Search the Community

I Forskning & Framsteg får man lära sig att hormonet leptin dämpar den söta smaken, men inte förrän i tonåren ökar leptinet. Vissa, som jag, behåller sötsuget även som vuxna. Ett livsviktigt sockersug

Barnens mat och hälsa står mig nära hjärtat. Jag har tre små barn (äldsta är sex år) och försöker ge dem så bra mat som möjligt hemma för att kompensera det de får på dagis/förskola, kalas, klubbar etc. När jag tänker tillbaka på min egen barndom kan jag inte komma ihåg att det förekommit så mycket saft och kex som idag. Vart än barnen går ska det vankas saft och kex. Och till och med på dagis är det födelsedagar i ett. Födelsedagskalas fanns nog när jag var liten också, och det är helt ok förstås Jag gjorde en liten överslagsräkning över hur mycket sött mina barn ätit de senaste tre veckorna: -Farsdag 10 november: pappa och döttrar delade en halv mjuk pepparkaka (en halv hel kaka alltså) och hemlagad äppelmust som jag fått i gåva. Passade på att äta upp den och dricka musten då. Vi har också druckit en halv dl must ibland som efterrätt, vi fick 1 liter i gåva. (Känns helt ok att lyxa till det med den då och då i de doserna). -Tre pepparkakor var åt dom hos en kompis -Kalas med cupcakes och läsk och godis -Lördagsgodis på det som döttrarna tog hem från kalaset -Ett kalas på dagis; glass -Tomtegymnastik på dagis: saft och pepparkakor -Tre pepparkakor var hos samma kompis -Lillajulafton (vi firar den traditionellt sista november här i Finland): åt ett par bitar till av samma mjuka pepparkaka som jag fick som gåva (hade fryst den i bitar). -idag pepparkakor som de fick igår som gåva av en granne. Till detta kommer aprikosgröt, saftsoppa och sånt som de får som efterrätt på dagis och förskola. Jag har visserligen helt själv serverat dom mjuk pepparkaka två gånger den här perioden. Men det var planerat och det ville jag göra. Nu kändes det trots allt inte så kul med tanke på allt det andra dom ätit under samma tid. Den enda som bromsar är jag själv, så om jag också serverar sött blir det helt enkelt för mycket. Alltså får jag aldrig servera något sött då alla andra gör det. Min "gräns" på sött en gång i veckan överskrids hela tiden av andra. Min sätt att begränsa sött är att jag inte själv köper något sånt. Vi har ingen godisdag och jag bakar inte sött (utom tårta på deras kalas). Jag bjuder inte heller saft. Godis är förbehållet kalas och påsklördagen. Vi äter inte ens godis på julafton. Den kommande tiden blir det ändå väldigt mycket godis. De får godis när de lussar hos grannarna, det är godis i julklappspåsen från dagis, det är godis på julmarknader, julgubben i olika stormarketar/affärer sticker godis i händerna på barnen och sen är det tjugondaknutgodisfest. Sen får jag ofta kommentarer och "lite problem" ute bland folk då jag bromsar sötintaget. Jag frågan "är dom inte ledsna när dom inte får något sött" osv. Som om dom inte skulle få massor med sött redan, enligt mig. Ett problem med sött nästan varje dag är att det upprätthåller ett sötbegär. Speciellt dagen efter ett kalas lider dom av abstinensbesvär. Sen är det inte heller kul att deras smaklökar vänjs vid sött. Då smakar inte min sockerfria mat här hemma lika gott. Vilka är era tankar om det här? PS. Jag undrar hur mycket sött barn i "vanliga" familjer äter på samma tid...