Jump to content

Att medvetandegöra människor om LCHF – vilket är det största problemet?


Nils Engström

Recommended Posts

Visst är de motverkande effekterna i form av läkemedels- och livsmedelsföretagens enorma resurser en viktig del av problemet. Genom reklam och falsk informationsspridning och att Internet vimlar av sajter, som håller den gamla kostskolan aktuell, blir svårt att bryta igenom de gamla murarna. Intervjuar man folk på gatan – vi har sett exempel på kostdoktorn – gissar folk alltid fel, när de via bildexempel svarar på vilken mat de anser mest sund för människan.

Ja, det finns mängder av faktorer man kan peka på som motverkar LCHF som trend. Alla på forumet har väl bara att konstatera att sjukvården, med av den utbildade dietister, av skattebetalarna betalda, förefaller märkligt ointresserade att lära om.

Jämfört med ovanstående tröga massa, finns dock en annan mycket viktigare faktor som den allt annat överskuggande motståndaren – svårt att hitta ett bra väsentligt täckande begrepp på – jag försöker:  

                                                                      FÖRÄNDRINGSOBENÄGENHET  

Inte ens då närstående i en släkt insett att någon av de äldre släktingarna lider skada av fel kosthållning, verkar man intressera sig för att påverka i rätt riktning.  

Uttalanden som:

-          det går inte att ändra mammas matlagningsvanor!

-          Pappa vill inte vara utan sina potatisar

-          Skulle han dricka vatten istället för öl etc.

gör det näst intill omöjligt att argumentera. Visserligen har jag själv i den egna familjen lyckats ganska väl med att få med mig de mina men då enbart genom att skriva ner mina erfarenheter, lämna ut att pedagogiskt bereda vägen för. I andra familjer med intellektuell höjd och akademiska rötter har jag sett oväntat nedslående effekter, trots att de matats med all önskvärd info.

Hemsjukvård och hemtjänst går överhuvudtaget inte att komma åt. Där låter det:

”vi utgår enbart från vad läkaren medicinerat och tar ingen hänsyn till patientens önskemål om kosttillskott eller ovanliga dieter”.

På den inställningen har jag redan helt i onödan förlorat en god vän och är på väg att förlora fler.

Har ni idéer att dela med er av?

  • Like 5
  • Sad 2
Link to comment
Share on other sites

Ja det är ingen enkel resa att försöka få andra att se att deras beteende/vanor inte är bra för dem. Det känns extra sorgligt när det är någon som står en nära.

Kanske ett sätt att stötta andra är att umgås mer med dem, gör aktiviteter av annat slag så man har trevligt ihop. När man trivs med varandra så har man lättare att prata om personliga saker som faktiskt ens kost och hälsa är. Kanske ta sig tid att träffas var eller varannan vecka. Lära sig vad personen gillar att göra/prata om annat än mat och övervikt. - Annat focus, vara vänner.

Man kan börja laga mat ihop. Bjuda hem folk på trevlig lchf mat. - Och som alltid - det är viktigt med det "personliga vittnesbördet" (tänk den frikyrkliga rörelsen). Du kan visa på 1. du har gått ner i vikt. 2. dina blod- och hälsovärden är så mycket bättre 3. du har slutat med/minskat dina mediciner 4. du har börjat dansa, promenera, cykla, och har fått ett trevligare liv. - Sen får man förstås inte vara så "på" att man uppfattas som skrytsam. Utan ha empati med sig själv och andra.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

I de fall jag har lyckats övertyga människor i min omgivning om alla fördelar med LCHF (med mig själv som gott exempel), så har svårigheten närmast varit att man inte vet vad kolhydrater är. Man byter ut sin gamla invanda havregrynsgröt mot bovetegröt, går över till glutenfritt bröd osv. Jag kanske har lämnat för mycket information på en gång när jag ger dem en och en halv A4 med basinformation om vad äta resp. inte äta. Och länken till Diet Doctor.se verkar de heller inte ha orkat klicka på. 

Jag håller kanalerna öppna till de fyra personer som jag för närvarande försöker frälsa. (Den som behöver LCHF mest har jag nyligen gett upp om.)Jag kan ju inte slå ner på alla fel de gör i början, utan först uppmuntrar jag och säger "bravo", varpå jag ger en liten försiktig vink om att "just det där är förstås inte så lyckat...det vore bättre med..." Man får ta det med små steg och trycka på allt det goda de kan äta. 

Min filosofi är att om vi sprider vår livsstil i vår omgivning allihop, så borde alla ringarna på vattnet till slut flyta ihop... Det gäller att uppnå den där kritiska massan. Sedan rullar det på av sig själv. 

