Sök

Visar resultat för taggarna 'viktminskning'.

  • Sök efter taggar

    Skriv taggar separerade med kommatecken.
  • Sök efter författare

Innehållstyp


Forum

  • LCHF
    • LCHF för nybörjare
    • LCHF-erfarenheter
    • Allmänt om LCHF
  • Mer om livsstil och hälsa
    • Träning
    • Näringslära
    • Övrigt
  • Om forumet
    • Om forumet

Bloggar

  • AGF
  • Bloggen

Hitta resultat i...

Hitta resultat som...


Datum skapat

  • Start

    Slut


Senast uppdaterad

  • Start

    Slut


Filtrera efter antalet...

Gick med

  • Start

    Slut


Grupp


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location


Interests

Hittade 24 resultat

  1. Alltså... känns så bra. 5 månader med LCHF och -10 kg. Kläderna börjar "släppa" och jag mår så himla bra. Märker att fokuset inte är lika intensivt på vågen eftersom jag ser mer resultat på kroppen än på vågen. Har även börjat komma in i en vardagslunk med lchf som ett sätt att leva. Hittar andra bättre alternativ än hur jag tidigare åt. Känner mig så otroligt glad över att jag började med detta eftersom hälsoeffekterna har varit helt fantastiska. Jag ska gå ner iaf 10 kg till. Det är också roligt att se omgivningen som har sett resultat och man har kunnat inspirera andra i deras utveckling till ett bättre liv. Min sambo har gått ner 17 kg på samma tid och har nått sitt mål. Det känns helt fantastiskt! Tack för allt support jag får här inne! Kram <3
  2. Jaha.. jag är lite frustrerad... det går ju lite upp och ner även om hälsofördelarna är många. Är resultatinriktad... Är snart inne på vecka 10. De 2 senaste veckorna har jag inte minskat utan ökat 0,5 kg. (invägning på lördag) Frustrerande. Ser sambon minska, han har gått ner minst 10 kg sen vi började och det syns verkligen. Är jätteglad för hans skull. Igår var första dagen som jag kände att jag liksom "stod mitt i kläderna", att kläderna satt löst. Så det händer något. Det känns omöjligt att man inte ska minska i vikt när jag har 20 kg övervikt jämnt utspritt liksom... Är det detta som kallas för en platå?? Skulle vara jätteglad för lite pepp, råd å tips är lite leds på mig själv ha ha..
  3. Mallan 78

    maf

    Är inne på 7 e veckan med strikt LCHF. Mår hur bra som helst! Minskar varje vecka men inte lika mycket som före jag började promenera. Men jag tycker det syns mer på kroppen än på vågen liksom. Börjar kunna ha tröjor som tidigare varit väldigt tajt. Jag har en övervikt på ca 20 kg. Det ska bara bort =) har jag tänkt!! Har blivit väldigt nyfiken på den här "maf-träningen". Har försökt följa olika trådar och läsa på från de länkar som finns. 180-ålder alltså, mm... spännande. Jag har ett pulsband som jag köpte för väldigt många år sedan som ligger i lådan. Jag blir så fasligt sugen på att plocka fram det och prova det här sättet att träna. Har börjat promenera (utan pulsband) och känner att uthålligheten blir bättre. Ibland blir jag sugen på att springa men orkar inte i nuläget springa längre sträckor. Jag tar gärna emot tips å råd. =) Jag tänker att självklart hjälper träningen till med fläskförbränning även fast det kanske inte direkt syns på vågen. =)
  4. Då var det äntligen klart. En genomgång av radomiserade kontrollerade studier för att minska i vikt och fettmassa har gett riktigt intressanta resultat. De inkluderade faktorerna var: Fett Kolhydrater Protein Kalorier (energi) Kardio träning Styrketräning Om man antar att dessa kan ha 3 olika nivåer (låg, mella, hög) kan man konsturera 729 olika viktminskningsprogram. Frågan är om alla dessa är lika eller om något är bättre? Vilken faktor är viktigast? Och vilken kombination är då bäst? På första plats när det gäller att minska på fettmassa kommer LCHF. På andra plats kommer också LCHF men en annan variant kan man säga. Sedan kommer 726 dieter på ungeför samma pats och så finns det en som sticker ut som total förlorare... den diet myndigheterna rekommenderar. Är det så enkelt att det bara är kolhydraterna som styr? Faktiskt inte, det är inte en helt jämnt kurva. Tex är 50g kolhydrater bättre än 100g. Men 100g kolisar är INTE bättre än 150g. Men inte alltid, för det beror i vissa fall starkt på hur de andra faktorerna ligger. Vi fick helt enkelt skapa en karta som visar minskningen i fett beroende på de ingående faktorerna. För den som är intresserad finns alla detaljerna i videolänken nedan. http://www.blackbeltnutrition.org/diet-best-weight-loss/
  5. Hej på er här inne på forumet! Har efter några om och men bestämt mig för att hoppa in i smeten jag också. Vem är jag? Jessica heter jag, är för tillfället 27 bast, och jag är en högskoleutbildad serietecknare och dockmakare som för tillfället pluggar webbutveckling på heltid, med målet att kunna försörja mig medan jag bygger upp mitt eget företag inom den kreativa sektorn. För kanske 4-5 år sedan fick jag diagnosen PCOS, då jag med lite övertalning gick med på en undersökning efter att ha jojobantat större delen av mina tonår och tiden där efter. När jag var yngre så simmade och simtävlade jag, så min PCOS visade sig inte förrän jag slutade med det och då var jag ca 14-15 (hamnade dock i puberteten, som sägs trigga PCO/PCOS, vid 10 års ålder) och då började jag sakta men säkert att gå upp i vikt och fick även mer hår på kroppen. Min gynekolog sade dock att jag har en väldigt "mild" PCOS - jag kunde varit betydligt större och hårigare, typ. Finns det ens någon sån "skala" på PCO? Aja, struntsamma, det är för mig inte viktigt. Jag har det, punkt slut. Efter att ha slutat simträna, testade jag lite olika träningsformer, men hittade inget som jag tyckte var kul, utan passade istället på att lata mig - jag hade aldrig haft så mycket fritid förr! LYX, tänkte jag. Senare år hamnade jag på gymmet och där stannade jag tills för några månader sedan, då jag istället gått tillbaka till att simma och även börjat träna taekwondo - som jag insett att jag fullkomligt ÄLSKAR. Äntligen har jag hittat min träningsform! Dock har jag problem med en snedvriden höft och tränar taekwondo väldigt sällan just nu, då jag börjat gå hos en kiropraktor... Kan knappt gå utan hennes hjälp, så det kändes... nödvändigt. Så att säga. Hursomhelst. Jag började äta lchf-kost i fredags, dvs..... för fem dagar sedan, efter att ha läst på och insett att det tydligen kan hjälpa mig med min PCOS. Läste igenom den stora PCO/PCOS-tråden här på forumet och närmast grät av lycka - men även känslan av att detta kommer nog inte ske för mig, eftersom inget hittills har fungerat som det ska. Det KAN inte fungera - jag vågar inte hoppas. Så därför startar jag nu den här tråden; för att få prata av mig lite och kanske få lite tips och råd ifall det skulle gå käpprakt åt skogen. Inte för att jag kan se hur det skulle kunna göra det, eftersom jag aldrig ätit såhär god mat förut i hela mitt liv, men man vet ju aldrig. Jag förväntar mig inte kommentarer eller så, men de är klart välkomna! Så, ja, HEJ på er!
  6. Hej jag köpte hem lite kosttillskott för viktminskning, bland annat Garcinia Cambogia och Raspberry Ketone hette dem. Jag tyckte dem fungerade jättebra och gick ner ca 2-3 kilon första månaden! Jag vill se om det är andra som provat dessa och om de verkligen är så bra? Skriv gärna!
  7. Hannamia

