Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...

[MariaF 16 134]

Inspirerad av Effies erfarenheter och Zpiders vardagsliv m fl samlade trådar tänkte jag göra en egen nystartstråd. Nystart i bemärkelsen ’strikta till’, jag har ju aldrig slutat.

Bakgrund: Våren har varit in i h-vete jobbig med klimakteriebesvär (framför allt känslomässiga) och sedan omständigheter runt ett av barnen med en enorm känslomässig bergochdalbana från djup ilska över att ingen stöttat i våra tidigare funderingar till stor tacksamhet över att ha något att gå på och förhålla sig till. I perioder som denna slår Suget med det gigantiska S:et till..! Vilket för mig innebär en önskan att småäta konstant. Inte några 3-5ggr per dag alltså utan konstant. Som en kedjerökare fast med mat. Och jao jag tror mig veta det mesta som finns om olika substanser som dopamin, serotonin osv.
Hälsomarkörer: Jag gjorde en Werlabskoll under våren där alla värden var inom referensvärdena, dock på gränsen till hög apo-kvot (0,6). Jag hade, för mig, högt blodtryck vid nåt tillfälle också vilket jag tror var relaterat till stress. Undertrycket har legat något högre än vanligt sen dess och privata mätaren pratar nästan varje gång om 'möjlig hjärtrytmstörning har detekterats', vad den nu menar med det?

Efter 7år på LCHF har jag strategier som funkar ganska bra framför allt vad gäller att konsekvenserna begränsas. Jag har visserligen ätit en del 85%:ig choklad men mest ost, skinka, fett-te (mååånga liter!), gurka med örtsalt och liknande. Det är säkert inte ultimat ur hälsosynpunkt att äta konstant men jag har inte orkat ta tag i det, jag har känt mig fullkomligt urlakad. Riktigt illa blev det dock i mars för det var då jag (sannolikt) drog sönder ett muskelfäste när jag sprang intervaller. Träning funkar annars ganska bra som självmedicinering.
Skillnaden denna gång jämfört med tidigare down-perioder är nog längden på perioden, det är ganska många månader snarare än några veckor.

Nu har jag varit iväg på en liten semesterresa och det har varit lite svårt att hålla sig till LCHF. Eller nej förresten, jag har nog helt enkelt valt att äta bröd, glass, nötter och choklad av och till ändå. Jag känner ändå nu att det finns en liten önskan att strikta till tillvaron igen och den ska jag försöka haka tag i. Jag är väldigt medveten att det kommer bli ett par jobbiga veckor framåt där kroppen kommer skrika efter stresslösande tuggande och socker. Jag sprang som jag skrivit på andra ställen ingen halvmara under resan men jag är fast besluten att återuppta träningen så fort jag kan. Det känns som att jag tappat allt men jag ska köra promenader nån vecka eller två till och därefter provspringa på min nya MAF-puls, 220-maxpuls=33, 180-33=147 (se MAF-tråden sid 32).

Det kommer att bli tufft att sluta småäta, dricka massor av te med grädde och bygga kondis igen och jag hoppas att jag kan få lite glada hejarop på vägen!

[Cleppa 2 881]

Första steget är ju att komma till insikt och där är du ju.... Du grejar detta!

[Kattuggla 957]

Ibland trillar man omkull..och reser sig igen! Klart du fixar det här, ska följa dig och heja!!

[Rolle 70]

Nu när det är tillåtet med böneutrop, får vi ordna med våra utropare, att bara äta nyttigt LCHF.

I alla större samhällen, flera gånger per dag.

 

[MariaF 16 134]

30 minuter sedan, Rolle sade:

Nu när det är tillåtet med böneutrop, får vi ordna med våra utropare, att bara äta nyttigt LCHF.

Hm... tror du vi klarar att vara mer högljudda än veganerna..? Fast vi kan ju försöka!

