Sök

Visar resultat för taggarna 'beroende'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 8 resultat

  1. Den här korta föreläsningen tar upp varför missbruk/beroende uppstår, lyssna gärna på den: Johann Hari - Everything you think you know about addiction is wrong https://www.ted.com/talks/johann_hari_everything_you_think_you_know_about_addiction_is_wrong
  2. kareng

    Sluta med kaffe?

    Det "nya" heta nu verkar vara att sluta med kaffe. Bland annat har jag läst om det hos Martina Johansson: http://martinajohansson.se/den-har-helgen-gjorde-vi-nagot-sjukt-jobbigt/. Sammanfattningsvis så skriver hon: Kaffe/koffein stressar binjurarna Kaffe/koffein påverkar blodsockret och därmed viktminskning och ketoadaptering Kaffe och de flesta téer innehåller mikrotoxiner Bulletproof coffee är inte bulletproof, men ger jämnare energi/blodsocker + mättnad Jag har även kollat på Michael Fox här hos Kostdoktorn. Han är också ganska skeptisk till kaffe som en av dessa nya produkter som människan har anammat (kaffe, vitt mjöl och socker). Åren innan jag började med LCHF var min mage så dålig (IBS) att jag inte kunde dricka kaffe men efter LCHF har det inte varit något problem och jag har tagit igen de "förlorade åren" . Det jag känner nu är att det skulle kännas skönt att göra sig av med det beroendet. Hur tänker ni när det gäller kaffedrickande?
  3. Test skapat av ACA – Adult Children of Alcoholics Text från deras hemsida: Är jag ett vuxet barn? De följande frågorna kan hjälpa dig att bestämma ifall alkoholism eller annan dysfunktion funnits i din familj. Om dina föräldrar inte drack kan det varit så att dina farföräldrar drack och att dina föräldrar fick sjukdomen från dem utan att själva börja dricka. Om alkohol och droger inte var ett problem kan det ha varit så att ditt hem ändå var osäkert, kaotiskt och saknade omhändertagande på samma sätt som många hem där alkoholism finns. De följande frågorna ger en insikt i några av de sätt som barn påverkas av att växa upp i en dysfunktionell familj. Frågorna gäller också för vuxna som har växt upp i hem där mat, sex, arbetsnarkomani eller osunt religionsutövande påverkat uppväxten negativt. Fosterbarn och adopterade kan även de relatera till många av dessa frågor. ... Om du svarade Ja på tre eller flera av dessa frågor kan det vara så att du lider av effekterna av att ha vuxit upp i en alkoholistisk eller på annat sätt dysfunktionell familj.
  4. Hej alla! Jag är nytillkommen här och har tittat runt och läst så ögona blöder, bland annat de varma, inspirerande sidorna i Monki_65:s tråd ”Dagbok: Äta mig frisk”. Sedan jag födde barn för 16 år sedan har jag haft problem med vikten. Innan var jag alltid slank. För tio år sen träffade jag på teorierna kring Atkins och sedermera LCHF. Jag läste på och prövade, resonemangen var väl underbyggda och metoderna fungerade. Så varför är jag inte smal? Saken är den att jag inte ens får tips nr 1 i Kostdoktorns lista -- ”Välj lågkolhydratkost” -- att fungera. Eftersom jag tidigare i livet åkt dit på och gjort mig fri från både cigaretter och alkohol, misstänker jag starkt att det rör sig om ett beroende också nu, den här gången av socker och mjöl. Så fort jag står på LCHF-kost blir kroppen lugn och släpper suget efter sötsaker. Men när det gått en tid lägger vad jag misstänker är någon mekanism i hjärnan krokben och lurar mig att äta det som inte är bra för mig, och så förtvivlar jag och glider tillbaka i matträsket. Sluta röka gick med hjälp av receptfria nikotintuggummin, sen gjorde jag mig av med vanan att tugga såna (passade på när jag bytte miljö på resa), och numera är det som om jag aldrig hade rökt. Alkoholen var svårare, jag hade ett hiskligt humör i tre veckor och tyckte enormt synd om mig, men jag genomförde det ändå och dessutom helt på egen hand. Edit: 13 år sen nu. Men maten… det är som förgjort. Går det ens att klara det utan hjälp? Landets enda beroendekunniga på socker säger nej. Hennes recept är att man anmäler sig till hennes fyradagarskurs (och lägger till resa och hotell om man inte bor på orten) (sjukvården hjälper inte till att betala, deras beroendekliniker har händerna fulla med knarkarna och de som spelat bort hus och hem, och säger hjälpsamt att du kan väl äta lite mindre bara). På sagda kurs får man förutom en mängd kunskap ett värdefullt nätverk bestående av kursdeltagarna att peppas av och peppa. Hon rekommenderar också att man därefter söker sig till OA (Anonyma Överätare) och går där på regelbundna möten. Detta förutom att man behöver laga i stort sett all mat själv eftersom i stort sett all mat man köper färdig har socker som en av ingredienserna, vilket är ödesdigert att få i sig eftersom det kan trigga ett återfall. Jag tror säkert att man har stor chans att lyckas på det viset, men tycker också att det verkar kräva stora resurser i form av både pengar och tid. Är det möjligt att klara sig ur detta matberoendes järngrepp på egen hand? Jag är trött på att vara slav under lasten och längtar efter frihet. Jag vill börja nu! Jag har idéer och strategier, men fungerar de och är det tillräckligt? Kan mitt mål – ett nytt sockerfritt, mjölfritt liv – bli verklighet? Hej forum, jag hoppas att vi som tampas med liknande svårigheter kan hjälpas åt att stötta varann!