    Carb cycling

    Har nyligen hört talas om carb cycling och undrar om någon kan förklara lite närmre vad det är och gärna ge exempel på upplägg. Någon som har testat som vill delge tankar och erfarenheter av detta?
  8. http://www.sciencealert.com/this-is-where-body-fat-ends-up-when-you-lose-weight Klart besked från forskare i Sydney om vart atomerna i fettet tar vägen när vi går ner i vikt. 84% blir koldioxid som vi andas ut medan 16% blir vatten, som utsöndras på olika sätt t.ex. urin. "We put on weight when excess carbohydrates and proteins that we've eaten are converted into triglycerides (compounds made up of carbon, hydrogen and oxygen) and are then stored in lipid droplets inside fat cells. To lose weight, you need to break down those triglycerides to access their carbon. The results showed that in order to completely breakdown 10kg of human fat, we need to inhale 29 kg of oxygen (and somewhere along the way, burn 94,000 calories). This reaction produces 28 kg of CO2 and 11 kg of water."
  9. Jag är en kvinna på 32 år som fick mitt andra barn för 6 månader sedan. Jag kämpar nu med att gå ner mina graviditetskilon. Jag har ca 15 kg jag vill bli av med. Jag börjar inse att en lchf där man går ner i vikt och inte vara hungrig inte kommer ske för mig. Det har inte hänt något sedan i mars trots att jag testat både mejerifritt och 16:8. Troligen äter jag för mycket. JAg funderar nu på att bita ihop och köra en period som kommer vara ganska hård för att gå ner i vikt. Jag är beredd att bita ihop och stå ut med hunger och enformig mat. Men jag undrar om ett upplägg som följande riskerar att ge mig näringsbrist: frukost - svart kaffe, vatten lunch - ca kl 11 fettkaffe ev ett kokt ägg på eftermiddage middag - ca kl 17 kött, grönsaker och fettkälla enligt Anna Hallens tallriksmodell och bara en portion Vad tror ni? Bör jag räkna på maten?
  10. Jag vill be alla överviktiga och före detta överviktiga personer om uppriktig och ödmjuk ursäkt. Jag var nämligen en sådan som visste att övervikt berodde på dålig karaktär. För det visste ju alla att det bara var att äta mindre och röra sig mer - hur jädrans svårt kunde det vara? Jag var en person som inte begrep hur ni kunde misshandla er själva på det viset. Fattade ni inte hur farligt det var? När jag såg er i ögonen vek ni undan blicken. Jag förstod ju då att ni skämdes för att ni var så lata. Ja, skäms ni bara! Ät mindre och rör på er mer istället! Köp ett gymkort istället för att vräka i er McDonalds och annan fet mat! Eller ni kanske skulle prova lite light-produkter? Eller köra lite Viktväktare, Nutrilett eller annat som finns tillgängligt? Jag var i ärlighetens namn en som såg ner på er. Nu vet jag bättre. Nu vet jag att de kostråd som getts i många år inte fungerar särskilt bra. Jag vet att när man bantar på fel sätt, så blir man bara mer hungrig och att hungern är en stark kraft som är svår att kämpa emot. Jag förstår att det kräver en enorm självdisciplin för att kunna svälta sig ner i vikt. Samtidigt som man då förmodligen får kämpa mot diverse andra konstiga symptom och problem som följer av detta. Trötthet. Huvudvärk. Yrsel. Illamående. Humörsvängningar. Depression. Ångest. Och mycket annat otrevligt... Jag förstår att många av er kämpat och slitit hela ert liv utan att lyckas. Kämpat emot kroppens naturliga signaler. Och när ni misslyckats med det känt er värdelösa. Känt er som de lata frossare som alla sett er som. Alla visste ju att det bara var att äta mindre och röra sig mer. Och eftersom alla sade så, inklusive alla "experter", så förstod ni ju att det var sant. Jag har i ärlighetens namn inte varit speciellt överviktig själv. Jag gick visserligen ner 22 kilo när jag började med LCHF, men jag är så pass lång att det inte syntes så mycket på mig. Så jag kan inte ens föreställa mig hur man känner sig som överviktig, hur man dräneras på självkänsla och hur mycket självförakt man får. Jag kan bara gissa. Jag förstår nu också att hela samhället gemensamt tryckt ner er. Med sina felaktiga kostråd. Men sina förutfattande meningar. Med sina sneda blickar. Och det värsta är att det fortfarande pågår. Fortfarande så läser man jämt och ständigt samma mantra "bara att röra sig mer och äta mindre" från olika s.k. "experter", allt ifrån läkare, forskare, kostrådgivare, tränare, pastaförsäljare och andra. Personer som många tyvärr har stort