Anna-Lena

Sista gången gillt, eller...?

Recommended Posts

Kul läsning!

 

Angående motionen så känner jag igen mig. Till en början motionerade jag inte alls men sen blev det mer och längre promenader. En bra ljudbok, gps-loggger och ett par bra skor har verkligen "fått igång" mig. Mycket "rofyllt" att bara knalla runt och lyssna på en bra bok (tex matrevolutionen där Andreas själv läser...). JAg tror du har en sund inställning där du inte låter motionerandet stressa dig. Motionen måste vara något du vill och inte något du borde...

 

Lycka till i fortsättningen

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack Tommy!

 

När mitt LCHF-intresse fördjupades, så tittade jag runt på You Tube klipp, bl.a. det, när Andreas intervjuar dig. Fantastisk resa du har gjort, jag gillar speciellt, när du säger något i stil med; 'Är Tommy hungrig, så äter Tommy'. Det får stå för mig också.

 

Andreas bok, 'Matrevolutionen' har jag lyssnat på nyligen, väldigt bra. Enda nackdelen med den var, att jag brukar ha min ljudböcker, för att varva ner och somna till. Den natten blev jag vaken, då jag inte kunde sluta att lyssna.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vikten stod still, de senaste veckorna, eller rättare sagt, jag gick upp några hekto. Känns väl sisådär, förstås, när jag har mellan ca 25-30 kg kvar.

 

Vad det beror på? Jag vet inte riktigt, jag är ganska strikt, gör inga undantag. Det, ytterst lilla socker, som slinker ner, är majonäs (omöjligt att hitta någon sockerfri), ansjovis och tacokrydda (ja, jag vet att man kan göra själv). Jag bakar gärna något ibland, matbröd eller kaka, men är stenhård med att inte använda någon form av sockerersättning. Jag tuggar tuggummi, när jag jobbar på nätterna, jag kör vanlig tandkräm. Mjölkdrickande är tyvärr, en annan svaghet jag har, fast det har blivit mindre mängd, nu med LCHF, och ja, mejeriprodukter är gott.

 

Jag börjar med att säga att jag är strikt, så formligen ramlar mina synder ut. Mörk choklad slinker också ner, 85-90%, fast utan att vara 'duktig', så minskar mitt chokladbehov. Ja, och så nötter och bär också, en del. Flytande smörblandningar ska jag sluta köpa hem. Praktiska, men jag har nog inte förstått hur onyttiga de är, onödigt.

 

Annars fortsätter jag nog ett tag, med ovanstående synder, tror jag. Det ska ändå vara ett sätt att äta permanent, och jag mår, som många andra väldigt bra av den här typen av kost.

 

Nej, dels är det mycket omkring mig just nu, matrutinerna faller isär lite, men jag har inte ramlat ner i gluten- och sockerträsket, och det är jag glad för. Sen har jag den mindre smickrande meriten jojo-bantning, och jag kan i alla fall försöka dra psykologisk nytta, av att överleva och gå igenom platåer.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

LCHF-livet rullar på. Nu har viktplatån släppt, och jag har idag, gått ner 10,2 kilo.

 

Viktnedgången är viktig, trots allt har jag ca 35 kilo att gå ner (nu mer 25), men att ha harmoni på vägen dit, är minst lika väsentlig. Övriga vinster är flow i matlagningen, det är enkelt att både handla och laga, nu kan jag vara mer självständig och fantasifull, inte så receptbunden.

 

Förutom PCO, har jag nog alla kvalifikationer, för att vara en tjockis; jag äter fort, mycket, har ett monstruöst sockersug, jobbar heltid natt kombinerat med en aktiv fritid. Sömn- och matvanor kan bli väldigt oregelbundna.

 

När jag kört traditionella bantningar, har jag till att börja med varit duktig, ätit var tredje timma, ett par lagade måltider, vräkt i mig morötter och frukt, kört på med gymmande tills senor i foten rupturerade (gick av). Det har ju alltid ändat med ett totalt magplask. Alla de kilo jag förlorat, har jag återfått med vindens hastighet - och lite till. I oktober -12, vägde jag +17, jämfört med min första Viktväktarstart -97. Summa sumarium har jag alltså gått upp med viktväktarna:-(. Jag har varit så less, och känt mig så misslyckad, att jag tänkt; det får vara slut med alla bantningsförsök.

 

I oktober, nära 3-siffrigt (och då menar jag decimalnära), till 1,64, med värk i flera leder, en mängd för små kläder i garderoben. Humöret var inte direkt på topp. Uppgiven var jag; 50+, med jojo-bantningsmeriter. Hur bra är viktminskningsstatistiken då?

