Sök

Visar resultat för taggarna 'kortisol'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 6 resultat

  1. Hej! Jag fick mina provsvar idag och jag vill gärna höra hur ni tolkar dem. Jag är 56 år och kvinna. Proven togs klockan 8 på morgonen då jag fastat i 12 timmar. Jag äter inga mediciner. Vänliga hälsningar Ankan
  2. Det här skriver jag främst till alla andra som kämpar men inte kommer någon vart, trots strikt LCHF. Jag har hållit på med LCHF längre än Kostdoktorn varit igång. Pga allergiska reaktioner "mot kolhydrater" (vilket inte lät klokt när jag hörde det) testade jag att plocka bort kolhydraterna och blev raskt bättre, men inte frisk. Det har ju hunnit bli några år nu, men ändå är jag rund som en boll och konstant trött och ur form. Jag har grunnat på det en hel del, läst in biokemi och försökt begripa. Idag såg jag en föreläsning med läkaren Frank Shallenberger (USA) som fick bitarna att falla på plats tydligare än någonsin förr. Så här ser min historia ut: Jag var otroligt stressad och hade dålig livsstil i tonåren och behöll mina vanor och höga stressnivåer i många år. 2003 var jag rejält utbränd för n:te gången i mitt liv. Sjukskrivning i tvåmånadersperioder pågick i flera år. (Försök matcha den stressen, den som orkar.) Först avfärdades jag som hypokondriker och deprimerad, tills jag fick en ögonsjukdom som enligt ögonläkarna uppstår genom "icke behandlad autoimmun sjukdom". Efter ett riktigt surt brev från dem till husläkaren blev jag äntligen ordentligt undersökt. De fann att jag bl a har "atoxisk multinodulär struma", men eftersom blodvärdena såg bra ut fick jag ingen medicin. Endokrinologen i Karlstad sa att de ska operera bort sköldkörteln om tjugo år. Då kan jag få levaxin. Eftersom sköldkörteln är en så viktig del av kroppen vill jag dock gärna behålla den, tack så mycket! Trots att jag fortfarande är trött, trög och tål stress dåligt har jag förstått att det antagligen var bra att jag inte fick levaxin då. Genom andra kanaler än den svenska vården (företrädesvis utländska läkare) har jag på senare år lärt mig att struman med största sannolikhet är sekundär. Det stora problemet är binjurarna. 2009 började jag må konstant illa och klarade bara av att dricka små klunkar med utspädd jos. Efter ett par månader hade jag rasat nästan 15 kg. Allt min husläkare sa var att det var bra därför att jag var överviktig. Då valde jag att kontakta en alternativterapeut som, skulle det visa sig, antagligen räddade livet på mig. Men det förstod jag först två år senare när jag hade kontakter med en kinesisk läkare verksam i USA. Jag vill med detta beskriva att jag har haft problemet inpå livet i många år men ändå inte funnit någon varaktig lösning, förrän möjligen nu. Frank Shallenberger är läkare som gick vidare och utbildade sig inom naturopati od samt har slagit ihop sina kliniska erfarenheter med ett brett forskningsfält. Han är en stark förespråkare av lågkolhydratkost, men har under åren konstaterat att det inte alltid hjälper. Metabolismen och medfödda brister med för låga egna halter av t ex T3 och T4 samt tjall på kortisol-utsöndringen pga av långvarig stress gör att man kan behöva mer stöd för att något ska hända. Han förespråkar hydrokortison i låga doser för att kroppen kan ha för låga mängder av kortisol för att förbränningen ska funka optimalt. Om man ger tyroidhormon utan att få ordning på det kan det gå illa menar han. Det är därför jag trots allt är tacksam för att jag förvägrades levaxin. Levaxin är bara tyroidhormon T4, men man kan ha andra problem som gör att kroppen inte kan tillverka T3 (den aktiva varianten) av T4, eller att kroppen istället tillverkar alldeles för mycket reverserat T3 som också är inaktivt. (När jag ville få rT3 uppmätt för några år sen gick inte det, därför att det bara finns på experimentstadiet i Sverige. I andra länder är det lätt att få det testat.) Frågan är nu: Finns det någon läkare som Frank Shallenberger på närmare håll än USA? Det känns som om ett normalviktigt liv med ork och lust ligger inom möjligheternas gränser efter 12 års frustrerande väntan.
