Att äta sig lagom mätt

[Skymning]

När är man lagom mätt?

Alltid (definition av alltid: när jag var som störst och lite mindre) när jag ätit mig mätt, har det slutat med att det känts som om hela magen varit utspänd och det har gränsat till smärta. Innan denna känsla infann sig var jag varken ohungrig eller mätt utan fortfarande hungrig. Tills helt nyligen har jag faktiskt inte funderat så mycket på det här, då det har varit norm för mig.

I veckan upptäckte jag dock något nytt.

Vi åt middag och efter en stund sköt jag undan min tallrik och sa att "nu är jag mätt", men ingen av ovanstående känslor hade infunnit sig, och har inte gjort så på ett bra tag nu. I stället kände jag mig nöjd och ville inte ha mer mat. Jag var heller inte längre hungrig.

Det har tagit mig två år att inse; Att vara mätt är inte detsamma som att knäppa upp byxorna efter maten. Vilket jag inte gjort tidigare heller, eftersom mina byxor först nu har linning med knapp... 

Det känns faktiskt ganska bra, om jag får säga det själv. 

[Zepp]

10 timmar sedan, Skymning sade:

När är man lagom mätt?

Alltid (definition av alltid: när jag var som störst och lite mindre) när jag ätit mig mätt, har det slutat med att det känts som om hela magen varit utspänd och det har gränsat till smärta. Innan denna känsla infann sig var jag varken ohungrig eller mätt utan fortfarande hungrig. Tills helt nyligen har jag faktiskt inte funderat så mycket på det här, då det har varit norm för mig.

I veckan upptäckte jag dock något nytt.

Vi åt middag och efter en stund sköt jag undan min tallrik och sa att "nu är jag mätt", men ingen av ovanstående känslor hade infunnit sig, och har inte gjort så på ett bra tag nu. I stället kände jag mig nöjd och ville inte ha mer mat. Jag var heller inte längre hungrig.

Det har tagit mig två år att inse; Att vara mätt är inte detsamma som att knäppa upp byxorna efter maten. Vilket jag inte gjort tidigare heller, eftersom mina byxor först nu har linning med knapp... 

Det känns faktiskt ganska bra, om jag får säga det själv. 

Jaa, du är inte lika hungrig/sugen längre.. är den enkla förklaringen!

Men varför förklara enkelt när man kan göra allt väldigt komplicerat?

"The reward and aversion systems are important mechanisms for individual and species survival (which is present in all mammalian animals and perhaps in all animals). The mesolimbic cortical dopaminergic system is the main substrate for the reward system, and the main neurotransmitter is dopamine, although serotonin, noradrenaline, endogenous opiates and cannabinoids, and perhaps other transmitters, also play a role. The original function of the reward/aversion system is most likely the survival of the individual and the species, by promoting defense and/or pleasure mechanisms. However, the reward system is also important for sexual behavior, nursing, eating and drinking behavior."

http://www.medigraphic.com/pdfs/salmen/sam-2015/sam154j.pdf

[Skymning]

9 hours ago, Zepp said:

Jaa, du är inte lika hungrig/sugen längre.. är den enkla förklaringen!

Jag är inte helt säker på att det är hela förklaringen. Hunger infinner sig fortfarande, ofta mer intensivt än tidigare, då jag egentligen aldrig var hungrig förr, då jag åt i tid och otid. Det är  signalen för mättnad som är annorlunda nu. I stället för att magen blir full så får jag helt enkelt olust att äta mer. 

[Zepp]

1 timme sedan, Skymning sade:

Jag är inte helt säker på att det är hela förklaringen. Hunger infinner sig fortfarande, ofta mer intensivt än tidigare, då jag egentligen aldrig var hungrig förr, då jag åt i tid och otid. Det är  signalen för mättnad som är annorlunda nu. I stället för att magen blir full så får jag helt enkelt olust att äta mer. 

Det är garanterat inte hela förklaringen.. men den får duga som uttryck.

Och Reward/Aversion-systemet är en av våra grundläggande mekanismer.. nedärvt antagligen sedan de första djuren klev upp på land, eller tillomed tidigare?

Syftet är altså vår överlevnad som individ men oxå som art.

Det förstärker positiva saker och nedreglerar negativa.

Hur som helst som högre stående varelser så står dessa grundläggande överlevnadsmekanismer i kontakt med prefrontala cortex.. det är en av orsakerna till att vi kan kalla oss högre stående varelser.

"Prefrontala cortex hör ihop med förmågor som att avstå från att följa stimuli, samt komplexa kognitiva processer som att planera rörelser och handlingar. I detta område finns förmågan att fatta beslut och att anpassa sig till olika sociala sammanhang. I prefrontala cortex bearbetas information utifrån individens erfarenheter och långsiktiga mål. Även empati hör till detta område."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Prefrontala_cortex

Sååå, vad är det som gör att vi hänfaller till att följa det Limbiska/ödlehjärnans grundläggande behov av belöning/reward/dopaminerga effekt och att prefrontal cortex är så förvillad?

Mycket biokemi nu.. det får fungera som bakgrund.