 

Jag gick förbi en LCHF-bilaga, och tänkte att det kunde inte bli värre. Jag hade planer på att provlaga maträtter, men det tog nog bara någon dag, innan jag klippte bort en hel del kolhydrater. Förhoppningarna var inte jättestora. Lite rädd var jag i början, fettskrämd, skulle kärlen proppa igen? Dyrt skulle det säkert bli. Jag var ju tidigare LCHF-skeptiker. Men jag var ändå fast besluten att testa. All in.

 

Nu har det gått några månader, och det finns klara vinster, förutom vikten. Mage; jag upplevde inte att jag hade någon problemmage, men vid närmare eftertanke var jag nog rätt gasig. Nu känns det som magen sköter sig perfekt.

 

Värk i kropp; jag är inte totalt smärtfri, men känner mig betydligt bättre. Förut hade jag svårt, när jag steg upp ifrån sängen, tvärstel, jättejobbigt att böja mig ner på golvet, att plocka upp saker. Jag startade ofta upp dagen med en Ipren till morgonkaffet, nu är det ytterst sällan, jag tar en värktablett, överhuvudtaget.

 

Huvudvärk, som sedan tonåren, varit en del av min personlighet, är numera väldigt sällsynt.

 

Uthållighet; jag klarar mig väldigt länge på den mat jag äter.

 

Psykisk och fysisk harmoni. Jag kan fortsätta att leva mitt oregelbundna liv, jag behöver inte vara 'duktig' och äta sex eller sju gånger om dagen, jag klarar mig på några få måltider om dagen.

 

Jag har inte stenkoll på min hushållsekonomi, men jag tror faktiskt matkostnaderna snarare har minskat, då jag inte behöver handla något sött, på varenda försäljningsställe, jag går förbi. Jag har numera ganska mycket koll på vad jag ska handla, och slänger sällan mat.

 

Sötsug, visst kan jag ibland känna ett lättare psykologiskt sug, men det är förvånande lätt. Jag var så sockerberoende att jag behövde inte ens göra tidningarnas test, för att veta om det. Jag har alltid varit väldigt svag för semlor, bland väldigt mycket annat. För ca 20 år sedan då jag var mammaledig med min minsta, så köpte jag en semmeltårta, 'bra till familjen', tänkte jag. Det var bara det, att ingen i familjen var så förtjust i semlor, så hela tårtan gick ner i min mage innan dagen var slut. Nuförtiden tittar jag på semlorna, och konstaterar att det där kan jag inte äta, faktiskt inte med någon större sorg. Eventuellt så kommer jag baka någon variant, utan någon som helst sötning.

 

Ja, det här var en hel del reflektioner, över hur jag mår - väldigt bra, alltså.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Härligt! Bra, grattis! Det är ju bara att fortsätta. Ha inte bråttom, det har väl tagit typ 40 år att skapa alla problem? Då kan man inte fixa allt på några månader. Kör lugnt och fint och må bra så skall du se att du nått jättestora framsteg redan efter två år.

 

Och du, gör majjonäsen själv. Då slipper du konstigheter och socker, det är billigt och så enkelt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kul att läsa din din resa..och känna igen sig... Men nu vet jeg att det funkar... Körde från november 2011, till maj 2012 en "ostrikt" LCHF, och tappade 12-13 kg...Var då ganska duktig att motsjonera också. Sen ställde dom yttre grejerna till det ordentligt, och psyket pajade ihop = jag skiter i allt. Tilbaka til "snabbmat"....mackor mackor mackor osv... Och så wienerbrød m kall mjölk som trøst....sittande i min "Sress Less".. Från maj 2012 til nov 2012 blev det nytt rekord på vikten. Dom 13 kg + några till. Och så började jag få agina.. Trodde bara det var dålig form, men fick ta coronar angiografi... Och det gjorde inte psyket bättre. Fick sätta dit 5 stentar. Då tänker man til l!!!!! Så jag tänkte, nä, nu blir det strikt LCHF.. Ha ha..du må tro min kardiolog tycker det är kul.. Bor i Norge, och här är LCHF "jorden är plattaktig". Har inta vågat säga åt honom at jag startar dagen med en kaffe m 1stor msk smör, och ditto cocosfett... Dom körde mig också på statiner, nåt jag inte tålde..fick massa muskelbesvär.. Så nu "hotar dom med döden", om jag inte äter dom än då. För mitt koleterol måste ner.Men jag håller på att läsa Uffe Ravnskov s bok, " Fett och koleterol är hälsosamt", så jag trottsar honom. Så nu är det LCHF + träning som gäller. Ha en trevlig kryssning, och "SUMBA" på ;)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad värdefullt det känns att läsa din historia! All lycka på vägen och grattis till alla framgångar!

