Nils Engström

LCHF för 90-åringar?

Recommended Posts

Har en mycket god vän 91 år gammal. Vill höra någon som har erfarenhet om möjligheter/svårigheter att få människor i den åldern att lägga om kosten? F.ö. undrar jag om det finns någon specialist på LCHF i Göteborg? Vårdcentral eller  från sjukvården fristående?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Problemet är väl att få omgivningen att ställa upp på det. Bor personen på ett boende eller får mat med hemtjänsten är det nog stört omöjligt. Lchf är vanlig mat annars....;-)

  • Gilla 4
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I den åldern är det väl oftast den sociala och mentala biten som sätter käppar i hjulet för att man ska kunna ändra sin kost till det bättre. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Många äldre tappar aptiten. Det kan då bli ännu svårare att äta näringsriktigt. Som sagt viktigt att omgivningen ställer upp.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mat som levereras av hemtjänsten eller ställs fram på äldreboenden är ett jätteproblem som vi skulle behöva en egen tråd för att diskutera.

Annars anser jag att ålder i sig inte utgör något problem när det gäller att ställa om kosten. Man kan ju börja mjukt, med att plocka bort socker och mjölmat. Redan det kan förbättra hälsotillståndet på ett påtagligt sätt. 

  • Gilla 6
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att LCHF är vanlig mat, kan vi alla säga men problemen är, som ni alla är inne på, omgivningen. För tillfället befinner sig 91-åringen på rehabiliteringsboende, efter att ha ramlat i hemmet nattetid och fått en fraktur. Han lider nu av anemi  - har svårt att bry sig om maten. En härlig personlighet, klar i knoppen med humor och ett hjärta av guld. Kikade vid besök idag på medicinlistan (2 med. för hjärtat, 2 för blodtryck plus fyra till). 

Problemet är att man på rehabsidan fortfarande kör med de gamla kostråden - mycket svårt att ändra på. Jag kommer dock inte att ge mig så lätt - behöver bara lite tips.  

 

  • Gilla 4
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2018-03-09 at 12:38, Nils Engström sade:

Har en mycket god vän 91 år gammal. Vill höra någon som har erfarenhet om möjligheter/svårigheter att få människor i den åldern att lägga om kosten? F.ö. undrar jag om det finns någon specialist på LCHF i Göteborg? Vårdcentral eller  från sjukvården fristående?

Jaaa, jag är en LCHF-specialist i Gbg, men jag ger bara råd på Internet!

Oså får jag varken min mor eller far att lägga om till LCHF!

Inte ens min syster som för övrigt bor i Uppsala och är kraftigt överviktig.. hon har kört med olika bantningsmetoder så länge jag minns.. utan resultat!

Lika är det på mitt jobb där det finns de med diabetes typ 2, de varken förstår eller vill höra mina kostråd, för om de inte får äta sina mackor, till frukost, lunch, middag så blir de ju helt utan mat.

''Iallafall så kan jag lova att min mor som bor på äldreboende numera, så får hon rätt strikt LCHF när hon är här hos mig.. och hon älskar maten.. men när hon är tillbaka på äldreboendet så återgår hon hur som helst till högkolhydratkosten som serveras där!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bedrövligt är bara inledningen till en längre utredning med diverse  invektiv och annat som passar högsta vederbörande. Frågan är om min vän skall behöva dö i förtid genom att våra institutioner för äldre följer  kostråd som länge varit helt felaktiga. Visserligen har jag följt utvecklingen av nya kostråd som påverkats av processen mot Annika Dahlqvist och ser vissa hoppfulla inslag. Problemet är att dietisterna inte vill lämna det gamla som Rössner/Hellenius m.fl. vidarebefordrat. Skall alla dessa först behöva gå i pension och hela den kåren innan något positivt händer.

Vad gäller din mor - kan du inte ställa några krav?

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
39 minuter sedan, Nils Engström sade:

Bedrövligt är bara inledningen till en längre utredning med diverse  invektiv och annat som passar högsta vederbörande. Frågan är om min vän skall behöva dö i förtid genom att våra institutioner för äldre följer  kostråd som länge varit helt felaktiga. Visserligen har jag följt utvecklingen av nya kostråd som påverkats av processen mot Annika Dahlqvist och ser vissa hoppfulla inslag. Problemet är att dietisterna inte vill lämna det gamla som Rössner/Hellenius m.fl. vidarebefordrat. Skall alla dessa först behöva gå i pension och hela den kåren innan något positivt händer.

