Sök

Visar resultat för taggarna 'hypotyreos'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 10 resultat

  1. MiaW

    Kortison, ingen ketos?

    Hej på Er och tack för detta forum med mycket kunskap Måndagen den 12/2 började jag med strikt LCHF (ketogen kost) och mitt mål var att komma i ketos fort efter några veckor köpte jag urinsticka, visade inget så då investerade jag i en blodmätare i stället. Men då låg jag bara på 0,2 och blev så besviken... Mitt blodsocker har dock minskat Har har Hypotyreos och Addison så jag måste äta livsnödvändigt Hydrokortison, och NDT som jag får smuggla in själv, och min undran är att om mina medicinska problem kan göra att jag inte kommer i ketos? Jag har haft en lång kamp med mycket sedan jag blev sjuk. Har glutenintolerans och äter inget vitt mjöl såklart. Och sedan långt tid Paleo kost och alltid varit noga med vad jag äter och med vitaminer. Innan jag blev gravid vägde jag 45 kilo, ökade mycket i vikt, gick promenader på som mest 5 mil i veckan, slet och läkarna sade att allt var bra Har aldrig haft problem med sockrer och godis. Har gått ner lite i vikt, drygt 3 kilo JIPPIII och kan gärna ta några till magen var den som försvann först. De två första veckorna var hemska, mådde fruktansvärt dåligt men åt alldeles för lite. Men på andra sidan åt jag mellan 800-100 kalorier innan och nu så mycket mer med allt fett. Rider hårt så gott som varje dag, och bränner då ca 450 kalorier varje gång minst. Har inga problem med kosten, allt sådant bara bra, så enkelt egentligen. Synd att jag inte kom på det tidigare bara hihi Använder Lifesum som hjälp. Vet inte var jag ska posta inlägget, men testar i alla fall Help, hur ska jag lyckas med att komma i ketos?
  2. Hallå! Är ny här så ha lite tålamod är ni snäll =) Jag är en 39 årig 2 barns mamma och har varit sjukskriven för utmattning och är på väg tillbaka i heltidsarbete. Jag blev inspirerad av min syster som var på besök i sommar, som hade gått ner flera kilo sedan hon började med LCHF i jan i år. Jag har fram tills jag fick barn alltid varit en hälsosam och ganska normalviktig person. Jag förstod att jag behövde minska i vikt men det har tidigare varit så besvärligt. Äta fettsnålt, räkna kalorier, mycket träning med ledvärk både under och efter träning samt feberfrossa, konstanta problem med uppsvälldhet och tarmarna knasade, samt ingen ork, ständig berg och dalbana för blodsockret, alltid hungrig och helt besatt av tankarna av vad vi skulle äta till middag. Hela livet handlade om mat, mat och mat... Har tidigare haft problem med hypotyreos och tänkte nog under våren att det kunde vara det igen men kunde inte avgöra om det var utmattningen eller både och. Prover visade inte på hypotyreos. I alla fall så började jag med strikt LCHF kost för exakt 6 veckor sedan. Efter 3 dagar blev magen tyst, inget buller, ingen uppsvälldhet och jag kunde se hur magen började "gå inåt". Jag hittade 2 veckors utmaningen på Kostdoktorn och påbörjade den efter en vecka. Min sambo hoppade på med mig. Jag märkte hur mina grubbel tankar försvann, måendet förbättrades och jag kände glädje och motivation för första gången på flera år. Jag har haft magproblem som ex magkatarr i minst 10 år och lindringare form av IBS men de försvann på 3 dagar. Eksem och torr hud, borta. Jag har under de senaste 2 åren haft hemsk pms men den är som bortblåst. Tänker sällan på vad vi ska äta och är nästan aldrig hungrig. Första tre veckorna var jag väldigt trött men kunde läsa mig till att det var en del av omställningen. Tröttheten är nu borta, har även börjat äta Magnesium som jag tror hjälper till. Har kommit igång att promenera iaf 2-3 ggr/vecka och för en månad sedan fanns inte den orken överhuvudtaget men nu har jag massor av ork och det känns som uthålligheten är hur bra som helst. Har ingen värk under eller