 

Tack för de fina orden! De värmer ordentligt. Jag önskar dig detsamma!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Härligt! Bra, grattis! Det är ju bara att fortsätta. Ha inte bråttom, det har väl tagit typ 40 år att skapa alla problem? Då kan man inte fixa allt på några månader. Kör lugnt och fint och må bra så skall du se att du nått jättestora framsteg redan efter två år.

 

Och du, gör majjonäsen själv. Då slipper du konstigheter och socker, det är billigt och så enkelt.

 Ha, ha :D ! Tack för komplimangen! Det är väl snarare, typ 50 år, men man kanske kan räkna att jag var oskyldig de ca 12 första åren ;) . Nej, allvarligt talat känner jag mig ganska lugn, angående takten. En av de positiva sidorna av jojobantning, man har gammal erfarenhet att luta sig mot, man vet att det kommer platåer. De är trista, men ska lidas igenom.

 

Jag ska nog prova att göra majonäs någon gång. Har du ett bra recept? Hur länge håller den sig i kylen?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kul att läsa din din resa..och känna igen sig... Men nu vet jeg att det funkar... Körde från november 2011, till maj 2012 en "ostrikt" LCHF, och tappade 12-13 kg...Var då ganska duktig att motsjonera också. Sen ställde dom yttre grejerna till det ordentligt, och psyket pajade ihop = jag skiter i allt. Tilbaka til "snabbmat"....mackor mackor mackor osv... Och så wienerbrød m kall mjölk som trøst....sittande i min "Sress Less".. Från maj 2012 til nov 2012 blev det nytt rekord på vikten. Dom 13 kg + några till. Och så började jag få agina.. Trodde bara det var dålig form, men fick ta coronar angiografi... Och det gjorde inte psyket bättre. Fick sätta dit 5 stentar. Då tänker man til l!!!!! Så jag tänkte, nä, nu blir det strikt LCHF.. Ha ha..du må tro min kardiolog tycker det är kul.. Bor i Norge, och här är LCHF "jorden är plattaktig". Har inta vågat säga åt honom at jag startar dagen med en kaffe m 1stor msk smör, och ditto cocosfett... Dom körde mig också på statiner, nåt jag inte tålde..fick massa muskelbesvär.. Så nu "hotar dom med döden", om jag inte äter dom än då. För mitt koleterol måste ner.Men jag håller på att läsa Uffe Ravnskov s bok, " Fett och koleterol är hälsosamt", så jag trottsar honom. Så nu är det LCHF + träning som gäller. Ha en trevlig kryssning, och "SUMBA" på ;)

 

 

Vilken resa du gör! Starkt av dig. Jag tycker fortfarande det känns som LCHF - jorden är platt, här också, vad gäller den medicinska yrkeskåren. Statiner känns som det har blivit lika vanligt, som mjölk till kaffet här. Jag har valt att nobba jobbets hälsokoll, vill undvika att mäta kolestorolet. Blir jag dålig, blir det förstås annat.

 

Jag är glad för Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt, som vågar trotsa etablissemanget, och förstås alla andra duktiga föregångsfigurer. Jag läser just nu Skaldemans bok, intressant, och jag vill gärna läsa Uffe Ravnskovs bok också.

 

Lycka till med ditt kämpande!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sitter just nu och väntar på att min köttfärssås ska bli klar. Det blev lite hopkok av, vad som fanns i kylen; rester av oliver och soltorkade tomater, rödlök, philadelfia, tomatpuré, sambal oelek, rysk youghurt, grädde, salt och peppar. De soltorkade tomaterna och oliverna är ifrån goodiebagen, ifrån LCHF-kryssningen. Till detta blir det kokt broccoli och en sallad. Säsen får koka ihop, medans den vuxne sonen kokar sin pasta.

 

Jag är ingen matpolis, men servar inte med kolhydratsmatlagning. Sonen pluggar just nu utan CSN, pga en tidigare utbildning, som ej fullföljdes, men nu kommer snart pengarna igång. Men än så länge så köper jag pasta, bröd, eller annat han vill ha. Han ser tack och lov inte ut som sin mor, och tränar periodvis ganska hårt. Han får ta eget beslut, om hur han vill äta. Min dotter däremot, som har två små barn, är däremot inne och nosar på LCHF, även om hon tycker jag är lite knasig ibland. Som t ex, när jag slank in i stress, köpte en ren hamburgare och en kopp kaffe, på McDonalds. Sonen tycker i grunden, att maten är väldigt god, och han är lång och omättlig, så han blir ofta nöjd. Det är bara ibland, som han kokar någon kolhydratskälla, till den mat jag lagar.

