Gå till innehåll

Åke Persson

Recommended Posts

Kroppen har ju olika slags fett, under huden, brunt fett, bukfett och kanska fler också med olika egenskaper. Jag vill veta mer om dessa, vilka mekanismer som bygger upp och bryter ner dessa. Vilka hormoner är inblandade i de olika fallen? Varför är bukfettet mycket svårare att bli av med än underhudsfettet (egen erfarenhet)? Önskar att de som vet mer om detta tipsar om länkar mm.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det här är ett mycket intressant område som man kan skriva mycket om. Jag ska försöka ge en kort översikt över det hela.

 

Vi har vitt och brunt fett i kroppen (det finns även en hybrid s.k. beiget fett). Det vita finns i underhudsfettet och bukfettet. Brunt fett finns i speciella fettdepåer hos nyfödda och det hjälper dem att hålla värmen.

 

Råttor och möss har relativt mycket brunt fett som hjälper dem att bränna av överskottsenergi från maten (det är därför det är svårt att få dem feta), men vuxna människor har normalt sett mycket liten mängd brunt fett. Av den anledningen tänkte jag i det här inlägget fokusera på det vita fettet.

 

Bukfett = visceralt fett, fett som sitter djupt in i buken runt organen (ölmage)

 

Underhudsfett = fett som sitter direkt under huden (på magen, armar, höft m.m.)

 

Hos män är bukfett mer förekommande. Hos kvinnor gör östrogenet att fettet istället samlas kring höfter och lår (=underhudsfett) och är mycket svårare att förbränna än bukfett. Detta är förklaringen till att det kan ta längre tid för kvinnor att gå ner i vikt än för män.

 

Bukfett (även kallat visceralt fett) är det fett som finns i buken innanför muskulaturen och orsakar ”ölmage”. Det sitter dels i omentum (”förklädet” som hänger ner över tarmarna) dels i mesenterium (tarmkäxet, bindväven som tarmarna hänger i). När det viscerala fettet lagras i organ (t.ex. muskler, lever eller hjärta) kallar man det ektopiskt fett. Bukfettet är en snabb energidepå. Det är det första fettet som frigörs vid behov av energi mellan måltiderna. Det är också den fettvävnad som har bästa blodförsörjningen. Bukfett är en korttidslagring av energi till skillnad från underhudsfettet som frigörs mer långsamt och är en mer långsiktig energilagring. Kortisol (stresshormonet) verkar vara det hormon som lättast kan orsaka bukfetma. När vi drar ner på energiintaget (diet, bantning, svält) så är bukfetman den första fettdepån som minskar.

 

Underhudsfettet kallas ibland för envist fett. Detta gör att det tar längre tid att bränna av än bukfett. Underhudsfettet på höfter och lår är särskilt envist. Mäns underhudsfett på höfter och lår är dock lika envist som kvinnors men männen har oftast mindre av det. Kvinnor har även större andel underhudsfett än män. Envisheten i fettet beror sannolikt på blandningen mellan olika typer av adrenalinreceptorer men även genomblödningen i fettvävnaden kan sannolikt påverka.

 

Generellt kan man säga att det viscerala fettet är den farliga fetman, den orsakar insulinresistens metabola syndromet m.m. Underhudsfettet är däremot det ”nyttiga” fettet. Diabetesmedicinen TZD (finns inte i Sverige) minskar insulinresistensen genom att bidra till att det skapas fler fettceller i underhudsfettet vilket minskar insulnresistensen, men bidrar samtidigt till mer fett på armar, lår och rumpa. Fettsugning minskar underhudsfettet, men leder till kompensatoriska åtgärder så att det viscerala fettet kommer att öka, med ökad risk för insulinresistens m.m. .

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Var kommer det ifrån att bukfett är lättare att bli av med än underhudsfettet? Referenser / länkar?

 

 

Här är två bra referenser:

 

Hamdy, Osama, Sriurai Porramatikul, and Ebaa Al-Ozairi. 2006. “Metabolic Obesity: The Paradox Between Visceral and Subcutaneous Fat.” Current Diabetes Reviews 2 (4) (November): 367–73.