  5. Claude Marcus står bakom rapport från livsmedelsindustrins organisation Swedish nutrition foundation, SNF, där bland annat Arla, Coca-Cola, Nordic Sugar och McDonalds är medlemmar, får kritik av Professor Charlotte Erlanson-Albertsson. http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/svenska-professorer-i-stort-sockerbrak/
  6. Så var det väl dags, efter att ha hängt på forumet sedan dess begynnelse (av och till), att presentera mig (varning för att det blir långt, kan inte hjälpa mig)... HEJ! Kroppsligt har jag sedan tidiga tonåren vägt för mycket. Problematiska knän som hoppade ur led, av och till hela tiden, ledde till att jag blev extremt ovillig till/rädd för att röra mig. Parallellt med det är värt att berätta att jag var sockergalning och hade en elittränande bror = stora mängder pasta. Vikten rasade upp, självförtroende och självkänsla rasade ner och jag stannade hemma läste läxor och böcker. Lyckades krypa med motion och mindre mat lagom till studenten och kom lite igång med att röra mig. Men sen vet vi ju alla hur det går... tillbaka på vanlig mat och tillbaka på ruta ett förr eller senare. Sen hoppar vi fram till 2011 då jag blev headhuntad av en PT på mitt gym, han ville träna med mig och han verkade bra så jag hoppade på. Träningen funkade fantastiskt bra och jag fick grymma resultat men kosten... suck... salladsblad och magra proteinkällor tillsammans med frukt. Funkade fint medan jag stod tillsvar inför honom, sen tappa jag träningssugen och kosten med det. Tillbaka på ruta ett. Aldrig mer kommer någon få diktera min kost åt mig, det har jag lärt mig nu. Sen LCHF då. Första gången jag såg en Aftonbladet rubrik om Annika D ruskade jag på huvudet och tänkte att det där låter inte klokt. Hur kan folk tro att det funkar att äta så?? Som bloggläsare kom jag sedan igen kontakt med LCHF när Katrin Z skulle gravidbanta, åter skeptisk men ändå nyfiken på resultaten. Testade en kortis och krympte men sockermonstret satt hårt, å jag va nykär med mycket ”unnande” så jag var snart tillbaka till vanlig kost. Förra året i januari bestämde jag mig. Jag hade läst på en massa, slutligen läst Matrevolutionen (och övertygat sambon om att jag inte skulle dö av nya kosten) så satte jag igång. Läste på forumet, massa bloggar, tränade och fick bra resultat. Sen började jag ta avsteg ibland, tappade träningsmotivationen och under sommaren också kosten. Försökt hitta tillbaka men haft en ständig kamp mot suget. Under hela året stress, i perioder vantrivts på jobbet, kortare period med sömnproblem osv. NULÄGE. Det är dags att ta tag i det här nu, och i det här menar jag ju naturligtvis hälsan och det allmänna välmåendet och inte bara vikten. Jag är ju övertygad om budskapet så vad kan gå fel? Jo men det är ju det där med beroende, eller att medicinera med mat, som är problemet. Är jag glad, ledsen, stressad, trött, sjuk osv så kan det alltid behövas choklad, smågodis, glass och bakat som jag vänder mig till. Sen har vi ju också vaneätandet: fira med söt, fredagsmys med sött osv. Det är detta som är min kamp, det är ju så gott och den korta kicken kan vara helt fantastisk. De långsiktiga effekterna vet jag ju vad de är och de är allt annat än positiva. Positiva effekter av LCHF som jag vet om är ju nummer ett magproblem som bara upplöser sig, jag vet att det är bra för min långsiktiga hälsa, jag håller mig mätt länge och slipper tänka på mellanmål, och jag krymper. Jag får inte särskilt mycket övergångsbesvär det är som om min kropp tänker ÄNTLIGEN varje gång jag återgår till kosten. Negativa effekter av LCHF är ganska få, jag får övergångsutslag i ansiktet som gör att jag känner mig ful och gör att jag bara vill gömma mig (de håller redan på att minska dock), svårt som f*n socialt (alltid viktigpettrar som ska veta bättre, ifrågasätta osv. Ni känner igen er....), och sen var det ju det där med att jag medicinerar med just kolhydrater. Sedan annandagen har jag gått tillbaka till LCHF (ville inte jinxa med ett nyårslöfte) och trots nyårsfriande i bland massa socker så har det gått bra. För att få det hela att fungera för mig har jag insett att jag behöver träningen, fick belägg för det i Hjärnkoll på vikten (där jag fick en uppfräschning av varför snabba kolhydrater är fel). Jag behöver annat som ersätter min medicin, jag behöver alla goda effekter som träningen ger. För att ge mig goda förutsättningar för att sköta mig började jag därför med träning två gånger per vecka redan fyra veckor innan kostomläggningen. När jag tränar vill jag äta bra, jag drar ner på allt onyttigt och mår mycket bättre. Sen gick jag över, har hängt här för att ha likar omkring mig, fortsatt med träningen. För att hålla min nya livsstil tänkte jag också komma ut ur mörkret, sätta ord på mina problem och vilken plats är bättre än den här. Jag vill inte ha våg hemma och inte räkna varken kolhydrater eller kalorier. Rädd för ätstörda kontrollbeteenden kring mat, haft mycket ätstörningar omkring mig. Ska satsa på att lyssna på hur kroppen reagerar och agera utifrån det sen. Väga mig gör jag på gymmet. Längd: 172 cm Vikt: 87,1 kg vecka 1, 85,1 kg vecka 2. (Älskar att man får en kickstart.) Mer om kost och dryck en annan gång.
  7. Såg denna namninsamling som pågår nu. Kanske en bra ide? http://www.namninsamling.com/site/get.asp?sockerberoende_1
  8. Tror ni man kan bli fettberoende? Finns det någon forskning i detta?