MariaF

Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...

Recommended Posts

Kandela, bästa tipset är nog att läsa på allt nytt material som finns på dietdoctor. Yoghurt och nötter är tex mest protein och kolhydrater - inte mycket fett där inte. Träna på att förstå hur mycket fett du ska få i dig för ketosen. Martina Johansson kan vara en god hjälp på bloggen highfatfitness. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för er feedback!

På måndag har jag gjort två veckor och LCHF, och idag är det fredag. Det syns inte mkt på vågen och jag har mest stått still i vikt. Jag har nu dragit ned på mjölkprodukter och nötter. Denna gång försöker jag att få i min mer salt, vatten och fett - det gjorde jag inte sist och drabbades av "Ketoflunsan". 

Jag hade grymma omställningsbesvär under förra året med nattsvettningar utan dess like. 

Jag kommer att fortsätta med: kött, fisk, sparris, gröna blad och ägg. Men jag skall försöka att undvika att dra i min för mycket protein, jag tror att det är detta som gjorde mig sjuk förra året. Vidare måste jag börja krympa portionerna, eftersom jag tror att detta även varit en bov i viktnedgången. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I några veckor har vovvan varit i behov av en veterinär och det var banne mig inte lätt att hitta! Tandröntgenapparater har varit trasiga, tandvårdsteam uppbokade och vi körde till slut 6mil för att få problemen åtgärdade trots att närmaste veterinär finns 10min bort. Vet inte om det är klimakteriefaserna (lägre dos progesteron just nu) eller om det bara blir allmänt mycket jobbigare när telingarna är i behov av hjälp men jag har nästan brutit ihop. Jag hoppas att det är klimakterierelaterat.

Hur som helst, efter ett antal turer och minst 3 veckor med en avbruten tand opererades det ut TRE ner till pulpan spruckna tänder igår. Skam vet hur länge de varit spruckna... Vi fick med starka värktabletter hem och ett recept på Metacam. Metacam innehåller Meloxikam, en NSAID enligt FASS. Detta ämne kände jag inte till sedan tidigare, jag har mer kolla på ibuprofen och sånt. Finns här någon som vet hur hundar reagerar på NSAID? På samma sätt som oss? Hur återställer man tarmfloran efter en sån kur eller kan man räkna med att det fixar sig självt eftersom hon springer fritt och gräver upp mattes bokashikompost om hon får chansen?  

  • Gilla 3
  • Ledsen 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att försöka hitta en "djurtandläkare" med ledig tid för hund/katt är extremt frustrerande I know haha! Angående dålig mage och djur, så har jag tvingat i kissen Canicur pasta när hon haft dålig mage i samband med antibiotikakurer. Då är man inte populär direkt. Det som blir över ger jag till mina föräldrars lilla terrier som ofta har knas med magen. Canicur pasta är för både hund och katt. Jag kör den i kombination med veterinärkost för känslig/upprörd mage dock, eftersom det varit i samband med antibiotika som tokdödar magen på alla djur. Om vovven spyr eller blir lös av medicinerna så är specialfoder för känslig mage ett säkert kort.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 minuter sedan, Elinor sade:

Att försöka hitta en "djurtandläkare" med ledig tid för hund/katt är extremt frustrerande I know haha!

Det mest frustrerande var att jag hittade en, alldeles i närheten men deras röntgenapparat var iväg på lagning... Vovvan brukar tåla det mesta i matväg, även om hon till vardags får "finmat", dvs jag får bestämma vad hon ska äta till skillnad från de andra i familjen ;), men NSAID är inte snälla mot magen och kroppen som vi diskuterat förut så jag funderar mest på om det är skillnad på oss som arter. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Olustsagan med vovvan fortsätter. Var på återbesök idag och tänderna läker fint. Däremot sa provsvaren på knölarna att det ena sannolikt är ett sarkom och de andra två mastcellstumörer. Jag har av lite sökande förstått att man av några cellprover inte kan få veta hur illa det är men lite orolig blir jag ju av att alla tre dök upp i princip samtidigt. Sarkom kan visst mestasera också. Jag upplever inte mig själv som en speciellt orolig person men numera får jag nog omvärdera mig själv. Jag tycks gå och oroa mig över allt möjligt, undermedvetet. Intressant fenomen; Har det alltid varit så? Är det kopplat till samtidig annan stress? Till klimakteriet? Till årstiden? Får hjärnan för lite kolhydrater? (Ok, bara skojar.;)) För jag känner inte igen mig själv...

"I thought I was in a bad mood but it's been a few years now, so I guess this is just who I am now!"

 

 

 

  • Gilla 3
  • Ledsen 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, MariaF sade:

Jag tycks gå och oroa mig över allt möjligt, undermedvetet. Intressant fenomen; Har det alltid varit så? Är det kopplat till samtidig annan stress? Till klimakteriet? Till årstiden? Får hjärnan för lite kolhydrater? (Ok, bara skojar.;)) För jag känner inte igen mig själv...

Har hört att det börjar vid 50....Nja, men lite sant är det nog i alla fall för kvinnor, män vet jag inte. Klimakteriet, hormoner och jag är helt övertygad om att övrig stress lägger diesel på brasan med mer stress och oro. All stress adderas. Hoppas att det ordnar sig med vovvan! Om du har kolloidalt silver hemma så kanske det inte skulle skada att skvätta i lite i hennes vattenskål. Har läst någonstans att det används även till djur. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Av lärdomar hemifrån börjar jag mer och mer förstå hur mycket "hjälp" kvinnor har av östrogenet. De som inte bara haft "normal" dosering utan lite extra har troligen haft mer hjälp, men också mer utdragna jobbiga perioder. Med "hjälp" menar jag framförallt det antiinflammatoriska. Östrogenets viktigast uppgift är ju att hålla kvar ägg och ev. foster till dess de befruktats  / växt klart. Ingen bortstötning får ske. Men det ger säkert också hjälp med tankarna, håller lugnet. När det går ner blir kontrasten stor. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du har så rätt Erik. Många kvinnor blir mer oroliga när östrogenet sjunker. Märker det  på mig själv och andra kvinnor. En del blir onormalt rädda för minsta småsak.

 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Då är jag inte helt fel ute, vad bra! Har ju noterat känslosvängningarna som jag aldrig hade hört talas om i yngre år (och jag märker på många runt mig att de också bara kopplar vallningar(svett) till förändringarna). Då bockar jag av ”oro” på listan också. Tack! :wub:

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kommer inte ihåg var jag läste det men kortisol har någon koppling/balans till östrogen. Kortisolet gör att många kvinnor i klimakteriet vaknar upp på natten ofta med ångest och oro.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 hour ago, DRAKULLA said:

Kommer inte ihåg var jag läste det men kortisol har någon koppling/balans till östrogen. Kortisolet gör att många kvinnor i klimakteriet vaknar upp på natten ofta med ångest och oro.