[Zepp 17 449]

2 timmar sedan, Rolle sade:

Nu när det är tillåtet med böneutrop, får vi ordna med våra utropare, att bara äta nyttigt LCHF.

I alla större samhällen, flera gånger per dag.

 

Nämenaltså, jag brukar tillbringa åtminstone en vecka per år i Turkiet.. jag blev nog mest besviken om inte böneuppropen forsatte?

Aså vad jag ser så bryr sig Turkarna inte särskildt mycket om detta.

Men det är deras tradition.. då har jag mer problem med poolbarens musik, som regel överöstar böneuppropen, långt in på kvällarna!

Jag tycker de skall hålla kvar sin tradition.. iallafall så ger det mig som turist en känsla utav att visstas i ett främmande land!

Oså med tanke på att Turkarna inte verkar bry sig.. dvs de springer lixom inte iväg till närmaste Moske utan verkar väldigt opåverkade!

Sådåså.. liturgi hit och dit, jag är väl inte helt överens med att utnämna varken Skaldeman eller Dahlkvist som övertsepräster.. i en ny sekt!

Dvs jämförelse mellan Turkiet och LCHF.. i Turkiet så finns det fortfarande lite/rätt många antagligen som lever under rätt knappa förhållanden/på landsbyggden/till stora delar fortfarande beroende utav olika familjära beroenden/släktskapsberoenden/dvs de har inte samma sociala skyddsystem/sociala skyddssystsem.. typ A-kassa, socialförsäkringar/pensionssytem/annat!

Det har vi passerat.. så då återstår hur som helst egna avgöranden vad gäller mat och hälsa!

Dvs jag finner lixom ungefär samma matvaror i affärerna i Turkiet som i Sverige, levererade utav olika multinationella bolag!

Hur som helst, här är de billiga, men i Turkiet så är de dyrare, dvs det är fortfarande billigare i Turkiet med inhemska varor.. oftast då enligt säsong!

[Effie 7 144]

Känner igen det där konstanta stressuget. Jag är inte säker på att vilja och kunskap och insikt är tillräckliga skydd. Men det är ljuvligt när allt flyter på och kylskåpet är ointressant. Konstant ätande, aldrig hungrig aldrig mätt, å det är vidrigt. 

Lchf är ett stöd för stresshantering, men det behövs mer. Eller mindre stress. Hoppas du hittar en lagom nivå. 

[Little Redhead 429]

Heja dig! Du fixar det!

Känner så väl igen mig i det där med att trilla av vagnen... Just nu har jag slutat med kaffe och efter det har ett enormt sötsug dykt upp. Jag inser att jag sen jag började med LCHF har dolt sötsuget med kaffe och grädde. Jag trodde att jag inte alls var nån sockerråtta...

[hoppetossa 123]

Sitter lite i samma sits som du Maria. Det blir så ibland i livet. Man orkar inte alltid och klimakteriet är allt annat än roligt. Tror det kanske passar dig bättre att springa på lite högre MAF-puls, du har alltid tyckt den varit lite för låg för dig.

Har haft en jobbig vinter då jag skadade mig kraftigt under en skidtur. Jag slet av alla tre fästen på min bakre lårmuskel. Det blev operation och är en ganska lång rehab. När man tycker lite synd om sig själv är det lätt att trilla dit på alla frestelser som finns!  Har tom ätit pizza (köpe) som jag inte gjort på 4 år.  Nu när jag får börja jogga 200 meter så tog jag på min pulsklocka och då funkade inte pulsbandet. SÅ TRIST. Såg att det fanns en tråd om pulsklockor så det ska jag läsa nu.  Så får man ta ett litet steg i taget.

[MariaF 16 134]

12 timmar sedan, Little Redhead sade:

Jag inser att jag sen jag började med LCHF har dolt sötsuget med kaffe och grädde.

