sweet.as.hell

LCHF och depression

Recommended Posts

Hej, jag funderar lite på detta med LCHF och depressioner, ångest, psykiska besvär osv. Jag är deprimerad till och från. Då har jag alltid tröstätit, nu när min senaste svacka började har jag ätit LCHF, inte extremt strikt, har blivit 3 semlor på en månad annars håller jag mig borta från kolisar. Jag har läst mycket lchf forum kokböcker mm så har varit väldigt "inne" på detta. Det har gjort att jag inte har tröstätit överhuvudtaget, däremot har jag kännt tryck över bröstet, haft gråtattacker mm vilket inte jag varit med om förut. Kan LCHF göra mina bekymmer värre? Jag har gått ner 5 kg ca under en månad och mår hyffsat i kroppen, men trött och hängig vilket jag tror hänger ihop med depressionen. Nu i helgen var jag med om en väldigt otäck händelse vilket också fått min ångest att skena.

 

Min sambos föräldrar och min sambo påstår att jag mådde psykiskt dåligt i fjol då jag också åt LCHF, men jag kopplar det inte till kosten. Dock är jag mer säker i mitt kostval nu och har ingen direkt saknad eller sug som förra året då jag lite grann sörjde vad jag inte fick äta. Nu är det mer tankar om att jag kan äta vad jag vill,m jag får äta vad jag vill, men JAG VÄLJER att låta bli kolisar.

 

Virrigt inlägg av en nere tjej.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror inte att det är kosten som gör dig nedstämd. Tvärtom tror jag att den kan vara bra för dig. Ett pendlande blodsocker kan många gånger förstärka ångest och andra negativa känslor och sinnestillstånd, särskilt när det sjunker och på morgnarna när det är lågt. Utan att känna dig tror jag snarare att årstiden kan spela roll. Det har varit mörkt i många månader nu, och mycket som känns lätt och skönt på sommaren känns besvärligt nu. Jag har själv lätt att hemfalla åt grubblerier, särskilt vintertid. Det här är min första vinter med lchf, och jag mår faktiskt väldigt bra. Att du känner dig trött och har ett tryck över bröstet skulle kunna härledas till omställningsbesvär, men det verkar som att det är ett tag sedan du började äta lchf, så jag lutar åt att det är vinterångesten som spökar. Tips för att råda bot på denna: motion och D-vitamin. En bra huskur. Mindfulness/meditation kan göra underverk också. Finns jättebra appar att ladda ner till mobilen, så att man kan köra små minimeditationer när man får några minuter över. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tror inte att själva kosten påverkar den psykiska hälsan i negativ riktning. Det man läst om är däremot tvärtom i vissa fall. Relationer till andra har ju dock i mitt fall i vissa fall blivit försämrade p g a man är så övertygad om någonting som går stick i stäv med vad de flesta fått itutat sig under lång tid. Relationer till dem som tycker lika har ju å andra sidan förbättrats.  

 

En viktnedgång är ju i de flesta fall positiv och gör att man blir piggare både psykiskt och fysiskt. Det finns ju mycket runtomkring LCHF som man blir engagerad i. Har du läst om forskningsfusk och annat? Kan rekommendera dig att fortsätta undvika "kolisarna"!

Hoppas att din nedstämdhet vänder uppåt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att en del faktiskt mår sämre på LCHF. Här finns en gammal tråd på Kolhydrater i fokus, med människor som tyckte sig må bättre av att äta litet kall kokt potatis innan de gick och lade sig på kvällen. Det finns en del som tyder på att kolhydrater kan underlätta produktionen av tryptofan och serotonin

 

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d7145e4b9cb46222d05a18d-raddad-av-en-potatis#threadlist-anchor

 

Jag har skrivit lite om kolhydrater och stresskänslighet. Det är väldigt individuellt, tror jag.

 

http://www.ursprungsliv.nu/2012/11/stress-del-5-mat-och-fysisk-aktivitet/

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej, jag funderar lite på detta med LCHF och depressioner, ångest, psykiska besvär osv. Jag är deprimerad till och från. Då har jag alltid tröstätit, nu när min senaste svacka började har jag ätit LCHF, inte extremt strikt, har blivit 3 semlor på en månad annars håller jag mig borta från kolisar. Jag har läst mycket lchf forum kokböcker mm så har varit väldigt "inne" på detta. Det har gjort att jag inte har tröstätit överhuvudtaget, däremot har jag kännt tryck över bröstet, haft gråtattacker mm vilket inte jag varit med om förut. Kan LCHF göra mina bekymmer värre? Jag har gått ner 5 kg ca under en månad och mår hyffsat i kroppen, men trött och hängig vilket jag tror hänger ihop med depressionen. Nu i helgen var jag med om en väldigt otäck händelse vilket också fått min ångest att skena.