 

Tror att bla Martina skriver om det. Hon skriver också om hur serotonin puttar bort kortisol. Kanske fungerar östrogen på samma sätt. Kortisolet ökar under natten för att vi ska vakna. Serotoninlåga människor kan behöva äta nåt när de vaknar med ångest och oro för att få en insulinpuff så att tryptofanet går in i hjärnan och bildar serotonin som puffar undan kortisol så man kan somna om. Man är då lite extra trött när klockan ringer pga lite lägre kortisol. Bra eller dåligt? Finns det andra trick? 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 hours ago, MariaF said:

Då är jag inte helt fel ute, vad bra! Har ju noterat känslosvängningarna som jag aldrig hade hört talas om i yngre år (och jag märker på många runt mig att de också bara kopplar vallningar(svett) till förändringarna). Då bockar jag av ”oro” på listan också. Tack! :wub:

Och hur är det med det oändliga tålamodet? Här hemma är det numera ändligt. 😬

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och en liten föreläsning om testosteron för jämlikheten .. vi gubar har också omställningsbesvär.. men föreläsningen handlar mest om hormonstörande ämnen. De stör säkert också östrogen.

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Erik 2 sade:

Och hur är det med det oändliga tålamodet? Här hemma är det numera ändligt. 😬

Vad hette det sa du? Tålam... Jo men vänta, jag har nåt svagt minne av det!! :P

Skämt åtsido, det är nog relativt bra men när det väl brustit tar återhämtningen lång tid. Det jag däremot märker av väldigt mycket är ilska och frustration över sådant jag inte kan påverka; t ex saker som sker i samhällsutvecklingen retar mig. Jag kan liksom inte släppa taget. Ibland tänker jag på Nelson Mandela som berättade att när han stod där på trappan, frisläppt ur fängelset, så visste han att han var tvungen att släppa taget om hatet, annars skulle det äta upp honom. Det där "släppa taget" tycks jag ha extra svårt för. Förstår ju att allt detta sitter ihop - därav har jag bokat ny tid hos kinesiologen. Hon sa förresten något klokt om klimakteriet; vissa tar sig igenom i stort sett obemärkt, alltså går det att göra det. Så harmonisk som jag var när jag varit hos henne (visst, det var sommar när jag slutade, ingen serotoninbrist) tyder på att nåt i mitt leverne stör och stressar mig. Att inte kunna släppa taget om sånt jag ändå inte kan påverka tycks bidra här. Och förresten, det är ofta då som Sockertrollet slår till.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner väl igen det där. Jag har slutat läsa dagstidningar, lyssna/ se på nyheter och läsa nätnyheter. Enda undantaget är text tv, men även den kan få igång mig.

Ditt sötsug. Det måste vara kortisolet som går igång och fram kommer adrenalinet och då efterfrågas snabb energi, glukos, men om depåerna är lchf-låga kanske ett sötsug dyker upp. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Under julledigheten har jag passat på att fördjupa mig i den epigenetiska problematiken. Eller ja, det är inte bara problem förstås, och det lade jag i en egen tråd. Just i skrivande stund grottar jag i det vi diskuterar ovan, samspelet mellan stresshormoner, serotonin, dopamin mm ur ett epigenetiskt perspektiv. I samband med det blir det ju lite tungt mellan varven och behovet av paus är uppenbart. Det blir lätt lite slösurf då, en extra kopp te och lite allmänna funderingar på stress. Just då, mitt i slösurfandet, fick jag upp reklam för att Deva Prada ska börja sälja sina underbara bilder från den tarotlek som Angelicos avatar kommer från. Och då slog det mig att vi ju tidigare diskuterat stresshantering, meditation mm och att julklappen från jobbet kan lösas in med några månaders tillgång till yogapass! Tycker egentligen att den där julklappen är helt onödig, skulle gärna avstå, men nu behöll jag den alltså fast jag hade tänkt göra som vanligt och skicka in den till välgörenhet.

"Sitt på rumpan och lyft dina raka ben... Lyft dina armar. Lååångsamma rörelser. Håll kvar för att stärka core... Gå ner lite till... Och så går vi upp igen..."  
Herregud?! Jag "gick" ingenstans!  :D Det var passet "En skön stund" och jag vet inte vad jag väntat mig men... Idag har jag provat passet "Grundande Yin". Det var avslappning och jag kände mig inte alls lurad men det var både bolster och block och jag har bara 2 av de sistnämnda plus att jag lade det direkt efter löpbandet och posturalövningar. Det hade nog passat bättre med ett dra-o-sträck-pass där och då.

Så, ni som kan, vilken sorts yoga är bra att börja med? Det är väldigt många rubriker att ta sig igenom. Klart jag kan avvakta med gravidyoga, det känns inte så aktuellt även om det säkert kan finnas bra övningar där ändå. Jag bockade för intresseområden (typ antistress) så de jag har tittat på så här långt kommer från de förslagen men... Det där med att hitta "rätt" för att vilja fortsätta är inte alltid så lätt.

Accessible yoga, Acroyoga, Anusara, Ashtanga, Beautiful in grace, Barn&Ungdom, Embodied flow, Feminine vibes, Globalyoga, Gravidyoga, Hatha, Healing yoga, Holi yoga, Holiyoga hormon, Holiyoga röst, Ishta, Jivamukti, Kontorsyoga, Kundalini, Medicinsk yoga, Migränyoga, Mojoyoga, Organic bodywork, Partneryoga, Postnatal yoga, Prison yoga, Restorative yoga, Rörlighet, Senioryoga, Shaktiyoga, Skolyoga, Studentyoga, Styrka, Traumaanpassad yoga, Vinyasa, Viryayoga, Yomi, Yinyoga, Yoga för idrottare, Yoga för män

  • Gilla 4
  • Förvirrad 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
14 timmar sedan, MariaF sade:

Så, ni som kan, vilken sorts yoga är bra att börja med?

Ska väl inte påstå att jag kan allt om Yoga, men med tanke på dina tidigare fundering kring stresshantering, så skulle jag föreslå Yinyoga. Det finns en bok som heter: "Vila dig i form" - finns som app också. Boken har jag och har gått på yinyoga i kanske 4-5 år nu. Det är en lugn och vilsam yoga, där man sitter länge i varje position, 3-5 minuter. Kan alltså absolut även fungera som stretching efter dina pass. Jag valde att börja med yinyoga just för att jag kände att det där med att komma ner i varv nog var det jag behövde bäst hjälp med. Denna termin ska jag ev hoppa över det, då jag precis bestämt mig för att köpa plats på ett litet gym med tillhörande pass med PT, för att "fixa" mina axlar...

  • Gilla 2
  • Tack! 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har bara testat Hatha yoga. Det är styrke-yoga, eller hur jag ska förklara. Hålla en ställning 1/2 - 1 minut, och då står man (alltså jag) och skakar, kämpar för att hålla ut. En hel del enklare övningar också. Och balansövningar. 1/3 stående 1/3 sittande 1/3 liggande. Och balans i övningarna; vrider man åt höger får man vrida åt vänster; böjer man framåt får man böja bakåt. 
Det där var min högst amatörmässiga beskrivning av något jag gjorde för typ tio år sedan. Hade gärna fortsatt om ledaren gjort det enklare att yoga hemma; jag glömde ju varenda ställning så fort jag rullat ihop min matta efteråt 😞 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har börjat kika lite på den som kallas Holiyoga Hormon, den tycks vända sig till kvinnor med hormonella störningar. Yin och Hatha är ju namn som låter bekanta. Jag har också hittat prerun och after run-yoga, á 15min vardera. Idag kom mina två nya yogablock också (så nu har fyra).