 

Det här med LCHF löper annars på, och jag forsätter att minska i vikt. Förvisso gick jag förra veckan upp 8 hg, men jag återvann, eller återförlorade 5 av dessa. Jag tar det med ro, och undrar inte så mycket över varför. Min jojobantarerfarenhet säger mig att så här är det bara ibland.

 

Kryssningen var väldigt trevlig, och inspirerande. Kul att se de "stora" (inte kroppsmässigt), inom LCHF. Jag pratade lite med professor Göran, och hans fru, han som skriver krönikor hos Annika Dahlqvist. Ett väldigt trevligt och klokt par. Överhuvudtaget verkade folk så trevliga och anspråkslösa. Jag kom också i samspråk, med många sympatiska vanliga kämpar. Mycket givande, gav absolut mersmak.

 

Sådärja, nu har sonen och jag ätit maten, den var till belåtenhet, och jag blev själv nöjd.

 

Jag såg, och hejade på Annika Dahlqvist, hon verkar vara så vänlig och vanlig. Jag har tänkt mycket på henne, hur stark hon måste vara, och vilken väg hon ändå har banat.Tack och lov, att hon orkat kämpa vidare, för oss andra, och att Andreas har hakat på. Vi skulle behöva en Andreas, och en Annika på varje vårdcentral, i hela landet.

 

Jag har tänkt mycket tillbaka, till min egen inställning till LCHF. Som jag skrev förut, och som många andra här, har jag också varit skeptisk. Fast, jag undrar lite, har jag egentligen varit så skeptisk. Dels har jag ju brottats med sötsug och övervikt, i mer eller mindre hela mitt liv, troligen har PCO'n gjort sitt till. Den riktiga fetman satte väl igång vid ca 33-35-års åldern. Faktiskt inte i och med graviditeterna, utan snarare, att jag skulle "bota" min PCO, med p-piller. Jag gjorde då slag i saken, och slutade röka. Det ångrar jag förstås inte, dock kom kilona som ett brev på posten, och värre skulle det bli, ju mera viktklubb- och viktväktsförsök jag gjorde. Jag brukar säga att viktväktarna har gett mig +17 kg. Förvisso succéartad viktminskning, följd av mindre succéartad viktökning.

 

Den senaste gången, innan LCHF, som jag gjorde ett seriöst försök, var 07. Jag var med i Aftonbladets viktklubb, Rössners skapelse. Det var ju relativt nytt, med blogg och diskussionsforum, och det är ju något jag gillar. Det gick ju ganska bra, rätt länge, jag började då också motionera.Det var i och för sig trevligt, men väldigt stressigt. Dock höll den "sunda" livsstilen i sig ganska länge, säkert ett par år, men sen sprack det med dunder och brak. Jag tappade "kontrollen" helt och hållet. Idag motionerar jag ingen organiserat, men känner ingen större stress över detta.

 

Jag kände ändå, jag hade nog börjat få en LCHF-nerv, som jag var omedveten om, att jag ville ha Bregott och riktigt smör, att jag skulle undvika det söta, inte bara det uppenbara söta, utan även youghurt, proviva och liknande. Sportbarer och lightprodukter var jag skeptisk till. Vad är skillnaden egentligen på en tre gånger så dyr sportbar emot en kexchoklad??? Fast jag löpte liksom inte linan ut, jag köpte ändå ofta "lätta" ostar, lättmjölk. Jag nobbade det mjuka, ljusa brödet, men åt grovt och hårt bröd. Väldigt mycket frukt och grönt blev det. En av tusen frossarvanor jag har haft, är att stiga upp på nätterna att äta. Jag kom ihåg, att jag då gick och åt frukt, när jag skulle vara "duktig". Nattätandet fortsatte jag med, i början av LCHF, det blev ofta nötter och choklad, fast jag gick ändå ner. Sen har nattätandet försvunnit mer och mer, på ett naturligt sätt. Jag sover helt enkelt mer sammanhängande. Själv tror jag att det här har berott på ett starkt insulinpåslag, som fått ner sockret i botten. Jag har aldrig kollat upp insulinnivåerna, men jag känner mig ändå ganska övertygad.