 

Min sambos föräldrar och min sambo påstår att jag mådde psykiskt dåligt i fjol då jag också åt LCHF, men jag kopplar det inte till kosten. Dock är jag mer säker i mitt kostval nu och har ingen direkt saknad eller sug som förra året då jag lite grann sörjde vad jag inte fick äta. Nu är det mer tankar om att jag kan äta vad jag vill,m jag får äta vad jag vill, men JAG VÄLJER att låta bli kolisar.

 

Virrigt inlägg av en nere tjej.

 

Jag tror att kosten kan påverka. Speciellt om man håller på och växlar mellan vanlig kost och lchf. Även vanlig kost kan påverka. Hur länge har du ätit LCHF? Vad äter du en vanlig dag? Har du märkt något på humöret efter att du fuskat med semla eller något annat? Vad är syftet med LCHF för din del?

 

Råden att äta d-vitamin och att motionera instämmer jag i men jag skulle inte ta mer än 2000 IE per dag som är den övre gräns som experterna anser vara säker.

 

Jag äter själv blandkost men är noga med kosten och det första jag märker om jag slarvar är att jag blir nedstämd och irriterad. När man äter LCHF så kan det speciellt i början bli så att hjärnan får för lite energi och det kan göra att man blir nedstämd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har hört från någon, som åt LCHF under en månads tid, att hon kände sig nedstämd. Hon avbröt därför och började äta kolhydrater igen. Jag tror inte att det är själva "bristen" på kolhydrater som påverkar sinnesstämningen. Under omställningsfasen kan man må risigt på olika sätt, men när kropp och själ anpassat sig, kommer du i balans både fysiskt och psykiskt. Jag instämmer till fullo i råden att motionera, helst utomhus, och att ta tillskott av D-vitamin och eventuellt Omega 3. Samt: Ge det tid! Mindfulnessmeditationer och dito yoga gör också underverk om man tränar, tränar, tränar. 

Det är kanske inte helt otroligt att sorgen över att ändra sin kost från kolhydratrik till -fattig, påverkar dem som är sårbara för depression/ångest på ett mer påtagligt sätt. Detta känner jag själv igen från när min värld för några år sedan vändes upp och ner i och med att jag kom i kontakt med LCHF. Vi är många som använt kolhydratrik tröst när livet varit tufft ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att kosten kan påverka. Speciellt om man håller på och växlar mellan vanlig kost och lchf. Även vanlig kost kan påverka. Hur länge har du ätit LCHF? Vad äter du en vanlig dag? Har du märkt något på humöret efter att du fuskat med semla eller något annat? Vad är syftet med LCHF för din del?

 

Råden att äta d-vitamin och att motionera instämmer jag i men jag skulle inte ta mer än 2000 IE per dag som är den övre gräns som experterna anser vara säker.

 

Jag äter själv blandkost men är noga med kosten och det första jag märker om jag slarvar är att jag blir nedstämd och irriterad. När man äter LCHF så kan det speciellt i början bli så att hjärnan får för lite energi och det kan göra att man blir nedstämd.

Hmm, nu ska vi se.Jag började med LCHF ett par veckor innan jul, sedan gjorde jag ett medvetet avbrott under jul och nyår. Började innan mest för att jag ville ha något att falla tillbaka på. Jag äter kött, ost och bea, följer recept ur lchf kokböcker. Har varit lite olika. Hmm igår åt jag tex Lchf tacogratäng till middag och lunchen var en lchf wrap med tonfisk och majo. Har inte märkt något på humöret efter fusk. Då de varit planerade och inte spontana. Så inget dåligt samvete eller så.Mitt syfte är att gå ner i vikt, bli piggare och må bättre.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag började med LCHF under den absolut jobbigaste tiden i mitt liv. Det var en mängd riktigt jobbiga händelser som inträffade mer eller mindre samtidigt eller i varje fall sekventiellt under en kort period (tänk den typiska 10-i-topp-listan för traumatiska händelser och välj hälften). Trots det senare så gjorde kosten, faktiskt, att jag kände mig mycket mer stabil och just den mentala "klarheten", i brist på annat ord, är en av de mest påtagliga effekterna jag märkt med LCHF-kost.

