MariaF

Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...

Recommended Posts

4 timmar sedan, Erik 2 sade:

Jag tror inte på 23andme längre, tex har de tagit bort MAOA. Jag tror mer på Ancestry+strategene, eller selfdecodes eget test eller nutritiongenomes eget. Alla landar runt 2-3000 kr.

Precis, man vill ju veta vad man köper! Strategene har jag också kollat men det var ett tag sen, jag ligger lite lågt pga priset - skulle gärna göra ett DUTCH-test också... Och så är det dags för mitt årliga Werlabstest (blir kvar där av geografiska skäl, annars tittade jag på Blodkollen också).

  • Gilla 1
  • Förvirrad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
15 timmar sedan, MariaF sade:

Man (jag) blir väldigt rörd när en kollega (ung kille) berättar att han sagt till projektledaren att jag nog inte mår så bra så de behöver nog lätta lite på pressen... Även om det inte är så illa som i fjol när ögonbrynen föll av och blodtrycket försvann så ligger jag ju alltid och balanserar på gränsen och att nån ser det... :wub: 

💞

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Apropå unga killar som ser. Imorse när jag promenerade till jobbet och bara hade några hundra meter kvar halkade jag på det isiga underlaget, trots broddar och en massa grus på vägen, och jag dök ner i backen via knäna och sen ner på högerhöften. Då kom en ung kille och undrade hur det gick, och sedan lyfte han upp mig till stående. Hoppas jag lyckades uttrycka hur mycket jag uppskattade att han brydde sig och hjälpte mig. 💖

Ps. Inget brutet, men det blir nog flera blåmärken lite här och var.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
17 timmar sedan, MariaF sade:

och att nån ser det... :wub: 

Detta balanserar ju lite din tidigare teori om att du är osynlig för andra.....🤗

  • Gilla 3
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
41 minuter sedan, SGK sade:

Då kom en ung kille och undrade hur det gick, och sedan lyfte han upp mig

They lift us up where we belong......🎶

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! :blink::D:wub:

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
18 timmar sedan, MariaF sade:

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! :blink::D:wub:

Vi behöver ruskas om ibland!

(Kommer att gå fint. Sa den introverta...)

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
15 timmar sedan, PiaB sade:

(Kommer att gå fint. Sa den introverta...)

Detta uttryck ska jag ta med mig! Riktigt bra!☺️

  • Gilla 3
  • Haha 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-03-02 at 20:30, MariaF sade:

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! :blink::D:wub:

Ja men du får ju träffa mig sen, då löser sig allt! 😉:D💞

  • Gilla 3
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Jamtlandstjej sade:

Ja men du får ju träffa mig sen, då löser sig allt! 😉:D💞

Ja, det är inte så många Forumister jag träffat på riktigt så det är kul att jag luskat reda på dig! :wub:

  • Gilla 6
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"fight, flight or tight" finns det info på svenska om det? Jag tänker mest på stressen som uppkommer vid tight.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Begreppet som så, "fly, fäkta eller spänna" vet jag inte att jag sett men jag har tidigare i sammanhang av kroppspsykoterapi hört om de spänningar som sätter sig i kroppen pga av olika saker man råkar ut för och som senare i livet orsakar värk och felbelastningar. Jag gissar att man kan hitta mycket om man söker på kroppspsykoterapi. Gissar att många till synes oförklarliga fysiska besvär kan komma från psykiska låsningar.

Vid en snabb sökning hittade jag detta:
Alla former av kroppspsykoterapi har antagandet att muskelspänningar är ett uttryck för känslomässiga och psykiska ¨blockeringar¨; känslor binds i kroniska muskelspänningar och begränsar andningen. Denna idé har sin bakgrund hos psykoanalytikern Wilhelm Reich på 1930-talet, men denna idé förekommer numera som en del av mindfulness (KBT) teoretiska bakgrund. Också autonoma och endokrina processer kan samspela med ¨de fem nivåerna¨.

http://www.kroppspsykoterapi.se/psykoterapeutiska-metoder/kroppspsykoterapi/vad-ar-kroppspsykoterapi.html

  • Gilla 3
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, MariaF sade:

Begreppet som så, "fly, fäkta eller spänna" vet jag inte att jag sett men jag har tidigare i sammanhang av kroppspsykoterapi hört om de spänningar som sätter sig i kroppen pga av olika saker man råkar ut för och som senare i livet orsakar värk och felbelastningar. Jag gissar att man kan hitta mycket om man söker på kroppspsykoterapi. Gissar att många till synes oförklarliga fysiska besvär kan komma från psykiska låsningar.