 

Thomou, Thomas, Tamara Tchkonia, and James L Kirkland. 2010. “Cellular and Molecular Basis Of Functional Differences Among Fat Depots.” In Adipose Tissue in Health and Disease

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ok, har dock inte tillgång till dessa. Vad står det där? Hur har de kommit fran till slutsatserna? (dvs vilken kost är de undersökta på?) Står det något om biokemi och hormoner? Finns artiklarna att hitta på nätet?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Ok, har dock inte tillgång till dessa. Vad står det där? Hur har de kommit fran till slutsatserna? (dvs vilken kost är de undersökta på?) Står det något om biokemi och hormoner? Finns artiklarna att hitta på nätet?

 

Den andra artikeln finns i "Adipose Tissue in Health and Disease" (skrev fel tidigare). Bägge referenserna hittar du enkelt med Google genom att söka på artiklarnas titlar. Den första finns som nedladdningsbar pdf den andra kan du till stor del läsa i Google Books. Dessa artiklar tycker jag är bra översiktliga sammanfattningar för att förstå skillnaden mellan olika fettdepåer. Om du vill gräva djupare så får du rota vidare i referenslistan t.ex

 

Wahrenberg, H, F Lönnqvist, and P Arner. 1989. “Mechanisms Underlying Regional Differences in Lipolysis in Human Adipose Tissue.” The Journal of Clinical Investigation 84 (2) (August): 458–67. doi:10.1172/JCI114187. (Även den finns nedladdningsbar gratis som pdf)

 

Artiklarna har inte fokus på nutrition utan istället fysiologi,  biokemi och endokrinologi. När det gäller  fettförbränning studerar man t.ex. olika vävnaders dos-respons på adrenalin och noradrenalin. Jag tror det är enklast om man betraktar underhudsfett och visceralt fett som helt skilda vävnadstyper. Externa faktorer som t.ex kost, träning och tillskott/mediciner kan visserligen påverka fördelningen mellan underhudsfett och visceralt fett, men mig veterligen kan de knappast förändra de grundläggande biokemiska egenskaperna som skiljer mellan olika fettdepåer.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Intressant fråga - Mina helt ovetenskapliga iakttagelser: Jag har skurit upp några grisar genom åren och det sägs ju att de ska vara ganska lika människor... Jag ser att fettet i grisarna ser olika ut på olika ställen. Något verkar hårdare och är svårare att smälta till ister. Sen inuti, nära där organen har suttit så är det en helt annan slags fett, vitare som ser ut ungefär som smält vitt stearin. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kanske är därför njurtalg ska vara bra har aldrig prövat men däremot friterat i ister. Friterade kyckling bitar är jättegott. Jag kör fläsksvålar i matberedaren till mjöl doppar kycklingen i ägg sedan i ( mjölet) värmer olja eller ister i en tjockbottnad gryta lägger i tills de är lagom bruna. Dippar i smetana med lite chillisås.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Njurtalg var ordet jag letade efter, tack Margaretha. 

När du skriver att du kör fläsksvålarna i matberedaren, menar du sådana torkade fläsksvålar som man köper som snacks, eller torkar du fläsksvål själv? Jag brukar steka sida med svål i ugnen, så drar jag på värmen (grillen) på slutet för att få knaprig svål, det är riktigt gott.

 

Låter väldigt gott med maten du beskriver - tack för idén! 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Njurtalg var ordet jag letade efter, tack Margaretha. 

När du skriver att du kör fläsksvålarna i matberedaren, menar du sådana torkade fläsksvålar som man köper som snacks, eller torkar du fläsksvål själv? Jag brukar steka sida med svål i ugnen, så drar jag på värmen (grillen) på slutet för att få knaprig svål, det är riktigt gott.

 

Låter väldigt gott med maten du beskriver - tack för idén! 

