Sök

Visar resultat för taggarna 'depression'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 19 resultat

  1. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7283036 Publicerat måndag 19 augusti kl 19.00 Barn med inflammatorisk tarmsjukdom löper högre risk än sina syskon att drabbas av psykisk sjukdom, som beteende- eller ätstörningar. Det enligt en stor svensk studie. Artikeln är uppdaterad med korrekt förkortning Det här är första gången forskare har tittat på psykiska problem hos barn med inflammatorisk tarmsjukdom.Tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan de dessa diagnoser hos vuxna. Framför allt är det nu barn som får sjukdomen innan de fyllt sex år som tycks drabbas värst. I studien, som publiceras i tidskriften JAMA Pediatrics, har forskarna via register följt barn och ungdomar, med inflammatoriska tarmsjukdomar, IBD, som ulcerös kolit eller Chrohns sjukdom, födda 1973-2013. Av dessa mer än 6 000 individer visade det sig att drygt tusen hade drabbats av någon form av psykisk sjukdom. Det var också dubbelt så stor risk bland barn med inflammatorisk tarmsjukdom att ha psykiska problem, jämfört med ett syskon utan IBD. Genom att forskarna jämfört situationen mellan syskon går det också att utesluta att det är socioekonomi, livsstil och genetik som lett fram till de psykiska problemen. Studien tittar på allt från depression, ångestsyndrom, ätstörningar, personlighetsstörningar, ADHD och autismspektrumtillstånd. Den tydligaste skillnaden ser man framför allt när det gäller just beteende- ätstörningar. Men det går inte att slå fast ett orsakssamband eftersom det är en observationsstudie. I en kommentar från andra forskare som inte deltagit i studien så rekommenderas ändå att man direkt bör börjar screena för depression hos barn med inflammatorisk tarmsjukdom för att på så vis fånga upp de mest sårbara barnen snabbt. Annika Östmanannika.ostman@sverigesradio.se Referens: Agnieszka Butwicka et al, 2019. Childhood-onset inflammatory bowel disease and risk of psychiatric disorders and suicide attempt – a nationwide cohort study with sibling comparisons. JAMA Pediatrics. Doi:10.1001/jamapediatrics.2019.2662
  2. Hej! jag har haft upprepande depressioner i hela mitt liv är 55 år. har även bipolär typ 2 nu är jag även utbränd och sjukskriven sedan maj-2017. jag är extremt medicinkänslig och tål i princip inga läkemedel överhuvudtaget. känner mej rätt utelämnad då psykiatrin inte har mer än mediciner att erbjuda. jag håller nu på kollar upp vad jag kan göra mer med just kosten. Jag är väldigt hälsosam yogar och rör på mej äter rätt hälsosamt nen undrar vad du har för erfarenheter med mun bakgrund. Har läst om en del dom blivit bättre/bra med strikt lchf kost. vänligen Ann
  3. Hej! Har gått på LCHF i 3 veckor nu. De första 2,5 veckor gick väldigt bra. Kände mig pigg och glad och tappat flera kilon. Men från den ena dagen till den andra så tog all energi slut och jag känner mig jättelåg och vill stundtals bara gråta plus att jag fått min magkatarr tillbaka. Behöver råd om vad jag ska göra? Mvh Caroline
  4. Timami

    Psykisk sjukdom

    Har sedan 2011 gått in och ut ur svåra depressioner, med långvariga inläggningar, senast till januari 2013. Började äta LCHF 19 jan 2014 och har tappat 20 kg på detta och hittat min "normalvikt" på 80 kg. Verkar vara lagom för min kropp. Under perioder med tung medicinering vägde jag 111 kg. Nu har jag en undring, jag har varit på väg ner i ett nytt skov sedan jan/feb 2015, men det har inte gått så långt bla pga intensiv kontakt med psykolog och psykiatriker samt tillägg/förändring av medicinering. Känner att jag kommer upp till "normalt" liv sakta men säket. Har under lång tid ju varit helt stabil på den medicin jag ätit. Nu har jag börjat äta en ny medicin som ger mej en del biverkningar. Bla är jag hungrig hela tiden. Det är ju tyvärr vanligt vid denna typ av mediciner med stor metabolisk förändring, övervikt pga hunger och nedsatt metabol förmåga. Har någon här erfarenhet eller tips på hur jag kan stävja detta? Att sluta medicinera är som ni förstår inget alternativ, då jag blir sjuk igen i princip meddetsamma.