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag ska vovvan opereras igen. I förrgår kom en omorganisation på skolan så lilleman måste byta lärare. Igår en genomgång hos logopeden med skolans personal. Stressen har tagit tag i mig igen. Nu är det återhämtning som gäller. Att vara snäll mot mig själv. Pratade om skoldelen med en kollega härom dagen och fick mig en tankeställare. Ibland behöver man påminnas om att man inte måste ha kontroll på allting själv... 

Njöt (jo, liiite konstig är man nog... :P) en en nyinspelning på Dr Rostenbergs föreläsning om utmattning och binjurarnas funktion. När man inte mår bra så skippa tung träning (han hänvisar till Dr Maffetones metod :wub:), ät ofta - absolut ingen fasta, se över kortisolkurvan utifrån symptomen osv.
https://www.youtube.com/watch?v=2StyBEJkpOE

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, MariaF sade:

Idag ska vovvan opereras igen. I förrgår kom en omorganisation på skolan så lilleman måste byta lärare. Igår en genomgång hos logopeden med skolans personal. Stressen har tagit tag i mig igen. Nu är det återhämtning som gäller. Att vara snäll mot mig själv. Pratade om skoldelen med en kollega härom dagen och fick mig en tankeställare. Ibland behöver man påminnas om att man inte måste ha kontroll på allting själv... 

Njöt (jo, liiite konstig är man nog... :P) en en nyinspelning på Dr Rostenbergs föreläsning om utmattning och binjurarnas funktion. När man inte mår bra så skippa tung träning (han hänvisar till Dr Maffetones metod :wub:), ät ofta - absolut ingen fasta, se över kortisolkurvan utifrån symptomen osv.
https://www.youtube.com/watch?v=2StyBEJkpOE

Dessa våra kära fyrfotade bepälsade vänner alltså.. när ens djur blir sjuk eller mår dåligt, då tar det på djupet. 

 

Jag känner också en slags omedelbar inre stress (olika start beroende på vad som sker), t.ex  var gång jag ser att katten beroende på maten tandstatus eller livsstilen, påverkas i negativ riktning.

Att behöva få sitt djur opererat, är ingen enkel match utan ett helt jäkla företag som kan suga musten ur vem som helst.

Ekonomisk smäll som lök på laxen, om det vill sig illa och man råkar stå oförberedd (oförsäkrad)

 

T.o.m när min ene sons hamster rymde med allehanda konsekvenser av det, så kommer jag ihåg vilken stress-spiral som drog igång, man blev totalt utmatad. Därefter sorgen när hamstern avled, en process. Där det rådde full ceremoni som om hamstern vore närmast min sons  egen broder. Såå känsligt...

 

Dock är en familjehund, något närmre anknuten i den sociala gemenskapen än en liten hamster, men ändå - även en hamster kan bli en familjemedlem,  om så rent symboliskt jag hade som barn bl.a ett marsvin, som då var mitt allt och stod i centrum för allt som inbegrep ens aktiva barnaliv.

 

Att inse att man varken kan ha, eller vill ha full koll, på allting, hela tiden , är befriande. Fast det samtidigt är skönt att vara ibland stegen före. Lite mixed feelings där för min del, beroende kanske på vilken personlighetstyp man råkar vara eller mer passivt, råkar ha blivit -  men att vara pedantkontrollant som vissa kollegor på arbetsplatser är, kan bli djupt splittrande och skada förtroenden och ansamla riktigt dålig arbetsmiljö (typ, ett ruttet ägg i korgen förpestar hela smeten).

 

------

'Varför ska hunden opereras? Vilken slags hund har du?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Gemma sade:

'Varför ska hunden opereras? Vilken slags hund har du?

Min hund är en staffe (Staffordshire Bullterrier). Hon har 4 knölar varav tre är mastocytom (mastcellstumörer) och en ett sarkom. Den sista ser äckligast ut, de tre andra är lömska då de ofta har tentakler så de rekommenderar att man tar ca 3cm runt om. Så mycket kan de inte ta på två av dem för då karvar de i revbenen och runt den stora försvinner en stor del av lårmuskeln.

  • Ledsen 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 minuter sedan, MariaF sade:

Min hund är en staffe (Staffordshire Bullterrier). Hon har 4 knölar varav tre är mastocytom (mastcellstumörer) och en ett sarkom. Den sista ser äckligast ut, de tre andra är lömska då de ofta har tentakler så de rekommenderar att man tar ca 3cm runt om. Så mycket kan de inte ta på två av dem för då karvar de i revbenen och runt den stora försvinner en stor del av lårmuskeln.

Oj oj är ju omfattande operation  - ska hon få cellgiftsbehandling också då? Innan detta uppdagades, hade hon fått blödningar då?

 

Blir lite nojig, eftersom det där med blod i urinen inte alls per automatik behöver ha med njurar att göra, utan kan vara starten på tumörbildning. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-01-06 at 18:04, MariaF sade:

Under julledigheten har jag passat på att fördjupa mig i den epigenetiska problematiken. Eller ja, det är inte bara problem förstås, och det lade jag i en egen tråd. Just i skrivande stund grottar jag i det vi diskuterar ovan, samspelet mellan stresshormoner, serotonin, dopamin mm ur ett epigenetiskt perspektiv. I samband med det blir det ju lite tungt mellan varven och behovet av paus är uppenbart. Det blir lätt lite slösurf då, en extra kopp te och lite allmänna funderingar på stress. Just då, mitt i slösurfandet, fick jag upp reklam för att Deva Prada ska börja sälja sina underbara bilder från den tarotlek som Angelicos avatar kommer från. Och då slog det mig att vi ju tidigare diskuterat stresshantering, meditation mm och att julklappen från jobbet kan lösas in med några månaders tillgång till yogapass! Tycker egentligen att den där julklappen är helt onödig, skulle gärna avstå, men nu behöll jag den alltså fast jag hade tänkt göra som vanligt och skicka in den till välgörenhet.

"Sitt på rumpan och lyft dina raka ben... Lyft dina armar. Lååångsamma rörelser. Håll kvar för att stärka core... Gå ner lite till... Och så går vi upp igen..."  
Herregud?! Jag "gick" ingenstans!  :D Det var passet "En skön stund" och jag vet inte vad jag väntat mig men... Idag har jag provat passet "Grundande Yin". Det var avslappning och jag kände mig inte alls lurad men det var både bolster och block och jag har bara 2 av de sistnämnda plus att jag lade det direkt efter löpbandet och posturalövningar. Det hade nog passat bättre med ett dra-o-sträck-pass där och då.

Så, ni som kan, vilken sorts yoga är bra att börja med? Det är väldigt många rubriker att ta sig igenom. Klart jag kan avvakta med gravidyoga, det känns inte så aktuellt även om det säkert kan finnas bra övningar där ändå. Jag bockade för intresseområden (typ antistress) så de jag har tittat på så här långt kommer från de förslagen men... Det där med att hitta "rätt" för att vilja fortsätta är inte alltid så lätt.

