Sök

Hej allihop! Har tänkt på det här med att patienter ganska ofta sätts i väldigt obekväma situationer vid besök på vårdcentral - har man något att säga kring sin egna hälsa som innefattar någonting utanför ramarna för vad som anses vara konventionellt (höll på att skriva kommersiellt, whoopsie) så blir det jobbigt. Som val av kost exempelvis, eller önskan om alternativ behandling. Det gäller naturligtvis inte för alla patienter i alla lägen, men har för mig att många handskas med trögfattade läkare i situationer när de faktiskt bara behöver lite hjälp. Som exempel kan man ta alla Hashimotospatienter (autoimmun sköldkörtelsjukdom med underproduktion av sköldkörtelhormoner) som oftast inte mår i närheten av bra med den medicin som erbjuds, men som skulle må fantastiskt mycket bättre om de fick den vård de behöver från början. Sådana här situationer leder ju främst till att folk börjar självexperimentera med mediciner och det kan gå bra ibland, men det kan också gå rakt åt skogen med allvarliga konsekvennser för personers hälsa. För min del har det gått bra att självmedicinera hittills, men innan det gick bra gick det inte alls bra under ganska många år - något som hade kunnat undvikas med lite mer öppensinnade läkare. Hur upplever ni att ni har blivit bemötta i vården när ni snällt och sansat har förklarat att ni inte känner er på topp? Får ni gehör eller är det tröghet och trångsynthet som kan beskriva läget? Har ni tagit tag i saken i egna händer? Det är klart att massa medlemmar här på forumet har tagit tag i sin kost, men utöver det i termer av lägga till/ta bort mediciner/vitaminer/annat? Det hade verkligen varit intressant att få ta del av era erfarenheter med vården så jag håller tummarna och väntar med spänning på nya, intressanta insikter.