  5. De testar anti-inflammatoriska läkemedel på människor med depression, med framgång. Hur skulle det vara att testa med anti-inflammatorisk kost istället. Den har inga biverkningar. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6822182 Forskare har sett ett samband mellan att ha ett aktiverat immunförsvar och att drabbas av en depression. – Ungefär en av tre patienter som tar antidepressiva svarar inte bra på de läkemedel som finns i dagsläget, säger Carmine Pariante, professor i psykobiologi vid Kings College och en av forskarna bakom studien. En anledning kan vara att patienten har ett aktiverat immunförsvar på grund av exempelvis långvarig stress. Ett aktiverat immunförsvar har tidigare visat sig spela roll för risken att drabbas av en depression. Genom att behandla deprimerade patienter som har ett aktiverat immunförsvar med både antiinflammatoriska läkemedel och antidepressiva vill man försöka nå dem som inte blir bättre av de läkemedel som finns i dag. – Än kan vi inte säga att alla borde prova smärtstillande med sina antidepressiva men vi är på rätt väg. Och det är också ett steg mot en ny och mer individbaserad vård för deprimerade, säger Carmine Pariante.
  6. Hej! Ursäkta den muntra rubriken! Jag är ny här på forumet även om jag periodvis läst mycket på Kostdoktorn sen 2009 ungefär. Kort sammanfattning: ätstörd sedan 17 år ca (är 34 år nu), periodvis renodlad bulimi, vanligtvis "bara" total besatthet av mat, bottenlöst sug/hunger, smygätning, skam, kontrollförlust. Gått i behandling vid 2 tillfällen, men aldrig nått fram till ett okomplicerat förhållande till mat. Dessutom pekades LCHF ut som en ätstörning av min behandlare, något som förvirrade mig så mycket iom att det var bara när jag åt LCHF som jag kände lugn i kroppen och slapp suget. Men han ville hävda att själva förbudet av socker och kh triggade mina ätstörda beteenden ännu mer. Jag tror att det finns en viss poäng i det men önskar ändå att jag kunde bortse från det och gå på min känsla. Och vikten den går upp, upp, upp, och paniken stegras. Iallafall. Jag är SÅ TRÖTT på att tröska runt i kaloriräkning, frosseri, tankar på mat och socker, smygätning och känslor av TOTAL VÄRDELÖSHET som jag klafsar runt i varenda dag. Har en lite halvjobbig bonusfamiljesituation också och ur den kan jag hämta en aldrig sinande ström av bevis på hur KASS jag är som person och bonusmamma. Jippi! Känner verkligen att det hade varit så skönt att hitta ro med maten och kroppen, att ta revansch åtminstone inom detta område och känna tillit till min kropp och hjärna igen. Åt ssri i ett år men slutade för ca 3 månader sen. Just nu fingrar jag på Fluoxetin-paketet varje dag för måendet är def på väg neråt. Men vill så gärna slippa medicin. Utåt sett är jag väl hyfsat funktionell, pluggar sista året på en lång utbildning, har barn och sambo, ska gifta oss efter nästa sommar. Önskar: att ni med erfarenheter av ätstörningar och LCHF delar med er av era erfarenheter. Vågar ni köra fullt ut? Triggar det något hos er? Jag vill så hjärtans gärna läka mig själv och få ro. Vill våga satsa på det här nu och tror att jag kan nå ända fram. Tack för din tid om du läst så här långt!