efter träning. Man kan säga att det känns som att kroppen blivit smord invändigt. Jag går dock inte ner lika mycket nu när jag promenerar fast det får ju en bra hälsoeffekt och förhoppningsvis försvinner en del fläsk ändå (ha ha). Jag har fått tillbaka blodcirkulationen i kroppen och fryser inte lika mycket som tidigare. Har jämnt blodsocker. Jag har insett att jag behöver gå ner 20 kg. Min syster frågade mig var de kilona sitter någonstans, och ja, de är liksom jämnt utspridd över kroppen. Med nuvarande viktminskning på ca 0,5-1 kg/vecka hoppas jag att det fortsätter neråt. Jag förstår att detta är en livsstil och det är fantastiskt hur man mår på kosten. Jag fortsätter läsa andras berättelser och forum för att hålla motivation och inspireras. Är inte direkt sugen på socker eller något annat. Det är lätt att tänka lite negativt när man inte minskar som man önskar på vågen, ja jag vet kasta ut vågen tänker du nu säga, men jag väger mig en gång i veckan just nu och vill fortsätta med det ett tag, när jag gått ner känns det väldigt motiverande. Förstår att det framöver kan bli längre mellan gångerna. Jag har försökt mäta men inser att jag mätt på olika ställen, vilket blivit missvisande, så jag skippar måttbandet. Ser fram emot att andra i omgivningen ska se att jag minskat och inte "bara" sambon. Sambon har gått ner mellan 2-3 kg i veckan. Jätteroligt för honom. Är tacksam för pepp och inspiration eller tips på bra sidor och bloggar. Tack alla ni som bjudit på era berättelser, de peppar mig enormt. Man behöver läsa för att få insikter!! /Malin
  3. Olga

    Hypotyreos och fasta

    Hej! Är ny på forum. Har diagnostiserats med hypotyreos.Har gått upp i vikt en del trots att jag har ätit lchf med några undantag i två år. Initialt gick jag ner i vikt runt 5 kg. Nu ville jag starta igen ordentligt med både lchf och flerdagarsfasta. Har inga problem med 16:8 fasta, 36 timmars fasta. Dagen tre i fasta på vatten/kaffe/ te/ buljong kände jag mig slö, rörde mig lånsamt, stel i kroppen. Kunde inte hitta någonstans något om sambandet mellan fasta och hypertyreos. Är det någon som har erfarenhet?
  4. Hej hej! Nu har jag smygsurfat tillräckligt på detta forumet. Jag är en person som inte gör så mycket väsen av mig på forum (facebook däremot, det är en annan femma!) Nå tänkte presentera mig. Jag heter linda men kallas Linnzy (lång historia) Jag upptäckte LCHF 2010 och låg då på 82 kg och var då 115 cm rund (på tjockaste stället) Jag är ynka 156 cm kort. Första halvåret rasade jag 12 kilo och mådde fruktansvärt bra, jag fortsatte i samma anda under 2011 och kom ner till 65,5 kg. Då hände något, jag vet inte vad, men jag började nog bli mindre och mindre lättsam med maten och tog fler och fler avsteg, om jag minns rätt så pluggade det året samt flyttade hemifrån. Sedan dess har det gått upp å ner, fram å tillbaka med kosten, många gånger sagt att jag ska ta tag i det men misslyckats igen och igen. 8:e Januari 2014 låg jag på 93 kilon. Jag som hade svurit på att aldrig komma över 80 sträcket igen! Jag har tränat till och från också men det hjälpte inte mycket det heller. Men där har jag legat ganska stadigt sen dess. Sommaren 2013 sa kroppen ifrån på olika sätt, mycket trötthet, ont i benen, jag kunde inte gå ens tio minuter utan att varje steg gjorde ont, Det syntes på hela mig att jag inte mådde bra, det sa flera personer, och jag slutade låtsas också, om folk frågade "hur är det?" även om så bara för att vara artiga så svarade jag rakt och ärligt. När jag en morgon desutom vaknade av att hela armen var bortdomnad utan andledning, den var typ både domnad och kändes kall så bestämde jag mig för att åka in på akuten. Efter några prover och vad som kändes som många timmar så sa läkaren att det inte var någon farligt, jag hade dock lågt Sköldkörtelhormon, så med andra ord