 

Jag läste inte så noga LCHF eller GI, men jag hackade inte ner på dem som gjorde det. Jag trodde helt enkelt inte jag var skapt för det. Jag var ändå intresserad av att kanske lyssna på Annika D., när hon hade föredrag i min hemort, men det blev inte av. Jag hade nog, intill jag började fördomen om att maten skulle vara dyr. Så är det inte, skulle jag vilja säga. Det kostar att köpa en oändlig mängd fast food, chokladbitar, chips, glass, kakor, bröd, drycker m.m., och därtill åt jag ju faktiskt vanlig mat också. Jag hävdar nog att matkassarna har blivit lättare och billigare med LCHF.

 

En aktivitet, som jag i princip alltid gör, är att ta trapporna, istället för hissen till min arbetsplats. Det är 6 våningar upp. Det oavsett, om jag viktväktat, sockerfrossat, viktklubbat eller LCHF'at. Trots att jag inte organiserat gymmar, så kan jag konstatera att det blir faktiskt lättare och lättare. Jag kan också konstatera att det inte påverkade vikten ett dugg, när jag sockerfrossade och vägde nästan 3-siffrigt.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack, det värmer! Lycka till dig också :)

Kul att läsa! Lycka till  :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Anna-Lena....blev det någon Zumba på båten eller ??

Till och med jag tog mig dit efter att ha lämnat samma dansgolv fyra timmar tidigare...

Knappast troligt däremot att om någon som sett mig då skulle gissa på att det var Zumba jag höll på med. (om dom inte hörde musiken förstås)

 

Kämpa vidare tänkte jag säga men jag tycker att lchf är en njutning så jag säger njut vidare istället.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Anna-Lena....blev det någon Zumba på båten eller ??

Till och med jag tog mig dit efter att ha lämnat samma dansgolv fyra timmar tidigare...

Knappast troligt däremot att om någon som sett mig då skulle gissa på att det var Zumba jag höll på med. (om dom inte hörde musiken förstås)

 

Kämpa vidare tänkte jag säga men jag tycker att lchf är en njutning så jag säger njut vidare istället.

Ja, ja men :P , det blev Zumba, eller vad man nu ska kalla de kylskårsliknande rörelser jag utförde, för :) . Även jag, var sen på dansgolvet. Jag som ville smita ifrån början, blev lite besviken då min kompis höll på att backa till förmån för frukosten. Sen var ju förvirringen total, och besvikelsen, då jag trodde att vi skulle gå miste om det hela p ga förvirringen svensk/finsk tid. Men det blev ändå s k Zumba till slut, och kanske triggar det mig, till mer organiserad form av rörelse.

 

Jo, jag njuter faktiskt också till fulla drag, av LCHF. Njut vidare, du med!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Härligt att läsa om din resa. Du skriver på ett trevligt sätt, som en saga :).

Man (eller jag iallafall) att man vill köpa mindre och mindre färdiglagat (som majo och tacokryddor) och göra mer och mer själv. Även fast det är jobbigt och tar tid. Hemmagjord majonnäs är sååå mycket godare.


PS Dansade oxå zumba, om mitt trevande kunde kallas dansa haha. DS

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Anna-Lena! Kul att läsa dina inlägg! Såg att du sökte majonnäsrecept någonstans ovan. Den här är supersnabb och garanterat sockerfri. Du behöver stavmixer och en rätt smal bunke.

 

2 dl rapsolja

1,5 tsk vinäger eller efter smak

1 tsk salt

några tag med svartpepparkvarnen

1 tsk osötad dijon

1 helt ägg

 

Ner med allt i bunken. Inget behöver ha samma temperatur eller sånt jox. Ner med stavmixern längst ner och slå på, rör stavmixern upp och ner 3 sekunder. Klart! Den håller sig minst en vecka. För aioli - ta i en vitlöksklyfta och gärna lite cayennepeppar.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Härligt att läsa om din resa. Du skriver på ett trevligt sätt, som en saga :).

 

Man (eller jag iallafall) att man vill köpa mindre och mindre färdiglagat (som majo och tacokryddor) och göra mer och mer själv. Även fast det är jobbigt och tar tid. Hemmagjord majonnäs är sååå mycket godare.

 

 

PS Dansade oxå zumba, om mitt trevande kunde kallas dansa haha. DS

 

Tack, för dina snälla ord!

