Search the Community

Dr. Joseph Mercola publicerade igår en bra sammanfattande artikel om vitaminerna K1 och K2. http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2015/01/11/vitamin-k1-k2.aspx Fram till för några decennier sedan visste man inte om att vissa varianter av K-vitamin har helt andra biokemiska roller än man vetat sedan början på förra seklet, nämligen att blodet ska kunna koagulera. Man har nu delat in K i K1 (koagulation) och K2, som grovt sett har med hantering av kalcium att göra. Baserat på insikter i biokemi samt epidemiologi med synnerligen starka statistiska samband menar den forskare som intervjuats, Dr. Schurgers från Nederländerna, att: 1. K2 aktiverar proteiner som gör att kalcium hamnar där det ska, till skelett och tänder, i stället för mjuk vävnad såsom blodkärl. 2. Utöver att förhindra kalcifiering av blodkärl, transporterar K2 bort kalcifieringar som redan skett. 3. K2 kan tänkas förebygga Alzheimer genom att hämma bildandet av aterosklerotiskt plack i hjärnan. 4. Till skillnad mot K1 så tas allt dietärt K2 upp av kroppen. Det finns en lista i artikeln på olika matvarors uppmätta halt av K2. Det är ofarligt att överdosera, så man kan ta så mycket som 360-500 mikrogram K2 i form av mk-7. Dock visade Rotterdam-studien att 45 mikrogram dagligen skyddade mot hjärtsjukdom. Det står inte i denna artikeln, men jag har läst att 80% av den amerikanska befolkningen har brist på K2. Samma gäller förmodligen oss i Sverige. Det är inte så konstigt om man betänker att de traditionella källorna under vår evolution var dels omvandling av K1 till K2, vilket förutsätter rikligt intag av gröna blad och liknande, dels gräsbetade animalier. I vår moderna värld kan man också få K2 från vissa ostar och andra mejeriprodukter, fermenterad mat (speciellt den japanska frukosträtten natto, som är fermenterade sojabönor). Tyvärr finns ännu inga interventionsstudier där man jämfört K2 med placebo med avseende på hårda ändpunkter och hjärtkärlsjukdom. Kanske kommer de, och då blir bevisningen helt övertygande. Min åsikt är att vi inte har tid att vänta på sådana studier. Dels är den epidemiologiska forskningen så stark, dels pekar kunskaperna i biokemi i exakt samma riktning - det räcker för mig. Jag tar 300 mikrogram K2 i form av mk-7 dagligen.