förtroende för och som hjälper till att fortsätta sprida detta budskap. Som fortsätter att trycka ner er som har problem och som behöver hjälp. Som fortsätter att slå och sparka på er som redan ligger ner. Och nu vänder jag mig till alla er som fortfarande håller på med detta: Är det inte dags att sluta med det nu?? Jag är medveten om att det finns personer som inte lyckas gå ner i vikt så mycket som de önskar med LCHF. Och jag är öppen för att det kan finnas olika alternativ som kan passa olika individer mer eller mindre bra. Av olika skäl. Men kan vi inte vara överens om att en gång för alla begrava metoden "ät mindre och rör dig mer"? Att lägga den till handlingarna som ett dåligt eko från det förflutna? Att sluta kalla personer för "lata idioter" bara för att de inte följer den metoden? Och att komma ihåg att varje gång man uttalar den frasen så ger man en överviktig person en örfil! Och återigen - förlåt mig för vad jag trodde, tänkte och tyckte!
  11. Fick ett PM på Facebook igår som fick mig att börja tänka på det här med vår strävan efter att se bra ut och tappa i vikt till varje pris, helst riktigt fort. För 20 år sedan var jag också en av dem som stod på löpband, trappmaskin och alla andra komplicerade maskiner på ett svettigt gym. Jag trodde att det här skulle göra mig frisk och stark. Tyvärr kombinerade jag det här toktränandet med att försöka äta mindre, för jag ville ju bli snygg också... Jobbade då hårt på en restaurang som köksmästare, ofta med dubbla pass. Istället för att vila de timmar jag hade ledigt på eftermiddagen, så åkte jag ofta iväg till gymmet. Tränandet gav mig en riktig kick, mådde finfint en lång period. Jag mådde så bra så jag glömde ofta att äta, så jag kunde vara rätt vimsig på eftermiddagen när jag kom tillbaks på jobbet, innan jag fick mat. Som tur var så åt vi alltid riktigt bra mat på den restaurangen, så jag återhämtade mig inför kvällens arbete. Frukost förekom inte i mitt liv under de här åren, blev oftast bara en kopp kaffe och en cigarrett... Så det första riktiga målet på en dag blev ofta först vid halv fyra. Sen blev det en hel del provsmakande och småätande under kvällen. Inte sällan gick jag på krogen efter jobbet, det var ju ända sättet att hinna träffa mina kompisar. Med ett antal öl eller vin och förstås ett gäng nötter till. På helgerna ofta nattmat när jag kom hem om jag började jobba senare dagen efter. Maten, ja det var alltid en stor skål pasta med nån gräddig sås och mängder med ketchup. Blev jag då starkare och friskare av det här? Ja, stark blev jag, det var ofta killar som kom efter mig på de tyngre maskinerna som fick sänka vikterna, det här gjorde mig förstås ännu mer peppad att träna ännu mer. Vikten, ja den var lägre än nånsin, vägde 68 kilo till mina 178 cm. (idag ca 75, en vikt jag trivs med) Men friskare?? Det var i den här vevan som ryggproblemen började visa sig. Fick en ryggskada redan i skolan, den hade hållit sig lugn i många år men nu började den göra sig påmind igen. Så jag blev sakta sämre och sämre i ryggen, fick börja gå till kiropraktor som fixade till mig, men efter ett tag var det samma visa igen. Började få mer och mer värk, så till slut var det bara att lägga av med träningen. Som tur var slutade jag även att röka under den här perioden och utelivet orkade jag heller inte med som tidigare. Gick efter en riktigt tuff arbetsperiod på en ny restaurang in i väggen så det brakade, dt tog ett år att komma tillbaka till ett någorlunda fungerande liv igen och jag kunde börja jobba dagtid på en lunchrestaurang. Kroppen höll några år till, tills jag vid 38 års ålder pajade totalt i ryggen, en disk sprack pga tunga lyft i jobbet och många år av sjukskrivning, steloperation och senare sjukpension tog vid. Nu är det 14 år sen det hände och jag har under de senaste åren med lätt, daglig sjukgymnastikträning här hemma, promenader och med övergången till att äta 3 mål mat av min variant av lågkolhydratkost fått tillbaka både ork och styrka. Jag drabbas ibland av sämre perioder i ryggen, det får jag nog leva med. Men jag kommer aldrig att ge upp min nya livsstil, det är den som gjort att jag orkar med allt som händer kring mitt receptskrivande idag. Vill med den här historien dela med mig av min erfarenhet av alltför mycket träning och alltför lite mat. Hoppas jag kan hjälpa någon därute att stanna upp och tänka efter i tid
  12. Jaca