 

Jo, jag ska nog ta mig i kragen, och göra majonäs och tacokrydda. Jag ser precis att jag fått ett majjorecept här. Man blir, som du säger, mer och mer kräsen. Sen vill man ju hålla undan så mycket socker det bara går. Det är ju svårt med vissa varor. Jag tycker jag alltid har läst innehållsförteckningar, men det där oväntade sockret som finns i t. ex. vissa kycklingfiléer och skinka. Jag talar då inte om marinerade varor. Jag misstänker att det är i något slags konserverande syfte.

 

Ja, jag förstår inte att det ska vara så svårt att röra på höfterna, så där vackert som Monique gjorde. Men det var kul, och skulle man ge det några gånger, skulle man kanske få till det.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Inget behöver ha samma temperatur eller sånt jox. Ner med stavmixern längst ner och slå på, rör stavmixern upp och ner 3 sekunder.

 

Tack!

 

Du har precis förstått, hur jag vill att matlagning ska vara. Det här måste jag testa :) !

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

oväntade sockret som finns i t. ex. vissa kycklingfiléer och skinka. Jag talar då inte om marinerade varor. Jag misstänker att det är i något slags konserverande syfte.

Tror det är mer för att socker är billigt och beroendeframkallande. Man vill ha mer av varan.

 

Edit: Och godare oxå för de som inte kör LCHF. Man blir mer och mer avtrubbad  av det söta och vill ha mer och mer för samma effekt.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Spännande att följa din resa, Anna-Lena! 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du har berättartalang helt klart :)
Ser fram emot att följa dig fortsatta resa, men kanske ännu mer hur du kommer att berätta om den ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du har berättartalang helt klart :)

Ser fram emot att följa dig fortsatta resa, men kanske ännu mer hur du kommer att berätta om den ;)

 

Åh, tackar :) !

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var väldigt länge sedan jag skrev här. Dock fortsätter jag att följa forumet med stort intresse, så jag finns här.

 

Och jag pinnar på med LCHF, har gått ner ca 15 kg, och faktiskt inte gjort ett enda avsteg (ifrån de principer jag satt upp). Jag tycker fortsatt det går bra. I vardagen äter jag någon äggfrukost och lagar ett mål mat; ofta något gräddigt, smörigt, kött, fågel eller fisk, med grönsaker. Sen fyller jag på med osaltade nötter, bullet coffe och bär. Det var länge sedan jag följde något recept, ofta blir det till att öppna kylskåpet, och se vad jag har, och laga något utefter det. När jag tittar på recept, tar jag dessa mest som inspiration och riktmärke, jag följer dem inte till punkt och pricka.

 

Det här med att räkna, det har aldrig funkat för mig i längden, varken kalorier eller kolhydrater. Det var någon som beskrev så klockrent i ett inlägg, här i bloggen; det här med att äta, det ska man liksom bara göra naturligt, det ska inte vara omgärdat av en massa konstiga måsten.

 

Så länge vågen går i rätt riktning, så fortsätter jag med bär och nötter. Någon enstaka gång kan jag mandel- kokosmjöls baka, men det tillhör inte min basmat. Däremot använder jag inte Stevia eller liknande. Jag törs inte, jag är så fruktansvärt sockerberoende, så jag kan säkert trigga igång något i så fall. Jag har fallit en gång för att köpa en Celsius, saknaden efter fruktiga drycker kan faktiskt vara svårare än kaksuget. Men Celsius-drickan smakade inte gott. De första klunkarna var okay, men sen slängde jag halva drickan.

 

Det jag däremot är lite för svag och liberal med är mjölkdrickandet. Det ska jag försöka minska ner på rejält. Jag behöver ju inte köpa mjölk varje gång jag handlar. Står den där, kan jag inte låta bli att dricka den, och jag känner att det liksom triggar både till mer mjölkdrickande och småätande.

 

15 kg är ju ingen jättesnabb och stor nedgång, men jag är väldigt nöjd. Jag är väldigt angelägen om att det ska hålla för evigt den här gången. Hoppas, hoppas, hoppas, jag får inte gå upp igen. Paralellt så mår jag ju väldigt bra av den här kosten. Det känns absolut som ett sätt jag kan äta så här resten av livet. Man kan ju variera sig i det oändliga. Tommy Runesson skrev i sin blogg, att 'Svensson' har inte heller så stor variation i sin lunchlåda; köttbullar och makaroner, korv och makaroner, köttfärssås och spagetti, etc.

 

Att känna att jag inte går och är hungrig är A och O. Jag behöver inte sätta några mängdgränser för mig själv inom LCHF-maten. Det gör att jag är avslappnad och känner att maten ger energi, istället för paltkoma.

