Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'omvälvande'.

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Forums

  • Ämnesområden
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
    • Näringslära
    • Träning
    • Övrigt

Blogs

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen
  • Peters n=1 experiment för att sänka blodglukosen
  • Marita2020
  • ert

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Found 1 result

  1. Måste berätta om en händelse som var självvållad men som ställde allt på ända och fick in mig på rätt spår. Rätt spår för träning och senare kosten. Jag var en inbiten soffpotatis, lönnfet och älskade godis och andra kolhydratrika saker. Jag avskydde ansträngning, dvs träning i olika former. Jag kunde givetvis sköta ett hus men jobbigt var det om det skulle grävas eller göras något annat som krävde kroppsarbete. Jag hade en svåger som var inbiten sportare och löpare. Hans öde var lite av det som fick in mig på annan konst men det tar vi senare. Eftersom min svåger sprungit en massa Lidingölopp så tyckte han att jag skulle testa någon gång, men 3mil är långt i skogen, speciellt för en lönnfet soffpotatis. Vid ett svagt ögonblick efter en whiskyprovning med min svåger så sa jag till min fru att jag skall springa Lidingöloppet 2007-09, detta sades 2006-10 så det var gott om tid, tyckte jag då. Min fru var den enda som visste om mitt åtagande så skulle jag banga ur så begränsade sig ursäkten till frun. Nu skulle jag då träna upp mig för att klara denna utmaning, fientligt inställd till träning som jag var. Tiden gick och min fru frågade gång efter gång, "ska du inte börja träna lite löpning, ett par kilometer i alla fall?". Mmm, visst. Iallafall så gick tiden och loppet närmade sig med stormsteg och min träning var minimal. Jag hade nu sett möjligheten att få lite roligare träning genom att cykla, kanske man kan cykla till och från jobbet. Men först måste jag börja cykla. Köpte alltså cykel, en i stridsvagnsklass... Tung var den. Började cykla ett par kilometer men tog sedan bilen till jobbet, det var ju jobbigt att cykla. Sommaren 2007 skulle vi upp till Umeå som vanligt, jag kommer därifrån. Vi skulle köra upp som vanligt och skulle passera Härnösand. På norra sidan fanns det då en övergång från 70-90-110 i snabb övergång. Dessutom mitt i en backe... Bäst att ta sats tänkte jag. Mitt i backen står då herrarna polisen och en modig inspektör som jag har allt att tacka för kastade sig ut i vägen och viftade. Han sa det man brukar få höra: "Det gick lite fort det där!?". Det gjorde det verkligen. Inspektören verkade lida med mig då han såg bötesbeloppet. Körkortet fick jag ha i 48 timmar till sedan fick min fru köra. Under tiden direkt efter att vi kommit vidare så satt jag och grämde mig över hur onödigt det var, det vanliga raljerandet ni vet. Men efter ett tag tyckte jag att, det var nog inte så dumt att detta hände. Det blev lite dyrt, men nu var jag ju tvungen att cykla till jobbet. Stridsvagnen blev efter två månader utbytt till en lättare och snabbare MTB. Resten om träningen är som sagt historia och jag älskar att springa, långt, cyklar gärna långt och mycket... Allt pga att en inspektör var modig att kasta sig ut i vägen och stoppa min framfart. Jag har tackat honom för det, men det är också en annan historia . Jag ändrade också min kost efter ett par år, litegrand pga att min kära svåger gick bort alldeles för ung i magcancer. Lönnfet som jag fortfarande var så ville jag förnya mitt körkort för tradare. Högt blodtryck tyckte läkaren, jag vill *inte* ha mediciner, tyckte jag. Ja då får du minska på magen tyckte läkaren och jag fick en lektion i hur man skall äta, det vanliga ni vet, kostmodell och sådant. Hon ville i alla fall att jag skulle undvika alltför mycket socker. Hon sa då vid något tillfälle "cancer lever på socker...". Visst tänkte jag, det har jag aldrig hört något om, kan inte stämma... Men med min svågers bortgång färskt i sinnet och en önskan om att vara frisk så började jag kolla upp det hon svamlade om. Detta var 2011-10. Jag hade också fått som mål att gå ner minst 8kg, eller 8 cm i midjan tills nästa besök i mars... Brr.. Jag googlade på socker och cancer och hittade hur mycket som helst, bl.a. Kostdoktorn. Läste på så mycket jag kunde om socker, cancer, kolhydrater, stärkelse och så vidare. Insåg så att cancer verkar frodas lite extra på glukos, inte socker direkt. Vilket fick mig att inse att det är inte bara sockret som är problemet för min del utan kolhydraterna där socker bara är en variant. 2012-01-14 sa jag till min fru som tyckte att jag var galen att nu blir det inte mer kolhydrater för min del utan nu kör jag som kostdoktorn säger. Det kunde ju inte bli värre, va. Medicin ville jag inte ha, cancer som min svåger fick ville jag inte heller skulle frodas så bära eller brista. Vid mitt nästa läkarbesök hade jag gått ned 15kg och skrämde slag på läkaren med tanke på att jag ju åt mättat fett. Snabbt, jag måste testas så att jag inte går och dör... Nästa besök kom och läkaren kunde inte tro det hon såg, toppenbra värden i blodfetter och sådant. Nu hade jag dessutom läst på mycket mer och fått blodad tand efter prestandaökningen i spinningen och annat, så nu kunde vi diskutera lite kring det hela. Det slutade med att jag friskförklarades samt att läkaren var nyfiken på kostdoktorn. För min läkare förklarade jag också att jag "tappat" min mjölksyra och förklarade min teori med vad som kunde hittas i utbildningsböcker om människokroppen och hon höll med och förstod, kors i taket... Resten är som sagt historia. Har alltså gått från lönnfet godisälskande träningsfientlig soffpotatis till vältränad frisk men något galen ultralöpare. Jag antar att ni också har någon omvälvande historia att berätta. Detta var en vändning för mig minst sagt. /Stefan
×
×
  • Create New...