Sök

Visar resultat för taggarna 'metabolism'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 4 resultat

  1. Som fastafrälst finner jag den här artikeln intressant. Liten studie, men spännande resultat. Fasting boosts metabolism and fights aging: https://www.medicalnewstoday.com/articles/324347.php ...they fasted four volunteers for 58 hours. /.../ In all four subjects, the researchers identified 44 metabolites that increased during fasting, some of which increased 60-fold. Of these 44, scientists had linked just 14 to fasting before. The authors conclude that "[c]ollectively, fasting appears to provoke a much more metabolically active state than previously realized."/.../Next, they want to replicate the results in a larger sample.
  2. Jag har alltid förundrat mig över dessa slanka individer som vräker i sig pasta, potatis, ris, bröd, hamburgare och pizzor och går aldrig upp i vikt. Hur fungerar insulin teorin för dessa personer? Jag har fullt förståelse att vi har olika genetiska anlag för att arten ska kunna överleva trotts förändringarna i miljön. Den nuvarande förändringen handlar mest om en aldrig tidigare skådat tillgänglighet på mat och att det är accepterat i samhället att vi tuggar oavbrutet. Så nu finns det en chans att trotts detta frosseri kommer dessa slanka individer att överleva och föra arten vidare, kanske? Dock läste jag Tim Spectors bok "Matmyten" och där nämner han något om att vi genetiskt olika bra utrustade för att tillgodogöra oss kolhydrater. Nu hittar jag dessvärre inte vad han skrev om det. Men jag vill minnas att jag uppfattade det så att vissa av oss kan inte spjälka kolhydrater lika bra som andra pga enzymsammansättningen i kroppen. Då föreställer jag mig att dessa kolhydrater går bara igenom kroppen och hamnar i avloppet istället för bli till glukos och hamna i fettdipåerna. Tänk om en person med dessa anlag väljer veganism? Jag tycker att det är ett intressant ämne och vill höra om någon av er hört eller läst något om det?
  3. Det här skriver jag främst till alla andra som kämpar men inte kommer någon vart, trots strikt LCHF. Jag har hållit på med LCHF längre än Kostdoktorn varit igång. Pga allergiska reaktioner "mot kolhydrater" (vilket inte lät klokt när jag hörde det) testade jag att plocka bort kolhydraterna och blev raskt bättre, men inte frisk. Det har ju hunnit bli några år nu, men ändå är jag rund som en boll och konstant trött och ur form. Jag har grunnat på det en hel del, läst in biokemi och försökt begripa. Idag såg jag en föreläsning med läkaren Frank Shallenberger (USA) som fick bitarna att falla på plats tydligare än någonsin förr. Så här ser min historia ut: Jag var otroligt stressad och hade dålig livsstil i tonåren och behöll mina vanor och höga stressnivåer i många år. 2003 var jag rejält utbränd för n:te gången i mitt liv. Sjukskrivning i tvåmånadersperioder pågick i flera år. (Försök matcha den stressen, den som orkar.) Först avfärdades jag som hypokondriker och deprimerad, tills jag fick en ögonsjukdom som enligt ögonläkarna uppstår genom "icke behandlad autoimmun sjukdom". Efter ett riktigt surt brev från dem till husläkaren blev jag äntligen ordentligt undersökt. De fann att jag bl a har "atoxisk multinodulär struma", men eftersom blodvärdena såg bra ut fick jag ingen medicin. Endokrinologen i Karlstad sa att de ska operera bort sköldkörteln om tjugo år. Då kan jag få levaxin. Eftersom sköldkörteln är en så viktig del av kroppen vill jag dock gärna behålla den, tack så mycket! Trots att jag fortfarande är trött, trög och tål stress dåligt har jag förstått att det antagligen var bra att jag inte fick levaxin då. Genom andra kanaler än den svenska vården (företrädesvis utländska läkare) har jag på senare år lärt mig att struman med största sannolikhet är sekundär. Det stora problemet är binjurarna. 