Noll motivation till både mat och träning

[Gul4545]

Hej

Kort presentation av mig själv. Kvinna 40 år, bor själv, normalviktig och ganska frisk.
Har pysslat med LCHF sen "Skaldemans tid" så är ingen nybörjare inom området.

Men....

Som titeln säger så har jag fastnat i ett mönster som jag verkligen inte kommer ur.

Problem 1: Får inte energi eller livskvalite från den mat jag äter.
Äter LCHF en vecka eller två men sen orkar jag inte äta kött och grönsaker längre. Faller då oftast in i mjölmat och pommes som är de stora lasterna. 100% socker då det är dax för PMS. Kan tillägga att jag är fruktansvärt lat och tycker det är jobbigt att koka ett ägg... ha ha ha...
Är inte jätteförtjust i nått protein, gillar inte grönsaker och får tänka till för att få i mig fett.

Det jag gillar och får i mig utan problem är grädde i mitt kaffe.

 

Problem 2: Kommer aldrig igång med träningen
Har gymkort, provat att springa, yoga mm,,, det går jätte bra 2-3 gånger första veckan sen har jag ett uppehåll i 2-4 veckor. Gillar spinning men trots det så har jag inte lust att åka iväg på de passen.
Har haft flera PT under åren men det har inte hjälp. Tränar under den tiden jag har betalt dem sen slutar jag lika snabbt.
 

Har kommit fram till att jag helt saknar mål med mitt ätande och träningen.

Jag vet så väl att jag MÅR BRA om jag äter rätt och tränar.

Men varför gör jag inte det då???

Är otroligt trött på mig själv och vet faktiskt inte hur jag ska komma framåt.
Jag har kunskapen och möjligheten men varför har jag noll motivationa till att göra det jag mår bra av?

Ursäkta om jag babblar på men kanske någon av er kunniga här på forumet har ett råd eller två till mig.

: D

[kickilotta]

Den bästa träningen är den man gör. - Du kanske bara ska promenera mer?

[kickilotta]

Vad tänker du om lchf - uppfattar du det som en diet? Om man äter enl lchf i en vecka eller två så kommer man inte in i en livsstilsförändring. Många vittnar om hur de 2-3 första veckorna är litet jobbiga - man kan må illa och få andra små irriterande besvär - om man håller ut så börjar man uppleva tydligt välbefinnande och suget efter kolhydrater avtar allt mer.

Skulle du beskriva dig som socker/kolhydratberoende?  

PMS-problem kan minska med lchf och glutenfritt - man kan också dra ner på mejeriprodukter.

Har du annan problematik i ditt liv som gör att du har svårt att fokusera? Om du tänker efter så kan du kanske hitta svaren själv till varför du har så svårt att hitta motivation.

[Guest Tureborgaren]

Bitten Jonssons Sockerbomben 3.0 kanske kan inspirera? Jag fick helt ny motivation efter att ha läst den.

https://www.adlibris.com/se/bok/sockerbomben-30-9789187371561

[MariaF]

Välkommen hit, Gul4545!

Hur ska vi kunna motivera dig? Du vet att du mår bättre när du äter LCHF och när du tränar men det är inte motivation nog i sig självt så vad vi säger spelar nog ingen roll. Jag tror du kan vara ur balans både biokemiskt och själsligt... Nu ska vi se om jag kan förklara hur jag menar.

1 timme sedan, Gul4545 sade:

Problem 1: Får inte energi eller livskvalite från den mat jag äter.

Om du faller in i mjölmaten/pommes fritens värld så nej, då får du ingen energi. Livskvalitet ska inte ens komma från maten så här läser jag mellan raderna, rätta mig om jag har fel, att du inte är helt nöjd med livet och tar till självmedicinering i form av mat (kolhydrater, vispgrädde funkar rätt bra också). Anna Hallén har skrivit mycket om detta. 
Sedan Skaldemans tid har det hänt mycket på receptfronten och kanske kan du komma ifrån känslan av "kött och grönt" om du äter fröknäcke till maten (köp de svindyra så du inte har råd att äta många...).

 

1 timme sedan, Gul4545 sade:

Problem 2: Kommer aldrig igång med träningen

Trots mitt smeknamn "MAF-Maria" här i forumet (MAF är en underbar träningsform jag föll pladask för i fjol) så förstår jag detta så väl! Kanske är det lättare att träna om du inte behöver ge dig iväg? Antingen gå/cykla till jobbet, träna på väg hem efter jobbet eller så för att inte behöva "palta dig iväg". 

Tureborgarens boktips tror jag kan vara bra, det finns liksom en ton av beroende i ditt inlägg.

Det går att komma upp på banan, ett steg i taget, men det gäller att hitta verktygen. Inte helt lätt...  

 

[Gul4545]

Tack Tureborgaren för boktips. 

MariaF, ska läsa på om MAF då jag inte är så insatt i det.  Blir lätt att man tappar sugen då det känns som om man är fast i sitt ekorrhjul.

TACK.

[Gul4545]

1 timme sedan, kickilotta sade:

Har du annan problematik i ditt liv som gör att du har svårt att fokusera? Om du tänker efter så kan du kanske hitta svaren själv till varför du har så svårt att hitta motivation.