    "Fuskfasta" modell 6:1

    Jag skulle bara vilja dela med mig av min "historia" och mina upplevelser kring den relativt nya idén om att fastedagar kan vara lösningen på allmänhetens viktproblem, på samma sätt som lågkolhydratkost kan vara det. Alltså ett sätt att minska i vikt utan större ansträngning. Jag har hela tiden bara haft en fastedag per vecka, och började direkt efter att jag sett dokumentären i SVT, den med Michael Mosley. Alltså får man väl kalla min dietmodell för 6:1, snarare än 5:2. Och 6:1 fungerar helt fantastiskt! Det är en långsam, stadig viktminskning. Detta är min 41:a vecka, alltså fastedag nr. 41, och jag har snart gått ner 7kg. Från BMI 22,6 (alltså normalvikt för vuxna kvinnor) till 20,1 (låg vikt för vuxna kvinnor). Fastedagarna upplever jag som väldigt lätta att hantera. Jag personligen äter endast 600kcal på totalt 34 timmar, fördelat på tre små måltider. Mestadels keso, frukt, hemmagjorda soppor med magert protein och grönsaker. Det är självklart olika från vecka till vecka hur hungrig jag är under en fastedag, men oftast känner jag varken av något magknip eller ens hungerkänslor. Det räcker att dricka té och ta en promenad om det någon gång skulle bli lite gurgel i magen:) Innan jag började fasta hade jag nyligen övergett LCHF efter en testperiod på 18 månader. Upplevde även den kostmodellen som relativt enkel att följa, men jag fick ingen viktminskning att tala om, utan istället en massa långa perioder med magknip och diarré som inte ville ge med sig. Dessa problem har jag tack o lov varit fri ifrån sedan jag började med normalkost och fasta. Jätteskönt! Hoppas att någon kan inspireras av min historia. Och lycka till!
  13. Hej, här finns så otroligt mycket bra information att hämta när det gäller Lchf. Tack! Men här och i andra forum diskuteras ofta dels E% och absoluta tal beträffande kolhydrater samt hur mycket energi man bör äta vid viktminskning. Kan man sammanfatta det så här: Viktminskning innebär att jag har negativ energibalans, dvs får i mig mindre kalorier i förhållande till min (befintliga) vikt. Jag utgår från min önskevikt (här 62 kg) och vet att jag bör äta ca 1 gr protein/kg [önskevikt] vilket innebär att jag bör äta 62 gr protein per dag, motsvarande 248 kcal (1 gr prot motsv 4 kcal). Enligt strikt lchf bör 20% av mitt energiintag per dag vara från protein, vilket innebär att mitt kaloriintag per dag blir 1240 kcal (248 kcal => 20% av E = 0,2 E => E=1240 kcal). Eftersom 75% av kosten ska bestå av fett bör 930 kcal vara fett, vilket motsvarar 103g (1 gr fett motsv 9 kcal). Eftersom max 5% av kosten får vara kolhydrater, blir det 62 kcal kolhydrater, vilket motsvarar 15,5g (1 gr KH motsv 4 kcal). Genom min uträkning ovan har jag dels fått fram mitt E dagsintag och hur det fördelar sig mellan fett, protein och KH. Är uträkningen korrekt? Men mängden KH i absoluta tal är ju 55% över rekommendationen max 10 gr/dag vid strikt lchf! Jag måste dra ner på grönsaker och mejeriprodukter för att köra strikt alltså?
  14. Hejsan alla! Jag är helt ny här i forumet och tyckte ni verkar vara en trevlig skara Jag har tidigare ätit enligt LCHF men aldrig lyckats hålla det längre än 4 veckor. Jag har alltid haft problem med magen och märkte en otrolig skillnad när jag uteslöt kolhydrater. Ni känner ju såklart till alla fördelar redan men även min hy och mitt humör blev så mycket bättre. Den här gången har jag bestämt mig att jag inte ska ge upp. Jag ska nå mitt mål och först då kan jag tillåta mig att kanske unna mig något ibland. Det är endast dag 4 på min resa men jag tänkte att det kan vara bra att få lite stöd här om det skulle bli tufft de kommande veckorna. Än så länge har det gått jättebra! Jag hoppas på en lindrig omställning då jag har varit relativt strikt med sötsaker den senaste tiden. Det svåraste för mig är suget som kommer när jag blir uttråkad (läs: på jobbet). Samt att ALLA på mitt jobb äter sötsaker varje eftermiddag. Idag är det för övrigt pizzalunch och jag kommer vara den enda som inte deltar..
  15. Länkar nedan en Intressant artikel om kolhydratsbehov beroende på vad man har för mål med sin träning (på engelska) av Lyle McDonald... http://www.bodyrecomposition.com/nutrition/how-many-carbohydrates-do-you-need.html Samt en annan artikel på hur man ska tolka sina mått och diverse "viktminskningsvärden". Jag rekommenderar starkt att man läser båda artiklarna innan man eventuellt ställer frågor på hur man ska gå tillväga med sin träning, utvärdera sina metoder och mål och undrar varför vågen står still trots att man gör allt rätt. Denna artikel är också tyvärr på engelska: http://sett.com/dicktalens/understanding-the-scale
  16. Monique (och Kostdoktorn) säger att LCHF passar även till barn: Kan barn äta LCHF? Andra säger att barn behöver kolhydrater (mer än vuxna). 1. Kan ni som läser berätta hur barn (egna eller andras) mår av LCHF? 2. Tycker barnen om LCHF-maten eller äter de hellre ha annan mat? 3. Finns det överviktiga barn som gått ned i vikt av LCHF?
  17. 536 dagar in i mitt nya liv hände det! Sexton månader och arton dagar efter att jag aningen skeptiskt släppt taget om kolhydraterna och vågat börja äta fett istället har mitt viktmål uppnåtts. Jag är äntligen under 70 kg och har nu officiellt gått ned 35,5 kg från startvikten 105. Min våg stannade igår morse på 69,5 glada kilon! Mitt BMI är ”normalt” och jag är lyckligare än jag varit på många, många år! Det känns lite märkligt och nästan lite överraskande eftersom jag under det senaste halvåret ju mer och mer slutat tänka på vikten eller fundera på mat. Jag har på sistone upplevt mig själv som normalviktig och viktstabil och har nog till och med börjat ta min viktnedgång för självklar och bestående. Det finns inte längre någon som helst rädsla eller oro för att gå upp i vikt någonsin. Det känns som att bli fet igen inte är ett alternativ som ens finns på kartan. Om jag "trillar dit" på socker eller kör av vägen så har jag alla verktyg för att snabbt komma tillbaks upp på banan igen. Och mitt liv är så avslappnat idag. Borta är all stress