 

Med detta sagt LCHF-kost är ingen ersättning för behov av terapi eller andra insatser som kan behövas utan jag nämner det bara ur trådperspektivet och att jag själv och många jag diskuterat detta med snarare haft ett stöd från den här typen av ätande än motsatsen. Sedan ska inte stickas under stol med att man rent fysiskt, orkesmässigt etc kan må dåligt i början och då främst första månade som jag minns det. De effekterna kan kanske också, för vissa, påverka den mentala biten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hmm, nu ska vi se.Jag började med LCHF ett par veckor innan jul, sedan gjorde jag ett medvetet avbrott under jul och nyår. Började innan mest för att jag ville ha något att falla tillbaka på. Jag äter kött, ost och bea, följer recept ur lchf kokböcker. Har varit lite olika. Hmm igår åt jag tex Lchf tacogratäng till middag och lunchen var en lchf wrap med tonfisk och majo. Har inte märkt något på humöret efter fusk. Då de varit planerade och inte spontana. Så inget dåligt samvete eller så.Mitt syfte är att gå ner i vikt, bli piggare och må bättre.

 

Hur mycket grönsaker äter du? Du kan ju prova att öka mängden gröna grönsaker. Det är ju f öv samma sak för kroppen om intag av mat som inte är LCHF är spontana eller planerade. Om man inte konditionstränar regelbundet så kan det ställa till det för kroppen att växla mellan LCHF och vanlig mat.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej. Har själv varit nere under en period pga lite för rejsigt på jobbet. Ett tips är att läsa på "wheatbellyblog.com. Vetet (i semlorna) kan vara en bov i dramat. Följande blogg av en psykiater som gillar tanken på att vi inte ska behöva medicinera för allt är bra att läsa också: evolutionarypsychiatry.blogspot.com

 

 

Mitt recept ser enkelt ut, men tog ett år att komma fram till. Dock mår jag så pass mycket bättre idag att jag vågar påstå att det har fungerat för mig. Sambon och min dotter känner inte igen mig längre :) :

 

Mat

några gram kh och massa fett varje dag (strikt LCHF). Dock: Vill jag ha en apelsin eller lite honung tar jag det. Vill iofs inte ha det så ofta...

 

När det gäller vetet är det sannolikt fler än bara glutenintoleranta som har problem med vete och en del andra spannmål. Problemet är att det tar lång tid innan man är helt ren från vete.  

 

Tillskott:

(D-vitamin 4000 IE, zink, Selen, Magnesium, Omega 3, multivitamin. Det är inte alltid jag äter alla mineralerna, men ibland boostar jag. I början av nedstämdheten: Johannesört.

 

Motion

Motion 30 minuter i snäll takt mot kroppen (i mitt fall 30 minuter löpning med puls omkring 130) i stort sett varje dag. I princip aldrig ta ut mig helt, det ökar iaf min stresskänsla.

 

Själen

Meditiation 15 minuter per dag. Obs! Kan vara bra med handledning av terapeut.

 

Struktur och planering

Extrem planering och struktur på jobbet. Kan nog skriva en bok i ämnet snart...

 

Ändrat tankesätt

Skaffa en bra terapeut och gör dig fri från allt grubbel, känslor av skuld, irritation på andra etc.

 

Lycka till.

Glen

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan tillägg av 5-HTP vara en hjälp för att öka serotonin nivån.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om 5-HTP: Intressant. 

 

http://evolutionarypsychiatry.blogspot.se/2010/08/more-about-sunlight-food-and-serotonin.html

 

Men svaret verkar vara ja. Dock inte utan motståndare till metoden... Förstås.

 

Huvudargumentet skulle kunna vara att det 5-HTP inte finns i mat naturligt. Huruvida det är sant eller om jag förstod saken rätt vet jag inte,

 

MEN. Innan jag skulle försöka med SSRIpreparat, 5-HTP och annat (som jag bedömer skumt, man vet ju inte riktigt varför SSRI fungerar t.ex.) skulle jag försöka med det jag hittar i naturen och livsstilsförändringar. Huruvida Johannesörtextrakt är en sån substans lämnar jag åt alla att göra en egen bedömning av. 