Vad gäller din mor - kan du inte ställa några krav?

 

Mah.. bedrövligt sade Bull.. men grejen är att folk vill äta sina mackor hur som helst!

Utan mackor ingen mat!

Det svåra är snarare att lämna gamla kostvanor!

Dvs jag äter oxå lunch på jobbet.. och jag kan välja och vraka ur lunchbufeen!

Medans diabetkerna hellre äter sina mackor iomed att det blir lite billigare/enklare.. men så har de gratis medicin så de ser inga problem.

Kopplingen mellan deras sjukdom och vad de äter är obefintlig.. oså är det ju så gott med två wienerbröd efter maten, med socker i kaffet!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 hours ago, Nils Engström said:

Att LCHF är vanlig mat, kan vi alla säga men problemen är, som ni alla är inne på, omgivningen. För tillfället befinner sig 91-åringen på rehabiliteringsboende, efter att ha ramlat i hemmet nattetid och fått en fraktur. Han lider nu av anemi  - har svårt att bry sig om maten. En härlig personlighet, klar i knoppen med humor och ett hjärta av guld. Kikade vid besök idag på medicinlistan (2 med. för hjärtat, 2 för blodtryck plus fyra till). 

Problemet är att man på rehabsidan fortfarande kör med de gamla kostråden - mycket svårt att ändra på. Jag kommer dock inte att ge mig så lätt - behöver bara lite tips.  

 

Lite tips kan jag försöka ge. Jag lärde mig en del när först min mor och därefter min svärmor tillbringade sina sista år i livet på gruppboenden för dementa. Min far blev aldrig dement, men utsattes likväl för felbehandling med dålig mat och felmedicinering.

Det första är att be att få se medicinlistan. 91-åringen kan också begära att få ut sin journal. Där kan man se när de olika medicinerna har satts in och varför. Det är vanligt att personer som fyllt 80 får lugnande mediciner, antidepressiva och sömnmedel. En känd biverkan av vissa psykofarmaka är svårigheter att svälja. Och kan man inte svälja så är det svårt att äta. Och då blir man undernärd. Andra mediciner gör att smaksinnet förändras så att maten inte smakar gott längre. Vissa psykofarmaka påverkar balanssinnet så att man ramlar lättare.

Alltså, kolla medicinerna, läs på om biverkningarna (i FASS först och googla sedan) och ta strid om de mediciner som uppenbart är felutskrivna. Först gäller det naturligtvis att övertyga "patienten" om att medicinen gör mer skada än nytta. Gamla människor har en tendens till övertro på läkare.

Därefter kan man titta på maten och måltidsrutinerna, som kan variera väldigt mellan olika vårdinrättningar.

  • Gilla 5
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Borje sade:

Lite tips kan jag försöka ge. Jag lärde mig en del när först min mor och därefter min svärmor tillbringade sina sista år i livet på gruppboenden för dementa. Min far blev aldrig dement, men utsattes likväl för felbehandling med dålig mat och felmedicinering.

Det första är att be att få se medicinlistan. 91-åringen kan också begära att få ut sin journal. Där kan man se när de olika medicinerna har satts in och varför. Det är vanligt att personer som fyllt 80 får lugnande mediciner, antidepressiva och sömnmedel. En känd biverkan av vissa psykofarmaka är svårigheter att svälja. Och kan man inte svälja så är det svårt att äta. Och då blir man undernärd. Andra mediciner gör att smaksinnet förändras så att maten inte smakar gott längre. Vissa psykofarmaka påverkar balanssinnet så att man ramlar lättare.

Alltså, kolla medicinerna, läs på om biverkningarna (i FASS först och googla sedan) och ta strid om de mediciner som uppenbart är felutskrivna. Först gäller det naturligtvis att övertyga "patienten" om att medicinen gör mer skada än nytta. Gamla människor har en tendens till övertro på läkare.

Därefter kan man titta på maten och måltidsrutinerna, som kan variera väldigt mellan olika vårdinrättningar.

Som väl är inga psykofarmaka - min vän är klar i huvudet men har börjat äta dåligt - ett negativt tecken. Vad gäller måltidsrutinerna - närmast en hopplös uppgift att ändra på i vårdmiljön annat än i hemmet. Jag lär tvingas att vänta till dess. Medicinerna kollade jag hjärta blodtryck lär vara svårråd t att rucka på, däremot tillsatser som spårmetaller inte minst magnesium måste till. Omega 3 och D3-vitamin är också viktiga.