Det är bara så svårt att behålla tålamodet när så många inte förstår sitt eget bästa. Jag brukar tappa det när jag hör kommentarer som " Men socker är gott! Jag får leva med min kalaskula." När det snarare handlar om att dö av densamma :wacko:

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

2 timmar sedan, Nils Engström sade:

Visst är de motverkande effekterna i form av läkemedels- och livsmedelsföretagens enorma resurser en viktig del av problemet. Genom reklam och falsk informationsspridning och att Internet vimlar av sajter, som håller den gamla kostskolan aktuell, blir svårt att bryta igenom de gamla murarna. Intervjuar man folk på gatan – vi har sett exempel på kostdoktorn – gissar folk alltid fel, när de via bildexempel svarar på vilken mat de anser mest sund för människan.

Ja, det finns mängder av faktorer man kan peka på som motverkar LCHF som trend. Alla på forumet har väl bara att konstatera att sjukvården, med av den utbildade dietister, av skattebetalarna betalda, förefaller märkligt ointresserade att lära om.

Jämfört med ovanstående tröga massa, finns dock en annan mycket viktigare faktor som den allt annat överskuggande motståndaren – svårt att hitta ett bra väsentligt täckande begrepp på – jag försöker:  

                                                                      FÖRÄNDRINGSOBENÄGENHET  

Inte ens då närstående i en släkt insett att någon av de äldre släktingarna lider skada av fel kosthållning, verkar man intressera sig för att påverka i rätt riktning.  

Uttalanden som:

-          det går inte att ändra mammas matlagningsvanor!

-          Pappa vill inte vara utan sina potatisar

-          Skulle han dricka vatten istället för öl etc.

gör det näst intill omöjligt att argumentera. Visserligen har jag själv i den egna familjen lyckats ganska väl med att få med mig de mina men då enbart genom att skriva ner mina erfarenheter, lämna ut att pedagogiskt bereda vägen för. I andra familjer med intellektuell höjd och akademiska rötter har jag sett oväntat nedslående effekter, trots att de matats med all önskvärd info.

Hemsjukvård och hemtjänst går överhuvudtaget inte att komma åt. Där låter det:

”vi utgår enbart från vad läkaren medicinerat och tar ingen hänsyn till patientens önskemål om kosttillskott eller ovanliga dieter”.

På den inställningen har jag redan helt i onödan förlorat en god vän och är på väg att förlora fler.

Har ni idéer att dela med er av?

Inga ideer att dela med mig av!

Min far anser att måltiden främst består utav potatis, dvs utan potatis ingen mat!

Resten är tillbehör!

Och hans två favoriträtter är rotmos med fläsklägg, samt ärtsoppa med fläsk!

Men iomed att han är kostmedveten så drar han ner på fläskläggen och fläsket till ärtsoppan!

Iallafall så har jag lyckats rekonstruerat hans favoriter, till olika perioder i hans liv, dvs på hösten när man kunde skörda rovor i Skåne samt slakta grisen så då fick man äta nästan hur mycket man ville.. till skillnad från andra årstider då det var mer knapert med mat!

Och ärtsoppan med fläsk, pannkakor och punch hör mer hemma i en senare period då han som ung outbildad tog värvning i flottan, samt var förlagd i Karlskrona!

Iallafall.. med stöd i min släktforskning, min far var på örlogsbesök i Stockholm, min mor som var en lantlolla från Hälsingland, de möttes på Gröna lund, och jag betvivlar lixom inte ens en sekund att min far i sin ungdoms bästa dagar i flottans uniform gjorde ett i min mors ögon ett rätt gott intryck.. iallafall så blev jag till då!

Resten är historia!

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

45 minuter sedan, kickilotta sade:

Ja det är ingen enkel resa att försöka få andra att se att deras beteende/vanor inte är bra för dem. Det känns extra sorgligt när det är någon som står en nära.

Så långt har det fungerat men krävt hundratals timmars studier, sammanfattning och muntlig informationsförmedling (familjeföredrag). När möjligheten till det sista för vänkretsen saknades - fick räcka med skriftlig förmedling och SKYPE-samtal sprack allt på banala vaneföreställningar och ovilja att försaka.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Varför ska alla äta just LCHF? ;)

Jag tror inte att potatisen är det största problemet i dagens normalkost va? Är det inte lättare att peta in bra kommentarer om vad som är bra och inte bra, så gör jag med mina föräldrar? Sedan får man baxa dom stegvis mot en bättre kost och hälsomedvetenhet.