  3. Tipsar bara kort om senaste podden för er som är intresserade av att biohacka lite Har själv haft bättre ketos /högre ketonvärden efter att ha varit noga med lite carbs på kvällen. Intressant! http://4health.se/avsnitt-23-hormoner-mattnad-aptit-cyklisk-ketos-somn-och-dygnsrytmeller sök på 4health på itunes
  4. Hej på er, ny medlem här och efter lite kringsökande på forumet så har jag märkt att det inte diskuteras det endokrina systemet speciellt mycket, något som jag personligen anser vara en av de viktigaste saker att ha lite grundläggande kunskaper om för att uppnå ett liv med optimal hälsa och välmående. <DISCLAIMER> Jag har själv ingen som helst medicinsk utbildning. Det jag kommer skriva om är enbart baserat på forskningsrapporter/artiklar/bloggar i ämnet under det sista året (uppskattningsvis ca 500 timmars pluggande). Mitt syfte med denna post är inte att leverera något som jag anser vara absoluta sanningar, men som kan bidra till vidare diskussion och djupdykning i ämnet. </DISCLAIMER> Till att börja med: Det endokrina systemet är kortfattat kroppens kommunikationssystem mellan olika celler och organ där kommunikationsbäraren är hormoner. Anledningen till att vi och alla andra däggdjur ö.h.t. har utvecklat ett endokrint system för att kommunicera celler och organ emellan är helt enkelt att vår hjärna skulle behöva vara helt groteskt stor om varje kroppscell skulle ha en nervtråd direktkopplad till hjärnan som enda kommunikationsväg till resten av kroppen. Det är alltså evolutionens lösning på ett intralogistiskt kommunikationsproblem hos däggdjuren. Nog om det allmänna och fram till de specifika hormonerna: Hormonet Insulin verkar det finnas en del kunskap inom, så det kommer jag inte gå djupare in på här. I denna post tänker jag framförallt koncentrera mig på tre hormoner, och hur de påverkar energibalans, tillväxt, immunförsvar och allmän hormonbalans i kroppen. De hormoner jag avser avhandla är: - Kortisol - Leptin - Irisin Kortisol För de flesta är det allmänt känt att kortisol är kroppens stresshormon. Hos en frisk individ är kortisolet varierande över dygnet och följer till mångt och mycket dagsljuset. Detta är ett system som utvecklats under miljontals år och är det som gör oss pigga på morgonen och gör att vi orkar kliva upp när solen är uppe. Det har även varit livsnödvändigt eftersom det är en av de beståndsdelar som krävs för att kunna tillverka adrenalin – något som varit avgörande för vår arts överlevnad när det kommer till kamp- och flykt från fara. Kortisol är i och med detta ett sorts chefshormon, eftersom det varit nödvändigt genom evolutionen att snabbt kunna fly eller försvara sig från fara, så är vi utvecklade att snabbt kunna producera kortisol som sedan kan omvandlas till adrenalin. Det är därför som stress bidrar till ökad kortisolproduktion. Kortisol är även det hormon som gör att vi kan ta hand om inflammation i kroppen. När vi får en inflammation av något slag, är det kortisolet som genom omvandling till kortison ser till att blodtillströmningen till det inflammerade området ökar och bidrar till att inflammationen minskar. Det är därför som hydrokortison (syntetiskt kortison) används framgångsrikt som antiinflammatoriskt läkemedel, för att påskynda den process som förekommer naturligt i kroppen. Kortisol bildas främst i binjurarna, och när kortisolproduktionen är hög till följd av inflammation eller stress, är produktionen av många andra hormoner låg. Detta eftersom förhormonet till kortisol kallat pregnenolon nästan uteslutande går till produktion av kortisol. Några andra hormoner som tillverkas av pregnenolon är bland annat könshormoner och steroider. Genom evolutionen har moder natur sett till att vid perioder av fara eller sjukdom är det inte prioriterat att producera hormoner som stimulerar tillväxt (steroider) eller förökning (könshormoner), utan i stället låta kortisolet gå före och förhoppningsvis på detta sätt kunna avvärja faran eller sjukdomen. Detta förklarar varför stressade människor upplever minskad sexlust, samt svårt att bygga muskelmassa m.m. Förhormonet pregnenolon tillverkas i sin tur av kolesterol, vilket medför att vid låga kolesterolnivåer så kommer mindre pregnenolon kunna tillverkas. Detta leder i sin tur till att mindre könshormoner och steroider kommer bildas eftersom kortisolproduktionen ALLTID går först. Detta förklarar bland annat varför många upplever en minskad sexlust av kolesterolsänkande mediciner (statiner). Kroniskt höga kortisolnivåer leder över tiden till utmattade binjurar (vanligt vid utbrändhet), vilket i sin tur får med sig en hel uppsjö av problem i det endokrina systemet, just eftersom kortisolproduktionen alltid kommer att prioriteras före andra hormoner. Något