till en hälsocoach (hon är lågkolhydratsätare, har träningsmöjligheter, massage och väldigt kunnig på det hon gör) där vi jobbar med den psykiska biten. Jag imponerade på läkaren tror jag. Hans reaktion var att det var rätt ände att börja i! Jag har ju ALLTID bantat men ALDRIG jobbat med det som händer i knoppen!! Sen pratade han om kalorier. Det var här jag övervägde att berätta om LCHF men valde att avstå. Jag sa bara att de kalorier jag äter kommer från mat lagad från grunden, aldrig från helfabrikat eller socker av något slag. Då var det dags för portionsstorleken. Som den "sockernykteristen" jag är med många års överätande där ajg har förstört min naturliga känsla för mättnad så arbetar jag stenhårt på att lära mig äta "lagom" igen. Där medgav jag att det inte är så himla lätt men att det kan vara bra att använda sig av handlfata och knuten näve till en början, tills jag har lärt mig att känna igen signalerna kroppen skickar. När han återigen nämde dietisten nickade jag bara att det var bra att ha möjligheten men att jag är rätt nöjd som det är nu. Nu jobbar jag i lugn takt med mig själv. Att ha en fungerande hjärna - att må bra och kunna äta lagom - är det viktigaste just nu tätt följt av att öka på den fysiskta aktiviteten. Men i mitt stilla sinne tänkte jag på hur dietisten (samma som vårdcentralen har nu) uppmuntrade mitt "sockersug" genom att säga att jag SKULLE äta en smörgås efter VARJE måltig! Det är som att säga till en alkoolist att ta en drink efter varje måltid ju! Funkar så där! När vi sa hejdå sa läkaren att han skulle kalla mig i januari för en kontroll av sköldkörteln (jag äter levaxin och kolla sklöldkörteln en gång om året) och att det skulle bli intressant att se hur det gått för mig då. När jag lämnade vårdcentralen igår kunde jag inte sluta tänka på besöket. Gjorde jag rätt som inte kastade LCHF i famnen på honom? Ja, det är jag helt övertygad om då han har sin livsstilsgrupp och hänvisar till en dietist som är så fettskrämd att minimjölk är rena grädden för henne! Jag tänkte på tråden jag sett här, hur försiktiga vi är med vården och vad vi berättar för läkare/sköterskor. Ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag att jag måste dokumentera det som händer med mig från och med nu! Om jag förändrar min livsstil, går ner i vikt och allt vad det innebär kommer det att vara svårt att BERÄTTA allt på en gång. Men om jag kan överlämna allt svart på vitt kanske det blir lättare att följa? Läkaren har ju visat intresse för min hälsa (jag kom ju för en knut på armbågen, som förresten ska röntgas och eventuellt opereras bort ) och han driver en grupp på vårdcentralen just med ämnet hälsa! Jag är inte ute efter att frälsa utan informera och dela med mig. Och vilket bättre sätt än en dokumentation? Vägning och mätning, följa kosten (välja en dag i veckan då allt dokumenteras väldigt noga med både matsedel och bilder) och även en bit historia om hur jag upptäckte att jag inte tålde socker, vilka böcker (matrevolutionen coh sockerbomben) som hjälpte mig att hitta rätt osv. Om jag gör detta för mig själv, för att kunna följa min utveckling och förändring, kan jag samtidigt kanske bidra till lite spridning av kunskap som är utanför "ramen". För om jag ska sumera det hela av vilken vård vi har i den kommun som jag bor i så måste jag säga att jag har aldrig varit på en så bra vårdcentral! ALDRIG! Alltid trevilg personal, alltid bra bemötande, alltid en sköterska som ringer tillbaka om jag har ringt och ställt frågor om barnens hälsa (om de haft feber så kan sköterskan ringa tillbaka efter 2-3 dagar oc fråga hur barnen mår annars kanske det är läge att boka tid!). Om man är så bra och strävar efter att fortsätta vara det så borde man ha ett öppet sinne för sånt som är lite annorlunda.