Att förebygga typ 2-diabetes kräver en förändring av omgivningen

Blogg-Postare · November 1, 2017

AAEAAQAAAAAAAAtKAAAAJDc5ZWE5ZWMxLTVlZjctNDhiYS05NTA1LWU4YzM2YTJkMGEzYw-1600×1200

Det här är ett översatt gästinlägg av dr David Cavan, en av våra gästskribenter på Diet Doctor/Kostdoktorn.

Typ 2-diabetes ökar världen över i en alarmerande takt. Jag befinner mig för tillfället på Bermuda. Precis som på många andra små öar, har Bermuda särskilt hög andel diabetiker. Bara en kort tid här är nog för att se hur miljön bidrar till att öka förekomsten av typ 2-diabetes.

Mindre åtgärder har gjorts för att förändra den diabetogena miljön, men för folkhälsans skull behöver mycket mer göras för att förändra maten och den fysiska omgivning vi lever i.

Hur stort är problemet?

Den senaste utgåvan av International Diabetes Federations IDF Atlas uppskattade att det år 2015 fanns 415 miljoner vuxna som lever med diabetes, en ökning från 151 miljoner år 2000. Den stora merparten av den ökningen är på grund av en obönhörlig ökning av typ 2-diabetes. Den här ökningen sker i princip i varje land världen runt – diabetes är inte längre ett problem endast i mer välbeställda samhällen. Ett hårresande faktum är att typ 2-diabetes ökar hejdlöst i Afrika söder om Sahara, ett område där man förutspår den största ökningen av diabetes år 2040, större än i något annat område på jorden.

Ytterligare en nyttig läxa är att den traditionella förklaringen av ökningen av typ 2-diabetes i mindre utvecklade länder beror på urbaniseringen; ändå visar ny data att gapet mellan storstad och landsbyggd minskar, att den så kallade diabetogena omgivningen sprider sig ut från städerna. IDF Atlas pekar också på ö-fenomenet, där den högsta förekomsten hittas på små öar, framför allt på några av öarna i Stilla havet. Faktum är att världens högsta förekomst av diabetes finns på Tokelau, där 30 procent av de 1500 innevånarna har typ 2-diabetes.

Den enorma ökningen av typ 2-diabetes är dåliga nyheter på många sätt. Det är illa för de påverkade individerna och deras närstående, det är också dåliga nyheter för sjukvårdssystemen som har svårt att bära kostnaderna för sjukdomen och dess konsekvenser. Då det också är en sjukdom som påverkar människor i arbetsför ålder, är det negativt för produktivitet och välstånd i många länder.

Typ 2-diabetes kan förebyggas genom att stödja livsstilsförändringar.

Situationen är ändå inte hopplös. Vi vet från många studier och program att typ 2-diabetes kan förebyggas genom att stödja livsstilsförändringar. Som jag diskuterade i mitt inlägg förra månaden, vet vi nu att samma förändringar kan leda till revesering av de underliggande metabola abnormaliteterna som leder till typ 2-diabetes, i vissa fall till normal glukostolerans (personen har alltså inte längre diabetes).

Med den informationen är det många hälsovårdsinstanser som har program för att förebygga typ 2-diabetes i riskgrupperna, dvs de som har prediabetes (eller som WHO och IDF föredrar att kalla det, intermediate glucose tolerance). I vissa länder löper mellan en tredjedel (i USA) och hälften (i Kina) av alla vuxna risk att utveckla typ 2-diabetes. Kanske sjukvårdssystem över hela världen skulle ta ett helhetsgrepp och tillsammans med andra nationella instanser faktiskt tackla källan till problemet – den diabetogena omgivningen?

Att spåra källan till typ 2-diabetes

Förra året bjöds jag in som talare till London School of Hygiene and Tropical Medicine. Föreläsningen hölls i salen uppkallad efter dr John Snow. Väl där mindes jag en av mina lektioner i epidemiologi på läkarutbildningen. Den handlade om hur dr Snow upptäckte att en vattenpump på Broad Street i Soho, London var källan till ett utbrott av kolera. Epidemin hade påverkat många familjer som bodde nära pumpen. Han lyckades övertyga myndigheterna att ta bort handtaget så att man inte löngre kunde pumpa upp vatten. Han tog bort källan till sjukdomen och skyddade lokalbefolkningen från att bli smittad.