 

Som jag skrivit förut är jag nattarbetare, arbetar 10-timmars pass, och på fritiden är jag väldigt aktiv. Jag har alltid varit oregelbunden med maten, och är det fortfarande. Men det känns som om jag inte behöver stressa upp mig för det, det funkar. Jag har ändå vissa ätrutiner. Jag brukar alltid laga en frukost och en måltid. På natten, när jag jobbar, så dricker jag Magic Bullet kaffet och äter grädde och bär, uppdelat på två raster. När jag sedan kommer hem, så äter jag någon äggrörefrukost. För det mesta, så köper jag ingen 'färdkost' nu för tiden, till tågresan hem. Det är en känslig tid, sugmässigt. Någon gång, om suget är alltför stort kan jag köpa mig ett paket Baby Bell ostar. Det ersätter i dag konditoribullar och pressbyråchoklad. Det är förresten det som gör att LCHF är faktiskt ekonomisk vinning för mig. Junk food är inte billigt. Det läter som jag gör inget annat än och äter, när jag jobbar, men jag har pendlartid också. Jag är hemifrån mellan 19:30-08:00 (8:30 helgerna). Jag har även ett ganska fysiskt jobb, även nattetid, så jag kan bli bra så hungrig.

 

Omgivningen är annars ganska förstående. Jag jobbar ju på en thoraxintensivvårdsavdelning, en och annan har väl lite lamt ifrågasatt mitt ätande, men dels är jag bestämd, och dels så ser de resultat och att jag mår bra. Väldigt många är vänligt nyfikna, undrar vad jag äter, och tycker jag är duktig. Jag känner mig inte duktig direkt. Dels var jag i ett läge, där jag var så illa tvungen att göra något, dels så äter jag gott, är mätt, och sockersuget är knappt befintligt. Jag var ju inte först på jobbet med LCHF, vi är en stor arbetsplats. Man hör fler och fler skippa kolisarna, dock gör många undantag på helger eller till festliga tillfällen. Men ett par till äter som jag, ungefär. Folk får gör hur de vill, men för egen del, så kommer jag inte köra undantagslinjen, för risken att jag faller är för stor.

 

Det som är framför mig nu är en Ungernresa, med den orkester jag spelar med. Det ska ju, såklart, bli jättekul. Jag är lite orolig för ätandet. Någon föreslog att jag skulle släppa det och återgå när jag kommer hem, men jag törs inte. Jag har ingen karaktär. Dock får kanske vissa saker passera; mjöl i såser, rotfrukter, etc., men jag tänker inte äta bakverk, pommes frites eller liknande. Annars har jag för mig att Ungern kan passa LCHF-ätande. Det är väl inte direkt några pasta eller risröror. Jag har fått översatt, av en dotters jobbarkompis, hur jag äter, och jag skriver nog ut Doc's ungerska översättning. Men vi ska ha någon typ av helpension, och jag vill inte vara alltför otacksam eller besvärlig. Det kan jag annars vara här hemma, när jag är ute och äter. Jag kanske tar med mig kokosfett, för att hålla mättnad. Har ni tips, så mottages de tacksamt.

 

Ni får ha det så bra, mina bundsförvanter där ute :) !

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu är jag i en riktig platå. Jag vet inte om jag föll ur ketosen efter Ungern. Jag vet i och för sig inte om jag har varit i ketos, eftersom jag aldrig mätt. Men jag tror det,eftersom jag gick ner.

 

Något positivt med en jojobantarerfarenhet, är att jag har varit med om det förut - tålamod - bit ihop! Det är ju surt, och lite rädd kan man ju bli. Tänk om jag inte går ner mer än så här; trots allt gammal jojobantare, 53 år och kvinna. Jag har inte för avsikt att ändra kosten. Det är i alla fall så skönt, att inte ha det där godissuget. Och någon liten dj...ul i mig säger, att jag SKA fortsätta att gå ner, det får ta tid, men 20 kg till ska bort.

 

Det är ju inte bara maten som spelar in, när man ska gå ner, även om LCHF är en stor kodnyckel för mig. Beteende, sömn och mattider gör ju sitt till. Det kan ju vara lite knivigt, när jag jobbar 100% natt, mycket blir upp och nervänt.

 

Jag ska bita ihop, och dissekera mina vanor, och se om jag kan göra något, i balans med att jag måste ha flyt i vardagen.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis Anna-Lena, vilken underbar historia. Tänk vad vissa val eller händelser i livet, kan förändra tillvaron :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaa.. det e livsfarligt med böcker man kan få en massa influenser som ställer hela ens tidigare liv på huvudet!  :huh:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis Anna-Lena, vilken underbar historia. Tänk vad vissa val eller händelser i livet, kan förändra tillvaron :)

 

Tack Syster!