  7. Hänger det ihop? Enligt denna demoskop undersökning http://www.livsmedelsforetagen.se/4-av-10-foljer-en-diet/ är det 1 av 10 svenskar som följer eller försöker följa en vegetarisk diet och i åldersgruppen 16-39 är andelen hela 20 procent. Under de senaste åren har vi läst rapport på rapport om ökad psykisk ohälsa bland våra unga. http://www.aftonbladet.se/nyheter/sjalvmordenblandunga/ http://www.aftonbladet.se/nyheter/sjalvmordenblandunga/article18292948.ab http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2015/08/Sjalvskadebeteende-och-depression-vanligt-hos-gothare/ Karolinska har dock inte med kosten som en faktor i sin analys. http://ki.se/forskning/varfor-vill-unga-ta-sitt-liv Att kosten har betydelse visar denna Harvard rapport (som så klart lyfter fram Medelhavsdieten). http://www.svd.se/mat-som-goder-kronisk-inflammation--och-depression I den här föreläsningen säger Rhonda Patrick att bristen på mikronutrienter är utbredd i västvärlden idag och det gör bland annat att vi inte förmår tänka "bra". Hon menar att ett trick om man vill hjälpa någon att tänka "bra" och ta bra beslut kring sin diet och sin hälsa är att ge dem D vitamin och Omega 3
  8. Hej! Bestämde mig för att registrera mig här endast för att dela med mig av min berättelse, jag har kanske missat om någon har haft en liknande historia, men jag har googlat och letat den senaste månaden för att finna svar på varför jag mådde så dåligt utan att hitta något på just kostdoktorn. Jag har ätit strikt LCHF sedan mars 2015, och upplevt endbart positiva hälsoeffekter. Bör noteras att jag inte har någon överviktsproblematik, snarare är jag åt det andra hållet, har alltid varit vad som kan kallas för nästan mager, men inte ohälosamt mager. Min hälsa har som sagt varit god sedan LCHF starten, min anledning till att börja med denna kost var psykologisk, jag har alltid drabbats av allvarlig PMS, som har resulterat i självmordstankar och oförmåga att fungera i vardagen. LCHF har som sagt utraderat det problemet, och jag skulle aldrig gå tillbaka till en kolhydratkost. Däremot så hände det något i september som fick mig att börja tvivla. Jag hade tappat hår sedan i somras, i en rasande takt fällde jag hår som en hund eller katt, nu i oktober har jag kanske tappat 35-40 % av mitt forna hårsvall, som för övrigt alltid varit extremt tjockt och kraftigt. Eftersom nästan alla LCHF bloggar och websidor hävdar att detta är vanligt vid en kostförändring så har jag inte brytt mig särskilt. Vad som fick mig att ifrågasätta om det var kostomställningen var att jag började känna andra märkliga symptom. En extrem trötthet i kombination med en yrsel som fick mig att misstänka att jag skulle kunna svimma. En overklighetskänsla följde på det, och jag kände mig inte närvarande i min kropp. Varje steg var ett äventyr, och tankarna var dimmiga, kunde inte tänka klart helt enkelt. Eftersom jag är student så gav detta mig panikkänslor. Andra symptom var en krampaktighet i halsregionen och tryck över bröstet, även andningsproblem, illamående, synproblem - kunde ibland inte fokusera överhuvudtaget, något som enbart var temporärt - vilket gjorde att jag misstänkte att det inte alls var försämrad syn i överlag, utan något annat som spökade. Tröttheten var nog det värsta, jag orkade ingenting. På helgerna låg jag i sängen hela dagarna, orkade kanske vara uppe i någon timme, men sedan kom tröttheten över mig, tillsammans med en ledvärk i kroppen som försvagade mig ännu mer. Nu blev jag riktigt orolig, och på uppmaning av släkt och vänner sökte jag mig till vården. Jag fick komma redan nästa dag, eftersom andningsproblem tydligen prioriteras. Bör tilläggas att jag vid det här laget hade självdiagnostierat mig med hypotyreos, och var även livrädd för att provsvaren skulle komma att visa ingenting, en historia som jag hört av många andra. Läkaren misstänkte även hypotyreos, och blodprov togs, resultaten var som jag fruktat, allt såg normalt ut! Jag blev både upprörd och lättad.. kände inte någon förhoppning till att behöva ta levaxin för resten av livet, men vad var isåfall felet!? Började läsa på om brister, och hamnade hos Dr Dahlqvist, som hade publicerat en artikel vid namn "Fantastiska magnesium", den artikeln ledde mig mot nästan en omedelbar förbättring. Jag inledde med den rekommenderade dosen magnesium för min vikt, vilket var ungefär 600mg, jag har idag höjt dosen till 725 mg per dag, och jag mår idag som innan jag insjuknade i det märkliga tillståndet. Jag började med magnesium citrat endast för en vecka sedan, och redan nästa dag var det en dramatiskt förändring. Jag kunde gå dagar i en total dimma, utan ork, men nu vaknade jag upp ur dimman, och såg världen igen. Tack vare magnesium! Nu en vecka senare