Vid en snabb sökning hittade jag detta:
Alla former av kroppspsykoterapi har antagandet att muskelspänningar är ett uttryck för känslomässiga och psykiska ¨blockeringar¨; känslor binds i kroniska muskelspänningar och begränsar andningen. Denna idé har sin bakgrund hos psykoanalytikern Wilhelm Reich på 1930-talet, men denna idé förekommer numera som en del av mindfulness (KBT) teoretiska bakgrund. Också autonoma och endokrina processer kan samspela med ¨de fem nivåerna¨.

http://www.kroppspsykoterapi.se/psykoterapeutiska-metoder/kroppspsykoterapi/vad-ar-kroppspsykoterapi.html

Japp det du beskriver är psykosomatiska effekter eller psykosomatiska besvär eller när tankar eller känslor överförs till kroppsliga reaktioner , oftast irrelevanta och därför utgör en låsning/blockering/hinder eller t.o.m kan utveckla sig till dåligt självförtroende hopplöshet eller passivitet, uppgivenhet.

 

Som så gärna kan uppstå vid ex.vis behov av kostomläggning, viktminskningsprojekt, livsstilsomläggning och sådant. 

Ta bara detta med "vikten" , som hör ihop med "kroppsuppfattningen" , som kan bli fixering helt ofrivilligt.. börja med bra målsättning och krafttag med massor av positiva handlingar som för en vidare ifrån negativt förhållande till maten man inte vill ha.. mot maten som gör en gott.. men under resans gång kan man plötsligt drabbas av en ofrivillig stress med antingen vågen, måttbandet eller resultaten.. som inte stämmer överens med tankekartan/teorin som man nogsamt kalkylerat.. eller träningsplanen som inte riktigt går som man tänkt, ska rulla på.. 

 

Ofrivilligt kan man då hamna i en psykiskt påfrestande belastning, som omedvetet påverkar ens relation till maten, t.ex "ja nu jävlar får jag ta och se över mina kolhydrater när vågen inte ens visar någon belöning på ens 100 gram.. man börjar böka och rota i ration.. och trasslar in sig i fett% och börjar rumstrera om i psyket tills man till slut blir trött.. och kan få oro.. med konsekvens att inte kunna slappna av tillräckligt, det kan bli styltat istället för "naturlig" följsamhet.. över något man inte alltid kan styra ändå.

 

Stresspåslag, vid en avbokning av ett pass, eller ett möte.. som man kan upplveva "saboterar" , det är egentligen så simpelt.. men ett litet stresspåslag kan ju slå på icke-viljemässiga kroppsliga funktioner, ökad andhämtning, muskelspänning och "huvudbry" över att något inte har infriats.. successivt..  kan det upplevas som en ansträngning.. där man vill ha belöning.. som man tycker inte kommer i förhållande till "allt man gör och offrar" , så man kan göra sig till ett offer utan att inse att man använder sig sig själv som en bricka i en slags psykisk utpressning.. så om det bara sker lite sporadiskt en å annan gång okej, men om det byggs på till ett konstant negativt tänkande, kommer kroppen till slut strejka , med att börja sukta efter gammalt ätbeteende.. med huvudvärk, sömnbesvär, nervositet över att "inte lyckas" , men utan att vara medveten om den omedvetna psykiska stressen som utlöst den uppgivna egentliga irritationen, som kan övergå till ilska över att man "inte lyckas" så som man ställt upp i sin teori, eller som man ju läst "överallt" , om hur "alla andra". Så sjunker man ännu djupare.. halkar tillbaka flera steg, kanske till ruta 1, kanske till minus 10.. och vips, har en hel massa fysiska symptom (som man ofta är såå bekant med.. i sockerträsket) att dras med, .... "som vanligt".