Så länge omgivningen är kontaminerad av faktorerna som orsakar sjukdom, kommer vi med den attityden alltid försöka leka tafatt och vi kommer alltid att förlora.

Jag vet att det här är att tänja på metaforen, men istället för att stoppa problemet vid källan påminner det nuvarande förhållningssättet när det gäller att förebygga typ 2-diabetes om att spåra upp människorna som lever kring pumpen på Broad Street och lära dem att inte ta vatten från pumpen även om alternativen är mer svårtillgängliga eller mer kostsammma. Så länge omgivningen är kontaminerad av faktorerna som orsakar sjukdom, kommer vi med den attityden alltid försöka leka tafatt, och vi kommer alltid att förlora.

Medan förebyggande program, välutbildad sjukvårdspersonel och välorganiserade processer är viktiga i sjukvårdsapparatens förhållningssätt till typ 2-diabetes, behöver vi också övertyga beslutsfattarna om nödvändigheten av att förändra den diabetogena miljö som de har makt över.

Vad kännetecknar en diabetogen miljö?

Att de största riskerna för typ 2-diabetes är fysisk inaktivitet och överkonsumtion av viss typ av mat kommer inte som någon större överraskning. Det finns nu en stor mängd evidens för att långa perioder av stillasittande har koppling till typ 2-diabetes. Passivt resande (till exempel motordrivna fordon) har också negativ effekt på hälsan.

När jag arbetade på International Diabetes Federation i Bryssel, var en tjänstebil del av lönen, precis som det är för många andra som arbetar i Belgien. Det höga skattetrycket gör det förmånligt. På så sätt får miljoner människor motiv att köra till jobbet, köa på motorvägarna och vara inaktiva längre perioder i den tunga trafiken.

Som om det inte var illa nog slutade resan sedan på en underjordisk bilparkering, direkt under IDF-kontoret, som bara var tillgängligt via en hiss. En stor del av arbetsdagen tillbringades i en stol, innan man gjorde den omvända resan för att ta sig hem igen. Så ironiskt. Min metabola hälsa räddades enbart av skogen på andra sidan vägen som gav mig möjlighet till en promenad på lunchen samt den relativt hälsosamma matmiljön som kan vara förklaringen till varför andelen feta i Belgien är hälften av Storbritanniens.

Olyckligtvis bor många med inaktiva och stillasittande vanor i områden där matmiljön aktivt påskyndar utveckling av typ 2-diabetes. En omfattande översikt av vilken roll olika typer av mat spelar när det gäller utvecklingen av typ 2-diabetes finns i en uppsats av Ley et al i the Lancet från 2014.

En hög konsumtion av stärkelse, inklusive vitt ris och potatis, är också associerat med högre risk för diabetes.

Det är heller inte överraskande att det numera finns övertygande bevisning om sockrets roll, speciellt i form av sockersötad dryck, när det gäller att öka risken för typ 2-diabetes. Vad som ibland är förvånande är bevisningen för att en hög konsumtion av stärkelse, inklusive vitt ris och potatis, också är associerat med högre risk för diabetes, samt bristen på bevis för att fet mat skulle spela någon roll. Den mest diabetogena omgivningen är den som är associerade med stillasittande livsstil, brist på fysisk aktivitet och lätt tillgång på energität mat och dryck med högt innehåll av socker.

Den diabetogena miljön på Bermuda

Under de senaste två månaderna har jag bott och arbetat på Bermuda för att hjälpa de 13 procent som har diabetes. 70 procent av befolkningen är överviktiga eller feta. Jag arbetar med Bermuda Diabetes Association med flera, för att implementera ett programm som stöder livsstilsförändringar för att hantera och potentiellt reversera typ 2-diabetes. Samtidigt belyser vi miljöfaktorer som bidrar till de ökande antalet med typ 2-diabetes.

Som många andra länder har Bermuda ett överflöd av energität, näringsfattig mat och söta drycker till relativt låga priser. Det finns styckförpackade kakor och bakverk med en uppskattad mängd av 90 gram kolhydrater och den lokalt producerade ginger beer innehåller mer socker än Coca-Cola.