Klart det är en hel del i bagaget. Både ätstörningar, allt eller inget personlighet  och utbrändhet. Men trotts detta.... Tyvärr så kan jag fortfarande efter alla dessa år INTE hitta svaret själv på varför denna brist på motivation. 

Har anmält mig till löplopp som jag ej deltagit i. Bytt gym flera gånger. Köpt nya kläder. Träningsappar. Lchf böcker. Med mera men sorry, efter en vecka orkar jag inte hitta energin längre. ?

[kickilotta]

Ta det varsamt - vi vill alla lyckas. Du får prova med små steg, göra små förändringar i den riktning du vill gå. Läs på om hur andra har gjort  - se ovan t ex Sockerbomben. Man kan få tips och vägledning som är till stöd - var inte för sträng mot dig själv när du tycker att du misslyckas. 

[MariaF]

Som kickilotta skriver tror jag också på små förändringar i taget. Det är så lätt att gå all-in och sedan bara tappa lusten efter ett litet tag. Och man misslyckas inte bara för att man faller, se på små barn som lär sig gå. Det viktiga är att inte ge efter för "nu är det kört"-känslan. Varmt lycka till!

[MalinBÅ]

Hej och välkommen. Det jag har funderat mycket på är varför man saboterar för sig själv. Många vittnar om att när allt börjar falla på plats så gör man ett snedsteg och trillar dit. Gjorde det själv igår, fick till en perfekt träning på tom mage. Föll dit på mjölkchoklad, och då pratar vi stor mängd, på kvällen. Vad är det som gör att jag inte anser att jag är värd att lyckas, det är vad jag funderar på. Kan det vara något sådant i botten. Varför ska jag tro att jag kan och får lyckas. Om man har lyckats bränna ut sig så finns nog en perfektionism i botten, har själv det problemet. Är också väldigt allt eller inget. Det är kanske inte motivationen som brister utan självkänslan. Jag anser att motivation och disciplin är något man får, när man jobbar med det, kommer inte av sig självt. Men om man undermedvetet inte låter sig lyckas, så hjälper det inte hur mycket man än kämpar, man sätter krokben på sig själv i alla fall. Vet inte vad detta blev, kanske ganska snurrigt, men jag hoppas det leder till någon form av funderingar hos dig. Jag kan ,jag vill, jag törs brukar jag köra som ramsa i huvudet när jag vill komma tillbaka efter snedsteg. 

[Bitte]

9 timmar sedan, Gul4545 sade:

Klart det är en hel del i bagaget. Både ätstörningar, allt eller inget personlighet  och utbrändhet. Men trotts detta.... Tyvärr så kan jag fortfarande efter alla dessa år INTE hitta svaret själv på varför denna brist på motivation. 

Har anmält mig till löplopp som jag ej deltagit i. Bytt gym flera gånger. Köpt nya kläder. Träningsappar. Lchf böcker. Med mera men sorry, efter en vecka orkar jag inte hitta energin längre. ?

Jag har ingen erfarenhet av ätstörningar, men det där alltelleringet, utbrändhet och depression. För mig kom vändpunkten när jag släppte kravet på att man "måste" träna! Några fler måsten släppte jag också, men just träningen är central. Se till att komma in i kosten först och främst, energin och lusten kommer längre fram. Själv har jag accepterat att jag är periodare när det gäller träning. När jag väl är igång kan det istället bli mycket intensivt. T ex yoga varje dag i en månad som följd av tre månader utan någon som helst träning, därefter entimmes power walks i några veckor, inget träning på två månader osv. 

 

[Effie]

Jaa...jag är ju rätt person att ge goda råd...inte är jag bra på att göra allt perfekt själv...Men det jag har insett genom åren är:

1) Motivation är inget att satsa på. Du klarar inte detta med motivation, för den försvinner (som du har märkt), och om ditt goda liv bygger på den, så är det kört. Du måste ha vardagsvanor att lita till.

2) Träning... Hitta den träning som du tycker är kul, eller åtminstone star ut med; själv dansar jag. Planera in den, och acceptera inte avvikelser. Inte "ska jag ge mig ut och springa/gå till gymmet/ta ett yogapass när jag kommer hem?" utan "väskan är packad, nu går jag; när jag kommer hem ska jag...". En attityd, nödvändig för mig.

3) Maten ska vara vardag. Hitta mat du star ut med. Mjölmat och pommes frites är inte ätbart (nödvändig attityd). Behöver du variation? Hjälper det med fasta? Är avsteg en guldkant, eller fritt fall? Du måste hitta din väg.

4) Och som någon skrev ovan - är du värd att må bra? Är du värd att lyckas? (ja, jag funderar fortfarande på det, efter snart 11 år på lchf)

[Vivisfaxarn]

Många kloka ord! Själv har jag lyckats med maten, det är en vana utan problem. Däremot avskyr jag att träna. Bra att jag har hund så jag måste ut! Tycker, efteråt, att det var skönt att komma ut.