som är mer allmänt känt är däremot att stress leder till ökad fettinlagring, men för att förstå varför på en djupare biokemisk nivå måste vi känna till ytterligare ett hormon: Leptin: Leptin är ett relativt nyupptäckt hormon (1994) som det inte forskats lika mycket på som kortisol. Man trodde vid upptäckten att leptin skulle bota all världens fetma då man initialt trodde att det var leptinbrist som gjorde människor feta. Det visade sig dock inte stämma eftersom man vid den tidpunkten inte hade kännedom om leptinets uppkomst. Leptin bildas nämligen primärt av fettceller, och är på så vis fettcellernas kommunikationsbärare till hjärnan hur mycket energi som finns lagrad på kroppen. Detta har genom evolutionen varit livsnödvändigt främst för reproduktion. Hjärnan kräver en viss mängd cirkulerande leptin (status på inlagrad energi i form av fett) för att en kvinna skall kunna gå igenom den oerhört energikrävande processen att bli gravid och bära ett barn. Detta är det som förklarar varför undernärda kvinnor kan tappa sin menstruationscykel. Behandling av anorexiapatienter skerofta just med syntetiskt leptin på grund av att de har för låga halter av cirkulerande leptin i blodet till följd av för få fettceller. Men även överviktiga kvinnor kan få problem med sin reproduktion. I det fallet rör det sig inte om att det finns för låga halter av cirkulerande leptin, men i stället att de kroniskt höga halterna (till följd av för stora mängder inlagrat kroppsfett) gör att leptinresistens uppstår i hjärnan (liknande insulinresistens). Hjärnan blir på detta sätt ”blind” för det fett som finns inlagrat och meddelar reproduktionsorganen att det inte är läge för den extremt energikrävande processen att bli gravid. Detta förklarar varför många överviktiga kvinnor med havandeskapsproblem uppmanas att gå ner i vikt innan de försöker skaffa barn igen. Det man vill uppnå med en viktnedgång är att återfå leptinkänsligheten i hjärnan och därmed få den att inse att det finns tillräckligt med energi för att kunna bära en avkomma. Leptinresistens är ett tillstånd som inte bara uppkommer vid övervikt. Genom evolutionen har det funnits andra scenarier där det varit fördelaktigt att kunna lagra in mycket tillförd energi. I längre perioder av stress (till exempel svält) och inflammationer eller sjukdom har det varit fördelaktigt att kunna lagra så mycket av den tillförda energin som möjligt. Gemensamt för dessa tillstånd är att kortisolproduktionen är hög under en längre period, betydligt längre än de kortisolspikar som uppstår vid akut fara. Därför viktigt att skilja på långvariga och akuta kortisolpåslag. Alltså: Högt kortisol under lång tid leder relativt snabbt till leptinresistens, medan högt kortisol under kort tid inte gör det. Vad är det då som kör att medelsvensson med åldern blir överviktig och till någon del leptinresistent? Det finns lite olika förklaringsmodeller till detta. Mina personliga favoriter är dock: - Perioder av långvarig psykisk stress - Felaktig kosthållning som orsakar inflammationer i kroppen Mina tre starkaste kandidater till inflammationer i kroppen via maten: - Vitt mjöl (inflammerar tjocktarmen i för stora mängder) - För mycket omega6-fetter i förhållande till omega 3 (inflammerar bland annat tandkött och leder) - Socker/snabba kolhydrater (inflammerar blodkärlen i för p.g.a. högt blodsocker) Det är för övrigt ingen slump att några av de vanligaste följdproblemen med diabetes (högt blodsocker) är nedsatt syn, njurproblem och alzheimers. Ögonen, njurarna och hjärnan är också de ställen i kroppen där de allra finaste och känsligaste blodkärlen sitter. En stor anledning till att många upplever hälsovinster/viktnedgång med LCHF tror jag personligen beror på att det i princip eliminerar intaget av vitt mjöl och snabba kolhydrater. För att bli av med leptinresistens behöver vi alltså sänka våra kortisolnivåer. För att lyckas med detta finns det lite olika metoder. Meditation, bättre dygnsrytm, mer fysisk aktivitet är alla klassiska metoder för att uppnå detta och som ofta också funkar bra. Men jag tycker att man också måste ta reda på om man är kroniskt stressad, om man har inflammation i kroppen eller kanske bägge delar. Det finns givetvis massvis med andra saker än bara kosten som kan orsaka inflammation i kroppen, så det är viktigt att ta reda på vad just ens egna problem är. Vissa tål mjöl bättre än andra osv. Men även andra saker t.ex. borelia är en sjukdom som leder rakt in i leptinresistens, varför många vittnar om snabb viktuppgång, minskad energinivå etc. Jag kommer skriva närmare senare om hur man går till väga för att mäta sitt kortisol och sin grad av inflammation i kroppen. Irisin Irisin är ett väldigt nyupptäckt hormon (2012) som har