Vid sidan om detta är består kosten av stapelvaror med högt kolhydratinnehåll som pasta, potatis, ris och ärtor, ofta allt på samma tallrik. Färska grönsaker importeras och är minst fyra gånger så dyra som i Storbritannien, medan mat och dryck med mycket socker kostar ungefär detsamma. Det gör att det blir ett problem att äta hälsosamt, speciellt bland låginkomsttagare.

Det finns också en hög andel fordon (30 procent fler än i Storbritannien eller Belgien); restriktioner när det gäller bilägande innebär att hälften av dessa är mopeder som bokstavligen kan köras ända fram till dörren, vilket skapar ‘IDF-kontorseffekten’ över hela ön. Den stora mängden fordon på smala vägar, varav de flesta inte har trottoarer, gör att det känns riskfyllt att promenera eller cykla. Det skapar en extra drivkraft när det gäller motoriserade transporter.

När Bermuda Diabetes Association grundades för 40 år sedan fokuserade de på att stötta personer med typ 1-diabetes, eftersom typ 2-diabetes var relativt sällsynt; det är ingen tillfällighet att matmiljön var hälsosammare och att människor fortfarande gick eller cyklade. Även om det finns en genetisk predisposition i vissa delar av samhället, har det bara betydelse om miljön förändras.

Att förändra omgivningen

Naturligtvis är ingenting av detta enkelt att lösa, men det finns nu flera exempel på hur den diabetogena omgivningen utmanas. Trots intensivt motstånd från industrin har många länder försökt vända trenden genom att stoppa sockret redan vid pumpen. Ett exempel är Mexico, där skatt på läsk infördes 2014 och har lett till en påvisbar minskning av läskkonsumtionen samt en ökning av vattendrickande.

Mycket mer måste göras för att minska portionsstorlekar, minska innehåll av socker och inskränka marknadsföring av ohälsosam mat.

Det är en bra början, men läskskatt ensam kommer inte att lösa problemet. Mycket mer måste göras för att minska portionsstorlekar, minska innehåll av socker och inskränka marknadsföring av ohälsosam mat. Det krävs också en omdefinition av vad hälsosam mat verkligen är, då fruktjuice (som många gånger har ett högre innehåll av socker än läsk) i många länder fortfarande ses som hälsosamt och är undantaget från restriktioner.

Att förändra den fysiska omgivningen och speciellt hur man transporterar sig, innebär en mängd olika svårigheter. Beslutsfattarna behöver inse vilka konsekvenser för hälsan den miljö som de kan styra över har. Med politisk vilja kan det göras, vilket bevisas av borgmästaren i Oklahoma City, som skämdes över att staden var den fetaste i Amerika.

Han utmanade befolkningen att gå ner en miljon pounds (453 000 kilo) i vikt och bestämde sig för att förändra stadens infrastruktur, anlade trottoarer och tog andra initiativ för att uppmuntra en hälsosammare livstil. Resultaten var remarkabla. Andra borgmästare samarbetar för att lyfta stortadspolicys som främjar hälsa, som del av initiativet Cities Changing Diabetes.

Det kan vara mer utmanande att ta tag i problemen på landsbyggden eller på mindre öar, men dessa exempel visar att politisk vilja att förändra den fysyska omgivningen och matmiljön kan påverka beteenden positivt och förbättra allmänhälsan. Och om någotning kan göras för att uppmuntra till att ge sig ut på de smala vägarna på Bermuda och ta sig fram till fots eller på cykel, kan jag berätta om fördelarna. Jag har ingen bil och går eller cyklar mer dagligen än jag har gjort på flera år. Effekterna är positiva för mitt BMI, mitt midjemått och risken att utveckla typ 2-diabetes.

—
Dr David Cavan

Sign In

Att förebygga typ 2-diabetes kräver en förändring av omgivningen

Recommended Posts

Blogg-Postare

Hur stort är problemet?

Att spåra källan till typ 2-diabetes

Vad kännetecknar en diabetogen miljö?

Den diabetogena miljön på Bermuda

Att förändra omgivningen

Mer

Tidigare

Video om typ 2-diabetes

Link to comment

Share on other sites

Join the conversation

Browse

My Activity Streams