känner jag inga symptom, möjligen en liten ynka yrselkänsla på morgonen, men det går alltid över nu, tidigare blev det bara värre. Varför fick jag en sådan magnesiumbrist? Jag tror att det har att göra med att man kissar mer på en LCHF kost, dessutom ska det vara en dålig idé att ta D vitamin, då den tydligen konkurrerar ut magnesium, om någon av er upplever de symptomen jag nämnt, så se över er magneisum och Dvitamin, jag tar idag ingen d-vitamin (däremot tar jag ZINK). Håravfallet har hållt i sig, och jag tappar fortfarande hår, däremot tycker jag att det har stannat av lite.. men det kanske är önsketänkade. Jag rekommenderar även denna sida: http://www.mymagnesiumdeficiency.info/my-experience-with-magnesium-deficiency/
  9. Henrik Ennart, SvD, är en av ett fåtal svenska journalister, tillsammans med bl a Karin Bojs, DN, som tagit sig tid att granska kopplingen mat och sjukdom. All heder åt honom.http://www.svd.se/inflammationsdrivande-mat-kopplas-till-depression
  10. I veckans Kropp och själ i SR P1 så talar man om sambandet mellan lågintensiva inflammationer i hjärnan och depressioner. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/180095?programid=1272 Man nämner naturligtvis inte att om kroppen badar i glukos så skapas det inflammationer i hjärnan. Nej, man hade en massa andra spekulationer om varför folk bär på kroniska inflammationer, som genetik och annat. Min självklara slutsats är att en ketogen kost hjälper till att skydda mot depression. Sen undrar jag om det är någon som vet om det narkotiska preparatet ketamin är besläktat med ketoner? Ketamin har nämligen visat sig hjälpa emot depressioner.
  11. Hej. Viktig artikel från USA. Har personlig erfarenhet av fläskig mage och depressioner och allt försvann när jag började äta SMÖÖÖÖÖR! Är det riktigt det som står här undrar man ju hur lång tid socialstyrelsen(?) kommer att tillåta SSRI-preparat som i många studier visat på ungefär noll effekt jmf med placebo. Bra artikel... Nu väntar man bara på bevisen i kommande studier. http://www.theguardian.com/lifeandstyle/2015/jan/04/depression-allergic-reaction-inflammation-immune-system Egentligen inget nytt under solen, men börjar tidningar skriva om detta så händer det ju saker. /Glen
  12. Vad vi äter har stor betydelse för hur vi mår, inte bara fysiskt utan i högsta grad även psykiskt. Detta tas sällan upp i debatten om våran psykiska hälsa. Jag hoppas det kommer upp I Aftonbladets satsning. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/otillracklig/ http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/otillracklig/article19385825.ab I TV4s program med David Hellenius; Helt Sjukt, sa bisittande läkaren Eric Rydman, i programmet om depression, att han inte remitterar någon till psykiatrin innan han har gjort helt klart att patienten är helt fysiskt frisk. Jag hoppas att i det också ligger att patienten har bra näringsmässig status - inte undernärd. http://www.tv4.se/helt-sjukt/avsnitt/helt-sjukt-del-3-171716
  13. Från SVD idag: "Under våren har en helt ny typ av behandling startat på Karolinska institutet. Den ska hjälpa patienter att få bukt med både depression och ångest samt de osunda vanorna. Behandlingen integrerar motiverande samtal (MI, motivational interviewing) och kognitiv beteendeterapi (kbt)." "Depression är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Hos personer med ångest och depression är dessutom ohälsosamma vanor med för mycket alkohol, tobak, osunda kostvanor och för lite motion ännu vanligare än hos befolkningen i övrigt. Konsekvenserna är förhöjda risker för diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Den som redan har psykiska besvär har alltså högre risk att även drabbas av fysiska sjukdomar." http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/ny-studie-integrerar-mi-och-kbt-bade-psykisk-ohalsa-och-ohalsosamma-vanor_3407744.svd
  14. Göran Isacsson skriver idag på Brännpunkt i SVD om deprimerade unga och självmord och hävdar att bristfällig medicinering är problemet. Enligt flera författare, nu senast neurologen David Perlmutter, boken Grain Brain, utkommen i september, beror ökningen av depression, adhd och schizofreni, mfl, på de förändringar som åstadkommits genom framtagande av mer och mer högavkastande spannmål innehållandes gluten som skett de senaste 50 åren. För kort tid sedan rapporterade pressen om stor ökning av antalet fall av celiaki, glutenutlöst tarmsjukdom, det finns ett samband. Enligt svensk forskning från KI, 2012, löper barn till mammor med glutenintolerans starkt förhöjd risk att senare i livet utveckla schizofreni, ännu ett samband. http://psychiatryonline.org/data/Journals/AJP/23626/appi.ajp.2012.11081197.pdf Dessa patienter ska inte behandlas inom psykiatrin och få psykofarmaka det förvärrar bara deras tillstånd. De ska gå på glutenfri diet. Bland många problem med gluten är ett att det är exorfint, dvs opioider produceras i kroppen och dessa ger narkotisk effekt, liknande morfin. Man kan testa genom att ge morfinblockerande Naloxone, om det ger resultat är patienten påverkad av gluten/gliadinet i gluten. En annan som skriver om detta är kardiologen William Davis, boken Brödberoende. Den finns på svenska.