Senast igår när dom var på besök så visade jag en del klipp från denna dokumentär om de blå zonerna: http://urplay.se/program/204646-aldrandets-hemligheter

Här konstarerar forskarna att det gemensamma för alla som blir över 100 år är frånvaron av kronisk inflammation! Man konstarerar också att inflammation orskakar i princip alla välfärdssjukdomar. Det köpte mina föräldrar, det visades ju på UR!

Sedan att forskarna i dokumentären inte kan komma fram till vilken kost som är bäst är ju ett annat tragiskt kapitel...

Men jag petade in en del lättplockade saker som inte har så hög tröskel (tycker i alla fall jag)

Fasta är ju bra, det har jag lyckats få föräldrarna att göra, i alla fall att hoppa över frukosten.

Polyfenoler är ju toppen, visst det ska dom försöka få i sig mer av, det är ju inte så svårt.

Minska på kolhydrater. Det är svårare, det får jag jobba på...

Motion, det är i alla fall pappa duktig på.

Ok, blev lite längre än jag tänkte. Min poäng är i alla fall att ta det stegvis och varför ska alla landa i LCHF? Kom till rätta med de värsta bovarna så löper det förhoppningsvis på sen.

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

37 minuter sedan, Inez sade:

Min filosofi är att om vi sprider vår livsstil i vår omgivning allihop, så borde alla ringarna på vattnet till slut flyta ihop... Det gäller att uppnå den där kritiska massan. Sedan rullar det på av sig själv. 

Detsamma har jag tyckt - men det verkar lättare sagt än gjort. Frågan är om det rullar på under en eller fem decennier?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Guest Tureborgaren

Jag var mycket skeptiskt till lchf när jag fick höra talas om det från början. Men 2013 bestämde jag mig i alla fall för att sluta äta godis och mat med socker i. Mest för att det gick illa åt tänderna, som blev dyra att laga. Och Robert Lustigs föredrag "Sugar, the bitter truth" övertygade mig om att det var helt rätt väg. Jag har inte ångrat det beslutet ett enda ögonblick.

Med tiden växte mitt intresse för att lära mig mer om kost, och jag hörde berättelser om folk som gått ned massor med lchf. Tänkte att jag skulle prova själv, och läste på. Men jag var fortfarande skeptisk. Att sluta med pasta var inte svårt, men att lägga ned bröd har tagit mig flera år. Däremot har jag inte haft några problem med att lägga till smör, konstigt nog... :D Kanske därför som jag aldrig gick ned massor i vikt. Först det senaste året, och efter idoga studier i ämnet, har lågkolhydrat-tänket blivit en vana.

Vad vill jag säga med detta? Kanske att det tar tid att vända en oljetanker. Lchf är ju så totalt tvärt emot det vi fått lära oss, vant oss vid och trott på. Små stegvisa förändringar tror jag är vägen framåt. Att börja med att skippa eller dra ned på sockret är det mest logiska, tänker jag. Så det proklamerar jag till min omgivning: "Det finns inga hälsorisker med att undvika socker". :)

Så numera ger jag familjen dåligt samvete när jag dyker upp på kalas, och tackar nej till "det goda". Jag försöker att undvika att predika, men berättar om någon frågar. Brorsonen har i alla fall nappat på ketogen kost, med bra resultat. Alltid något.

Ska det till stora samhällsförändringar måste kostrekommendationerna ändras. Kanske att det ljusnar vid horisonten?

 

Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Paleo72 sade:

Ok, blev lite längre än jag tänkte. Min poäng är i alla fall att ta det stegvis och varför ska alla landa i LCHF? Kom till rätta med de värsta bovarna så löper det förhoppningsvis på sen.

Lyssnar man av Ron Rosedale, inser man det meningslösa med att slumpvis utgå från någon enstaka kost som råkat vara nyttig i en viss kultur. Kanske en by där många råkar bli över 100. I jämförelse med den tid som evolutionen varat, blir varje kost kortvarig. Man bör enligt honom resonera på ett annorlunda, vetenskapligt sätt.

Ett sätt som rationellt utgår från att livslängden för oss vanliga är direkt beroende av att vi förbränner så mycket fett som möjlig en mycket liten andel protein och ett minimum av sockerbildande kolhydrater.  LCHF bygger på just detta. Varför spilla tiden på annat?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Nils Engström sade:

Varför spilla tiden på annat?