Accessible yoga, Acroyoga, Anusara, Ashtanga, Beautiful in grace, Barn&Ungdom, Embodied flow, Feminine vibes, Globalyoga, Gravidyoga, Hatha, Healing yoga, Holi yoga, Holiyoga hormon, Holiyoga röst, Ishta, Jivamukti, Kontorsyoga, Kundalini, Medicinsk yoga, Migränyoga, Mojoyoga, Organic bodywork, Partneryoga, Postnatal yoga, Prison yoga, Restorative yoga, Rörlighet, Senioryoga, Shaktiyoga, Skolyoga, Studentyoga, Styrka, Traumaanpassad yoga, Vinyasa, Viryayoga, Yomi, Yinyoga, Yoga för idrottare, Yoga för män

Har gått på yinyoga i flera år och älskar det! Började för jag trodde att "hej-och-hå nu ska det stretchas och allt flummande stänger jag öronen för". Nu är det snarare det meditativa och djupandningen jag är ute efter.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
22 minuter sedan, Gemma sade:

Oj oj är ju omfattande operation  - ska hon få cellgiftsbehandling också då? Innan detta uppdagades, hade hon fått blödningar då?

Knölarna ska skickas på analys, sen får vi veta om nåt mer behövs. Blödningar? Nej, hon hade en knöl som började växa och vi passade på att titta på den när vi ändå var inne för att hon hade tandfrakturer. Hon är en staffe, det är en robust ras. Tre tandfrakturer ner till pulpan, har inte visat nåt alls. Och de här knölarna... Ja, inte är det socker som orsakat dem. Det är den enda individ i huset utom mig själv jag har mandat att bestämma själv över. 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
20 minuter sedan, PiaB sade:

Har gått på yinyoga i flera år och älskar det!

Ska nog fokusera på det och några qigongpass jag hittat. Verkar vara "rätt". Och så mer posturalträning och kinesiologi i Borås i nästa vecka. Det blir bra! :wub:

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@MariaF Det låter som att du är uppmärksam på din situation och vet hur du ska hantera det, så att stressen inte tar överhanden. Att du vet hur du tar hand om dig själv. Kan bara gratulera, själv är jag inte riktigt där än. Klurar fortfarande på återhämtning och hur man varvar ner. Hoppas allt går bra med hunden idag.

3 timmar sedan, Gemma sade:

Att inse att man varken kan ha, eller vill ha full koll, på allting, hela tiden , är befriande. Fast det samtidigt är skönt att vara ibland stegen före.

Tack @Gemma. Håller med om att det blir blandade känslor, å ena sidan vara förberedd och planera, å andra sidan kunna vara spontan, anpassa sig efter situationen osv. Det där med vad som är ett 'rimligt' kontrollbehov är också knepigt.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-01-16 at 13:27, MariaF sade:

Knölarna ska skickas på analys, sen får vi veta om nåt mer behövs. Blödningar? Nej, hon hade en knöl som började växa och vi passade på att titta på den när vi ändå var inne för att hon hade tandfrakturer. Hon är en staffe, det är en robust ras. Tre tandfrakturer ner till pulpan, har inte visat nåt alls. Och de här knölarna... Ja, inte är det socker som orsakat dem. Det är den enda individ i huset utom mig själv jag har mandat att bestämma själv över. 

Funderar på att det är dags att ta missen till veterinärkontroll, hon har också dålig tandstatus och inte särskilt god fräschör i munnen, trots att jag försökt hålla rent med fingertuta. Så det där med knölar, eller knutor.. jo har märkt ett par knölar senaste halvåret och borde nog börja agera..  jag får nästan ångest av bara tanken, då jag vet hur dyrt det kommer att bli både med eller utan konsekvensanalyser, och så har jag dåligt samvete för att inte ha betalat in hennes försäkring p.g.a så mkt annat kommit i vägen.

 

Det här söker mig , önskar att att veterinär- medicintekniska undersökn. och behandlingar ska behöva kosta som det gör, men det är en klar akilleshäl, när räkningarna landar på 30-40 , 50-60 000 kronors klassen. Det är kanske för somliga inga pengar att tala om, men för andra, kan det vara väldigt kännbart. Ett äkta dilemma. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-01-16 at 14:11, morgonsol sade:

@MariaF Det låter som att du är uppmärksam på din situation och vet hur du ska hantera det, så att stressen inte tar överhanden. Att du vet hur du tar hand om dig själv. Kan bara gratulera, själv är jag inte riktigt där än. Klurar fortfarande på återhämtning och hur man varvar ner. Hoppas allt går bra med hunden idag.

Tack @Gemma. Håller med om att det blir blandade känslor, å ena sidan vara förberedd och planera, å andra sidan kunna vara spontan, anpassa sig efter situationen osv. Det där med vad som är ett 'rimligt' kontrollbehov är också knepigt.

Visst är det, så klassiskt..

Är man sedan student och bygger upp framtid s.a.s , då står så mycket annat pp spel so konkurrerar med basbehoven.. så det är inte lätt alla gånger. Det kan vara tufft intill gråtfärdighet, men det går liksom i vågor... livsfaser skiftar över till nya erövringar, och man växer med sina uppgifter! Det är det som är det fina i kråksången, att utan kontrollen..  utan avgränsningar/gränssättningar, hur ska man då kunna ha något att jämka med för at utläsa någon slags framgång?

Det kan vara KONSTEN att hålla flera bollar i luften eller leva med flera agendor jämsides varann, att sträva mot perfektion är kanske de största misstagen, och har man då en låt säga omgivning som är hysteriskt presttionsinriktad eller där konkurrensen är knivskarp, så är det inte särskilt konstigt att bli smittad - den arbetskultur som råder, påverkar alla på endera sätt.

 

Man kan bli antingen streber, eller "harmoniskt pragmatisk" , harmonisk... om man strävar mot harmoni! Även harmonin.. kräver beslutstaganden.. det där att vara snäll mot sig, ge sig balsam i själen, när man minst inser att man BEHÖVER, fast det inte anses vara "produktivt, eller lönande" , men det är det!!! och ibland, är det bara så himla dyrt, förstås.. att ge sig just det man vill , längtar till.. dock kostar inte allt som är gott för ens andrum, man ska bara försööka hitta hem, till den oas.. man hör hemma i. I sig, en konst och inte en rak sträcka på motorvägen. Allt tar sin tid. Även lchf, även keto.. även självbilden och självuppskattningen, så jag tycker man ska älska sig med , eller utan bilringar, alla dagar i veckan. (lättare sagt än gjort).

  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Paulo Coelho, skriver så vackert och tankeväckande om att förhålla sig till kärlek.

Kan man inte se förstå, känna och uppleva det mörka, baksidorna.. snedstegen.. det ofärdiga.. då kan man inte heller älska.

Älska det man gör, och hur gick nu visa.. dansa som om ingen såg dig, sjung som om ingen hörde dig, osv... bli-ett-med-vad-du-gör, gör det du gör med hjärtat, så kommer mycket av sig själv, vaknar upp spontant, och behöver få ta den tid det tar. 

 

Gammal skåpmat, men annars är Dr Jason Fung en skatt på D.D , jag ser mycket djuphet i det han säger.. och han betonar också i nätan varenda föreläsning, det ANDLIGA, vilket är unikt i kostrådgivarsammanhang.. vetenskapsmannualer, arbitärt hit och dit, bioteknika hit och dit, biomedicin hit och dit, bias hit oc bias dit, forskarkarteller än här än där.. så framför Dr Fung budskap,som är ytterst värdefullt, och gör det som ingen annan, det är då han viskar lite grand, och fick mig att hitta tillbaka.. 