Jag har snarare medvetet valt en extra kopp te med grädde som ett mindre dåligt val. Emellanåt tar jag en koffeinminskning i form av örtte (utan grädde) men i vår har jag inte pallat det.

[MariaF 16 134]

11 timmar sedan, hoppetossa sade:

Sitter lite i samma sits som du Maria. Det blir så ibland i livet. Man orkar inte alltid och klimakteriet är allt annat än roligt. 

Klimakterieprocessen dödar livsglädjen, helt klart. Man tröttnar snabbt på att vara blasé och trigga på minsta lilla... Och jag har inte ens fysiska besvär än..?! 

11 timmar sedan, hoppetossa sade:

Jag slet av alla tre fästen på min bakre lårmuskel. Det blev operation och är en ganska lång rehab.

Jösses?! Ibland undrar jag om det är bättre att bli rejält skadad än att bli lite fjantskadad som jag för det är frestande att springa ändå. Hoppas att din rehab kommer få dig fullt återställd.

Vad gäller pulsklockan är det nog så att om inte batteribyte och fabriksåterställning hjälper åker du på en ny...

[PiaB 816]

Du kommer att greja det här! Frukost, lunch och middag med mycket fett. Jag hejar på!

[MariaF 16 134]

Det är lite intressant att iaktaga sina egna reaktioner... Jag påbörjade denna tråd från ett hotellrum i Tyskland på söndagsmorgonen. Bara av att posta det märkte jag att jag kunde avhålla mig från att ta lite choklad under dagen. Som om ni alla som hänger i detta forum skulle kunna se mig... Det kändes som en pinsamhetskänsla i botten, alltså. På båten mot Göteborg under söndagskvällen kom den lilla rösten som sa "bara lite godis till, på tisdag blir det vardag och då får du inget". Den är ruskigt enveten, fast hela jag vet att jag bara har fördelar av att avstå och att det inte ens är speciellt gott. Jag har inte ätit jättemycket "skräp" under denna veckolånga resa, ändå slår Sockertrollet till hårt när hon får chansen (ja, mitt sockertroll är faktiskt en hon... lite kul att iaktaga det också).
Nu när jag läste din kommentar PiaB, så kände jag sorg... Sorg över att bara få äta tre gånger om dagen. Det påminde mig om en gång för länge sen, jag har berättat det förut i nån tråd, det är nog 20år sen, då jag försökte bryta mitt ätande med hjälp av affirmationer. (Det var modernt för att reda ut det mesta just då.) Hur som helst, jag stod där framför spegeln, stirrade mig själv i ögonen och upprepade min affirmation. Då, från ingenstans, dök det upp en känsla av "Jag kommer aldrig mer få nåt gott i hela mitt liv!" och jag bröt ihop där på hallgolvet och grät floder. Ätande är verkligen väldigt mycket mer än näring åt en fysisk kropp... 

Ibland funderar jag över hur mycket av sina knasiga historier man ska dela med sig av i ett forum men jag hoppas att framför allt alla ni som inte vågar/vill skriva här kan hitta stöd i våra berättelser. För jag vet att ni är många som liksom jag kämpar med känsloätandet! 

[Effie 7 144]

7 minuter sedan, MariaF sade:

Ätande är verkligen väldigt mycket mer än näring åt en fysisk kropp... 

Det har ju jag märkt också. Varje gang jag fastar är det synd om mig och jag behöver shoppa... Det är ju så dumt att det inte är sant... Bättre att gnälla här på forumet, så får man lite pepp.  

Ja, jag skriver ju också för att ge andra stöd/tankar/idéer, hitta mönster...och även själv få lite andra vinklar och perspektiv. Och knasiga historier är sällan knasigast.

[Effie 7 144]

1 timme sedan, MariaF sade:

(ja, mitt sockertroll är faktiskt en hon... lite kul att iaktaga det också).

 

Mitt tugga-tugga-monster är ju en grön bevingad orm. Jag har aldrig vågat kolla könet på den...