Hypotyreos , där och då blev det Levaxin, något som jag har slarvat otroligt med under det senaste halvåret. Jag har också Diabetes typ 1 sen 17 år tillbaka, och nyligen gjort handledsoperationer (carpaltunnel) MEN! För två månader sen snart, så tog jag tag i allt detta igen. LCHF från Grunden, håller på att läsa om all böcker jag läste förut om ämnet, jag tar mitt Levaxin regelbundetvarje kväll tack vare påminnelseappen i telefonen. Jag har i dagsläget tappat nästan 6 kilo redan! Men jag har fortfarande vissa problem med maten. Jag är arbetslös och i stort sett sysslolös om dagarna, är uppe sent (klockan är nu 4 på morgonen och det börjar ljusna), jag har ju alltid varit nattmänniska, och sover länge, fram till tolv ibland ett på dagen. Detta resulterar i en ganska osund kost---antar jag...första mål mat på dagen kan mycket väl vara runt 14-tiden och då är det ofta av typen middagsmål, sen kanske jag äter något nötbröd elller liknande framåt kvällen...men det finns även dagar som idag...jag små åt babybell ost och småtomater på eftermiddagen, sen blev det inte middag förrän kl 19....detta är ju inget som inträffar varje dag men det hände som sagt. **************************************************************************** Så nu har jag presenterat mig, jag ska göra mitt bästa för att inte vara en smygis på forumet, då jag tror att det kan hjälpa mig att hålla fokus om jag interagerar med andra. *************************************************************************** Tack för att ni läste (om ni orkade ^^ )
  5. Någon som är insatt i Matt Stone's teorier om dieters skadeverkningar med rubbad ämnesomsättning etc.? Jag gjorde lite research om kaliumbrist på nätet och rätt som det var hade jag ramlat in på info om vätskebalans och därifrån till ämnesomsättning och till slut kom jag att ladda ner e-boken Diet recovery av den nämnda förfttaren. I korhet menar han att alla former av dietande riskerar att skada metabolismen så att kroppen ställer in sig på en lägre set point viktmässigt, och därmed sänks ämnesomsättningen. Detta i sin tur leder till en rad negativa effekter, symtomen är att likna vid hypotyreos. Minskad aptit, minskad libido, mensrubbningar, låg energi, man blir frusen och trött. Håravfall, IBS-problem med förstoppning och uppblåsthet etc. Jag har alla de ovanstående symtomen, och dessutom har jag alltid varit precis under eller över gränsen för undervikt enligt BMI. Obs! Det är dock inget jag kan skylla på lchf eftersom problemen uppstod i tidiga tonåren och lchf började jag med först i 19-årsåldern. Men lchf har knappast heller hjälpt, mer än att minska magproblemen till viss del. Har trivts väldigt bra med maten, men det ska erkännas att jag mellan varven får ett starkt sug efter kolhydrater och ger efter för det och sätter i mig frukt, spannmål, choklad etc. Jag skulle inte kalla det hetsätning, det är inte ångestdrivet och jag mår inte psykiskt dåligt efteråt, även om magen kan bli extra besvärlig några dagar efteråt. Sedan återgår jag till lchf, tills nästa gång då jag måste ge efter för suget efter kolisar. Jag frågar mig om det nödvändigtvis måste vara ett "dåligt" sug eller om min kropp försöker tala om för mig att den behöver mer kolisar mer regelbundet. Jag frågar mig om det kanske är så att min kropp är inställd på "svältförsvar" sedan väldigt lång tid tillbaka och att det kanske är hela förklaringen till min långdragna hälsoproblematik enligt ovan. Jag vill poängtera att svälten isf varit högst omedveten, jag har ätit mig ordentligt mätt varenda dag både under uppväxten och tonåren och sedan på lchf, ibland övermätt, såsom de flesta väl gör när det är nåt extra gott. Kort sagt, jag har ingen ätstörningsproblematik i bagaget utan är en lättviktare av naturen. Mina sköldkörtelvärden är normala, även B-vtaminer, blodvärde etc. är u.a.