2009 började jag må konstant illa och klarade bara av att dricka små klunkar med utspädd jos. Efter ett par månader hade jag rasat nästan 15 kg. Allt min husläkare sa var att det var bra därför att jag var överviktig. Då valde jag att kontakta en alternativterapeut som, skulle det visa sig, antagligen räddade livet på mig. Men det förstod jag först två år senare när jag hade kontakter med en kinesisk läkare verksam i USA. Jag vill med detta beskriva att jag har haft problemet inpå livet i många år men ändå inte funnit någon varaktig lösning, förrän möjligen nu. Frank Shallenberger är läkare som gick vidare och utbildade sig inom naturopati od samt har slagit ihop sina kliniska erfarenheter med ett brett forskningsfält. Han är en stark förespråkare av lågkolhydratkost, men har under åren konstaterat att det inte alltid hjälper. Metabolismen och medfödda brister med för låga egna halter av t ex T3 och T4 samt tjall på kortisol-utsöndringen pga av långvarig stress gör att man kan behöva mer stöd för att något ska hända. Han förespråkar hydrokortison i låga doser för att kroppen kan ha för låga mängder av kortisol för att förbränningen ska funka optimalt. Om man ger tyroidhormon utan att få ordning på det kan det gå illa menar han. Det är därför jag trots allt är tacksam för att jag förvägrades levaxin. Levaxin är bara tyroidhormon T4, men man kan ha andra problem som gör att kroppen inte kan tillverka T3 (den aktiva varianten) av T4, eller att kroppen istället tillverkar alldeles för mycket reverserat T3 som också är inaktivt. (När jag ville få rT3 uppmätt för några år sen gick inte det, därför att det bara finns på experimentstadiet i Sverige. I andra länder är det lätt att få det testat.) Frågan är nu: Finns det någon läkare som Frank Shallenberger på närmare håll än USA? Det känns som om ett normalviktigt liv med ork och lust ligger inom möjligheternas gränser efter 12 års frustrerande väntan.
  4. Någon som är insatt i Matt Stone's teorier om dieters skadeverkningar med rubbad ämnesomsättning etc.? Jag gjorde lite research om kaliumbrist på nätet och rätt som det var hade jag ramlat in på info om vätskebalans och därifrån till ämnesomsättning och till slut kom jag att ladda ner e-boken Diet recovery av den nämnda förfttaren. I korhet menar han att alla former av dietande riskerar att skada metabolismen så att kroppen ställer in sig på en lägre set point viktmässigt, och därmed sänks ämnesomsättningen. Detta i sin tur leder till en rad negativa effekter, symtomen är att likna vid hypotyreos. Minskad aptit, minskad libido, mensrubbningar, låg energi, man blir frusen och trött. Håravfall, IBS-problem med förstoppning och uppblåsthet etc. Jag har alla de ovanstående symtomen, och dessutom har jag alltid varit precis under eller över gränsen för undervikt enligt BMI. Obs! Det är dock inget jag kan skylla på lchf eftersom problemen uppstod i tidiga tonåren och lchf började jag med först i 19-årsåldern. Men lchf har knappast heller hjälpt, mer än att minska magproblemen till viss del. Har trivts väldigt bra med maten, men det ska erkännas att jag mellan varven får ett starkt sug efter kolhydrater och ger efter för det och sätter i mig frukt, spannmål, choklad etc. Jag skulle inte kalla det hetsätning, det är inte ångestdrivet och jag mår inte psykiskt dåligt efteråt, även om magen kan bli extra besvärlig några dagar efteråt. Sedan återgår jag till lchf, tills nästa gång då jag måste ge efter för suget efter kolisar. Jag frågar mig om det nödvändigtvis måste vara ett "dåligt" sug eller om min kropp försöker tala om för mig att den behöver mer kolisar mer regelbundet. Jag frågar mig om det kanske är så att min kropp är inställd på "svältförsvar" sedan väldigt lång tid tillbaka och att det kanske är hela förklaringen till min långdragna hälsoproblematik enligt ovan. Jag vill poängtera att svälten isf varit högst omedveten, jag har ätit mig ordentligt mätt varenda dag både under uppväxten och tonåren och sedan på lchf, ibland övermätt, såsom de flesta väl gör när det är nåt extra gott. Kort sagt, jag har ingen ätstörningsproblematik i bagaget utan är en lättviktare av naturen. Mina sköldkörtelvärden är normala, även B-vtaminer, blodvärde etc. är u.a.