En annan god vän till mig, som jag tidigare "hållit vid liv" med stöd och råd om kosttillägg gick det illa för. När hemsjukvården tog över, hade jag samtal med den om vikten av dessa tillägg. Svaret blev:

"Vi tar bara ansvar för de mediciner som läkaren skrivit ut - övrigt får patienten själv ansvara för".

Han var 87 år gammal. En kväll  in på sjukhus - dog plötsligt. Uppvisade vid obduktion alla de problem som det metabola syndromet stod bakom. Lever, hjärna, hjärta, okontrollerad bakterietillväxt som han tidigare varit intagen för.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Zepp sade:

Mah.. bedrövligt sade Bull.. men grejen är att folk vill äta sina mackor hur som helst!

Utan mackor ingen mat!

Det svåra är snarare att lämna gamla kostvanor!

Dvs jag äter oxå lunch på jobbet.. och jag kan välja och vraka ur lunchbufeen!

Medans diabetkerna hellre äter sina mackor iomed att det blir lite billigare/enklare.. men så har de gratis medicin så de ser inga problem.

Kopplingen mellan deras sjukdom och vad de äter är obefintlig.. oså är det ju så gott med två wienerbröd efter maten, med socker i kaffet!

I det aktuella fallet lär min möjlighet att stötta, ligga på min påverkan i hemmet. Jag kommer att göra allt jag kan. Visst är det svårt att rucka på 90-åriga kostvanor.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min mamma som är 85 år har aldrig anammat mina idéer om kosten utan bara sett dem som bantning.

Jag börjar nu bli bekymrad över hennes hälsa.

Hon har fått vaskulär demens p.g.a. medfött hjärtfel och därav dåligt syreupptag. Vissa dagar bättre än andra.

Hon har även sedan många år Osteoporos och har brutit många ben i kroppen under åren.

Det som är mycket bra är att hon alltid gått dagliga långpromenader och äter fisk flera ggr./vecka.

Mindre bra att hon gärna äter fettsnålt och margarin och socker.

Hon och pappa bor fortfarande hemma i huset och pappa tar hand om det mesta nu. Han är pigg än så länge.

De kommer inte ut på promenad varje dag nu och mamma har ont i ryggen, försämrad aptit och går stadigt nedåt i vikt (47kg.)

Pappa är bekymrad och har tagit hjälp av hemtjänsten för att lägga mamma för natten(ryggont).

Pappa har alltmer tagit över matlagningen som tidigare var närmast obefintlig.

Som tur är så är pappa av den sorten som lyssnar på mina idéer. Han åt upp surkålen jag gav dem(mamma ville inte ha så klart). Han provade även MSM för sina knän.

Jag tänker att jag ska försöka få honom förmedla lite mer näring till mamma. 

Jag håller nu på att baka lite näringskakor som jag tänker skicka med honom hem idag.

De är bakade med nötter, mandlar, kokosfett, mörk choklad och med dadlar och fibersirap som sötning. Långt bättre än köpekakor.

Köpte även en burk kokosfett att skicka med honom , samt info om kokosfetts inverkan vid demens.

 

 

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, DRAKULLA sade:

Min mamma som är 85 år har aldrig anammat mina idéer om kosten utan bara sett dem som bantning.

Jag börjar nu bli bekymrad över hennes hälsa.

Du  gör uppenbarligen det du kan. 91-åringen, som jag talar om, har under hela sitt liv varit en kraftkarl fysiskt/psykiskt. Han är fortfarande klar i huvet trots anemin. Han har en hustru i 83-åldern som jag hoppas MYCKET PÅ. Frågan är bara vilka förutsättningar som finns för en man som har två mediciner för hjärtat och två för blodtrycket att växla till LCHF, för att inte tala om att det saknas läkare annat de som är inkörda på  den gamla kostskolan. Inte ens magnesium fanns i inskrivet i hans journal. Ett av skälen till det är att en studie gjordes för några år sedan på ett värdelöst magnesiumpreparat - det enda i fass - som saknade förmåga att låta sig lösas i mage och tarmar. Med den utgångspunkten struntar man att skriva ut. Inte konstigt att människor börjar bli desperata över sjukvården.

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.