  6. En utmärkt hormonartikel: Sköldkörteln en del av helheten Ett kort citat: "Varje cell i kroppen har receptorer för sköldkörtelhormoner och det är därför har den så stor inverkan på oss." Läs även på 1177.se: Hypotyreos – Brist på sköldkörtelhormon Hypertyreos – Överskott av sköldkörtelhormon
  7. Hej! Jag är ny här inne på LCHF. Jag har nu käkat enligt LCHF i snart tre veckor men ingen viktnedgång. Antar att jag måste bli ännu striktare? Jag är glutenintollerant samt mjölfrki/laktosfri. Jag har sköldkörtelsjukdom samt utmattade binjurar, äter medicin för detta och har precis fått börja med NDT. Mitt helvete började då jag fick Levaxin, gick upp ca. 10-15 kg !!(detta är snart 2 år sedan, vad jag än gör står vikten still) Jag är en träningstjej och har aldrig någonsin varit så här tung som jag är nu, min nuvarande vikt ligger på 71kg med min korta längd på 157 cm. Innan jag började behandlas för min hypo låg min vikt på ca. 58 kg. Därefter rakt upp inget stopp what so ever…. Fått Myxödem av detta också. Min fråga är ; kan Lchf hjälpa mig då jag har dessa sjukdomar? Tusen kramar , Sandra
  8. Jag började med LCHF för 4 år sen ( är 32 år,) för att få bättre blodsockervärden ( jag är typ 1 diabetiker) och för att bli av med extra kilon, jag gick inte ner utan upp och efter två år konstaterades det att jag hade Hypotyreos nu behandlas jag med levaxin och liotyronin me utan att varken bli piggare eller gå ner i vikt. Jag lever i övrigt ett aktivt och strukturerat liv men börjar liksom ge upp känns som det inte riktigt spelar någon roll vad jag gör denna kroppen är trött och gammal men borde vara smal och pigg. Jag slutade med LCHF i våras för att se om jag skulle må bättre på vanlig kost, men då blev blodsockret sämre igen så nu är det LCHF som gäller igen. Finns det nån här inne med samma problem någon som kan hjälpa mig med tips och råd för vad jag kan göra?
  9. Tänker skriva ner några rader (många) om min resa mot hälsa, vilken varit mycket berg -och dalbana de senaste 15 åren. Bantade första gången när jag var i tonåren och sedan har det fortsatt (är 40+ idag). Var också helt klart sockerberoende, vilket jag förstod långt senare i vuxen ålder. När jag fick vår son -95 vägde jag väl runt 80 kg kanske och gick inte upp speciellt mycket under graviditeten. Inte heller två år senare då jag väntade vår dotter gick jag upp just något alls. När vår dotter var drygt en vecka uppdagades det väldigt traumatiskt och chockartat att hon hade en omfattande hjärnskada. Att få ett sådant besked, att ens lilla bebis är svårt hjärnskadad är oerhört smärtsamt. Jag orkade inte och efter två år av bokstavligt talad psykisk stress kollapsade jag totalt en kväll, svårt deprimerad. Jag hade börjat självmedicinera med socker och hetsåt med jämna mellanrum. Kom till läkare som skrev ut antidepressiv medicin och remiss till terapi. Gick hos henne i över ett år, men blev inte bättre, tvärt om och det hela slutade i ett suicidförsök och därmed också enkelbiljett till slutenpsyk. Jag var ett vrak som bara ville dö. Jag hade dessutom gått upp massor i vikt av alla olika psykmediciner, som ändå inte hjälpte mig och säkert även av den stress som kroppen var utsatt för. Denna vända till psyket för 15 år sedan var den första av många genom åren, mer eller mindre långa inläggningar. 