  15. Erik 2

    Narkolepsi - Gluten

    Idag skriver SVD om narkolepsi. Kan det finnas en koppling till glutenintolerans? Kan de som drabbats av narkolepsi samtidigt haft en inflammation i kroppen, orsakad av gluten? Eller finns det en annan kopplling? Jag googlade "narkolepsy gluten" och hittade ett antal berättelser bl.a. den jag kopierar in nedan. Är det någon på forumet som känner till om det gjotrs några studier kring detta? Det borde vara ganska enkelt att testa nu när det kommit ett nytt tillförlitligt test (till skillnad från de gamla som har stor felprocent) testet heter Cyrex Array 3; det finns också en Cyrex Array 4 för att testa korsningsproblem. Om man testar dom som redan har narkolepsi blir bevisningen så klart lite haltande eftersom man inte kan säga något om deras tillstånd då dom fick narkolepsin. Om det är så att symptomen förbättras av glutenfrihet som berättelsen nedan säger så är det nog läge att testa i alla fall, och man kan alltid bli glutenfri utan test man har inget att förlora på det man kan bara vinna. Länken mellan celiaki och andra psykologiska tillstånd som adhd och depression är numera tydlig. Depression och narkolepsi har vissa likheter. Läste detta på denna länk. http://www.drperlmutter.com/study/association-of-attention-deficithyperactivity-disorder-and-celiac-disease-a-brief-report/ Conclusions: Celiac disease is markedly overrepresented among patients presenting with ADHD. A gluten-free diet significantly improved ADHD symptoms in patients with celiac disease in this study. The results further suggest that celiac disease should be included in the ADHD symptom checklist. Psychiatric symptoms as well as neurologic dysfunctions are common in patients with celiac disease. Depressive symptoms are often present in adults with the disease, regardless of treatment and age at diagnosis. In some cases, depressive symptoms have reportedly improved soon after starting a gluten-free diet. The prevalence of severe mental and behavioral disorders in untreated celiac disease is unknown, but a history of psychiatric treatment before the diagnosis of celiac disease has been reported in 21% (9/42) of adult patients with the disease compared with 5% (2/42) of a medical control group.Psychiatric symptoms as well as neurologic dysfunctions are common in patients with celiac disease. Depressive symptoms are often present in adults with the disease, regardless of treatment and age at diagnosis. In some cases, depressive symptoms have reportedly improved soon after starting a gluten-free diet. The prevalence of severe mental and behavioral disorders in untreated celiac disease is unknown, but a history of psychiatric treatment before the diagnosis of celiac disease has been reported in 21% (9/42) of adult patients with the disease compared with 5% (2/42) of a medical control group. Vad tror ni? http://www.huffingtonpost.com/rubin-naiman-phd/narcolepsy_b_1730627.html I found a website linking narcolepsy to a possible gluten allergy. Apparently, orexin which is the neurotransmitter that regulates sleep has a dual function. In the gut it regulates hunger and insulin production. I went gluten free a month ago and the difference is amazing. I still need provigil but half the 800mg I was taking. I can get up in the morning and I've lost the brain fog. I highly recommend it for anyone suffering from this disease. When I read the article and the guy's proof on his website, I was highly sceptical. But I figured, no harm in going gluten free forms few weeks. I'll miss bread and beer but I'm not taking some strange drug. I didn't realize it was working until I had two sandwiches using my favorite bread about 2 weeks into my experiment and within 20 minutes was asleep and couldn't wake up the next morning! Going gluten free is harder than it sounds. It means no pasta, no bread, no baked good, nothing with a crust. I found out the hard way McDonald's fries have wheat in them. So I nixed fast food and take lunch to work. Gluten free breads are crappy but the trick is to keep them frozen until you use them. All in all, it's been a very worthwhile experiment and I think Im going to remain gluten free. I'm sitting here typing this note after going to bed at midnight and I've been up since 6 am.