över min ständigt stegrande vikt eller ångest över mat. Borta är sorgen över min förlorade kropp och alla krämpor jag lidit av. Jag kan verkligen leva mitt liv nu, istället för att ständigt ha hjärnan ockuperad av tankar runt bantning och mat. Idag är jag lycklig större delen av tiden från att i så många år levt med sorg, skuld, skam och ångest över min fetma. Och så här har det varit i över ett år. Redan förra sommaren, trots att jag då vägde runt 20 kg mer än idag, kände jag mig så otroligt glad och hoppfull. Den viktminskning och fysiska förbättring på alla plan som jag direkt upplevde visste jag skulle fortsätta och jag har nu mått bra så länge att jag nästan glömt hur eländigt mitt liv var innan jag började med LCHF. Jag väger mig väldigt sällan och upplever att jag äter "fritt" idag. Men det innebär givetvis inte att jag varken äter socker eller någon större mängd kolhydrater. Tvärtom har det blivit en vanesak att undvika dem och min livsstil är helt omställd till lågkolhydratskost. Jag upplever inga som helst besvär av frestelser eller sug och min kosthållning fungerar både vid vardag och till fest. Under de här månaderna har jag inte varit hungrig en enda dag, tvärtom så har jag varje dag ätit oerhört god och mättande mat och om man ska peka på något problem har det snarare varit att jag inte varit hungrig nog att äta allt gott som jag har att välja på. Det har inte funnits tillräckligt många timmar på dygnet att njuta av maten eftersom mättnaden på fett är så långvarig. Mycket mat har fått kastas bort eftersom jag inte längre klarar av att hetsäta rester som jag alltid gjort förr och min hjärna tror fortfarande att jag orkar mer mat än vad jag kan äta. Jag köper fortfarande hem för mycket mat, men jag ser det som ett lyxproblem jag får jobba med. Om jag ska summera den här tiden och titta i backspegeln måste jag konstatera att jag inte ångrar en enda sekund av mitt val. Det enda jag kan hysa en aning sorg över är att jag inte tog det här steget långt tidigare. Att jag inte visste det jag vet idag innan allt drog iväg. Att jag inte hade denna kunskap när jag var tonåring och på väg in i den viktkarusell och jojobantning som följt mig i över 35 år. Det är synd att jag gick år ut och år in i denna ständigt växande kroppshydda och led. Att jag plågade mig med träningshysteri, kaloriräkning och traditionella bantningskurer som bara ledde djupare ned i träsket och dessutom gav mig ätstörningar. Allt detta onödiga lidande när jag hade kunnat leva gott, precis som jag gör idag. Men jag ska inte titta i backspegeln mer nu. Jag ska vara glad och tacksam över mina framgångar och hur lätt de kommit. Det är snudd på ofattbart! Förutom över 35 kg borta från min kropp har jag fått följande hälsovinster som bonus: •Den svåra IBS jag levt med i många år försvann redan efter någon vecka. •Alla ätstörningar i form av hetsätning och bulimi som jag lidit av sedan tonåren försvann efter någon månad. •Mitt behov av att dricka alkohol (ofta istället för mat) för att döva min sorg är helt bortblåst. •Mina blodvärden är perfekta och kolesterolet väldigt lågt. •Jag är inte längre ens i närheten av risk för diabetes typ 2. •Mitt blodtryck har sjunkit till perfekt nivå från att ha varit skyhögt. •Jag har aldrig hjärtklappning som förr. •Jag har nästan slutat svettas och lider inte av att ständigt känna mig äcklig. •Mina eksem i hudvecken under hängmagen är borta - eller snarare - hängmagen är borta! •Klimakteriebesvären försvann efter ett halvår och mensen kom tillbaks. (Kanske inte ses som positivt, men jag är alltså fortfarande ”fruktbar” vilket gör att jag känner mig yngre.) •Alla säger att jag ser tio-femton år yngre ut och en av sonens kompisar trodde nyligen att jag bara var 35-37 år! (Jag är 50) •Hår och naglar växer som attan, är starkare och av bättre kvalitet. Huden glänser. •Jag orkar mer, sover bättre och känner mig aldrig trött och sliten. •Jag tränar inte, men har ändå fått en avsevärt förbättrad kondition. Dessutom upplever jag att jag verkligen känner mig vackrare och alla säger att jag utstrålar enorm livsglädje. Jag har plötsligt börjat få massor av uppmärksamhet från det motsatta könet igen och idag saknar jag verkligen inte uppvaktning från män. Jag är medveten om att man kan vara en mycket attraktiv och livfull person även som överviktig och att ”det” inte sitter i utseendet, men jag har i så många år nu verkligen hatat mig själv. Eftersom jag har tyckt så illa om min kropp och mitt utseende har det även påverkat mig i relationer med andra. Jag har inte kunnat låta någon älska mig så länge jag inte älskat mig själv. Idag har jag börjat gilla mig själv igen och det är nog vad som andra människor också ser! För övrigt är det fantastiskt att kunna komma i små storlekar och att bära kläder som verkligen sitter bra på kroppen. Jag kommer i storlek Small om det är stretch, men Medium är nog vad jag drar idag. För mindre än två år sedan nödköpte jag kläder i XXL eller storlek 52-54 och större. Dessa är som tält idag. Borta är alla anskrämliga tunikor med grenspruckna tajts nedrullade under hängmagen. Det som var min dagliga uniform året om förr. Den här sommaren har jag för första gången på många år vågat sola i bikini igen och det var ett jättestort steg! På mitt jobb var det många som reagerade när jag kom tillbaks efter semestern. Slankad och solbränd. De flesta var otroligt positiva och jag har fått mängder med uppmuntrande kommentarer. Dock finns det alltid dystergökar som skeptiskt skrockar och skakar på huvudet. En av mina surare kollegor som försöker kaloribanta med ganska nedslående resultat konstaterade trumpet att: ”Jaha. 35 kg sa du? Men det är nu det verkliga jobbet börjar! Det är nu det blir svårt – att hålla vikten. Vi får väl se om ett halvår hur bra det gått!” Och jag bara log, för jag vet att det är inget problem. Varför skulle jag ändra något alls när jag mår så himla bra? Jag är viktstabil nu och det skulle faktiskt inte förvåna mig om jag fortsätter att gå ned lite till. Jag funderar på att ändra min målvikt till 65 kg. Vi får se hur det blir med den saken … Vad folk än tycker (eller snarare tror) om LCHF kommer ingen någonsin att kunna få mig att ändra min ståndpunkt. Folk kan klanka ned eller skriva hur mycket skit de vill om den här kosten, men jag är ett levande exempel på att lågkolhydratskost verkligen är det rätta för den som misslyckats med all annan kosthållning. Att tappa mer än en tredjedel utav min kroppsvikt utan att banta eller vara hungrig en enda dag är faktiskt nästan som ett mirakel. Men eftersom jag vet hur det gått till rent fysiskt och förstår kroppens reaktion på kosten efter att ha läst på massor om socker och kolhydrater så är det egentligen inte så konstigt alls! Rock on!