2005 (tror jag) hittade jag LCHF första gången. En kompis till mig hade börjat äta så och sa till mig att -Du som ger BARF (ben och rå föda) till dina hundar, kanske är intresserad av det här? Och så stack hon en, minns ej vilken LCHF-bok i näven på mig. Jag läste boken och mycket mer om kosten och sättet att äta, försökte mig på att äta så, men stod inte ut i några längre perioder. Mitt psykiska mående var tämligen ostabilt och jag klarade inte av att fokusera på maten i de sämre perioderna. 2006 fick jag min bipolära diagnos. Jag fick börja med litium och som faktiskt hjälpte mig, mot vad de flesta andra mediciner jag ätit inte gjort. Hösten -06 dog min älskade mamma i cancer, men mitt psyke orkade inte med det - jag stängde av på något sätt. Mellan perioderna med LCHF så levde jag på kolhydrater och socker, hetsåt och hade svår ångest varje gång jag åt "fel" (socker) och när jag åt i sällskap av andra människor. Jag bantade även med pulver och just det året så gick jag ner 30 kg - jag drack enbart pulver i fem månader. Det hela fick ett hastigt slut när jag kraschade psykisk och det hela slutade med buller och bång samt bältesläggning på psyket. Minns att jag matvägrade i flera dagar för att jag var arg att jag inte fick mitt pulver. Så så nyttigt är det med dessa pulver (ironisk). Någon gång under 2005 tror jag så började jag få muskelvärk, som kronisk träningsvärk ungefär. Sprang hos läkare, men det var inget fel på mig. Kom till en smärtspecialist och hon tyckte väl ungefär att jag var fet och lat, så åtgärdade jag det så skulle nog värken försvinna. Tillsammans med henne och personalen på psykrehab så skulle jag få hjälp med mitt störda ätbeteende och stora övervikt, men det varade inte så länge för jag tyckte jag inte behövde den hjälpen. Har efter första gången med LCHF återkommit till kosten nu och då genom åren, men halkat snett då suget efter socker blivit för stort.Sedan har jag i stället "gått på pulver" . En salig blandning med andra ord. Pulver gick jag ner av så länge jag orkade hålla på, men LCHF gick jag upp av så för min ätstörda hjärna så var valet enkelt. MEN det lilla förnuft jag hade sade mig att LCHF var det rätta valet, men jag klarade det inte. Inte då. Jag åt litium som sagt var och mådde relativt bra på det, men under 2007 började jag ändå må konstigt, jag började tappa hår i kopiösa mängder, naglarna sprack sönder allt efter som de växte ut och min mens uteblev. Läkarna sade att det nog berodde på näringsbrist av mina pulverkurer Vid en rutinkontroll av litiumproverna + lite andra värden i början av -08 så konstaterades ett TSH på 78 (ska ligga närmare 1 på mig) Litium avslutades (fick annat i stället) och Levaxin sattes in. Viktmässigt låg jag på 130 kg då för ca två år sedan, men jag hade slutat banta och försökte acceptera mig som jag var, med hull och hår - svårt eftersom jag var rätt hatisk mot mig själv och hade noll självkänsla. I oktober 2012 fick jag nog av och på mig själv - jag skulle ta tag i min hälsa, en gång för alla. Jag mådde i perioder ganska bra, men med bipolära hypomanier/depressioner som pendlade väldigt snabbt några gånger i året. Det räckte nu...Jag skulle ner i vikt på ett sunt sätt, men vågade mig inte på LCHF helt och fullt. Jag skulle "ta tag i mitt liv". 