Å andra sidan har jag även en bantningssabotör, som heter Ann-Sofie. Var jag nu fått det ifrån. Hon tycker jag borde bli tuffare med att prioritera mig själv. Kanske borde ha ett snack...

Apropå knasig, alltså...? 

(för att inte låta alltför knäpp - tanken på tugga-tugga-monster och liknande dök upp I en tråd på Kolhydrater ifokus; någon, som benämnde sig KBT-terapeut tror jag, tyckte det var en användbar metod att visualisera suget och diskutera med det, för att syna argumenten, som inte brukar vara så hållbara. Sedan tyckte jag det var kul oxå)

[Skärfläcka 1 504]

Angående sockertroll, Anders Haglund kan kanske hjälpa er att ignorera dem, skicka iväg dem med bussen, stänga in dem  i kylskåpet, inte bjuda upp dem till dans eller dylikt  

http://4health.se/181-anders-haglund-mental-halsa-framgang-lycka-och-dina-tankar 

[Effie 7 144]

12 timmar sedan, Skärfläcka sade:

Angående sockertroll, Anders Haglund kan kanske hjälpa er att ignorera dem, skicka iväg dem med bussen, stänga in dem  i kylskåpet, inte bjuda upp dem till dans eller dylikt  

Å andra sidan; är det inte så att troll spricker I solen?

För att formulera det lite seriösare; kanske det är bra att göra sig medveten om dumma tankar och vanor, och hitta strategier för att hantera dem, samtidigt som man är snäll mot sig själv.

Dansar gör jag hellre med någon annan än ett troll  

[Skärfläcka 1 504]

Jag lyssnade på intervjun med Anders Haglund när jag målade bräder men tyckte att det han sa verkade vettigt. Dumma tankar kommer och går, humöret går upp och ner men om man verkligen vet/har accepterat det så kan det kanske vara lättare att vänta ut de dumma tankarna eller deppigheten. Han budskap är att vi kan inte styra vad vi känner, det vi kan försöka styra är hur vi agerar när känslorna kommer. Anders förklara naturligtvis bättre än jag  

Dessutom, vi måste vara bättre på att förlåta oss själva. Vi tränas sedan barnsben att förlåta andra men vi tränas inte i att förlåta oss själva. 

[Effie 7 144]

47 minuter sedan, Skärfläcka sade:

Jag lyssnade på intervjun med Anders Haglund när jag målade bräder men tyckte att det han sa verkade vettigt. Dumma tankar kommer och går, humöret går upp och ner men om man verkligen vet/har accepterat det så kan det kanske vara lättare att vänta ut de dumma tankarna eller deppigheten. Han budskap är att vi kan inte styra vad vi känner, det vi kan försöka styra är hur vi agerar när känslorna kommer. Anders förklara naturligtvis bättre än jag  

Dessutom, vi måste vara bättre på att förlåta oss själva. Vi tränas sedan barnsben att förlåta andra men vi tränas inte i att förlåta oss själva. 

Jo, det är sant. Man måste inte slå något hart I huvudet på sockertrollet varje gang, eller käfta emot. Bara man känner igen det, och inte tror att det är förnuftiga tankar som är ens egna.

"Ja ja, är du här nu igen? Du är tjatig! Jag är värd mycket battre än det där godiset; det mår jag ändå inte bra av. Jag har inte lust att lyssna på  dig nu..."

Däremot ska jag lyssna på intervjun nån gang när jag har tid.

Snäll mot sig själv. Förlåta sig själv. Ja, varför har vi svårt för det? Vad blir battre om vi inte gör det?

[MariaF 16 134]

Invägning och mätning i morse. +4kg under våren, mindre än jag befarade. Midjemåttet var +7 (!) cm. Bystmåttet -2cm, men det får jag väl "tacka" de sänkta östrogenhalterna för. Tänkte kolla blodtryck i helgen och eventuellt fasteblodsocker om jag kan (har en nära släkting med diabetes). 