 

När man sätter en t.ex viktresa , nog så svårt livsprojekt.. på en piedestal som ska föreställa någonting helt exklusivt i ens liv som nästan helt fristående från allt annat och behandlas som om det är så skört att hela livet går i kras om man inte fullföljer varenda dag "optimalt" , dvs man förväxlar begreppet och glider över i BANTA, istället för att leva MED begreppet självförverkligande.. och på vägen kan man då temporärt fastna i psykosomatiska krånglerier, t.ex utan anledning från en natt till annan, inse sig vara totalt fixerad vid vågen.. väga sig dag in dag ut, dra in på liten pytte-ostbit.. dra in på t.o.m broccolin.. i jakten på åtminstonde 1 jävla litet hekto NER.. istället för upp?! Inte somna behagligt.. utan med jagande tankar om varför man tog en liten chokladbit, om så 100% mörk, så var det ändå ajabaja så jättejättefel fel fel, och behöva dra in på annat.. liksom omdirigera allt till en vansinnesjakt, tills det psykiska spelet.. avslutas med övergång till kanske, frosseri.. det gamet man kan : isf är det typisk projektion som ändar i psykosomatiskt lidande. 

 

En jojobantare, lider  av psykosomatisk rundgång, vad den än gör.. när den tränar så njuter den inte ens av en härlig dag i skogen och stretchingen i musklerna, den är redan femton steg före.. och innan den ska äta lunch är den redan inne på nästa dags frukost.. i tankarna.. det är negativ stress! 

 

Jag tror och enbart gissar öppet nu, att kvinnor kanske har större benägenhet att trassla in sig i det estetiska.. än män, men enbart rent generellt.. eftersom det är så mycket nytt som hägrar.. ifrån ett liv som fet/tjock/otillfredsställt.. mot ett liv med föreställningen om smal/lycklig.. sedan kommer antiklimax, när viktresan börjar bli vad man kan tro, "klar" , men vad ska man då jaga.. och hänga upp sig vid? Det är nog inte så lätt att veta eller vara förberedd på det.. varpå en nu slags stress kan infinna sig.. vilket är så berömt, att inom månader eller få år.. kan många erfara alla kilona tillbaka.. vilket jag ser som en typisk psykosomatisk effekt! (oönskad, förstås - och omedvetet uppkommen..)

Psykoanalytikern Erich Fromm, skriver om olika personligheter, som är rätt intressant i dessa sammanhang med maten, det undergörande element som ska göra oss nöjda, belåtna och avstyra och skilja det dåliga ifrån det bra.. men olika människor använder också sina syften med LCHF men med Keto.. på ett ibland lite förvrängt sätt. Ibland självbedrägligt. 

 

Eftersom vi har sådant enormt massivt överflöd av allsköns mat och lockelser omkring oss, så tror jag att alla lite till mans, blivit manipulerade.. och får sina slängar av psykosomatiska effekter, om det är vågen, måttbandet, pulsen.. duger man eller duger man inte, och .. vad mer att köpa... så man är uååbunkrad och försedd.. när så mycket ska ratas och förpassas med den "vanliga matsvängen" .

 

T.ex miljöstress, teknikstress.. har du nu gått och köäpt till industrikött och snaskar på där hemma, eller har du varit duktig/medveten/hälso-optimerad och nu lagt dina kronor på kloka val.. köpte du en organic citron eller var du dum nog att inte.. och du äter från mick-gröna gårdar? äter m.a.o gift? Det kan sätta igång samvete.. och stressa rätt rejält om det vill sig. Men alla har någon slags skörhet i sig, oavsett. Hur det sedan drabbar, det visar sig i längden.

Lättast är att bra släppa taget och följa sin instinkt, bara det att den är kapad av ett massivt informationsflöde.. men om man kanske försöker istället kunna/våga/orka/försöka dra ner på datortiden.. med det blå ljusets sken.. och informationsbombardemangen, så kanske det kan lindra?

 

Igår, t.ex.. insåg jag att jag beräknar att behöva nya jeans igen... suck, och suck.. blev en hel karusell med vilka jeans nu, ska jag isf ha, då... och det gick timmavis!!! att sitta och googla vilken modell längd skärning hit o dit.. tills jag blev helt snurrig, och fortfarande surrar det idag, coh blockerar nästan allt!