[Katerina]

Det som motiverar mig är att när jag ser på bullar (bröd, pasta, pizza mm mm) så ser jag demens, cancer, oförmågan att sköta mig själv när jag blir gammal, risken att hamna i händerna på välmenande men okunniga sköterskor och läkare. Jag vet ju inte hur pass robust min egen genetiska arv är och vilka genetiska svagheter jag har. Jag vet ju inte NÄR min kropp ger efter under trycket från inflammationen som den välsmakande, beroendeframkallande, näringsfattiga maten skapar. Läkare menar väl men varken tabletter eller operationer fungerar som botemedel när det gäller ämnesomsättningsstörningar. De kommer inte att funka. Det kommer att bli ett experimenterande med mitt liv som insats. Om jag nu är läskunnig och har haft det oerhörda fördelen att snubbla över en väg som leder mig ut ur sjukligheten och det som ofta kallas "åldrandets krämpor" så skriker mitt förstånd: FÖLJ DEN VÄGEN. Det är bara dumt att inte göra det.

[DRAKULLA]

I mitt förflutna var jag en aktiv jojobantare som varvade dieter och motion med överätande och icke motion.

Min motivation handlade då enbart om utseende d.v.s. viktminskning.

Även när jag började med LCHF för ca 14 år sedan så var viktminskningen det som var mitt mål eftersom jag hade ett i övrigt "friskt och evigt liv framför mig".....

När jag närmade mig 50- årsåldern började inställningen till det där eviga livet att ändras då småkrämpor började komma ihop med klimakteriets intrång i mitt liv.

Jämnåriga runtomkring fick känningar av det ena och det andra och jag själv har ju under mina år med LCHF läst mycket om fetma, diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar o.s.v.

Där någonstans blev det väldigt påtagligt för mig att livet inte alls är evigt och att jag måste göra allt jag kan för att ta hand om mig och min kropp. Visst var jag på god väg med LCHF-kosten men jag började också träna mer medvetet för att behålla muskelmassa, balans, styrka och mental hälsa i schack.

Fram tills den motivationen kommer så håller jag med om det som Effie skriver. Vänta inte på motivation, bestäm bara och försök följa det men ta små steg.

[Petra183]

Några praktiska tankar. Energilösheten kan bero på saltbrist. Det är ett vanligt omställningsbesvär. Ta 1/2-1 tsk salt i ett glas vatten och svälj. Upprepa vid behov. Beror energilösheten på saltbrist så märker du snabbt resultat. Välj gärna oraffinerat havssalt eller blanda något som kallas Anna Halléns supersalt och består av olika sorters salt. Googla så hittar du recept. Även seltin som finns i vanliga mataffärer kan fungera i nödfall. 

Du skriver att du tröttnar på kött och grönsaker. Mår du bättre om du äter lite mer liberal LCHF och försöker variera grönsakerna och kanske även äter en del rotfrukter? Gör en sats grönsaksmos på t ex broccoli eller blomkål, fryst går bra om du inte vill ta färskt, som räcker ett par dagar. Jag brukar göra på olivolja och krydda med basilika, salt, pepper och vitlök. Moset kan ätas varmt eller kallt och håller sig i kylen. I en del mataffärer finns t ex blomkålsris eller kålrotsspaghetti om du inte vill göra i ordning grönsakerna själv. Gör en sats ugnsrostade grönsaker i ugn och ät av den ett par dagar. Kör färdig sallad i påse eller köp bladspenat i påse. 

Fungerar det med storkok och "cook once, eat twice", dvs att du gör en större sats mat och äter den under flera dagar för att slippa laga mat så ofta? Du kan t ex steka kycklingfiléer eller hel kyckling, göra en en gratäng eller köttfärspaj eller en köttgryta eller någon form av pulled meat och äta den i flera dagar. Rökt lax kräver i princip ingen tillagning. Du kan göra en större sats soppa och frysa in i portionsförpackningar så det bara är att värma. Både Kostdoktorn och Lesscarbs har lättlagade recept på sina bloggar. 

Är du hjälpt av något kosttillskott som dämpar suget? Jag tänker främst på L-glutamine, som en del sockerberoende använder för att häva attacker av sötsug. LCHF-ingenjören My Westerdahl har skrivit om den på sin blogg bl a. 

[Ekofilosophie]

Min kokbok Matfilosophie kanske kan inspirera? Goda, färglada rätter med låg andel mejeriprodukter. Finns att köpa på Bokus, Adlibris med fler eller direkt via förlaget (se länk nedan i mitt inlägg)

[iAnna]

30 minuter sedan, Ekofilosophie sade:

Min kokbok Matfilosophie kanske kan inspirera? Goda, färglada rätter med låg andel mejeriprodukter. Finns att köpa på Bokus, Adlibris med fler eller direkt via förlaget (se länk nedan i mitt inlägg)

Vackra bilder! 

[Ekofilosophie]

1 minut sedan, iAnna sade:

Vackra bilder! 

tack  god mat också  

[Gul4545]

Tack alla snälla för fantastiska svar. Har läst dem flera gånger och ska läsa dem igen då det var många bra synpunkter och tankar ni gav mig.

Ha en trevlig kväll.