 

Men var och en har sina källor, det finns så många! Som inte kostar ett enda rött öre! Allt är gratis! För att rusta sig med den rätta , till slut, nyckeknippan, att värdera högt! (särskilt när man örlat in i snårskogen, och blivit sjuk, om man har det... ) 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
34 minuter sedan, Gemma sade:

Så det där med knölar, eller knutor.. jo har märkt ett par knölar senaste halvåret och borde nog börja agera..

Ofta är det harmlösa fettknölar och de tas bara bort om de irriterar. Själv kan jag inte låta bli att grunna på VAD (biokemiskt) som får enstaka fettceller att bli inflammerade/förstorade och hur min vovva, som äter väldigt bra, rör sig och håller igång nosen kunde få 4 otrevliga tumörer på kort tid. Den 4e upptäcktes nu mellan tandoperationen december och knöloperationen i januari. Nu vet jag att mastocytomen kan metastasera men... 
Klart du ska kolla upp knölarna! Visst, du KAN hamna i en olustig valsituation men också mota Olle i grind. Att inte göra något är också ett val. Ett man kanske ångrar eller utnyttjar för att ta på sig offerrollen när man står inför ett olustigt faktum.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 minuter sedan, MariaF sade:

Ofta är det harmlösa fettknölar och de tas bara bort om de irriterar. Själv kan jag inte låta bli att grunna på VAD (biokemiskt) som får enstaka fettceller att bli inflammerade/förstorade och hur min vovva, som äter väldigt bra, rör sig och håller igång nosen kunde få 4 otrevliga tumörer på kort tid. Den 4e upptäcktes nu mellan tandoperationen december och knöloperationen i januari. Nu vet jag att mastocytomen kan metastasera men... 
Klart du ska kolla upp knölarna! Visst, du KAN hamna i en olustig valsituation men också mota Olle i grind. Att inte göra något är också ett val. Ett man kanske ångrar eller utnyttjar för att ta på sig offerrollen när man står inför ett olustigt faktum.

Har hon tuggat i sig ämnen under alla uterundorna? Hundar är ju specialister på att söka upp främmande föremål, kan vara metaller/spårämnen som ansamlats.. som kan vara toxiska, kan vara växter rötter fröer svampar.. bark..  insekter.. att sedan hunden är en individ och därmed har sin egen vomeronasala känslighet/sårbarhet..  får man kanske ta i beaktning. Spillningar från andra djur vilka kan vara bakteriehärdar.. jag hade också grunnat, när en hund i övrigt är frisk och alert på alla plan. Det finns mycket farmakologiska ämnen och biprodukter i jorden. (jag vet inte, men undrar gör man!)

Hundens immunförsvar han ha utsatts för långvarig stress/nötning? av kanske upprepad kontakt med ämnen som idag inte är kartlagda i hennes bindväv?

 Så orättvist.

 

Min ene katt har en otroligt känslig mage, spyr upp hårbollar rätt ofta, tåler inte icke-tempererad mat, tåler inte ens BARF-MAT - medan honan har en mage av stål och är mer distinktivt autentiskt rovdjur, alltså mer intakt. (matmonster) som spyr upp hårboll ca 2 ggr/år. Också lite märkligt...

Säger som du, att jag får försöka inte måla fan på väggen innan vi ens är där, fettknutor kan vara harmlösa, även bråck kan vara harmlöst, och kan vara också kretskortet eller ID-chipet som fått lite bindväv omkring sig, och förflyttat sig.. men aatt vi ska gå på kontroll , snart, det står klart! 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dr Rostenberg har blivit en stor favorit, som jag sagt förut. Intressanta 20min om hormonell obalans och stress:

 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har varken panik, insomnia , depression eller pms, eller irrelevanta aggressioner melankoli eller oganiska problem. 

När jag fortfarande var fertil, dvs före menopausens inträde.. hade jag inte heller problem att tala om, särskilt inte beteendeproblem. 

 

När klimakteriet var ett faktum, hade jag inte heller beteendeförändringar, melankoliska förlopp eller depp eller aggressioner, däremot klimakterietillstånd, som är inte särskilt supertrevligt, men inte heller dödshotande eller livskvalitetsbegeränsande så jag inte fungerade.

 

Så hur man uppskattar sin sensualitet och sexualitet , (om man inte är *optimal..  elle inte *på.. eller lite för *av.. ja men enligt vem?) sin interaktion med andra och funktionalitet, socialt mentalt känslomässigt, är kanske individuellt - jag tror inte det finns mallar, inte ens kemiska mallar att "ta till" , i alla fall så är jag inte mottaglig för den typen av förklaring. Men skulle jag uppleva mig handikappad och avgörande inte kunna funka med omgivningen utifrån jag "är på väg in i medelåldern.. med *hormonspelen.. ja i så fall, kanske det vore en klar förlust.

 

Sedan tänker jag på lyckonormen, det finns mer än en norm och den kan vara kemiskt formulerad av kemister som sedan kopplar ihop sig med andra samhällsaktörer t.ex läkemedelsverk eller hälsokostindustrin , men det är alltid någon och några som sätter normerna.

Är du r'tt idag? Eller ska det inte vara lite indiskt grus här och lite enzymer där, ursäkta men är för tillfället.. lite trött på säljandet.

varit så koncentrerat med att fixa HbA1c, så ta inte illa upp för att jag är lite kritisk.Ang. hormon-thrillers.. ja det händr alltid något i kroppen, liksom. Så länge man lever, och ju äldre man blir, desto större villebråd blir man. 

 

 

 Att kroppen är kemo-elektrisk, visst är den, men det är ändå samspelande exogena normsättningar som säger hur de triggas, och varför en individ inte längre anses vara funktionnsduglig och/eller önskvärt produktiv. 

För mig behöver en person inte ha len persikohud, vita tänder, leendet som en gurglande bäbis dagarna i ända, starka muskulaturer ovh koll på allting, för att anses ha ändå hormonerna i balans, men för annan.. kan det räcka med något litet.. för att cirklarna rubbas, och så finns hypokondriker - jag ä rinte hypokondriker, men blev nästan .... och skulle rent tekniskt sett mycket väl ha börjat snöa in på hormon-kemin, men jag avstår, det är överkurs för mig.

 

Jag vill med detta sagt, inte störa trådutvecklingen, verkligen inte.

Många särskilt kvinnor är väldigt inne på hormoner.. så av respekt, ska jag försöka inte lägga mig i så mycket mer, mer än att det är overkill för min del, och då har jag faktiskt inte mkt att tillföra när hormoner som ämne kommer på tal. 

 

Men ta del av föeläsningar, oh ja! För nöjes skull.

Jag tror dock inte på att individen har de där inre hormonspelen som spelar helt isolerat fritt från externa triggers, dvs utaan samspel i fysiska miljön. Tungmetaller kan spela roll, då blir det intressant.. !