  18. Det är vanligt förekommande att de som börjar träna intar en ganska styvmoderlig inställning gentemot dem som inte tränar. På något sätt så är det inte fint utan snarare motbjudande att vara otränad. Det är ordentligt sluskigt att erkänna att man inte håller igång och inte är en hurtbulle. Man "ska" gå på gym. Man "bör" göra ett visst antal pass i veckan och det är varje människas plikt att uppvisa en kropp som är hård, fast, muskulös och vältränad. Eller åtminstone ska man blogga om att man tränat, oavsett om man gjort det eller ej. Mull är fult. Fläsk är äckligt. Om man inte tränar så är man en mindre värd människa i mångas ögon. Oavsett vem man är i övrigt och hur ens liv ser ut så döms man av vissa utifrån antalet pass man gör per vecka och hur hårda ens muskler är under ett mycket tunt lager av underhudsfett. Det är sorgligt men sant. På sociala mötesplatser såsom t.ex. Facebook uppmuntras vi att lägga ut loggar över hur ofta vi svettas och hur mycket. Det ligger stilpoäng i det och många tycks tro att alla andra är jätteintresserade av att läsa om hur många knäböj man gör eller hur många mil man sprungit. Kanske är det inspirerande för vissa att läsa, men verkligen inte för alla. När vi umgås är det därtill en oerhört viktig social markör att kunna uppvisa ett välanvänt medlemskort hos SATS eller åtminstone på Friskis. Det ligger en hiskelig massa prestige i träningen och människor som kanske inte alltid varit så överdrivet aktiva med motionerandet kan övergå från att vara soffpotatisar till att bli hybrisfyllda maniska förespråkare, nästan på gränsen till missionerande, för vissa träningsformer inom loppet av någon månad när de är nyfrälsta av just sin egen typ av fysisk aktivitet. Och jag vet precis hur det känns att sitta där på de höga hästarna och se ned på pöbeln som står i vassen med sina fula valkar. Jag har tränat mycket i mina dagar. Jag har varit elitsimmare som tävlat och plöjt timtal per dag i bassängen. Jag har löpt, gymmat, cyklat, yogat, spelat landhockey och basket. Jag har låtit kroppen betala genom extrapass när jag utsatt mig för oförrätter genom dålig kosthållning och jag har försökt överkompensera osunda energiintag genom att smiska skiten ur min lekamen. Tidvis har jag varit extremt vältränad och jag var då oerhört stolt över min insats. Smärta var bra. Ömmande muskler var bra. Träningsvärk var det bästa. Jag gjorde rätt. Jag tränade. På den tiden var jag också ganska nedlåtande mot alla slöfockar som inte var lika aktiva. Jag tog mig rätten att döma dem på grundval av att jag själv funnit vägen, sanningen och ljuset. Jag var upplyst. På min Facebook har jag minst 20 personer vars enda kommunikation med omvärlden består av statusuppdateringar och incheckningar som rör deras träningspass. Tjejer och killar som lägger ut motivationsbilder dagligen med texter som "Sweat is fat crying" och "Earn your body". Jag vet inte så mycket om dem idag mer än att de troligen i princip lever för sitt gymmande, spinning, löpning eller liknande. Jag tycker det är gott och väl så och antar att de lever ett bra liv i övrigt. Jag unnar dem att ha hittat sin nisch här i världen. Jag gläds med dem och tycker det är toppen när folk hittat sin väg att göra av med överskottsenergi eller att de har skapat sin egen lilla zon här i livet där de uppnår njutning och känner att de trivs. Men ibland blir det för mycket och ibland blir det så fel. Kalle t.ex. skrev aldrig något på sociala meida förr, men sedan han upptäckte gymmet blev inläggen täta. Plötsligt började han "checka in" på gymmet dagligen och beskrev nästan kärleksfullt sina benpass, ryggpass, bröstpass och strävanden i jakten på den perfekta kroppen. Det mättes och vägdes. Det slets med vikter, deffades och slogs rekord. Allt illustrerat med bilder och tjogvis av hashtags. Till en början var det kul att se hur han förvandlades från den plufsige och bleke lille mannen till en nästan övertränad, spraytannad och väldigt rippad kroppsbyggare, men snart förändrades hans inlägg. Efter ett tag blev hans inlägg fula. Från att han berättat rätt objektivt om vad han åstadkommit och tillåtit oss att glädjas med honom började han blanda in pikar och förnedrande kommentarer om andra. Det lyste igenom hur illa han tyckte om alla "Svenssons" som inte tog sig i kragen. Han började hata folk som inte var som han. De som var lata fettsäckar, precis som han en gång var. Och hans inlägg som tidigare var roliga att följa blev nästan pinsamma och genanta. Det kom hela tiden gliringar till dem som inte gjorde som han, som inte var lika aktiva eller som inte levde till hundra procent för att bränna sitt fett och späka kroppen på gymmet. Men så en dag försvann Kalles inlägg. Han slutade checka in på gymmet och skriva om sina prestationer. Det var inte så att jag saknade honom direkt. Jag funderade inte så mycket på det förrän jag nyligen såg honom och förstod att anledningen var att han återfallit i sina gamla vanor. Det är kanske ett drygt halvår sedan jag senast läste hur han eldade upp andra med sina taskiga pikar och för några dagar sedan när jag träffade en mycket ödmjuk och generad version av Kalle på ICA så förstår jag varför. Han är fetare och plufsigare än någonsin. Allt det han tränade bort har han lagt på sig igen ganska snabbt och då är det antagligen inte lika roligt att checka in på Facebook uppdatera sin status efter ett