Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'lidingöloppet'.

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Forums

  • Ämnesområden
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
    • Näringslära
    • Träning
    • Övrigt

Blogs

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen
  • Marita2020
  • ert

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Found 1 result

  1. Jag har skurit ner på kolhydraterna rejält sedan mitten av maj 2013 eftersom jag tröttnade på att ofta bli sömnig efter lunch, samt leta i skåpen efter sötsaker efter middag på kvällen. Jag har sedan de första veckornas omställning insett att jag nu inte längre är beroende av mat, så till vida att jag t ex inte vaknar hungrig, eller behöver gå och fylla på med knäckebröd en timme innan lunchtid. Jag har aldrig haft några problem med vikten utan gjorde det här som ett experiment kring vad kost kan åstadkomma. För egen del har förändringen varit dramatisk, och bortsett från de 7 kilo jag tappade så är känslan av att kunna köra på utan ständiga depå-stopp fantastisk! För mig som aldrig brytt mig speciellt mycket om vad jag stoppat i mig så var det en uppenbarelse vilken outnyttjad kraft jag gick omkring med. Sommaren 2010 började jag med löpning. Jag har alltid tränat 1-2 gånger per vecka, men utan något egentligt fokus eller driv. Bara hålla igång lite för att kompensera stillasittande jobb. Löpningen hade tidigare somrar varit något som efter 3-4 rundor slutade med knä-ont eller någon annan skavank, så när jag köpte ett par nya skor så var det i tron att det var det sista försöket. Om det var skorna eller något annat låter jag vara osagt, men den sommaren kunde jag fortsätta springa efter de första veckornas löpturer. Det blev lite längre för varje vecka, och även om jag gjorde vinteruppehåll så kom jag tillbaka på vårkanten igen. Hösten 2011 var det dags för mitt första lopp vilket blev halva Lidingöloppet, och sedan dess har det blivit ytterligare ett 15 km på Lidingö samt ett par halv-maror. Jag har inte någon speciellt upplägg, utan kör 6-12 km långa rundor. Under sommarmånaderna har det blivit 2 ibland 3 gånger i veckan. Inte speciellt väl genomtänkt, men i bland har det blivit intervaller och andra gånger backträning. I höst var det dags för mitt första längre lopp på lågkolhydrat-kost: Lidingöloppets 30 km. Jag trivs fint ute i skogarna på Lidingö, så jag var mer förväntansfull än nervös vid start. Jag hade inte räknat med att det var så pass många fler löpare på 30 km jämfört med 15 km, så den största skillnaden var inte bara köandet i början av loppet, utan att man mer eller mindre hela vägen fick vara betydligt mycket mer uppmärksam eftersom det var svårt att se långt i förväg hur stigen såg ut på grund av alla löpare. Men härligt var det! Jag tog en mugg vatten vid varje tillfälle som bjöds, och efter Grönstabacken (vid 2 mil) fiskade jag upp en äppelklyfta från fickan, mer för att ha något att göra än känsla av att jag behövde det. Kände inte av trötthet men kunde givetvis känna hur benen blev allt mer stumma. Känslan av att klippa både Abborrbacken och Karins backe var fantastiskt, även om farten där inte var speciellt mycket högre än de som gick. Jag tog mig i mål på 2,51 vilket var ungefär vad jag hoppats på. Vad som var än viktigare var att jag inte gick i mål på knäna och med ögonen i kors. Jag vill inte ligga på ett tempo där jag kommer i mål halvt medvetslös. Det är betydligt viktigare att ha en positiv känsla av loppet än att slå någon speciell tid. Det var befriande att slippa tänka på energi-gels, sportdryck, bananer och kanelgifflar och allt annat som man kan behöva stoppa i sig när kolhydraterna tryter. Jag upplever det som en stor fördel att mer eller mindre bara kunna ge mig ut, utan att behöva förbereda matintag dagar i förväg och sedan dessutom ha koll på det under själva loppet. Jag ser redan fram emot att springa nästa år, men de senaste dagarna har jag börjat fundera på om det inte vore kul att se om jag kunde klara Lidingös Ultra-marathon…50 kilometer på en äppelklyfta? Det känns möjligt!
×
×
  • Create New...