  16. Om jag för cirka fyra månader sedan, den tionde september 2012, skulle ha skrivit om hur jag mådde hade det stått något i den här stilen: Deprimerad, ångest, sömnproblem, omotiverad, ont i magen, ont i axeln. Så mådde jag då, dagen innan jag ändrade min kost. Det satt långt inne, ska ni veta. Jag tillhörde de många som tyckte att det verkade rent livsfarligt att äta mycket fett, särskilt eftersom att jag har diabetes, hjärt-kärlsjukdom, cancer och högt kolesterolvärde i släkten. Viktnedgång var inte min prioritet, däremot att förebygga de nämnda sjukdomarna som jag tror mig ha stor risk att få på grund av generna. Långt innan LCHF hade jag slutat lägga till socker i kaffet, och jag har aldrig varit ett fan av godis eller söta bakverk. I min jakt på en hälsosam livsstil provade jag att äta sallader, fräscha hemmagjorda fruktsmoothies, undvika drycker med kolsyra. Jag hade en period då jag åt "mat som kan förebygga cancer" enligt en lokal överläkare i onkologi, och en annan period då jag såg till att äta rå kost vid åtminstone några måltider varje vecka. Alla dessa grönsaker och frukter kändes fräscha och goda medan jag åt dem, men mättande var de så klart inte och emellan "hälsomaten" åt jag pasta och sånt jox. Även om dessa korta turer in i hälsokostland inte varit tillfredsställande eller gett önskade resultat, så förde de i alla fall med sig att mat och hälsa ständigt fanns i bakhuvudet. När jag den elfte september talade med min mor i telefon kom vi in på kostens betydelse för hälsa, och hon föreslog att jag skulle läsa om LCHF på nätet. Hon tyckte att det var en bra idé. Med den bakgrunden jag beskrivit, och kanske med utgångspunkt i egna erfarenheter, kan ni förstå att jag blev förbluffad. Den galna dieten! Men ändå, när mamma, som ändå vill mig väl, rekommenderar den, måste jag ju i alla fall läsa på. En lång historia hittills, men självklart läste jag på. Till min stora förvåning insåg jag att kosthållningen inte bara var en önskedröm omgiven av dogma. Hur det beskrivs fungera är logiskt. Dessutom läste jag flertalet av de vetenskapliga studierna som kostdoktorn rekommenderar till för att avgöra om de verkar vara välgjorda och trovärdiga. Så långt kunde jag bara konstatera att LCHF funkar - i teori såväl som i praktiska studier. Vidare letade jag på nätet efter välgjorda studier som kunde bevisa kosthållningens farlighet, men tvingades inse att OM det finns sådana studier, så är de i alla fall inte lätta att finna, och med den propaganda som bedrivs av såväl matproducenter som läkemedelsindustrin i dagsläget, borde det ligga i deras intresse att offentliggöra eventuella bevis! Samma dag bestämde jag mig för att testa. Jag noterade startvikt och midjemått, förberedde en journal där jag kunde skriva ned eventuella negativa hälsoeffekter, och åt min första LCHF-middag. Ska medges att jag halvt som halvt var övertygad om att jag vilken sekund som helst skulle få en hjärtinfarkt och dö, men hittills har det inte hänt. Slutligen då, vilka effekter har koständringen medfört? Från första dagen ersattes depressionen av livsglädje, vilket dock initialt kan ha berott på nyhetens behag, men det har hållit i sig sedan dess. Från första dagen kom ett lugn över mig vilket tagit bort ångesten och gjort det lättare att somna på kvällen. Från första dagen slutade jag ha ont i magen före och efter varje måltid. Stegvis från cirka tre veckor in i kosten har min axel blivit bättre. Det var de problem jag kände till innan jag ändrade kosten. Jag har dock fått