ett par väldigt intressanta egenskaper. Irisin utsöndras primärt från muskelceller vid fysisk aktivitet eller vid exponering för kyla under en längre period. Vad irisin gör när det når fettcellernas receptorer för hormonet så startar en omvandlingsprocess från så kallad vit fettvävnad till s.k. brun-vit eller brun fettvävnad. Vad som händer med fettvävnad när den ändrar struktur från vit till brun/brunvit är att den kan användas som energikälla till kroppen främst för uppvärmning men även för uppbyggnad av muskelceller. Det är alltså muskelsammandragningarna vid fysisk aktivitet eller då man huttrar p.g.a. kyla som startar denna hormonutsöndring från muskelcellerna. Detta är vad som händer när björnar går i idé om vintern och klarar energitillförseln enbart genom inlagrat kroppsfett. Denna mekanism finns även hos oss människor och har varit en förutsättning för våra förfäder i norra europa att överleva vintern så långt från ekvatorn. Det är dock en epigenetisk "switch" som måste triggas, dvs ett arvsanlag som ej uttrycks innan de rätta omgivande faktorerna finns. Att aktivt exponera sig själv för kyla är ett sätt att manipulera att detta system sätts igång. Irisin verkar också starkt antiinflammatoriskt och immunförsvarsstyrkande, och det förklarar varför man förr i världen behandlade bland annat ledgångsbesvär med kalla isbad. Innan man börjar experimentera själv med köldbehandling så måste man komma ihåg att det är en stressfaktor för kroppen initialt. Så för någon som har problem med sitt kortisol är det troligen inget bra alternativ. Jag har själv testat detta till viss del och för mig har det framförallt inneburit en kraftigt förbättrad nattsömn. Leptin spelar även en roll vid köldexponering. Vid en akut köldexponering upphör all leptinutsöndring från fettceller. Men efter en kort period så börjar den åter och utsöndringen är då flera gånger högre än vad den varit innan köldexponeringen. Detta fenomen kan förklaras genom att vid björnarnas idé, så får hjärnan meddelandet om att det finns väldigt mycket fett att hämta energi ifrån och prioriterar detta som energikälla framför muskelvävnad. Leptin är det reglage som bestämmer vart energi skall hämtas från i kroppen. Vid låga halter av cirkulerande leptin/leptinresistens hämtas energi från lagrat glykogen samt glukos. Vid höga halter av leptin hos någon som är leptinkänslig hämtas energin från fettreserver. Vid låga halter av leptin/leptinresistens kombinerat med låga glykogendepåer/glukos i blodet så hämtas energi från muskelvävnad. Det är därför som många upplever att de tappar både muskelmassa och fett när de går med kalorirestriktion. I ett fungerande system ska givetvis all fettvävnad användas före muskelvävnad, men har man problem med sin leptinkänslighet fungerar ej detta system. Det är därför mer effektivt att försöka återfå sin leptinkänslighet innan man påbörjar en kalorirestriktion i syfte att minska i vikt. En förutsättning att man skall kunna börja bränna fett vid kyla är att ketongenes i levern fungerar tillfredställande vilket är en förutsättning för att hjärnan skall kunna få det blodsocker den trots allt behöver under vila. Det är dock endast en mindre del av hjärnan som kräver blodsocker och cirka 80% av hjärnans energibehov precis som mitokondrierna i muskelcellerna kan helt och hållet tillgodoses av ketonkroppar tillverkade direkt ur fettdepåerna. Har kroppen inte behövt använda sig av ketongenes i levern eller ketonkroppsförbränning i muskler p.g.a. flera decennier av regelbunden konstant blodsockertillförsel (kom ihåg glykogen och glukos är alltid prioriterad energikälla), så kan detta vara tröga system att få igång. Därför upplever många en dåsighet/matthet initialt vid övergång till strikt lågkolhydratkost eller vid periodisk fasta. Vill man läsa mer om irisin och köldexponering rekommenderar jag att Googla ismannen Wim Hof, och läsa artikelserien "Cold Thermogenesis" av Jack Kruse.
  5. Andra delen av Svar På Vanliga Frågor av William Davis (Brödberoende). I korthet. Viktnedgång hindras också av: Mediciner, jodbrist och sköldkörtelproblem, stress miljögifter och kortisol. Betablockerare. Antidepressiva. Antiinflammatoriska. Medicin mot kronisk smärta.
  6. Har precis fått tillbaka lite blod-provsvar och när jag googlade på dem slank jag in på ämnet kortisol. Vad jag förstått är kortisol något som binjurar bildar, och ifall vi stressar bildas mycket kortisol och binjurarna kan bli trötta. Men nu läste jag att också protein -> blodsocker omvandling sker med hjälp av kortisol. Så när jag summerar detta får jag det till att för lite kolhydrater (då pratar jag att verkligen nolla kolhydraterna) kan vara påfrestande för binjurarna ifall vi samtidigt stressar. Vad tror ni?