svårt återfall. Man skriver inte gärna om att allt går utför. Samma sak gäller nog på många bloggar. Det finns många som under åren lagt ut pekpinnar och ojat sig över andras beteenden. Många har ansett sig vara bäst. En drös människor har slagit sig för bröstet, övertygade om att de funnit det enda sättet att sköta sin kropp, och många har skrivit nedlåtande om andras vägval och kamp. Men jag undrar i mitt stilla sinne var de är idag? Har de återfallit till sina gamla vanor eller går de på gymmet 8 gånger i veckan fortfarande och håller sin kropp fit och tajt? Ingen vet, för de har slutat blogga. Vi kan bara ana vad som hänt. Jag har läst bloggar överallt i träningsvärlden som på ett ganska utmanande vis menar att det inte är okej att ens försöka gå ned i vikt utan att träna. Att vi som inte tränar regelbundet på gym eller smiskar våra kroppar med hårda löppass och svettas hinkvis är någon form av mindre värda personer. Att vår viktminskningsinsats på något sätt inte gills för att vi inte tränat oss ned i vikt. Jag bara ler åt denna överlägsenhet och ganska naiva inställning. Hur arrogant får man vara egentligen? Det är lätt att slå sig för bröstet när man just börjat gå ned i vikt eller när man tappat några kilon tack vare en punktinsats. Jag har själv gjort det så otroligt många gånger i mitt 50-åriga liv. Men att sedan HÅLLA sin vikt är en annan sak. Att fortsätta leva på ett sådant sätt att viktnedgången inte stagnerar och kilona börjar öka igen är en svår balansgång och kräver faktiskt att man genomför en bestående förändring av sitt beteende. Det vill till att det man gjort för att bli av med kilona är en livsstil som man sedan behåller. I min värld är alla sätt bra om de leder till en VARAKTIG viktnedgång. Det är lätt för någon med bara 10-15 kilos övervikt att slå sig för bröstet och hävda att man måste träna sig ned i form men vad man troligen helt ignorerar är att andra här kämpar mot 35-65 kg eller mer. Jag skulle vilja se den person som tar på sig en ryggsäck med 50 kg och bär runt på hela dagarna och därtill orkar träna på gymmet med denna belastning. För många är det svårt nog att hantera kostomläggningen. Att känna ett tvång att gympa och studsa runt samtidigt är egentligen inget positivt. När man är kraftigt överviktig är det tvärtom ganska farligt att ge sig på för hård motion. Och faktum är, även om det verkligen smärtar dem som är gymfanatiker - man går ned ändå - utan gym. Man måste inte plåga sig timmar varje vecka för att tappa sin övervikt. Visserligen tappar man den snabbare med träning men det är verkligen inget krav. Jag vet inte varför det sticker i ögonen på vissa att man faktiskt kan gå ned 30-50 kg (eller mer, http://www.tommytappar.se/ ) endast genom att förändra sin kost. Man kan ju faktiskt börja träna senare - precis när man vill om man känner för det. Alla som tappar mycket i vikt, oavsett om det är genom gastric bypass, pulverdiet eller som jag gjort, genom en varaktig kostomläggning till strikt LCHF, - och gjort det helt utan att träna får samma fantastiska hälsofördelar som alla andra. Alla värden blir bättre och man mår helt underbart. Och man rör sig faktiskt mer helt naturligt när man blir lättare. Det är inte så att folk som tappar 35 kg sätter sig i soffan och sitter still där. Givetvis leder den ökade rörligheten till att man blir mer aktiv. Vi kanske bara inte gör så förbannat stor sak av att vi motionerar naturligt. Tänk om jag skulle blogga och logga alla naturliga tillfällen när jag fått kardiovaskulär träning. Alla raska eller långa promenader, alla svettiga sexakter, alla gånger man burit, kånkat, sprungit, jobbat i trädgården, gått i massor av trappor, cyklat, simmat och rört sig på andra naturliga sätt som inte "räknas" som träning bland folk som går med näsan i vädret till gymmet och bestiger sin trappmaskin eller promenadbandet. All den naturliga motion som finns i vardagen är något som folk faktiskt borde få upp ögonen för. Det är inte så jävla ballt att svettas på gymmet egentligen. Jag tycker det är ballare att svettas ute på en promenad med svampkorgen eller när jag cyklar en halv dag med mina barn. Jag har gått ned 35 kg utan att gymma, löpa eller träna hårt. Jag har levt på samma sätt som innan med naturlig motion i form av promenader, trädgårdsarbete och aktiviteter som är vanliga i min vardag. Jag är helt och fullkomligt övertygad om att min viktnedgång är varaktig eftersom jag lever ett normalt liv idag och har så gjort under hela min viktminskning. Jag har inte bantat och kommer inte att banta någonsin mer. Jag har inte försökt träna bort något med punktinsatser utan fortsatt leva ett lagom aktivt liv. Om jag vill kan jag simma. löpa eller gå till gymmet - men det är inget krav. Jag kan börja träna och tajta upp min kropp ytterligare om jag vill. Om jag inte vill så behöver jag inte. Om det här stör någon så tycker jag synd om den personen. Det måste vara ett väldigt fattigt liv om man tar sig tiden att oja sig över människor som inte tränar och till och med känner ett behov att blogga om deras troliga "elände". Att anklaga folk för att försöka "sälja" en metod för att man berättar att man gått ned utan att träna är ett tecken på avundsjuka enligt mig. Varför känner man ett behov av att ge sig på andra istället för att reda ut sina egna problem och ta hand om sin egen kropp? Mitt liv är i alla fall verkligen inte eländigt. Det är bättre än någonsin och i synnerhet bättre än på den tiden när jag drevs av behovet att ständigt pressa min kropp till något den inte ville. Jag borde inte ens behöva känna att jag vill skriva den här bloggen som försvar. Jag borde inte ens behöva tänka tanken att det finns människor därute som är missunnsamma och inte kan glädjas åt andras framgång utan att ifrågasätta metoden. Tänk om folk vore lite mer toleranta och fokuserade på sig själva istället för att sprida förutfattade meningar och orättvisa omdömen om andra runt sig. Vore det inte mycket trevligare då? Rock on (Bild: Jag i träningsnojan på 80-talet. Jag tyckte jag var tjock då ....)
  19. Anders A