 

Ja slumpen är fascinerande ibland, speciellt när det blir lyckosamt. Några månader innan hade en kollega och vän börjat med LCHF. Jag tänkte nog att det säkert var dyrt, och inte skulle passa mig. Det är skönt att fördomarna kommer på skam. Förresten var både kollegan och jag på LCHF-kryssningen, och hon håller på än, har heller inga planer på att gå tillbaka till gammal kosthållning.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jaa.. det e livsfarligt med böcker man kan få en massa influenser som ställer hela ens tidigare liv på huvudet!  :huh:

 

Ha, ha :D ! Ja, livsfarligt, eller i mitt fall kanske livsnödvändigt och livräddande.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Still going strong, fast jag inte är så ofta här och skriver. Men LCHF:andet har jag definitivt inte övergivit. Det är 1 ½ år sedan jag började. 2 jular har passerat, och inte en traditionell pepparkaka, lussebulle, semla eller Alladinbit har passerat min mun. Däremot har jag bakat semlor och lussebullar, i äkta LCHF-style, utan någon som helst sötning, ej heller stevia, dadlar eller honung.

 

Det händer att jag bakar, men det är inte jätteofta, det ger njutning, så jag fortsätter med det, så länge jag inte löper amok.

 

Vad gäller vikten, så har jag gått ner ca 18 kilo, men står väldigt still, jag är stenfast i en platå. Jag vill gå ner minst 10 kg till, men jag bekymrar mig ändå inte så mycket. Att jag paralellt mår bra, och inte faller tillbaka i något jojobantande eller det gamla ätmönstret, är minst lika viktigt. Och bra mår jag.

 

Jag är relativt strikt, fast jag räknar inte, och vill helst inte göra det. Det som jag har varit lite liberal med är nötter, ibland mörk choklad, bär, mjölk och viss bakning. Fast nu har jag slutat med mitt mjölkdrickande, för det kan jag göra hur mycket som helst, och det triggar till mer ätande. Alltså har matkassarna blivit ännu lättare, då jag slutat köpa hem mjölk, som bas. Choklad, nötter och bär försöker jag också ransonera med.

 

Precis som Andreas E. skrev någonstans, så man vara lite liberal till att börja med. I okt.-12 var jag så fet, och sockerstinn, så vilken förändring som helst skulle gett resultat (kanske t o m hallonbåtar ;) ). Men nu har nog min kropp vant sig vid mitt ätande. Det finns nog bovar som stress och sömnrubbningar också. Jag är ju nattarbetare, med bra så rubbad dygnsrytm.

 

Det är egentligen lite festligt, det där med att matkassarna faktiskt inte är så tunga nuförtiden; mjölk, mjöl, sylt, inlagd gurka, saft, pasta, ris och potatis väger en hel del.

 

Jag har inte direkt motionerat något under den här tiden. Det har nog på ett sätt varit klokt, för att få en matstruktur. Dock har jag tecknat ett nytt gymkort, på ett nytt gym, alldeles i närheten där jag bor. Det ska öppna i månadsskiftet maj/juni, så jag har lite tid, att vila mig i form ^_^ . Jag blev nog lite inspirerad efter Jonas Bergströms föreläsning på kryssningen. Gym-mannen på mitt framtida gym var trevlig, och jag gjorde klart för honom, då han entusiastiskt förklarade att de kunde stå till tjänst med kostrådgivning, att jag var väldigt hård på mitt LCHF-ande. Jag fick i alla fall ingen negativ reaktion (naturligtvis inte, när jag står i begrepp att hosta upp en del pengar, till hans gym B) ).

 

Kryssningen förresten, vad trevligt det var. Det enda man skulle önska sig, skulle vara att man fick mer tid, att mingla runt lite mer. Jag och min kompis, träffade några mycket trevliga tjejer. Det var klockrent att ha buffén för oss själva. Bra drag på dansgolvet, och fantastiska föreläsningar.

 

Det var mums i goodiebagen. Tyvärr får jag nog hålla mig ifrån dessa varor framöver, de triggar mig tyvärr för mycket. Kexen okay, om jag bakar dem själv, jobbar lite för dem. "Bara bär och frukt - havtorn", helt underbart gott, burken tog slut ganska omgående. Kanske en dag, då jag har gått ner en del, att jag försiktigt kan börja med frukt, men än är tiden tyvärr inte mogen. Men gott var det, och jag njöt så länge det varade, vilket tyvärr inte var så länge :mellow: .

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.