 

Enligt min erfarenhet är det bästa att försöka väva in livsstilen som jag nämnde ovan i ett annars hektiskt liv. För att få lite lugn och ro och mat som ger lugn och ro. Annars riskerar man som med alla mediciner att behandla symtom isf orsak.

 

Mvh.

Glen

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man blir nedstämd när man inte får sitt dopamin!

 

"Övervikten sitter i hjärnans belöningssystem där de osynliga krafterna som styr dina matvanor finns. Om man lär sig samarbeta med sin hjärna kommer kroppen inte att protestera när man byter vanor."

 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127119211

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bel%C3%B6ningssystem

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När man "avgiftar" sej från nåt som kroppen blir beroende av så tror jag att många kan bli att känna sej lite nedstämda en tid..?! Sker det sen vintertid så gör det inte saken speciellt något bättre heller.. 

 

Jag själv har ätit LCHF ett par år nu och upplever att mina sk. årstidsdepressioner är så gott som obefintliga numer. D-vitaminerna gör sitt till också, vilket jag till och med fått kvitto på när jag var utan dom i några veckor här nyligen...

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var hos läkaren idag, Ligger bra till med Järn, B12, folat. Fick Kalcium + D vitamin samt sertralin utskrivit. Har hållt upp med sertralinet ca ett år men det funkar inte så bra utan just nu. Motionen är obefintlig tyvärr. Vet inte vad som skulle lyckas hålla igång det. Fick även remiss till psyk då jag blev sexuellt utnyttjad av en kille på en fest i lördags. Sedan en våldtäckt som skedde när jag var 15 har aldrig fått hjälp att bearbeta den så det är dax nu. Glad att jag inte tröstäter nu!. Blev även sjukskriven 2 veckor till att börja med. Tycker jag klarar mig rätt bra egentligen men det är bara för att jag skjuter bort allt jobbigt och ser till att hålla mig sysselsatt istället. Men det är nog inte bra i längden.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var hos läkaren idag, Ligger bra till med Järn, B12, folat. Fick Kalcium + D vitamin samt sertralin utskrivit. Har hållt upp med sertralinet ca ett år men det funkar inte så bra utan just nu. Motionen är obefintlig tyvärr. Vet inte vad som skulle lyckas hålla igång det. Fick även remiss till psyk då jag blev sexuellt utnyttjad av en kille på en fest i lördags. Sedan en våldtäckt som skedde när jag var 15 har aldrig fått hjälp att bearbeta den så det är dax nu. Glad att jag inte tröstäter nu!. Blev även sjukskriven 2 veckor till att börja med. Tycker jag klarar mig rätt bra egentligen men det är bara för att jag skjuter bort allt jobbigt och ser till att hålla mig sysselsatt istället. Men det är nog inte bra i längden.

 

Ja du har ju en ryggsäck att bära på. Jag har en hel del skräp i bagaget jag också men ändå har det varit långa skogspromenader som har hjälp mest under årens lopp. Om jag gick 2-3 timmar i skogen på söndagen så var dock först på tisdagen som depressionen släppte. Det var likadant varje gång när jag hade rasat ordentligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var hos läkaren idag, Ligger bra till med Järn, B12, folat. Fick Kalcium + D vitamin samt sertralin utskrivit. Har hållt upp med sertralinet ca ett år men det funkar inte så bra utan just nu. Motionen är obefintlig tyvärr. Vet inte vad som skulle lyckas hålla igång det. Fick även remiss till psyk då jag blev sexuellt utnyttjad av en kille på en fest i lördags. Sedan en våldtäckt som skedde när jag var 15 har aldrig fått hjälp att bearbeta den så det är dax nu. Glad att jag inte tröstäter nu!. Blev även sjukskriven 2 veckor till att börja med. Tycker jag klarar mig rätt bra egentligen men det är bara för att jag skjuter bort allt jobbigt och ser till att hålla mig sysselsatt istället. Men det är nog inte bra i längden.