 

Men då har jag aldrig förkovrat mig i det, inte intresserat mig , inte heller nu när jag blev fet och metaboliskt i stark obalans, inte ens när vallningarna var allt utom tevliga att dras med.inte ägnat mig en enda sekund av det.   Inte heller när det var ganska jävligt efter förlossningarna, att få hormon-signalerna tillbaka i fungerande balans, det var bara något som skulle ta den tid det fick ta, varje gång man pratade med väninnor om detta eller andra mammor, så ska jag vara ärlig att säga att jag började gäspa.. jag saknar väl någon hormon i kroppen att visa mer anständigt intresse för detta ämne.

 

När jag blir pensionär, vill jag om jag fortfarande har något egenvärde kvar, inte heller plötsligt börja kartlägga mina hormoner, och köpa pulver salvor eller havsvatten för att hitta någon avsaknad hormonsignal.. jag vill enbart ha det bra! Mår bra av bra mat och värme/energi distribuerat på rätt sätt, relationer - det kan ingen doktorn bistå  mig med. Kan inte köpa mig bättee gormonsignalering, det är för ABSTRAKT.

Men hade jag varit aggressiv, eller så deppig att vara rejält mentalt nersläckt, det är helt annan sak.

 

När jag var ca 19 hade jag förmånen att jobba på ett mentalsjukhus, sådant där som inte längre finns.

Kan vara det förskräckliga som är i klass och dignitet med holocaust,  som satte sina spår, eventuellt -  av det man såg hörde lärde sig där, och efterföljande liknande komplex , och den villrådiga på lösa boliner forskningen inom området . hyser jag ännu extrem respekt för tabletter pulver eller "så härligger det till med hormonerna", man forskade nåt så oerhört etiskt kränkande  uppåt väggarna, att jag svårt kan få det ur minnet, alla de öden.. men inte bara där och då, även i nutid, sker det alltför grova övertramp vad gäller "så här ligger det till i din kropp vetskapande" , så jag är lite skeptisk, men håller som alltid ordentlig distans till hormon-analyserna. 

 

Annars intressanta diskussioner i tråden om hormoner, vi vet att hormoner finns, har betydelse osv. Säga att det är t.ex östrogenet som är i under el överkant för att man varit trött eller håglös några veckor, nja.

 

De är ju en del av biokemin, kanske essensen, men de är inte allmän egendom eller något man kan peka ut, som jag tycker har gjorts, för alldeles för många kvinnor. Att ha känslor är normalt, spektra i faser är normalt.

 

Nej nu skrev jag nog för mycket, men hmm.. jag anser inte att man ska dra i hormonerna för mycket eller peta i det för mycket, det går ändå inte att behärska, vilket all historia inkll nutida data också visar, ett evigt provande sig fram, nästan som ett lotteri.. (lönsamt, och det är rynkkrämer också , apropå) får jag valuta för mina tolvhundra spänn där.. eller skulle en weekend-resa alt. miljöombyte  kunna ha gett samma utdelning ang. mitt mående?

 

Vem vet?

 

Sedan blev jag fet de sista två åren, nu är jag inte fet längre, men för den skull inte metaboliskt frisk heller.. ett år, minst.. för habilitering till enll. mig godkänd hälsostatus, helst med så lite piller och tillsatser som möjligt. Bra mat, och basvitaminer om något men inte mer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
9 timmar sedan, Gemma sade:

Jag har varken panik, insomnia , depression eller pms, eller irrelevanta aggressioner melankoli eller oganiska problem. 

Nej, men andra som läser kanske har? Jag kanske har? Eller så fastnade jag för nåt annat jag ville dela med mig av? ;)

9 timmar sedan, Gemma sade:

inte heller nu när jag blev fet och metaboliskt i stark obalans

Fetma är en hormonell obalans. Även om inte just du är intresserad av hormoner ("Många särskilt kvinnor är väldigt inne på hormoner.. så av respekt, ska jag försöka inte lägga mig i så mycket mer, mer än att det är overkill för min del, och då har jag faktiskt inte mkt att tillföra när hormoner som ämne kommer på tal.") så styr de så otoligt mycket. Tror Martina Johansson skrev om detta före jul nån gång, hur hon "lite artigt" lämnar en öppning för att det kan vara annat också men egentligen vet att det är hormonellt. Hormoner är alltså så mycket mer än bara klimakteriet (puberteten och graviditet). Inte sjutton har mitt intresse för "snabb" MAO-A och serotonin/dopamin mm  kommit av de förändringar som kommit nu, runt förklimakteriet! Det har varit ett helvetiskt svängande hela livet. 
Om man är intresserad av HUR fetma regleras hormonellt, ja då är vi tillbaka på bla insulin. Insulin som reglerar blodsockret är ett peptidhormon som tillverkas av bukspottkörteln. I samma körtel tillverkas också glukagon som är motsatsen till insulin. Fettvävnaden i sig tillverkar också hormoner; Adiponektin t ex ökar förbränning av fettsyror, bromsar leverns glukosproduktion och är antiinflammatorisk. I symbios med adiponektin finns leptin som signalerar att energiintaget är tillräckligt, ett mättnad/hungerhormon alltså. Det reagerar också på lågt insulin så man blir hungrigare. Fördelningen av kroppsfett är också hormonell. Stresshormonerna fäster fettet runt de inre organen, östrogen runt rumpa och lår, byst och underarmar. Med andra ord kan den som är tjock eller har diabetes ha stor nytta av hormonkunskap.  

PS. Skriver du med tangentbord, @Gemma? Om du håller nere shift-tangenten ihop med enter så blir det inte så långa mellanrum mellan styckena och lättare att läsa.

  • Gilla 2
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-01-18 at 07:14, MariaF sade:

Nej, men andra som läser kanske har? Jag kanske har? Eller så fastnade jag för nåt annat jag ville dela med mig av? ;)

Fetma är en hormonell obalans. Även om inte just du är intresserad av hormoner ("Många särskilt kvinnor är väldigt inne på hormoner.. så av respekt, ska jag försöka inte lägga mig i så mycket mer, mer än att det är overkill för min del, och då har jag faktiskt inte mkt att tillföra när hormoner som ämne kommer på tal.") så styr de så otoligt mycket. Tror Martina Johansson skrev om detta före jul nån gång, hur hon "lite artigt" lämnar en öppning för att det kan vara annat också men egentligen vet att det är hormonellt. Hormoner är alltså så mycket mer än bara klimakteriet (puberteten och graviditet). Inte sjutton har mitt intresse för "snabb" MAO-A och serotonin/dopamin mm  kommit av de förändringar som kommit nu, runt förklimakteriet! Det har varit ett helvetiskt svängande hela livet. 
Om man är intresserad av HUR fetma regleras hormonellt, ja då är vi tillbaka på bla insulin. Insulin som reglerar blodsockret är ett peptidhormon som tillverkas av bukspottkörteln. I samma körtel tillverkas också glukagon som är motsatsen till insulin. Fettvävnaden i sig tillverkar också hormoner; Adiponektin t ex ökar förbränning av fettsyror, bromsar leverns glukosproduktion och är antiinflammatorisk. I symbios med adiponektin finns leptin som signalerar att energiintaget är tillräckligt, ett mättnad/hungerhormon alltså. Det reagerar också på lågt insulin så man blir hungrigare. Fördelningen av kroppsfett är också hormonell. Stresshormonerna fäster fettet runt de inre organen, östrogen runt rumpa och lår, byst och underarmar. Med andra ord kan den som är tjock eller har diabetes ha stor nytta av hormonkunskap.  