För att då lyssnar ingen och 99% förblir "okonverterade". Det jag menar är att steg för steg förmodligen kan väcka en nyfikenhet om personen i fråga upptäcker att någonting fungerar. Synd att jag äter paleo, jag kommer tydligen leva till högst 70-års ålder med mina 100 g kolhydrater per dag :mellow:.

  • Like 2
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Nils Engström sade:

Lyssnar man av Ron Rosedale, inser man det meningslösa med att slumpvis utgå från någon enstaka kost som råkat vara nyttig i en viss kultur.

Tyvärr så är det ju så forskarna i dokumentären resonerar. "Kanske det är majsen som gör det?" (att man blir äldre). Jag: "Neeej, tror inte det"...

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

30 minuter sedan, Paleo72 sade:

Tyvärr så är det ju så forskarna i dokumentären resonerar. "Kanske det är majsen som gör det?" (att man blir äldre). Jag: "Neeej, tror inte det"...

Det är just därför jag anser Ron Rosedales sätt att resonera vara riktigt. Allt talar för att han efter mer än två decenniers erfarenhet är inne på rätt spår! Har man lyssnat av honom t.ex. i:

finns ingen återvändo!

 

 

Link to comment
Share on other sites

När jag oombedd försökt informera om kosthållning, och riskbedömning inom elmiljö och strålning, har jag blivit hånad, utskrattad och belagd med den uttjatade kommentaren: "du är ingen läkare".

Att komma oombedd med information som är förbehållen läkarna/kostrådgivarna är inte att rekommendera om ni frågar mej. Leder ibland till rena förtalskampanjer.

  • Sad 2
Link to comment
Share on other sites

Efter att ha sett videon ovan vet jag varken ut eller in. Det var ju ingen nyhet att man ska hålla nere kolhydratintaget och hålla måttan i proteinet eftersom båda är insulindrivande. Men nu får man veta att vissa cancertyper kan metabolisera ketoner. Alltså ska man vara försiktig med fettet också. Vill man bli gammal och undvika cancer verkar det som om man får hålla sig till vatten och fibrer. Med kosttillskott som tilltugg då. 

Dr. Rosedale nämnde ingenting om fasta (eller missade jag det?). Det är förstås det som är lösningen när man behöver minska intaget av allting...

  • Like 3
  • Haha 3
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Inez sade:

Efter att ha sett videon ovan vet jag varken ut eller in. Det var ju ingen nyhet att man ska hålla nere kolhydratintaget och hålla måttan i proteinet eftersom båda är insulindrivande. Men nu får man veta att vissa cancertyper kan metabolisera ketoner. Alltså ska man vara försiktig med fettet också. Vill man bli gammal och undvika cancer verkar det som om man får hålla sig till vatten och fibrer. Med kosttillskott som tilltugg då. 

Dr. Rosedale nämnde ingenting om fasta (eller missade jag det?). Det är förstås det som är lösningen när man behöver minska intaget av allting...

Undvik fibrer oxå.. håll dig till vatten.. iomed att fibrer kan omvandlas till fett i tjocktarmen utav biomeen därnere!

Aså är vi tebaks på ruta ett, man bör äta annars dör man.. äter man så dör man ändå!

Mm prexis cancer är luriga.. framförallt så uppstår de hela tiden i oss, men vi har mekanismer för att mota det oxå, den främsta är Apoptos!

Apoptos är programmerad celldöd, dvs de är hårdkodade att begå självmord  om de avviker allt för mycket från vår genetiska kod!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Apoptos

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

2 timmar sedan, Inez sade:

Efter att ha sett videon ovan vet jag varken ut eller in. Det var ju ingen nyhet att man ska hålla nere kolhydratintaget och hålla måttan i proteinet eftersom båda är insulindrivande. Men nu får man veta att vissa cancertyper kan metabolisera ketoner. Alltså ska man vara försiktig med fettet också. Vill man bli gammal och undvika cancer verkar det som om man får hålla sig till vatten och fibrer. Med kosttillskott som tilltugg då. 

Dr. Rosedale nämnde ingenting om fasta (eller missade jag det?). Det är förstås det som är lösningen när man behöver minska intaget av allting...

Vad gäller fasta menar Rosedale, som jag uppfattar det, att man vid ketos, om man t.ex. äter en eller max två gånger per dygn (inom fem timmar)  tillräckligt mycket redan simulerar fasta (utan svält) med alla de fördelar som följer med den.  Vad gäller cancer ger fettförbränning så många förebyggande funktioner (immunförsvaret) med kraftigt reducerad inflammation och enzymatiska fördelar att du knappast behöver vara nervös. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...