 

Ditt utgångsläge kunde onekligen ha varit bättre. Tråkigt att höra att du drabbades av ännu ett trauma så sent som i lördags. Det är lätt att skjuta bort negativa känslor, tankar och erfarenheter, men på lång sikt är det bättre att försöka bearbeta dem. Men döm inte dig själv. Ta det för vad det är, och försök sätta ord på varje känsla. Det kan fungera avdramatiserande. Det bästa är om du kan få professionell hjälp, och det verkar du ju vara på god väg att få!

 

Såg att någon nämnde skogspromenader ovan. Det är en typ av motion som i princip alla kan ägna sig åt. Det krävs inga förberedelser och inget ombyte. Det är bara att gå. Man blir kanske inte konditionsstark, men det kan fungera som en lisa för själen. Jag vet flera personer som kommit tillbaka efter svårigheter mycket tack vare skogen. Att vara ensam med sina tankar i en skog är inte skrämmande eller negativt, det är läkande.

 

Ännu flera tips (vet inte hur du lever, men ta dem för vad de betyder för dig): försök dra ner på kaffe, tobak och alkohol. Är man splittrad i sinnet är det inte bra att bruka sådana saker i stor utsträckning. Det kan förstärka oron i kroppen.

 

Angeånde SSRI så har jag egentligen ingen åsikter. Vissa får det helt i onödan, andra behöver det under en övergångsperiod, och ytterligare andra kan behöva det under lång tid. Var man hamnar i skalan vet man nog inte ens själv. Tänk på att det tar tid innan du upplever någon dämpning av oron och ångesten bara, och nedstämdheten. Det går inte över en natt, utan kan ta flera månader.

 

Krya på dig känns lite tamt, men i brist på annat så. Krya på dig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Har väntat länge på att någon ska ta upp den här tråden. Jag har ju inga svar men jag har däremot erfarenhet av allt du skriver om från tröstätning, depression, sexuellt utnyttjande i bagaget. Så jag tänkte dela min historia och jag hoppas det kan ge dig lite stöd eller funderingar.

 

Jag är en duktig tjej. Har alltid varit det. Jag har alltid velat ha ansvar och velat vara alla till lags. Vet inte om jag någonsin funderat på vad jag velat utan gjort det som förväntades av mig. Jag skulle helt enkelt vara duktig. I tonåren började ätstörningarna. Jag hatar att spy så det fick bli hetsätning. Jag är snart 40 och kämpar med det fortfarande. Det går utmärkt att hetsäta även på LCHF och även på LCHF godkända livsmedel. Det har inte med kolisarna i sig att göra utan det är psykiskt. Det är en annan känsla som man vill dölja eller glömma. Sen om man äter kolisar blir resan ännu värre. Det har tagit mig från strikt LCHF kost till ett snedsteg (ej hetsätning utan fest) med en kaka ca en vecka att bli av med suget. Jag tål verkligen inte mycket kolisar och det får jag anpassa mig efter. Hetsätningen har blivit mycket bättre när jag mår bättre psykiskt och jag äter endast om jag är hungrig dvs vill jag inte ha en stor biff ja då äter jag helt enkelt inte. För då är det något annat än hunger som driver mig.

 

Sen vad gäller depression så har jag lång erfarenhet av det. Många experter tror att ätstörningar och depression hänger ihop och det tror jag med. Jag har haft en serie med depressioner. Den första när jag var 17. Depression är en sjukdom som blir värre och värre varje gång man får en ny episod. Det är därför den sägs vara dödlig. Jag kan säga som är inne på min 4e att det verkligen blir tuffare. Tankarna blir mörkare och mörkare. Jag började äta LCHF mars 2011. 2008 gick jag in i väggen (utmattningsdepression) då åt jag vanlig livsmedelsverk- kost. 2012 gick jag in i väggen igen då åt jag strikt LCHF. För mig har kosten inte påverkat min depression. LCHF gör däremot att jag slipper blodsockersvängningar. Från 2008 har jag ätit SSRI preparat. Det har för mig varit räddningen. Andra har andra erfarenheter men för mig så är det livsviktigt. Jag har fått mycket hjälp av sjukvården och går nu på öppen psykiatin i mitt län. Där får jag lära mig att hantera min ångest (läs panikångest). Jag får lära mig att känna min kropp och min behov på ett sätt jag aldrig fått tidigare. Vilket också hjälper med ätstörningarna.