PS. Skriver du med tangentbord, @Gemma? Om du håller nere shift-tangenten ihop med enter så blir det inte så långa mellanrum mellan styckena och lättare att läsa.

Jo det finns flera hormoner i samspel eller under mindre bra samspel, så är det ju.

Menar mest att för min del, i denna fas av livet behövde starta med fokus på insulin leptin och ghrelin.

Att ens behöva... suck, är jag inte van vid.

Att nu försöka styra upp detta, enligt mig basala och roten till det onda.. för att vända skeppet och navigera på nytt. Så jag menade, inte att vifta bort alla de resterande hormonerna, är hyfsat insatt i att obalans sker, och utlöses av allt möjligt - men vad gäller just börja från scratch med dels rätt mat, rätt matvanor krävde för mig att totalt fokusera på dessa tre, så det sitter och det ska sitta som BERGET! Då jag vill undvika att någonsin bli så fet ovh sjuk med oförmåga att skilja på sug/hunger och där spärrarna uppenbart fullständigt gått upp.

 

Jag antar att det är väöldigt individuellt från person till person, i hur man livsstilsförändrar där kosten och förhållandet till ens mat, vad som ska ingå vad inte, när äta , hur äta osv, osv.

 

Så av anledning att jag behövde totalfokusera på det som var helt trasigt för mig, hunge & mättnad, och att jag inte har särskilda hormonrubbningar i övrigt, dels för att jag genomlevt klimakteriet och det är ett färdigklappat kapitel för mig personligen, endast av den anledningen jag inte "tar mig an" det övriga hormonspelet, det är inte relevant för mig ännu. Kan bli. Men inte så länge relationen till mat inte reparerats till fullo. 

Att det för övrigt ÄR både relevant och viktigt, ja men självklart och det förstår man troligtvis när det uppdagas att man har olika ämnesbrister och börjar rota och gräva i vad som egentigen fattas, för en vidaregång i i friskhet. 

Vill man vara lite ironisk kan man säga, att "man blir aldrig frisk" , det finns alltid någon "brist" , men jag föredrar att förhålla mig nöjd till det som funkar, och tar mig an det som jag kan se är REELL kris, är det inte kris.. fint, man kan fortfarande förbättra något "halvbra" elle "nästanbra" , om man behöver eller det besvärar - det är det som är möjligheten med att OPTIMERA, deet gör man ju efter eget behov och sina val, vad man prioriterar - helt individuellt för var och ens mående.

Japp, får se över det skrivtekniska! SkiftTangenten med enter? Ok..... hm... noterat!

😁

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var tillbaka hos kinesiologen i Borås idag. Märklig upplevelse... Vägen är liten, det tar 1,5tim att köra de 7 milen, enkel väg. Solen gassade och inte en enda långtradare och inte en enda omkörning på den smala vägen behövdes. Bara en sån sak? :P
Det var skönt att det vi gjorde under fjolåret ligger kvar hyfsat stabilt. Då handlade det mycket om virus och tarmbakterier. Behandlingen blev nån sorts blandning av ett otal olika tekniker. Den var ny?! Jag menar, om jag går till en kinesiolog så förväntar jag mig muskeltestning och jo, det fick jag förstås men även kraniosakral behandling, postural terapi, örtbehandling, EFS och säkert nåt mer som jag inte fångade upp. Målet denna gång är att lätta på oro/stress så att spänningar i kroppen släpper och att fortsätta med hållningen så att skaderisken vid löpning försvinner. Löpningen behöver jag i vardagen just för att hantera stress. En intressant sak nu är att när jag sprang häromdagen var jag matt i benen vid minsta lilla motlut (enligt Eric Berg kopplat till binjurarna) men ikväll efter behandlingen är känslan borta. ^_^

  • Gilla 6
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sedan några veckor är jag tillbaka på ALP i grundutförande, dvs jag cyklar maten. Inte på något vis planerat, det bara blev så. Fram till idag har det gått ganska bra att äta 3ggr/dag och inte småäta men idag, rackarns, har det rivit och slitit i mig hela dagen. Redan före kl.8 i morse skrek kroppen efter choklad...:o Som vanligt ser jag ett samband med stressbelastningen. Jag åt visserligen en jätteportion mat ikväll men är stolt över att inte ha fallit. 
Noterar att även om det gått rätt bra att stå emot suget så känner jag mig sällan nöjd efter maten. Som att nåt fattas (kanske dopamin?). Nåt som är väldigt gott är råstekt brysselkål med stekt lök och bacon eller liknande till det. Men det är typiskt sånt som gör mig onöjd. Bäst har det gått när maten varit skittråkig. Med andra ord bör jag sluta med god mat. :blink:
Sedan springer jag igen också... Det går rätt bra... :wub:

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men Maria vi har ju pratat om det här 😉 carb-cravings = serotoninbrist. Under de här perioderna är det tyvärr bara att ge upp insulinidealet och äta nånting varannan var tredje timme, behöver inte vara mår carbigt men måste få upp insulinet så fett funkar inte. Protein borde vara en perfekt kompromiss. 

Intressant om du skulle testa inositol. Det ska tydligen bromsa serotoninnedbrytningen. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Erik 2 sade:

 

Men Maria vi har ju pratat om det här 😉 carb-cravings = serotoninbrist. 

 

Såklart det är serotoninet! Jag tycker bara det är så tjatigt och jag vill hålla mig öppen för andra möjligheter. 😜

Småäta får mig att må bättre, ja. Men... det lyfter vikten och ökar fläsket också. ☹️

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, MariaF sade:

Såklart det är serotoninet! Jag tycker bara det är så tjatigt och jag vill hålla mig öppen för andra möjligheter. 😜

Småäta får mig att må bättre, ja. Men... det lyfter vikten och ökar fläsket också. ☹️

Jag tror, att det är fullständigt normalt och fullständigt icke-problem att emellanåt behöva något lite mer serotononhöjande, med flavonoider.. att det inte behöver ses som "en brist".

 

När du ju mår fint på 3 mål/dag.. springer galant, har energi åt ett aktivt liv med familj och så. då är det ju absolut inget konstigt att någon gång, behöva mumsa i sig "utanför ramarna" .

 

Jag ser inget problem, utifrån som sagt, att du för övrigt, till minst 90% av all vaken tid.. inte mumsar mellan måltiderna dag efter dag, vecka efter vecka. Utan just idag, kanske en dag till.. tills ditt behov av flavonoider stillats. 

 

Behöver ju inte prompt vara exakt choklad eller kh-späckat, enbart att någon dag.. med jämna/ojämna mellanrum, BEHÖVER man, t.ex som jag.. lite osötad äppelmos tre fyra skedar ihop med lite mandelsmör.. ett par katrinplommon (sött.. men hallå... ett par, inte ett par kilo) , nötter, ost... både förmiddag , eftermiddag och hujeda mig, även en gång till på kvällen? 

