Gå till innehåll

Recommended Posts

Många som äter LCHF berättar att de inte äter mer än en till två gånger per dag och att de inte har några problem med att fasta. Jag har alltid tyckt att det är märkligt att det ska vara så svårt att kunna äta färre mål. Insikten har blivit att jag bland annat är en känsloätare och det som känns skönt är att det har visat sig att vi är fler med det problemet. När mat inte bara är näring och energi så blir maten lätt ett problem.Jag har konstaterat att jag har ett matmissbruk, kanske beroende, men det kan jag inte avgöra själv. Jag äter för att bota stress, trötthet, ångest, nedstämdhet. Jag äter när jag är ledsen, besviken, arg, irriterad, har tråkigt. Om jag är glad, mår bra, har något roligt att göra, något som får mig att gå upp i varv, så kan jag vara utan mat länge. Jag kan äta 5-10 gånger eller fler, om dagen ibland. Trotts att jag inte är hungrig, inte ens sugen, så stoppar jag något i munnen. Får jag inte äta så får jag en ångest som gör fysiskt ont och jag blir som ett djur i bur. Går fram och tillbaka tills jag inte står ut längre och går till kylskåpet. Jag kan äta 10 kokta ägg på raken utan att vara hungrig och trotts det snart vilja ha något mer. Jag känner inte ens smaken av det jag äter, utan bara skyfflar in för att döva den aktuella känslan. Problemet är som väntat störst när jag är hemma. Fördelen nu är att även om jag överäter LCHF mat så håller sig vikten ändå ganska stabil. Faller jag totalt och det blir kolhydratsrik mat går jag upp. Det gör att jag på dessa två åren hållit - 7 kg ganska stabilt. Även om jag skulle vilja få bort ett antal kg till, så tycks det kräva att jag äter mindre (mer normal mängd) mat och det klarar jag inte så som mitt liv ser ut. Nu ska jag säga att detta är något som gå i perioder. Efter en tid så får kroppen och knoppen nog och jag går tillbaka till ett mer normalt ätmönster. Dock blir det minst tre gånger om dagen. Det har varit min räddning genom livet vilket gör att jag som mest vägt 15 kg för mycket, mot 30-50 kg som det lätt kunnat bli om jag tappat kontrollen helt. Hur ser det ut för er andra som känsloäter? Hur tacklar ni ert problem? Är det främst kvinnor som kännsloäter eller är det lika mellan könen?

  • Gilla 2
  • Ledsen 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner igen det. Stressätande huvudsakligen, och inte sjutton hjälper det att stoppa något i munnen (fast det går inte att låta bli).

Det enda jag kommit på är att försöka göra något åt stress och dåliga känslor. Prioritera sig själv så gott det går. Och, mot stress, 1 tsk l-glycin på kvällen (kosttillskott, någon sorts aminosyra som smakar äckligt sött, rekommenderat av Martina Johansson som en del av stresshantering).

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Här är en till...

Jag har ändå lyckats få ner antalet måltider/dag med periodisk fasta under senare år och därigenom fått mycket bättre kontroll över känsloätandet.

Faktum är att det gått så långt så att jag för det mesta inte söker efter lösningen i kylskåpet när något går emot mig.

Inte ens under julen som jag avskyr och som skulle kunna bli en enorm tröst med mat men jag har knappt överätit något alls över de senaste jularna.

Det jag märker tydligt är att när jag någon gång äter något litet(istället för att vänta till middagen eller så) så brukar resten av dagen bli en följetong med småätande och sug.

Så stora rejäla måltider direkt ger mig många timmar med o-sug:)

Idag har jag börjat med småätande av gårdagens rester från kalas så jag varvar dessertostar med sallad, frökex och nötter.

Ska försöka stoppa det snart och borsta tänderna:unsure:...eller nåt..

 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Än så länge går det bra idag. Blev en kopp fettkaffe vid tolv, åt senast strax före tolv i natt. Sedan har jag fått kämpa lite mot viljan att äta. Försökt att ta en stund i taget. Vid tre blev det en sallad med lax och ägg och ordentligt med bra fetter. Mitt mål nu är att klara resten av dagen utan att hamna i kylskåpet. Eventuellt blir det mat lite senare, men hoppas att jag kan stå emot. Mer energi i kroppen behöver jag inte, då jag inte gör något speciellt idag. 

 

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Börja med lite kortare fasta-mål som du håller strikt. Sedan kan du långsamt trappa upp spelet. Det är väl precis som med gym och löpning. Man går inte mot rekord direkt utan börjar med myrsteg.

Själv har jag länge haft det där "automatiska" ätandet som man inte tänker på. Man "tar något att äta medans man håller på med annat". De kan bli en ansenlig mängd på sikt...

När det gäller fasta är grundinställningen viktig. Många ser det som någonting ont som måste göras....det finns i vissa fastagrupper medlemmar som defacto är för smala för att fasta men som då tvingar sig att gå upp i vikt för att få chansen att fasta... ^_^ Något att fundera över när man tycker att det är "jobbigt att fasta".

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...