Iallafall, prefrontal cortex kan köra över limbiska systemet, avstå omedelbar belöning och planera för andra mer långsiktiga belöningar.. typ allmänt bättre mående/långsiktigt bättre liv.

Och prefrontal cortex påverkas då i sin tur utav andra delar av hjärnan/tankar/social kontext och erfarenhet.

Summa summarum.. man äter när man är hungrig.. iallafall så planerar man så att man kan äta i rimliga intervall och inte mer än vad som behövs.

Hunger och mättnad är lixom två grundläggande mekanismer.. på något sätt så är något fel om man inte blir hungrig/mätt, rent energi och näringsmässigt.. kroppen har altså grundläggande mekanismer för att reglera detta.

Förmodligen så är våra system bättre utvecklade för att undvika svält och inte lika bra på att reglera överskott av energi?

Utan under vår evolution så var det nog en fördel att äta utav överflöd när det fanns och lägga på sig för kommande tider där det inte finns lika mycket att äta?

Ett av problemen i dag.. (vi håller oss till Sverige!), så kommer ju aldrig de där svältperioderna, ett sidospår är då fasta och Jason Fung, men det finns så mycket andra trådar om så det lämnar vi där!

Utan slutsatsen är att du fått betydligt bättre kontakt med dina grundläggande system som reglerar dels ätandet och en massa annat.. iallafall när det kommer till ätandet!

Och det är rätt mycket man blir medveten om ju äldre man blir och får mer erfarenhet.. vilket påverkar prefrontal cortex, dvs ens självbild till stora delar.

 

[SCXiao]

Ett knep som har fungerat för mig är att äta långsammare. Jag kan t.ex. trycka i mig en hel pizza relativt fort och må illa istället för att känna mig mätt efteråt, eller så äter jag en halv i lagom tempo och känner mig mätt.  

[Skymning]

10 minutes ago, SCXiao said:

Ett knep som har fungerat för mig är att äta långsammare. Jag kan t.ex. trycka i mig en hel pizza relativt fort och må illa istället för att känna mig mätt efteråt, eller så äter jag en halv i lagom tempo och känner mig mätt.  

Det är också en sak som förändrats av sig själv. Jag hetsåt alltid, även när jag började med LCHF. Det gör jag inte längre, men jag har inte medvetet sänkt hastigheten jag äter med. Spännande grejer det där. Som Zepp är inne på - Hjärnan är en cool grej! 

[Zepp]

Mm.. för att fortsätta på hjärnans funktioner.. alla mekanismer finns där redan, det gäller bara att upptäcka dem.. ju förr destobättre!

Hur som helst.. prefrontal cortex kan dra slutsatser och planera åtskilliga komplicerade kognitiva processer, bland annat vårt ätande.. om den bara får en rimlig chans!

Och till skillnad från det Limbiska systemet som ioförsig står i kontackt med prefrontal cortex, interagera med detta, och som drar litta mer djuplodande slutsatser så påverkas hela kittet utav andra nyare och rätt dominanta delar av hjärnan.

Nu tenderar vi att övergå från rent kognitiva processer till psykologiska, dvs jag ämnar att övergå till dels Pavlovska reflexer och sen till Maslovska behovsnivåer!

Iallafall, Pavlov var den som gav upphov till  benämningen  betingade reflexer, därav så benäms de då ofta som pavlovska reflexer!

Och han bidrog då med vetenskapen om att vissa situationer triggar vissa endokrina reflexer.. främst sådana som jag redan nämnt och där både limbiska systemet samt prefrontal cortex är inblandat.

Dvs.. det förstärker således ett visst endokrint och får prefrontal cortex att anamma vissa betenden.

Pavlovska hundar är oxå en del av det konceptet, han experimenterade mest på hundar.

Och då kommer vi till slut till Maslov.. och han stannar överhuvdtaget inte vid ätandet.. utan ser mer till hur vi utvecklas som vuxna individer och där är ätandet bara ett av de grundläggande behoven, lixom att dricka/kissa/bajsa/andas/fortplanta sig!

Det är de genetiska/biologiska förutsättningarna.

Nästa steg är då i den psykologiska behovstrappan att få erkännande från omgivningen, först från föräldrar, senare från omgivningen/social kontext/utbildning och arbete!

Maslov är en j*vligt jobbig j*vel, men så är han oxå psykolog/betendevetare.. och det jobbigaste med hans hypoteser är att alla friska individer kan gå vidare när väl grundläggande behov är tillfredställda för att utvecklas till de självständiga individer som styr sitt eget öde, hälsa, social situation, som de önskar!

Jämrans, får visst länka till Maslovsk artikel så att alla hänger med?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki

Såå.. även om vår förståelse utav vårt limbiska system/prefrontal cortex/andra delar av vårt medvetande samt Maslovs/Pavlovs teorier är ett försök att förklara en del så finns de där hur som helst.. Pavlov och Maslov har iallafall studerat det närmare och försökt enligt bästa förmåga att framlägga litta olika hypoteser.

Menna.. får bestämt även länka till Pavlov?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pavlovs_hundar