Sök

Visar resultat för taggarna 'utbildning'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen
  • Riitta Montonen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 6 resultat

  1. GRATISKURS i funktionsmedicin - morgondagens vårdmodell vid kroniska sjukdomar https://fmvu.thinkific.com/courses/gratiskurs-i-funktionsmedicin
  2. Hampus

    Utbildning

    Hej. Jag är en ung man på 25 år med ett stort intresse för allt inom träning, kost och hälsa och jag behöver lite tips på hur jag kan ta mig in i branchen. Sistan ansökningsdagen till högskolor är nu på måndag så jag känner att det är lite brottom. På gymnasiet pluggade jag Spelutveckling på Ljud- och Bildskolan i Halmstad och där fick jag 16,1 i slutbetyg. Mina intressen har dock skiftat sedan dess och jag är nu mer intresserad av att få jobba med kost, träning och hälsa. Jag har stora visioner om att en vacker dag kunna starta ett eget hälsocenter, åka runt och föreläsa och hjälpa till att driva utvecklingen av ett hälsosammare samhälle. Detta är såklart långt borta och jag måste börja någon stans så det är därför jag vänder mig till er. Jag har tittat på lite olika utbildningar men jag saknar tyvärr behörighet till dem flesta samt att jag har för lågt betyg. Utbildningar jag har tittat på är bland annat: Fysioterapeut Biomedicin - inriktning träningsfysiologi Hälsopedagogiskt program Kost- och näringsterapeut Friskvård och hälsa Kostrådgivare Personlig tränare Ämnen som jag saknar till vissa utbildningar är: Matte C Biologi 1 & 2 Naturkunskap 2 Fysik 1 Kemi 1 Jag vill helst plugga till något där jag har relativt goda möjligheter att få jobb med hyfsad lön och det bästa vore om utbildningen låg i närheten av Hyltebruk eller Halmstad eftersom jag bor här. Jag är berädd att göra det som krävs för att kunna jobba med det jag brinner för. Några förslag på hur jag kan göra för att ta mig ta mig vidare mot mina mål?
  3. Hej hela forumet! Jag är en legetimerad läkare som jobbar på en vårdcentral någonstans i Sverige. Mitt intresse för kost och livsstil är stort sedan länge, varför jag såklart inte kunnat undgå att stöta på LCHF och sätta mig in i det. Både för egen, vänners, anhörigas och patienters del ser jag vilken enorm potential det finns i kostens sammansättning att göra oss friska eller sjuka - beroende på hur vi väljer/lär oss/uppmanas att äta. Nog är det både ofattbart, förvånande och framförallt skämmigt hur majoriteten av svensk sjukvård och akademi fortsätter "ta hand" om folkhälsan och sina patienter enligt den gamla läran (HCLF). Jag är en av de som ihärdigt proklamerar de positiva möjlighetena med LCHF-kost för mina patienter. Och dem går det bra för, men det är för mig oerhört frustrerande att jobba med en och en i taget.. Av det lilla jag läst på detta forum verkar det finnas ett skriande önskemål om LCHF-läkare/sjuksköterskor/dietister/vårdpersonal - var hittar man "oss"? Vi finns lite varstans inom den svenska sjukvården och vi är fler än både ni och vi själva tror. Jag misstänker att det här forumet frekventeras av en hel del utbildad vårdpersonal! Problemet är att vi LCHF-pålästa inom vården inte vet att vi finns - vi hittar inte ens oss själva! För egen del är jag trött på att jobba i det dolda och jag erkänner utan tvekan att jag ofta undviker diskussion kring kost på jobbet, av rädsla för konflikt och ändlösa fikarumsdebatter med kollegor av diverse kategorier som läst en tiondel i ämnet av vad jag har och som anser att det man lärt sig på universitet, av Livsmedelsverket och läkemedelsbolagen är sanningen och det enda rätta. (Låter säkert wesserbisseraktigt, men kanske nån av er förstår vad jag menar..!) Så till min fråga, var kan vi LCHF-positiva inom vården hitta varandra? Jag har googlat runt men hittar inget existerande forum. Någon som har tips på existerande nätverk, eller är det dags att bygga upp ett nu? Alla tips mottages tacksamt! (Vill understryka att jag i egenskap av läkare inte kommer kommentera personliga frågeställningar eller dylikt på detta fourm.)
