Sök

Visar resultat för taggarna 'fördomar'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 1 resultat

  1. I väldigt många av kommentarerna på de olika blogginläggen kommer standardfrasen från olika personer som i Paulo Robertos anda tror sig veta sanningen: ”Ät mindre och spring mer. Det är det enda som gäller. Punkt.” De första hundra gångerna jag läste detta var det lite charmigt. Sen blev det lite tjatigt. Nu börjar jag bli lite irriterad på det. För sådana kommentarer är ju inget annat än en förolämpning mot alla de människor som kämpat med detta i så många år utan att lyckas. Och som då känt sig som misslyckade, karaktärssvaga, mindre värda idioter när de inte klarat av detta ”enkla”. Det är en örfil på alla de som förstört sin kropps naturliga signaler för lång framtid och/eller utvecklat diverse matstörningar som en följd av deras kämpande. Sannolikt är det så att om vi bara äter det som våra kroppar är genetiskt anpassade för och sen litar på kroppens egna naturliga signaler som talar om för oss när vi skall äta och när vi inte skall äta, ja då borde det hela funka bra av sig självt! För tänk på det så här: Vi är bara djur. Förvisso djur som ”begåvats” med en lite högre intelligens än andra djur. Vilket förmodligen är problemet. Vi tänker för mycket och komplicerar saker som inte skulle behöva vara komplicerade. Vi analyserar allt i detalj, räknar kalorier, kolhydrater, hur många steg vi går varje dag, kissar på stickor och sticker oss i fingrarna för att kolla ketoner och en massa andra mer eller mindre konstiga saker som jag garanterar inga andra djur gör. De äter när de är hungriga och äter inte när de inte är hungriga. Enkelt! Eller har du någon gång hört en lejonhane säga till sin fru: ”Nej, älskling, jag nöjer mig med en halv zebra idag, jag börjar bli lite rund. Sen tar jag nog en jogging-runda runt reservatet ikväll. Vet du var jag lagt min pulsklocka?” Skulle inte tro det. Våra kroppar, precis som djurens, har en gång skapats med de utmärkta funktionerna hunger och mättnadskänslor. Saknar våra kroppar näring, blir vi hungriga. Vi äter och när vi fått i oss lämplig mängd blir vi mätta. Sen förblir vi mätta eller åtminstone o-hungriga tills vår kropp tycker det är dags att fylla på näringsförrådet igen, och då kommer hungern igen. Helt automatiskt! Utan räknande, planerande och mätande! Helt otroligt häftigt, eller hur!? Vad gick då så fel? Varför fungerar inte dessa helt naturliga signaler längre för flertalet av oss? Ja, det är ju the million dollar question, eller hur? Och sannolikt har vi ju nu facit på den frågan. Vi har genom att äta sådant som våra kroppar inte är genetiskt anpassade för fullständigt sabbat våra signal-system. En mycket bra förklaring om hur och varför finner ni här. Vi har alltså sabbat kroppens signaler genom att äta för mycket kolhydrater, som gör att vi måste äta mer än kroppen egentligen behöver för att bli mätta. Så – bara att hålla vikten innebär då att vi måste kämpa mot hunger varje dag, för att då inte tala om när vi måste gå ner i vikt, då måste vi förmodligen kämpa på rejält! Varje dag. Mot vår kropps naturliga signaler. Och när vi då inte lyckas, vad får vi höra? Spring mer! Är mindre! Så enkelt är det ju! Du är ju bara en latmask och en frossare! Fy på dig! Fetknopp! Och även om det inte sägs ut högt så är det vad folk tänker. Och även om de inte tänker det, så är det vad alla de med problem TROR att alla andra tänker. Och sjukvården säger detsamma. Spring mer! Ät mindre! Och om du inte klarar av detta enkla, så skär vi bort lite av din magsäck så du helt enkelt inte KAN äta så mycket! Så det så! Sen finns det självklart diverse sjukdomar som också kan ställa till det och som kan göra att kroppen inte fungerar som den skall. Och en hel del mediciner som gör samma sak. Men då pratar vi förmodligen om några få promille av alla de som är överviktiga… Så är det inte dags att sluta med detta tjat nu? Dags att inse att det inte bara handlar om lättja och frosseri? Att det inte bara är dålig karaktär? Att alla dessa miljoners miljoner överviktiga i världen faktiskt kämpar i en enorm uppförsbacke så länge de äter för stora mängder kolhydrater? Är det inte dags för våra myndigheter att vaka upp ur sin lågfettsdvala snart och börja ge kostråd som faktiskt skulle kunna göra en rejäl skillnad för folkhälsan och för individernas välmående? Man kan ju bara hoppas… Och förresten – nästa person som kommer med kommentaren ”Spring mer – ät mindre” på något forum någonstans kommer jag att kasta en virtuell paj på. Och sen länka till detta inlägg