    Ny bantingsmetod

    Jamen här har vi ju ett helt lysande sätt att gå ner i vikt på http://www.expressen.se/halsa/galen-bantning-syr-fast-plastbit-pa-tungan/
  20. Anna Hallén har skrivit många bra blogginlägg. Här följer en innehållsförteckning för 2012. Jag har skrivit några korta kommentar vid några blogginlägg. 2012-01-01 Gott Nytt År! 2012-01-02 Kaloriminskning vid LCHF-kost? 2012-01-03 Är det bara mat som styr? 2012-01-04 Varför äter vi mer än vi behöver? 2012-01-05 Hur är det nu med Finn Crisp? 2012-01-07 Vad är sant? Matval 2012-01-08 LCHF för viktminskning 2012-01-09 LCHF för viktökning 2012-01-10 LCHF för värk 2012-01-11 LCHF vid ADHD 2012-01-12 LCHF för hälsan 2012-01-13 LCHF och magen 2012-01-14 LCHF vid gastric bypass 2012-01-16 Hur många kolhydrater ska jag äta? 2012-01-17 EgoAnna är överlycklig! 2012-01-17 LCHF för sockerberoende 2012-01-18 Allt om LCHF – i Expressen 2012-01-20 Hur är det med Glucosanol? 2012-01-22 LCHF och bakning? 2012-02-06 Träning och LCHF 2012-02-06 Vad står L.C.H.F för? 2012-02-06 LCHF, en metod eller en livsstil? 2012-02-06 LCHF och allt köttätande 2012-02-06 Hallelulja och LCHF 2012-02-06 LCHF för barn 2012-02-06 Nu är det dags! Matförslag 2012-02-06 Så vad är LCHF? 2012-02-06 Ja, vad är LCHF? 2012-02-08 Metoder, mormor och min mat! Mormors mat 2012-02-10 LCHF och gallsten 2012-02-13 Missa INTE kvällsöppet ikväll – 23.00 TV4 2012-02-15 LCHF och barn 2012-02-16 Svårt att gå ner i vikt? 2012-02-19 Vänd på tanken 10 enkla knep för att komma igång! 2012-02-21 Vem ska man tro på? 2012-02-21 Forskning eller verklighet? 2012-02-25 Så! PT-utbildning 2012-03-05 Varför småäter vissa barn? 2012-03-06 Stoppa LCHF-hysterin …. varför? 2012-03-09 Vad ska jag tänka på som vegetarian? 2012-03-09 Nu är boken här! Boken LCHF för hela familjen 2012-03-20 Sockerpallen! 2012-03-21 Hur äter du? Äter du som du tror? 2012-04-10 Vad är socker? 2012-04-16 IBS 2012-04-22 Satt och funderade lite… Motstånd mot LCHF 2012-04-23 Första berättelsen till Talande Bevis Talande bevis 2012-04-24 Kan du gå ner i vikt OCH bli fri från magproblem? Talande bevis 2012-04-25 ”Jag fick mitt liv tillbaka” Talande bevis 2012-04-26 Kolhydratism? Talande bevis 2012-04-27 Kan man äta sig fri från magproblem? Talande bevis 2012-04-28 ”Jag mår så dåligt…” 2012-05-24 Jag blir så oerhört glad! Talande bevis 2012-06-17 Tankar om skolans ”skitungar” från en vuxen ”skitunge” 2012-06-18 Fick en fråga…. Kroppen är nu en överlevnadsexpert på mycket lite energi. 2012-06-25 Anna, du är så tråkig! 2012-06-25 Trivselkilon? Kanske är bara kvinnokroppens normalvikt? 2012-06-27 Fräckt, dåligt, skrämmande! 2012-06-27 Jag tar en kaka i stället för mat…. 2012-07-05 Är alla magnesiumpreparat bra? 2012-07-06 Är du trött eller trött? 2012-07-07 En liten kommentar… Barndiet 2012-07-07 Vad ska man berätta för barn? 2012-07-09 Ett vanlig feltanke! 2012-08-03 *PANG* 2012-08-04 Så fel det kan bli! 2012-08-05 Vad är Annas variant av LCHF? 2012-08-06 Fick ett mail… 2012-08-06 Lite gammalt men så bra! 2012-08-07 Rädda mamma! 2012-08-20 Men vem ska jag tro på då? 2012-08-20 Magic Bullet Coffee…..eeeiiiiaaaaaahhheee! 2012-08-23 Hälsningar från mat & hälsa 2012-08-23 Hur många kolhydrater blir min rekommendation? 2012-08-24 Är du en kolhydratoman? 2012-08-25 Intressant! Äter du naturligt? av Therese Renåker på Kostrådgivarna 2012-08-25 Ät mindre! Nej, du äter för lite! 2012-08-27 Lyfter en kommentar till… 2012-08-27 Jag har inte lyssnat… Dr Stephen Phinney 2012-08-27 Forskning vs Verklighet 2012-09-16 Uffe Ravnskov har anmält Unilever Kolesterol 2012-09-17 Mer spännande från Uffe Ravnskov Läkartidningen 2012-09-18 Att läsa rätt är inte alltid lätt RDI och ODI 2012-09-26 200 000 studier, eller kanske bara 2? 2012-09-27 Gammal nu – men underbar! Fetmaparadoxen 2012-09-27 Vi äter mindre fett och blir fetare! 2012-09-28 Vem bestämmer vad vi ska äta? 2012-09-29 Å mer spännande! Viktväktarna 2012-09-29 Spännande! Viktväktarna 2012-10-14 www.kostradgivarna.se Läs även: Anna Hallén 2013 - Back to basic - Vilka mängder med fakta!
  21. http://www.slanka.se/ Text från hemsidan: Slanka finns i välsmakande milkshakes och soppor för alla som vill förenkla och förkorta vägen till ett lättare, hälsosammare liv. Dagsbehov är endast 3 Slanka-portioner. Rek pris ca 25 kr per portion. Slanka är den första VLCD-produkten (very low calorie diet) på marknaden som varken har tillsats av aspartam, gluten och sojamjöl. Slanka uppfyller Livsmedelsverkets krav på VLCD (livsmedel med mycket lågt energiinnehåll för viktminskning).
  22. I brist på att litteratur har en helt egen avdelning i detta forum så postar jag detta här! Köpte nyligen e-boken "Formtoppa med LCHF" skriven av Martina Johansson - bättre skriven bok får man leta efter, inget lull-lull utan raka fakta och hands-on från första till sista sidan skriven av en författare som bevisligen gör som hon lär! Rekommenderas till alla er som vill veta mer om periodisk fasta, viktminskning och högeffektiv träning!!!! Innehåll Hur & varför ketogen diet fungerar! Hur du optimerar din LCHF till att bränna mer fett än någonsin! Beskrivning av fettfasta Allt om ketonmätning, både U-ketoner & B-ketoner Riktlinjer för tung träning 8 riktigt bra basövningar för att forma kroppen Hur du beräknar matens energiinnehåll Hur du beräknar din fettprocent Hur du beräknar hur mycket du behöver gå ned i fettvikt Recept för optimal ketos 7dagars meny Info om periodisk fasta Övriga tips & trix Svar på allra de vanligaste frågorna kring ketos & viktminskning! Mera info finns här: http://www.primalscienista.com/
  23. Tidningen Året Runt skryter om nästa nummer som kommer efter påsk. Naturligtvis handlar det om lite kolhydrater (vi får se hur fett som ingår i rätterna). Samma nummer kommer även att handla om söta bakelser...
  24. Har sedan slutet av september kört LCHF, men inte gått ned i vikt mer än 1kg. Har läst och följt viktminskningsråd på kostdoktorn. Finns det någon som har haft samma problem och kommit tillrätta med det?