  4. Hej! Det var ett tag sedan jag gick i skolan nu (>15 år sedan), men det jag minns var att tallriksmodellen var fokus på hemkunskapen, i bamba (skolmatsalen på stockholmska) var det alltid massa potatis och pasta, det fanns alltid lingondricka (saft) att dricka till maten. Är det någon här som går i skolan nu eller har barn som går i skolan som vet hur det ser ut? Har skolan anpassat sig till modern vetenskap eller är den hopplöst utdaterad? Jag har läst vissa skräckexempel om skolsköterskor som näst intill tvingar föräldrar att ge sina barn makaroner och andra snabba kolhydrater (har dock ingen källa). Är det så illa i skolorna i Göteborg? Anledningen till att jag frågar är att jag har kontakter i Kommunfullmäktige i Göteborg och jag hade velat få dem att ställa kommunpolitikerna mot väggen med frågor om lågkolhydratkost i skolan. Det gäller allt ifrån skolsköterskors råd, utbildningsmaterial till skolmatsalen. Hur ser det ut? /Golgor
  5. Hej, Det finns trådar och inlägg om hur man "övertygar" sin omgivning (sjuka familjemedlemmar) om LCHF:s förträfflighet. Inte det lättaste, och mycket ofta inte ens görbart. Men om vi drar det ett steg längre, bortom kostförändringar. Hur kan vi bilda folket? Politikerna lär ju inte göra det. Oändligt många tjänar multum på att befolkningen hålls lagom obildad, lagom korkad, lagom sjuk. I perfekt schack. Hur stor del av befolkningen i Sverige sitter fast i detta schack? En släkting till mig, med högstadium som högsta utbildning, var villig att prova LCHF. Han har flera hälsoproblem (dock ej diabetes), vilka tydligen blivit bättre för många på LCHF. Övertygad och supertaggad satte han igång. Vi diskuterade omställningsproblem, vätske- och elektrolytbalanser rätt ingående då han känt sig vimsig och yr. Han samtalade med en sjuksköterskebekant som menade att nej; LCHF betyder att man ska minska sitt sockerintag ner till hälften. Hälften av vad? Det säger ju ingenting om hur mycket socker man äter! Som att säga att 10 portioner pommesfrites är bättre än 20 portioner pommesfrites. Han nämnde på telefon för sköterskan att han känt sig yr och att han inte ätit socker på tre veckor. Tydligen hade hon blivit hemskt upprörd och skrikit i telefonen att han MÅSTE ÄTA SOCKER NU OMEDELBART annars skulle blodsockret sjunka ner till noll. Ja. En sjuksköterska sa så. Som så många andra så lydde han utan att blinka. Han är nu fullständigt övertygad om att LCHF gör att blodsockret sjunker ner till noll och att man måste äta socker för att överleva. Detta går han nu runt och berättar för sina vänner med diabetes, som ännu inte vågat sig på LCHF. Som verkligen skulle kunna ha fördelar av att prova. Han är helt oemottaglig för argument eller ifrågasättande eftersom SJUKSKÖTERSKAN SA SÅ. Jag tänker osökt på Milgram men också Semmelweiss, ja ni har hört berättelserna. Det finns INGET kritiskt tänkande bland massorna. Folk är en fårskock. För de flesta kommer självständigt tänkande inte naturligt. Men det går att lära sig! Vi har ju en gång "lärt" oss att fett är farligt! V kan lära och lära ut vad som helst. Bildade och högintelligentia människor är de som lättast lyckas bäst med LCHF. Men så har vi övriga befolkningen, som inte haft möjlighet, resurser eller kulturen att kunna bilda sig som samma sätt. Det grämer mig att jag inte kan hjälpa dem mer. De som behöver det allra mest. Jag har många bekanta som är så kallad arbetarklass. Var och varannan är diabetiker (typ 2). Nästan alla är mer eller mindre överviktiga. Majoriteten tar mediciner i form av statiner eller blodtryckssänkande, eller både och. Många män 40, 50 + har olika problem med de manliga delarna. Det är lätt att räkna upp ett 40-tal bekanta som gjort GBP. Många har dålig självkänsla och hackar på sig själva, inte minst för att de misslyckas hålla vikten, och även för att de anser sig (och andra...) ha "dålig karaktär". De äter skräpmat utan att reflektera över det. "Vi är överviktiga i familjen, det spelar ingen roll vad vi äter", eller, "vi är smala i den här familjen, det spelar ingen roll vad vi äter". Barnen får saft och kakor hela dagarna, och de är runda som bollar, det gör mig ont att se. Jag läste att ungefär en miljon