Jag köper torkade med 0% kolhydrater. obs se upp för fejk de innehåller mycket kolhydrater. Det är gott.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Jag ser att fettet i grisarna ser olika ut på olika ställen. Något verkar hårdare och är svårare att smälta till ister. Sen inuti, nära där organen har suttit så är det en helt annan slags fett, vitare som ser ut ungefär som smält vitt stearin. 

 

Det stämmer att olika fettdepåer oftast har lite olika typer av fetter. Det verkar som att många fettceller är lite kräsna och har sin egna smak för olika typer av fettsyror.

 

På det här området finns det dessvärre inte så mycket forskning. Men så pass mycket kan man säga att beroende på var fettet sitter så har det olika omgivningstemperatur, och ju lägre temperatur (fötter, tassar eller hovar) desto mindre andel mättat fett. Bukfettet, speciellt det runt njurarna, (perirrenala) kan utan problem bestå av mättat fett med hög smältpunkt eftersom det är i den varmaste delen av kroppen.

 

Hos hamstrar är den perirenala fettdepån speciell, det är den fettvävnad som utsöndrar mest leptin,.  Den fungerar alltså som en slags referenspunkt för kroppens inbyggda fettmätare. Om man hittade något liknande hos människan så vore det förstås mycket intressant.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 7 months later...

Så kom det lite mer substans till ämnet i videoklippet Toxic Sugar som Kostdoktorn lade upp från YouTube. Där omtalas att sockermolekylens två beståndsdelar glykos och fruktos skapar olika slags fettväv. Glykosen är den som bygger upp underhudsfettet, fruktosen bygger upp det abdominala fettet mellan organen i buken. Finns det några slutsatser att dra av det?

 

Alltså det är inte bara skillnad på kalorier och kalorier, och på kolhydrater och kolhydrater, det är också skillnad på socker och socker i hur det verkar i kroppen. T.ex. stärkelsemolekylen består av två glykosmolekyler, men ingen fruktos. Den är alltså inte bara svårare att spjälka än socker, spjälkningen resulterar dessutom i bara glukos, utan fruktos. Vad resulterar vitt mjöl i?

 

Det påstås att de feta sumobrottarna inte har mer abdominalt fett än en normalviktig utan att allt är samlat under huden. Stämmer det? Vad äter sumobrottare?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sumobrottare äter oftast chankonabe, en gryta med högt o varierat proteininnehåll (ägg, fisk, kött, kyckling o tofu), men jag tror att de lägger på vikt med riset de äter till i väldiga mängder. Var på sumomatch i Tokyo i maj i år och de är otroligt smidiga trots den stora kroppshyddan. De flesta sumobrottare har förutom en ganska stor mage; breda höfter och tjocka armar och tjurnacke så teorin om underhudsfett stämmer nog med hjälp av risets stärkelse.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Glykosen är den som bygger upp underhudsfettet, fruktosen bygger upp det abdominala fettet mellan organen i buken. Finns det några slutsatser att dra av det?

 

Jag förhåller mig mycket skeptisk till den typen av teorier. Det är i och för sig populärt att skylla alla typer av metabola problem på fruktosen just nu, men den typen av enkelspåriga förklaringsmodeller håller sällan i längden. Den mest underbyggda teorin om bukfetma som jag sett är kopplingen till stress (en sammanfattning på svenska finns på http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0415/pdf/1371_1375.pdf). Men inte ens den teorin kan helt och hållet förklara bukfetman. I och för sig kan man hävda att stress, bukfetma och metabola syndromet driver på sötsuget vilket gör att man äter mer fruktos, men då är fruktosen bara en följd av bukfetman. Så även om det skulle finnas en stark korrelation mellan fruktos och bukfetma så går kanske kausaliteten snarare åt andra hållet...

 

 

Det påstås att de feta sumobrottarna inte har mer abdominalt fett än en normalviktig utan att allt är samlat under huden. Stämmer det? Vad äter sumobrottare?