ytterligare positiva effekter, som jag inte ens visste var problemområden tidigare. Stor träningslust - musklerna skriker efter att röra på sig. Ökad koncentrationsförmåga, troligtvis på grund av att hjärnan är lugnare och inte hela tiden på sin vakt för att avvärja katastrofer. Uthållighet! Ingen mjölksyra eller andfåddhet vid träning I genomsnitt en timmes mindre sömn per natt, trots att jag somnar tidigare Och sen var det vikten. Idag har jag nått tio kilos viktnedgång. Jag väger nu 61 kg. 15 centimeter minskat midjemått. Jag tror att midjemåttet behöver minska något ytterligare för att vara optimalt, men vikten är definitivt inom ramen för vad som kan anses normalt (22,4 BMI). Som avslutning: när jag var deprimerad undrade jag ofta hur en riktig människa känner sig, en sån där som vill göra saker, umgås med andra, har ambitioner här i livet. Nu tror jag att jag börjar bli en riktig människa. Det enda problem jag har nu är att tiden inte räcker till allt det som jag vill göra, men då är det ju en himla tur att jag kommer att leva länge! Uppdaterat 11 februari: En liten graf över min viktnedgång hittills.
  17. Hej, jag funderar lite på detta med LCHF och depressioner, ångest, psykiska besvär osv. Jag är deprimerad till och från. Då har jag alltid tröstätit, nu när min senaste svacka började har jag ätit LCHF, inte extremt strikt, har blivit 3 semlor på en månad annars håller jag mig borta från kolisar. Jag har läst mycket lchf forum kokböcker mm så har varit väldigt "inne" på detta. Det har gjort att jag inte har tröstätit överhuvudtaget, däremot har jag kännt tryck över bröstet, haft gråtattacker mm vilket inte jag varit med om förut. Kan LCHF göra mina bekymmer värre? Jag har gått ner 5 kg ca under en månad och mår hyffsat i kroppen, men trött och hängig vilket jag tror hänger ihop med depressionen. Nu i helgen var jag med om en väldigt otäck händelse vilket också fått min ångest att skena. Min sambos föräldrar och min sambo påstår att jag mådde psykiskt dåligt i fjol då jag också åt LCHF, men jag kopplar det inte till kosten. Dock är jag mer säker i mitt kostval nu och har ingen direkt saknad eller sug som förra året då jag lite grann sörjde vad jag inte fick äta. Nu är det mer tankar om att jag kan äta vad jag vill,m jag får äta vad jag vill, men JAG VÄLJER att låta bli kolisar. Virrigt inlägg av en nere tjej.
  18. Sedan gymnasiet har jag haft en depression som sakta smugit sig på mig. Symtomen inkluderade inte att jag kände mig ledsen, däremot likgiltighet, brist på motivation, social fobi, ätstörningar, sömnproblem, ångest och mycket mer. I mars detta år började jag gå till psykolog och började bearbeta saker, men det blev först mycket sämre så att jag faktiskt kände att jag var deprimerad också. Förbättringen var väldigt långsam. Fram till det att jag började äta LCHF i september. Från första dagen gick det över och har hållit i sig sedan dess. Nu kan jag naturligtvis inte veta säkert att det är koständringen som fixat problemet, men min teori är att det visst förhåller sig så. Den största förändringen är att jag börjat äta fet fisk i mycket större mängder än jag gjorde tidigare (har aldrig varit förtjust i fisk förut men smaken har ändrats). Redan innan LCHF slutade jag med socker och godis även om jag åt pasta och processade produkter. Vissa depressioner har nog andra orsaker, men jag tror att min berodde på näringsbrist som hindrade skapandet av signalsubstanser, och att detta ändå aldrig hade kunnat ordnats till med terapi. Vad tror ni?