Sök

Visar resultat för taggarna 'sjukhusmat'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 2 resultat

  1. Jag är 66, äter lågkolhydratkost, tappar kilon och blir allmänt friskare i många avseenden. Jag hoppas på många självständiga och friska år ännu. Lågkolhydratkost har blivit min livsstil och jag gör ogärna undantag från min kosthållning även om undantagen finns t.ex. då man är bortbjuden och inte har mage säga nej tack till det som bjuds. Men jag tänker på om jag, då det är dags, blir omhändertagen i hemvården eller annan form av äldreomsorg. Kanske har jag blivit gaggig och inte riktigt kan be om den mat jag är van vid. Känns ju inte bra att liksom tvingas in i den allmänt omvittnade usla kost många äldre erbjuds. Situationen är ju överförbar till andra livets områden också: på sjukhusen går det väl inte att få lågkolhydratkost vad jag förstår? I varje fall inte då jag för några år sedan var inlagd någon vecka på sjukhus. Barnomsorgen, skolor och förskolor? Finns det möjlighet för kostalternativ om barnen/föräldrarna så önskar. Alltså: kan man ha egna önskemål om kost när man är (utsatt för) i offentlig omsorg? Om nej, sorgligt! Jag saknar faktiskt någon form av fast organisation som skulle driva den här frågan lobbyistiskt/politiskt. Det enda jag sett hittills var nu inför valet en politiker med material för stöttning av sin personvalskampanj vilken hade lågkolhydratkost som en fråga att driva. Han är från Mölndal och parti spelar ingen roll, vill inte att ni ska tro jag driver kampanj för något särskilt parti.
  2. Det här har väl stötts och blötts i någon annan tråd redan, kan jag tänka mig. Men jag vill ändå avreagera mig genom att skriva lite själv också. Jag upplever det som om det inte alls är rumsrent att var LHCF:are eller att äta lågkolhydratkost. Det är helt ok att säga att man är vegetarian eller vegan och att begära specialkost enligt det. Ingen kommer att fråga om vegetarianen äter så av hälsoskäl eller av annan övertygelse. Men att äta fet mat, det är så fy skam. Det bara får man inte göra. Som betalande kund på någon restaurang är det knappast några problem. Men det jag närmast tänker på är skolor och sjukhus. Jag var för en vecka sedan på sjukhus i 1,5 dygn (födde en underbar dotter ) men hade förstått att ta med mig mycket egen mat. Den maten som serverades där var inte människovärdig. Bröd, bröd och åter bröd. Kaka till kaffet. Gröt till morgonmål, mager ost, mager skinka, margarin, pulverpotatismos, mjölkorv i majsenasås, mycket lite sallad, soppa med två tre matskedar substans i (tärningar av rotfrukter och en matsked smaklöst kött) och så vidare. En gång fick vi som tur en laxbit (jag var verkligen imponerad, jag har varit på samma sjukhus tidigare) och förutom mosen var där lite haricots verts. Under detta dygn - då energirik mat var extra viktigt - kroppen skulle ju återställa sig efter en hel förlossning och amningen komma igång - hade jag med följande mat: fyra kokta ägg, 4 dl creme fraiche, 4 dl grädde, ett paket riktigt smör, en fet ost, en påse baby-bell-ostar, en halv påse nötter och en kopp 3% fil. Allt utom smöret och hälften av nötterna åt jag upp under de två dagar jag var där. Och jag var verkligen inte övermätt... Som tur förstod jag att be om spannmålsfri mat - men då fick jag istället risgrynsgröt och hembakta tunnbröd som jag åt lite av ändå. Armarna började flamma rött och det blev nästan sår på huden. Min underbart lena LHCF-hud var bortblåst. (Kan ha berott på lakan och vad som helst förstås). Kan man överhuvudtaget be om LHCF-kost på sjukhus och i skolor? Och om inte, varför inte? Vad exakt är det som gör att LHCF är nästan kriminellt - något man borde göra i smyg. Filosofera gärna vidare kring det här.