Sök

Visar resultat för taggarna 'vänner'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 2 resultat

  1. Söker tips på hur man bäst får gehör för kost- och hälsoråd till nära och kära. Det är ofta ett stort kunskapsglapp mellan den som är påläst erfaren och den som inte är det - det blir svårt att framföra råden så att den andra parten verkligen tar till sig och förstår. I synnerhet då sjukvård, populärmedia och skola alltför ofta för fram sånt som går på tvärs det man själv försöker framföra, det blir ett förtroendehinder Jag har försökt flera gånger, men misslyckats de flesta gångerna. Känns väldigt trist när man ser nån när och kär som inte ens testar nåt av det man tipsar om, trots att den är i stort behov. Har du bra tips eller till och med någon positiv egen erfarenhet? Dela gärna med dig här.
  2. Jag är nyfiken på hur andra tänker. Är det svårt att ändra åsikt? Är det prestige i debatter? Är det sakfrågan som intresserar eller är det en mycket personlig sak att diskutera och debattera kost? Jag har då och då (främst på facebook) hamnat i debatt om LCHF. Själv är jag ett lysande exempel på att LCHF fungerar och fungerar bra. Så jag är övertygad om att det är något gott i den här maten som jag äter. Men, vetenskapligt behöver det inte vara lika självklart. Hur säkert är LCHF i längden - är väl den den stora frågan. Och hur stor andel av t.ex. diabetespatienterna blir på riktigt botade (eller nästan botade) från sin diabetes 2 mhj av LHCF. Jag är ödmjuk. Det kan komma fram forskning som får mig att ändra min syn på LCHF som säkert. Men så här långt är jag nöjd med det som den tillgängliga forskningen visar och vad min logik säger. I debatterna slår motparterna oftast med studier. Eller egentligen med att "det finns studier som visat att...", eller andra motsvarande påståenden. En kommentar från en mamma till en liten pojke med diabetes 1 var detta: "mycket fettrik mat höjer också blodsockret, om än långsamt. Reaktionen blir dock den samma som XX beskriver om proteinrik kost - höjer blodsockret långsamt och dessutom vet man inte hur mycket det höjer blodsockret, vilket resulterar i att man kan inte dosera insulin enl. det fett man äter." Jag bestrider inte riktigheten i det som de skriver (även om jag är mycket förvånad att fett kan höja blodsockret, sånt har inte framkommit i de blodsockerkurvor jag sett på olika bloggar), men jag vill visa ungefär hurudana argument som jag fått. Sedan har jag i samma diskussioner i något skede fått kommentaren "Inget i världen kommer att få mig att äta LHCF - lite av allt är min filosofi". De här två olika sätten att argumentera - ofta från samma personer - går inte enligt mig ihop. Antingen tycker man inte om LHCF för att man själv inte vill äta så och säger det rakt ut. Ingen skulle få t.ex. mig att överge kött. Det är för gott. Eller så funderar man på vetenskapen bakom och argumenterar med det. Om man argumenterar med vetenskap borde man väl vara beredd att ändra sina åsikter om man blir överbevisad? Eller hur? Klart man kanske inte ändå vill äta LHCF hur överbevisad man än är. Om någon kom och bevisade för mig att vi mår allra bäst som vegetarianer - inte skulle jag äta vegetariskt ändå. Men jag skulle ha positiv inställning till den kosten. Och inte hacka ner på den som väljer att äta så. Jag menar, man kan inte samtidigt argumentera med vetenskap och sen i samma veva låta förstå att man för all framtid kommer att tycka att det är idioti att äta LHCF bara för att man tycker så. Vad är det som gör att reaktionerna mot LHCF i sådana här debatter blir så - känslomässiga? Är LHCF något förkastligt? Lite som att röka? Eller kan det vara så att en person trott sig äta hälsosamt (och kanske lite sett ner på de som äter mycket fett?) och sen plötsligt är det något helt annat som påstås vara hälsosamt? Jag har helt enkelt lite svårt att förstå det här. LCHF är förstås en ensaks-rörelse. (Precis som anti-vaccin-rörelsen och andra motsvarande saker.) Och då är det kanske lätt att irritera sig på det? Själv är jag engagerad i barnens säkerhet i bilen och det är också något som upprör, konstigt nog. Jag menar, jag kan få höra all världens argument för varför barnen inte behöver åka säkert i bilen. Men sist och slutligen handlar det om känslor. Alla dylika argument kan jag vinna, men det är inte med argument man vinner en debatt som handlar om prestige och känslor. I de debatterna skulle jag önska att det klarare kom fram när man diskuterar känslor och när man diskuterar sak och vetenskap. Alla har ett fritt val - men slå inte med vetenskap om motståndet är känslomässigt! Vilka är era tankar om det här?