 

Sumobrottare beskrivs som enormt muskulösa, med mycket underhudsfett  men minimalt med bukfetma. Med tanke på deras höga BMI är de oförskämt friska, har relativt hög insulinkänslighet och brukar tas som ett levande exempel på att det metabola syndromet inte är kopplat till generell fetma utan snarare till bukfetma. Baksidan av myntet är att de snabbt drabbas av bukfetma och metabola syndromet när de avslutar sin karriär. Att sumobrottarna skulle ha lite bukfetma tror jag inte har att göra med vad de äter. Jag tror snarare det huvudsakligen handlar om den enorma träningsmängden (gärna på fastande mage) som hela tiden dränerar fettdepåerna i buken, det enda fett som har chans att stanna kvar är det lite mer envisa underhudsfettet. 

 

Även om detta låter jätteintressant måste man ställa sig lite skeptisk till alla uppgifter om sumobrottarna som man hittar på nätet. Det gäller både vad de äter, hur de tränar och hur de lever. Det blir inte bättre av att sumo är omgärdad med många myter och hemligheter. Jag har läst vissa rapporter som hävdar att sumobrottare är kärnfriska och helt utan bukfetma, andra menar att de har enormt med bukfett med många medicinska problem men överlever genom att de tränar så mycket.

 

Hur som helst så är sumobrottarna mycket intressanta det finns bara några få vetenskapliga studier om dem, förutom den klassiska från 1976 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/973605). Jag mottar gärna tips om någon sett något bättre.

 

  /Olle

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men gukosmolekylen och fruktosmolekylen är ju olika. Strukturerna är en hexagonal och en pentagonal. Det måste väl också betyda att fettet som byggs av respektive är olika? Det måste väl ändå någon biokemist ha undersökt? Vi vet ju att dessa fetter beter sig olika, har olika färg, är olika lätt att bli av med bl.a. Skulle inte detta bero på att de består av olika molekyler?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men gukosmolekylen och fruktosmolekylen är ju olika. Strukturerna är en hexagonal och en pentagonal. Det måste väl också betyda att fettet som byggs av respektive är olika? Det måste väl ändå någon biokemist ha undersökt? Vi vet ju att dessa fetter beter sig olika, har olika färg, är olika lätt att bli av med bl.a. Skulle inte detta bero på att de består av olika molekyler?

 

Skillnaden ligger på anatomisk och cellulär nivå; bukfettet har högre genomblödning och en helt annan fördelning av adrenergiska receptorer. När det gäller de novo lipogenesen (DNL) är den försumbar i människokroppen; de få gram fett som bildas från glukos eller fruktos är av marginellt inttresse. Skillnaden mellan glukos och fruktos ligger inte i DNL.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om det fett som bildas från glukos eller fruktos är försumbar i människokroppen, varför fungerar då LCHF för viktnedgång?

Problemet med kolhydrater, framför allt snabba är ju inte att dom omvandlas till fett. Det är att dom snabbt lagrar in energi i kroppen (alla tre sorterna) så att du snabbt blir hungrig igen, och då äter du mer.

LCHF gör att du inte blir hungrig lika fort och då äter du mindre. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om det fett som bildas från glukos eller fruktos är försumbar i människokroppen, varför fungerar då LCHF för viktnedgång?

 

Observera att du kan gå ned i vikt på bantningsdrycker trots att de innehåller stora mängder fruktos och glukos. Alla dieter som gör att du äter mindre än vad du förbrukar leder till viktminskning. Vissa dieter skapar högre mättnad med mindre mat, andra bygger på att minska det hedonistiska ätandet (matbelöningen) och ytterligare några bygger på ren viljestyrka (t.ex. VLCD, och 5:2 dieten). Vårt ätande styrs av en mängd mekanismer både fysiologiska och psykologiska, de riktigt bra dieterna använder en kombination av alla delar men fungerar bäst när du anpassar dem till dina personliga förutsättningar.

 

  /Olle

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Detta ämne är nu arkiverat och det går inte längre svara i det.

×
×
  • Skapa nytt...