Idag har ätandet varit... så där. Gått bättre än jag trodde, bara druckit några få koppar te med grädde, men nån middag blev det inte. Istället blev det ostrullar efter ett väldigt svettigt pass med gräsklipparen. Vem sjutton behöver springa när man lämnat gräsmattan själv en vecka...?! 

[Lotta_B 230]

Heja dig!!!

[hoppetossa 123]

2 timmar sedan, MariaF sade:

Invägning och mätning i morse. +4kg under våren, mindre än jag befarade. Midjemåttet var +7 (!) cm. Bystmåttet -2cm, men det får jag väl "tacka" de sänkta östrogenhalterna för.

 

Sedär, jag har precis samma värden. Så tråkigt, men inte omöjligt på något sätt.  Läste precis ett nytt blogginlägg av Jason Fung. Hur svårt kan det vara? Ät mer sällan, färre kolhydrater och inte så mycket protein. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Nu får jag jogga 200 m och gå 200m*3, så det är fantastiskt. Var rädd om dina hamstringsmuskler. Lyssna på 4healths avsnitt med sjukgymnasten Markus, det finns bra stretchövningar på hennes hemsida.

Mitt pulsband lyckades jag nollställa med att sätta i batteriet upp o ner. Så nu funkar det, Yes 

(ikväll endast 2 bitar 85% choklad.)

[MariaF 16 134]

Se där, påbörjade detta lilla projekt för 5 dagar sedan och har nu gått ner 0,9kg. Att det gått åt rätt håll märker jag på bröstkorgen mellan nyckelbenen; är jag benig där har vätska lämnat kroppen. Inga förändringar som är märkbara på måttbandet.
De första 3 dagarna gick hyfsat. Sen bestämde jag mig för att sitta hemma och jobba den 4:e dagen... och sen var kylskåpet tomt då jag smååt större delen av dagen, om än inte en massa socker, och på kvällen drack jag cider. Nåja, jag jobbade bra med jobbet i alla fall. Den 5:e dagen gick det bättre igen, hann banne mig inte äta. Så... att hålla mig sysselsatt med något långt från kylen tycks ju vara ett koncept som funkar... För idag, söndag, är prognosen med andra ord bra! 

[Cleppa 2 881]

Härligt att höra! Det blir ju inte svårare av att vädret gör att man kan vara ute konstant. Ju äldre jag blir ju svårare har jag för mörkret men de senaste veckorna har ju verkligen varit helt otroligt  bra!

Så kämpa på!

[MariaF 16 134]

On 2018-05-15 at 12:10, Skärfläcka sade:

Han budskap är att vi kan inte styra vad vi känner, det vi kan försöka styra är hur vi agerar när känslorna kommer.

Läser om inläggen ovan för att peppa mig och reagerade på ovanstående. Ibland behöver man tid för att se, typ flera dagar... 

När jag ägnade mig åt workshops i personlig utveckling lärde jag mig att det är precis tvärtom - det är tankarna som styr känslorna, inte tvärtom! Men det går så snabbt, automatiskt, att vi inte ens märker att vi tänker först och känner sen. Det var en skitjobbig, men i efterhand, häftig övning som tog en hel dag. Vi fick tänka ledsna tankar och göra oss själva heldeprimerade, för att, när vi nått botten, tänka oss glada igen. Upp och ner. Kan ju säga att det var trevligare att tänka sig glad än att veta att man skulle ner i träsket igen... Den gången blev jag på allvar medveten om tankens kraft och det var så häftigt. Sedan dess har jag utnyttjat denna vetskap och när jag inte orkar gå runt och leta efter roliga tankar att haka tag i, då spelar jag energisk, glad musik! Jag hade nästan glömt det tills nu men det brukar kunna funka mot suget också... Se där, ett gammalt beprövat verktyg som kan dammas av igen nu!