 

Ja men, är sådant utanför-ramarna mumsande nåt som sker endast enstaka gånger, så anser jag det vara absolut normalt! Behöver inte ens vara hormonbrist, alla människor mumsar utanför ramarna, men i vilka mängder.. hur ofta.. det jag menar, och det framstår ju som att du faktiskt har BRA kontroll. ÄR viktstabil, HAR stabilt upparbetat träningsmönster, så förstår inte hur något egentligen kan barka hän till flera kilos viktpåslag, för att man någon sporadisk dag, vill ha i sig något mumsigt, utanför ens disciplinära ramar?

Än en gång, normalt, dina hormoner är med all säkerhet inte alls totalt i obalans, utifrån att en dag, vilja mumsa. 

Så det låter mer alarmistiskt, eller nåt du reflekterar över, vilket är skitbra! det måste man om man vill ha fortsatt friskt liv, men hormonrubbning serotonin för att det händer man äter mellan målen, ibland? NEJ.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@MariaF det ovan sagda, givet att du inte är klockrent sockerberoende eller sockerdriven, i den mer kliniska bemärkelsen dvs. oförmögen att styra.. (är du det? tror jag inte, men känner ju inte dig) (men du har ju energi så det räcker) - man rubbar inte serotoniner bara för att man äter fem dadlar mellan målen, + två gräddkola what ever it may be)(inte ens om man VISSA DAGAR helt enkelt behöver MER ENERGI .

 

Men,  vara neurologiskt avhängig? mot en "obalans" ? , att låt säga efter 1 hg godis/ost/nötter/extra kött...  t.ex.. ramla mellan stolarna och DÄRFÖR påbörja äta den klassiska mjölmaten igen, där lite godis eller en á två  dags småätande blir omedelbar katalysatoreffekt , rakt ner i träsket? Då är man ju sockerslav. Är du det, eller inte?

Med den berömt omtalade serotonin-brist-refrängen är saken. Ibland, kan jag tycka serotoninsnacket är lätt påbackat av hälsokostindustri-komplexet. Även de kan två sina händer och börja gå som vargar i fårakläder, precis som läkemedelsverkets marionetter.

 

 

 

Tror jag inte. Men att vilja optimera, helst 365 dgr/år, tja.. det kallas väl för perfektionistisk ambition, finns inga perfekta individer, det ä bara som det ser ut! 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Gemma sade:

Ja men, är sådant utanför-ramarna mumsande nåt som sker endast enstaka gånger, så anser jag det vara absolut normalt!

Nej, det sker inte några enstaka gånger. Jag äter helst konstant normalt sett. Ibland glömmer jag att inte alla redan vet allt om mitt mumsande (för jag har hängt här sen forumstarten och berättat om det). Om man äter konstant kan man komma undan ganska bra med det genom att äta rätt saker, dvs med lite kunskap om hormonpåverkan lindras skadan. Och att äta 3ggr/dag har gått GANSKA bra, inte jättebra. Och vintertid är serotoninnivåerna påverkade av ljusbristen också, förstås.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
39 minuter sedan, MariaF sade:

Nej, det sker inte några enstaka gånger. Jag äter helst konstant normalt sett. Ibland glömmer jag att inte alla redan vet allt om mitt mumsande (för jag har hängt här sen forumstarten och berättat om det). Om man äter konstant kan man komma undan ganska bra med det genom att äta rätt saker, dvs med lite kunskap om hormonpåverkan lindras skadan. Och att äta 3ggr/dag har gått GANSKA bra, inte jättebra. Och vintertid är serotoninnivåerna påverkade av ljusbristen också, förstås.

Ja förstås - vinterhalvåret är erkänt en stark pverkansfaktor, men sommarens aktiviteter bland grill, glass, salladstillbehören, kylande drycker med allsköns innehåll.. också på frestelser som kan inbjuda till svårbrytbara vanemönster.

 

Å andra sidan kan det finnas skillnad på vilka relationer man har omkring sig?

Att leva som aktiv förälder, innebär ju att man ideligen exponeras för matsituationer, som inte på samma sätt skapar en liksom distans till förhållningen mat, jämfört med förälder vars ungar är utflugna och vuxna.. man har hela hemma-arenan för sig själv.. och kan kanske, mer precisionssäkert träna in sig? Jag vet inte. Men redan att leva sambo, kan i sig vara en utmaning, min erfarenhet , aatt det triggar nåt helt enormt. (jag är ovkså ett matmonster, fick jag så skulle jag äta varannan timme, långt inpå nattatimmarna, så det är tufft)

Ganska bra, är långt ifrån inte bra. 🤸‍♂️

Ganska bra, är ju ändå nästintill bra / helbra (beror kanske på om det är 5-skala, eller 10-stegs-skala) 

 

Jag kan också bråka med mig själv, över 9 gram 99%-ig chokladruta, på fel timme... har blivit lite dum-nördig.. gällande godis.

 

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On ‎1‎/‎29‎/‎2020 at 7:59 AM, MariaF said:

Såklart det är serotoninet! Jag tycker bara det är så tjatigt och jag vill hålla mig öppen för andra möjligheter. 😜

Småäta får mig att må bättre, ja. Men... det lyfter vikten och ökar fläsket också. ☹️

@MariaF Här ramlade jag över en riktigt bra hemsida. Detta är nåt för oss och våra funderingar!

https://nutritiongenome.com/genetic-exercise-programming-for-mental-health/

https://nutritiongenome.com/what-is-comt/

https://nutritiongenome.com/

 

  • Gilla 2
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vilken underbar sida, @Erik 2!! Hittade en artikel med behovsstyrd träning där ett exempel verkligen var klockrent mig! :D

Symptoms: Carbohydrate cravings, a struggle to motivate yourself to exercise, low libido, anxiety, irritability and mental obsessions (especially when stressed).

https://nutritiongenome.com/genetic-exercise-programming-for-mental-health/

Det är riktigt lockande att beställa ett gentest men det är inte helt billigt så jag får avvakta ett tag till. Försöker förstå skillnaden på olika företags tester och jag vet att Dr Rostenberg rekommenderar 23andme men deras websida är lite rörig och typiskt amerikansk med "Buy Now"-länkar överallt utan att man fattar vad man egentligen köper.

  • Gilla 2
  • Boom 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag dök det upp en artikel om serotonin och dopamin vid social ångest. 

https://fof.se/artikel/det-hander-i-hjarnan-vid-social-angest

"I en studie jämfördes 27 personer med social ångest med 43 friska, där forskarna tittade på två signalämnen, serotonin och dopamin. Dessa släpps ut av en nervcell till mellanrummet mellan cellerna, synapsen, och tas där upp av nästa cell – på så vis skickas signaler i hjärnan. För att inte signalen ska fortgå för länge finns transportörer som samlar upp respektive signalämne. Förekomsten av dessa avbildades med positronemissionstomografi, PET. Ju mer det finns av en viss transportör, desto snabbare försvinner signalämnet ur den synaptiska klyftan där det normalt har effekt. Men det är en avvägning – transporteras signalämnet bort alltför snabbt fås inte tillräcklig effekt. Hos de med social ångest fanns det mer av både serotonin- och dopamintransportörer, jämfört med hos friska."

Jag tror inte på 23andme längre, tex har de tagit bort MAOA. Jag tror mer på Ancestry+strategene, eller selfdecodes eget test eller nutritiongenomes eget. Alla landar runt 2-3000 kr.

Dock tror jag du vet hur du ligger till utan tester. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.