 

Genom allt det här så har min man stått vid min sida. Vi har haft våra kriser men det har varit ovärderligt att ha någon att anförtro sig till. Jag skulle råda dig att hitta någon du litar på och be den personen vara din stödperson. Någon du kan ringa när som helst. Sen tror jag inte att ensam är stark. Jag tror man behöver ta hjälp av andra, ex en samtalsmottagning.

 

Lycka till! 

Kram kivi

 

PS skogspromenader har många dagar varit det enda jag kunnat ta mig för. det är ett bra tips!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Wow, du har mycket bagage att ta om hand! Det måste kännas tufft att ha både depression samt att vara arg/ledsen/chockad av vad som hänt dig. Fysisk aktivitet är bra, då gör du av med adrenalinet/paniken, men du bör nog också ha någon att prata med som kan lyssna ordentligt. 

 

Vad gäller andra som känt sig nere när de börjat med LCHF, så kan det också vara en reaktion på att man bestämt sig för förändring. Att erkänna för sig själv att man mår dåligt, och att man har ett problem, kan vara väldigt upprörande i början. Man tillåter sig helt plötsligt att släppa fram känslomässigt vad man döljt för sig själv och/eller andra under ibland en väldigt lång tid. Det blir en flod av nertryckta eller förnekade känslor som kommer fram, och andra sidor av ens liv kan helt plötsligt pocka på uppmärksamhet. Jag hade en klient som ville gå ner i vikt lite grann samt att hitta ett bra sätt för henne att motionera på, och när vi hittat något som passade henne, sattes en boll i rullning! Helt plötsligt erkände hon för sig själv att hon trots allt inte gillade att bo i Fankrike, och tog beslutet att flytta "hem" till England. Som hon förklarade för mig; att ta itu med en del av hennes liv(övervikt) gav henne en ursäkt att ta itu med annat som hon förnekat. Lite grann som när man ska hämta en låda på vinden, och "bara" ska kolla vad man har i en annan låda, som leder till att man kollar många lådor. Jag tror inte att man kan separera kropp och själ - ändras kroppen så ändras också ens självbild. När man blivit fysiskt utnyttjad så tar själen också stryk, och de såren tar längre tid att läka. Tråkigt nog får inte ett brutet ben och ett brutet psyke samma bemötande, något som vi borde tänka på att förändra i var och en och för oss själva. Var rädd om människor, dig själv inkluderat! Jag har aldrig träffat någon som inte skulle "förtjäna" en plats på Oprah: alla har ett trauma i sitt liv, vi är bara mer eller mindre bra på att hålla skenet uppe. 

 

Sweet.as.hell - bli arg! Bli jävligt arg! Men inte på dig själv. Hitta ett sätt att uttrycka din ilska mot den som gjort dig illa (utan att du begår brott). Var ärlig mot dig själv om hur du känner, förträngda känslor har en förmåga att poppa upp senare och mycket värre. 

 

Stå på dig, annars gör nån annan det!

 

Anna

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har haft återkommande djupa vinterdepressioner sen jag var 15 cirka, vi pratar om dagliga självmordsfantasier o.s.v.. Blev djupt deprimerad efter första barnets födelse och medicinerade i ett par år efter det. Efter det medicinerade jag varje vinter. 

Jag är nu inne på min tredje vinter med LCHF och jag är också inne på min tredje vinter utan tillstymmelse till depression!! Första vintern väntade jag. Tänkte att nu kommer det. Snart börjar helvetet. Det kändes som att gå på mycket tunn is. Men november kom och gick. Kring julen åt jag godis och började sjunka ner i depression, förstod hur det hängde ihop och gav sjutton i resten av julgodiset. Januari var jag glad. Februari och mars. Bara pigg och glad. Jag var, och är, så lycklig för varje dag jag slipper vara deprimerad att det kittlar i magen, :-)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

har depression o ångestproblem sedan länge men i högre grad sedan jag gick in i väggen totalt för tre år sedan...

 

första veckan jag åt lchf balanserades mina humörsvängningar och jag är mer glad och lugn mest hela tiden,

samt har fått energi att göra grejer samt gå ut lite oftare...

 

så skönt att slippa det ständigt tunga o mörka och detta tillskriver jag lchf HELT..eftersom det kom i direkt anslutning, efter en - två dagar och inget annat förändrades utom maten..

 

fortfarande långt ifrån frisk, det tar nog år...men det är andra bitar med terapi o stresshantering och sånt...

 

men skönt nu att orka se fram emot det iaf!!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.