1 november började jag laga LCHF mat hemma (bor ensam idag), men åt "sockermat" i bland borta under kontrollerade former. Jag klarade inte av att lämna mitt älskade socker helt. Jag föll också här hemma i hetsätningens avgrund någon gång nu och då, men allt mer sällan. Jag fick också en ny kontaktperson i öppenpsyk och under 2013 samn ännu har jag fått mycket hjälp av henne på det psykiska planet med allt vad det innebär av självkännedom, uttrycka känslor mm. Behovet att självmedicinera med socker har försvunnit med det. Suget finns i bakgrunden förstås, men är inget problem längre så länge som jag äter mina måltider som jag ska, utom ett par dagar för ett tag sedan då jag skulle ge upp allt vad LCHF heter (gjorde ju inte det ) Jag var helt galen, men med stöd av min kontakt så "överlevde" jag. Under fjolåret någon gång började jag må sämre, tröttare, ingen mental ork. Pratade om att jag efter mycket lite aktivitet, tex ett möte fick total mental soppatorsk. Det kändes så. Jag är sjukpensionär, så jag jobbar inte, men jag hade fullt sjå att orka med det vardagliga och det hjälpte inte att sova, blev inte piggare för det. På hösten åkte jag på en depression igen efter att ha trappat ner mina psykmediciner och avslutat dem i augusti och var även inlagd en sväng i november. Läkaren sa att nu räcker det, jag kan inte må så här. Nu sätter vi in litium igen, eftersom jag faktiskt mådde hyfsat bra av den då -06. Det tog några veckor så släppte depressionen helt och jag har varit stabil sedan dess och mått bra, men ändå den där hjärntröttheten/soppatorsken. Mitt T3 var rätt lågt i september och mitt T4 för högt men läkaren tog inte detta på allvar, inte ens endokrinologen. Nu i maj var mitt T3 under referensvärdet och mitt T4 över referensvärdet och då vaknade till och med endokrinologen. Så jag fick Liothyronin (T3 hormon). Dessvärre gick det på tok först. Bättre mådde jag, mycket bättre och orkade mentalt på ett helt annat sätt. Fast sedan gick det över styr och jag hade både överdoseringssymtom och blev manisk på det, samt panikångestattacker. Tjohejsan vad roligt...Avslutade liothyroninet och jag rasade ner i avgrunden som på beställning = in på psyk. Nu äter jag sedan juni en minimal smula liothyronin. Jag har mått väldigt bra och har en helt annan energi av det och även min muskelsvaghet/matthet jag haft sedan i vintras har nu börjat bli bättre. Fick provsvaren från i tisdag i går och T3 är fortfarande lågt, men stigit lite, TSH har sjunkit lite liksom T4. Endokrinologen ringer på tisdag så får jag höra vad han tror. Kul att läsa min kolesterolsvar. I september i fjoj fick jag onda fingret och dietförmaningar för att jag hade för höga värden. Nu har alla värden förbättrats Tänk vad farligt för hjärtat det är att äta LCHF För det är så, att i februari i år så tog jag det sista steget till LCHF och hälsa och lämnade bort sockret HELT. Och tamefasen jag klarar det, jag gör det - i 6 månader nu Jag gör det här för min hälsa och jag gör det för evigt. Totalt har jag fram till i slutet på maj gått ner 18 kg (9 kg sedan februari på LCHF) och minskat 20 cm i midjan. Då hade jag ett midjemått på 114 cm. Jag har inte vägt mig sedan dess, men mitt midjemåt idag var 122 cm och jag fattar nada - skulle jag ha ökat så mycket i vikt. Varför??? Nog för att jag är svullen nu när det är så varmt, men 8 cm!!!! Tänker att min kropp varit under stress i och med detta med liothyroninet. Jag har inte ändrat något i min mathållning, så jag tycker det verkar konstigt. Är frustrerad för att jag inte har någon våg nu så jag kan väga mig, men jag har avtalat med min kontakt på psyk att jag inte ska väga mig eftersom bantardjävulen tar för sig och jag tappar fokus. Jag äter efter Anna Halléns idé men äter inga mejerier förutom lite hårdost i matlagningen