Sök

Fik och kiosker på skolor? Förekommer det fortfarande fik/kiosker på skolor? Jag vet att det förekommit försäljning av sötsaker på skolor. Förekommer det fortfarande? Vilka möjligheter har skolan att styra upp detta och vad skulle ni vilja se för uppstyrningar? Jag själv skulle vilja se fokus på GI, känslig mage (gluten t ex), hög näringstäthet, minimalt inflammatoriskt påslag och minimalt med gifter. Skolans och vårdens möjligheter att ge råd och lägga sig i? Hur mycket får lärare, skolsköterska, kurator med flera lägga sig i ungdomars kostvanor? I vissa ämnen får man väl propsa för GI-tänk och minska gluten och socker - t ex hemkunskap, idrott, biologi? Kan en skola ge kost- och livsstilsråd till en elev och dennes föräldrar? Jag tänker mig att skolan är en plats där dåliga kostvanor verkligen märks, och då vore det väldigt bra om skolan också har stora möjligheter att agera. Måste kännas hopplöst som lärare att se trötta, ofokuserade, otrevliga, t o m aggressiva och hotfulla elever som konsumerar läsk och snask dagligen, i synnerhet om man inte ges möjlighet att hjälpa eleverna till bättre vanor. Vilka möjligheter finns? Finns det regler och praxis som utgör hinder? Ett hinder är ju såklart livsmedelsverkets rekommendationer, som lämnar alltför stort utrymme för dålig kost. Och ett annat hinder är att det inte verkar finnas andra accepterade riktlinjer att anamma istället. Men jag tror att den som är smart och kunnig kan lappa ihop en smart koststrategi av livsmedelsverkets riktlinjer tillsammans med uppdaterad och ganska accepterad vetenskap, utan att få på tafsen av rektorn. Hur bra pedagoger och beteendeveteskapliga metoder man än praktiserar så tror jag man får kämpa ohemult hårt mot effekterna av dålig kost. Det kan säkerligen knäcka även den bästa läraren eller rektorn. Ps. Ifall det är någon skola som har en kiosk med onyttigheter, då skulle jag vilja se den skolans försvar när den får synpunkter från detta forum!!!

Hej! Har käkat lågkolhydratskost till och från och har kört strikt i ca 3 1/2 vecka nu. Jag känner att jag mår som bäst av det då jag kan kontrollera min ätstörning, mina hetsätningar, sockersuget och mitt begär mycket bättre. Som en bonus går jag också ner i vikt. Men det som gör mig så frustrerad är att ingen i min närhet verkar förstå. Ingen i min familj stöttar mig nu under jul när det kommer till att vräka i sig sötsaker och när jag säger till min mamma att jag äter lågkolhydratskost och att det hjälper mig med min ätstörning så snäser hon tillbaka med att det är livsfarligt att äta LCHF. Att det leder till hjärtkärlsjukdomar etc. Att det är farligt att äta mycket fett. Jag vet att så inte är fallet och hon säger sig ha lyssnat på experter inom livsmedelsverket. Jag sa till henne att livsmedelsverkets rekommendationer inte är särskilt bra eller pålitliga men hon i princip idiotförklarade mig direkt. Men det som gör mig allra mest frustrerad är att ingen verkar ta min ätstörning på allvar. Min familj fortsätter som om inget har hänt och vi nämner den inte ens. Det är så j**** svårt att stå emot alla sötsaker här hemma. Jag beslöt mig för att göra en utmaning utav det, att ta kort på varenda sötsak i hemmet. Bilderna har blivit runt 25st på 2dagar.... Idag kom morfar på besök och tyvärr hade min bror och min mamma bakat lussekatter och ischoklad. Av ren artighet och för att inte få någon att ifrågasätta mig tog jag en lussekatt. Detta eskalerade såklart i en hetsätning som jag nu har mkt ångest över. Någon som har några tips på hur jag ska klara mig igenom julen? Eller hur jag ska kunna prata med mina föräldrar (framförallt mamma, pappa ifrågasätter inte)? Jag vill inte äta socker eller kolhydrater då jag vet att det i 90% av fallen leder till hetsätning och ångest/panikattacker. Men jag vet också att jag inte kan begära av min familj att slänga ut "skiten" och äta sockerfritt under julen. Mvh En tjej i behov av hjälp Ps. Min ena kurator tjatar också om att jag måste äta kolhydrater. Ds

Ibland kan det vara jobbigt att vara den normbrytande hädaren som tackar nej till kaka/godis/glass. Så hur gör ni för att tacka nej till sötsaker när det bjuds? Tackar ni alltid nej, eller blir det ja ibland, eller hur gör ni?