människor i Sverige går på antidepressiva (vilket jag själv också gjort en tid). Är detta livskvalitet? Vi som hänger här på forumet har haft tur (och inte sällan också jobbat, läst och sökt väldigt länge och intensivt) i det avseendet att vi hittat hit (inte bara till forumet eller ens kostdoktorn specifikt utan till LCHF eller till ett annorlunda (bättre än förut) sätt att tänka kring och jobba för vår hälsa), att vi hittat något som presumtivt kan hjälpa oss med ovanstående och även andra besvär. Fler och fler hittar hit också. Men många hittar inte hit, kanske inte någonsin, även om vi försöker "dirigera" dem. Det känns som om den stora mest behövande gruppen i samhället är "utestängd". De som vet minst men som ser sig som fullärda, som inte kan/vill ta in ny information. Den Vita Rocken har sagt något annat, och Den Vita Rocken är helig. Jag själv har, ju mer jag lärt mig, ödmjukt insett hur lite det är jag vet. Det är åtminstone en liten insikt, inte att förakta. Men annars står okunnigheten, inskränktheten och de invanda hjulspåren som spön i backen. Kan vi diskutera hur vi människor fungerar i det här avseendet? Har inte alla vi som hänger här, vi LCHF:are, återfötts som Fenix och rest oss ur askan? Ändrat våra liv till det bättre? Lärt om gamla vanor, med ett visst mått av vånda och vrånghet (åtminstone jag har varit obstinat mot LCHF i början, det ska erkännas)? Har inte vi haft problem att acceptera ny kunskap? Hur insåg vi att läkarna, myndigheterna, auktoriteterna, faktiskt kan ha helt fel? Hur gjorde vi? (även jag var ju helt grundlurad, jag åt margarin och lättost, åtta brödskivor om dagen) Kan vi samla även dessa erfarenheter för att hjälpa någon? Den här tråden är inte tänkt att handla om hur man "missionerar LCHF" på ett övertygande sätt, utan hur man samtalar om varför vi är som vi är och på så vis kunna förutse och optimera mänskliga beteenden i dessa avseenden. Inget dåligt eller enkelt uppdrag med andra ord... Men se på våra gamla filosofer, det har gjorts förut. Arbetet för att utveckla det mänskliga livet tar ju aldrig slut, men tack vare LCHF har jag blivit varse om hur illa ställt det faktiskt är. Att försöka påverka politiker känns inte som ett realistiskt alternativ. Vad är egentligen realistiskt? Jag tror inte nödvändigtvis att man kan förändra en annan person, men vi kan definitivt förändra samhället med en folkrörelse. Berätta gärna om er resa vad gäller kritiskt tänkande, från "fettskrämd" till fullödig (förhoppningsvis) livsnjutande LCHF:are. Hur gick det till? Jag vet att det t ex är självklart för vissa att gå till biblioteket och låna böcker och läsa på (så gjorde jag) men hur gjorde ni andra? Vad fick ER att ta steget och prova? Minns ni ögonblicket när ni blev övertygade? När muren sprack och väggen rasade?
  6. Vi slösar bort tid på att försöka utbilda personalen inom sjukvården. Själv blev jag utsatt för ett simpelt övertalningsförsök med att börja använda statiner trots utmärkta värden. När jag avslöjade läkarens försäljningsinsatser som ren och okunnig smörja förbyttes läkaren från att vara allmänt socialt inkometent till att bete sig som en oproffsig, aggresiv småskolefröken som fick Pippi Långstöms Prusseluska att bete sig som ett socialt geni och jag blev fortsättningsvis tilltalad som om jag var i 4-årsåldern. Naturligtvis är detta numera min före detta "läkare" men visst skulle det vara bra om man slapp möta en lika okunnig läkare i fortsättningen? Är det inte dags att läkarna utbildar sig lite inom kost & hälsa - många andra läser ju till certififierade kostrådgivare och visst skulle det vara bra om läkarna oxå skaffade sig samma kompetens! Man kan ju jämföra detta med exempelvis en bilverkstad - det förutsätts ju att en verkstad som servar bilar har de faktiska kunskaper som krävs men inom sjukvården har de oftast ingen som helst aning om kostens inverkan - dags för att kräva en kvalitetsstämpel på sjukvården? Troligtvis är minst 50% av de som besöker en vårdcentral kostförgiftade och deras "sjukdomar" är egentligen bara symtom på att de äter fel - det finns mycket pengar att spara här plus att läkarna skulle få tid att syssla med de som faktiskt är sjuka på riktigt,,,,