i bland: Frukost: Äggröra på 2 ägg + lite riven hårdost (ca 30 g) lite grönsaker, tex riven squash och lite lök Lunch och middag: Fisk (äter mycket fisk, dock mager eftersom jag får gratis)/kött (det som jag hittar på erbjudande)/kyckling (brukar köpa frysta lår)lever (kyckling el nöt) skaldjur. Måttar med min handflata, dock har jag svårt att veta höjden Redigt tilltaget med grönsaker, mest ovanjords men även rotsaker som morot och rödbeta någon gång i veckan. Groddar även själv, tex munbönor. Tar ibland lite inlagd gurka också. Fett i form av olivolja, smör, oliver, avocado, kokosgrädde (inte så jättefett) Äter även kokosolja ibland när jag tar mig råd. Gör egna såser som bea och majonnäs. En näve nötter på eftermiddagen samt kaffe med äggmjölk i bland (inte alla dagar och max 2 muggar/dag) äter lite bär någon gång (inte alla veckor) Varm äggmjölkschoklad någon gång (länge sedan sist) Är noga med tillsatser och konstgjorda ämnen, att jag väljer bort dessa till största del. Lagar allt själv från grunden (utom saltgurkan ) Jag har aldrig vägt och mätt maten, då det är ohälsosamt för en ätstörd bantarhjärna. Men nu när jag plötsligt blivit större så provade jag knappa in i ett program vad jag ätit. Minns inte siffrorna, men kolhydrater låg runt 20 tror jag, fett var bra också, men nog kanske onödigt mycket protein. Jag behöver lite uppmuntrande ord nu, snälla ni. Och tips och ideér. Ska jag fortsätta som jag gör och hoppas att det är kroppen som spökar pga hormoner och psykmediciner eller ska jag ändra något? Jag skulle vara så glad bara jag nu åtminstonde stod stilla i vikt, att INGET hände. Jag vill ju inte bli större igen (+8 cm är ganska mycket). Det har varit kämpigt hela vägen från -12 för att ha gått ner dessa 18 kg/20cm stått på platåer många veckor i sträck och så skutt, några kg ner.....Jag har även gått upp i mellan, men då har jag ätit "sockermat". Jag mår ju så bra på den här maten, jag är mätt och nöjd och slipper den där galna jakten på sockermat. Min hjärna har gapat efter glass nu här när det varit sådan hetta, men jag har bara svarat att det är inte värt det Jag är glad att mina kolesterolvärden bättrats sig så att doktorn är nöjd Min exem jag haft i åratal i hårbotten försvann och läkte efter en månad ungefär (hårfrisörskan min var förundrad) Jag får nog hela tiden föra ett resonemang med mig själ angående det här med att jag gör det här för min hälsa, det är INGEN bantningskur. Det går inte lätt och jag har mina prövningar att äta så här, men jag klarar det och jag känner mig stark i min övertygelse om att det här är rätt för mig. Jag har ju hund och promenerar ju mycket, men jag har börjat simma också och simmar nu 1 km två gånger i veckan. Dessutom har jag börjat träna enklare övningar här hemma. Jag har min muskelvärk och är väldigt styv och stel + att jag har ont i mina höfter (muskulärt). Så jag är på G nu så ni vet
  10. Hej, Jag tänkte bara dela med mig av en serie om stress som jag kallar för Känner du dig utbränd?. I de två första delarna tittar vi närmare på vad stress är för något, symptom på utbrändhet och tips på hur du kan göra för att återhämta dig. I tredje delen går vi in på hur stress påverkar sköldkörteln. Del 1: http://www.halsasomlivsstil.com/2014/03/kanner-du-dig-utbrand/ Del 2: http://www.halsasomlivsstil.com/2014/03/kanner-du-dig-utbrand-del-2/ Del 3: http://www.halsasomlivsstil.com/2014/03/kanner-du-dig-utbrand-del-3-stress-skoldkorteln/ Trevlig läsning