För att inte nämna hur min För ett enda par jeans skull. Och för att jag ska ha dem jag vill ha, och vet att det inte är samma storlek som just idag.. så anstränger det prestationskravet, och spär på.. med konsekvenserna av det, från "tillfredsställelse i sunt livsmönster" till plötsligt ny jakt, men en slags pseudojakt.. som är på förhand kalkylerad, och därför inte ens verklighetsförankrad. Påverkar också min annars balanserade inställning till lunch o middag, men redan har påverkat mig i att äta nästan som en anorektiker och inte alls komponera ihop mättande måltid.  Men upptar så mycket, att "helhetssynen" kan mistas... eller hamnar på efterkälken. 

 

Eric From´s budskap i kort sammanfatting (ang. psykosomatiska ofta självframkallande besvär & bekymmer) är:

Lägg åt sidan beroendet av externa faktorer, materiella saker samt behovet av framgång och erkännande och försök i större grad  investera i egenskaper som kärlek, respekt, kreativitet och ödmjukhet. Själverkännandet.

Det är lätt att växla över till att se maten som "undergörande materia" för lycka och framgång.. men ibland kan man bedra sig också på den fronte, och få allt att sluta i ständiga stresspåslag i jakten på den bästa godaste nyttigaste finaste senaste och mest giltiga, maten. När man inte är-ett-med-lchf.. utan har den som ett tillfälligt bihang i sitt liv.. som en grej som alla pratar om, som det är med alla trendiga attiraljer, lchf.. som en accessoar, liksom.. där vågen, måttbandet, fina gräsbetade köttbiten ligger som en juvel på tallriken och man kan bli självgod och börja förmana, till slut sig själv och inte bara andra i sina miljöbovsfasoner. 

 

-----

 

okej, jäklar vilket långt inlägg.. ser jag, funderar på om jag ska börja redigera, korta och kapa.. eller bara låta det vara.. min tanke är inte att gå ifrån trådämnet! Tvärtom, enbart så kort jag kunnat, säga att inkänningsfaktorn på detta med fight/flight/tight.. är ett bekant ämne, som alla är indragna i. Men det sker så underliggande lågmält ibland, att det är lätt att ignorera även när man vet att man "inte ska inte borde" , ta fel fighter, fly där man gott kunde ha varit lite mer på tå.. eller i efterhand börja samla samvetspoäng.. tills man är spänd som en fiolsträng och istället sitta fast eller värre, gå i baklås och bli handlignsförlamad.  

 

T.ex börjar träna lite för mycket (för oss som inte kan hantera prestations-tänkande aktiviteter, där man omedelbart växlar över till ett vinna-eller-försvinna-spel.. med sig själv. Eller inte klarar varken vågen eller måttbandet, eftersom jakten blir så knivskarp och på bekostnad av glädje njutning. 

 

Väldigt luriga grejer mekanismer, hur ett litet obemärkt stresspåslag.. som får leva i fred och tuffa på, kan bli en snöboll, som till slut kan behöva både naprapat och gud vet vad mer, om det vill sig..

 

Författaren Sylvia Plath, som skrev "Glaskupan" , beskrev sig som en kapplöpningshäst utan kapplöpningsbanor.. 

 

Om man ser att syften och mål, behöver stämma överens med ens tankar , känslor och handlingar, fråga sig "varför behöver jag öka tempot, just här och just nu.. vad gagnar det? 

Måste man hela tiden hoppa fram flera månader i förskott, innan man ens är där.. och tro sig veta vad en "bra hormonbalans öht är" , innan man ens vet.. vilken hormon som i dagsläget.. inte riktigt är med på banan.. ? Eller vilken kolhydrat, ska jag jaga bort idag.. om.. jag räknar ut att väga si väga så, där borta, då....

Men, det är väl sådant som hör ihop med större livsprojekt, där man i kontrast istället, enbart gasat på och bara dragit in allt som går att äta, utan minsta lilla urskiljning, vi är ju samtidigt så olika.. med olika motiv. Men att stressa sig själv, jag har då sett det ske sedan jag var liten, i alla alla år.. intill nu.. det är väl industrialismen, allt går att skylla på industriella samhällsstrukturen, där är man en faktor.. som ingår i beräkning och det tänket drar man in i sitt innersta, det är det som blir så väldigt, väldigt fel..

 

oj vad jag skrev, riktigt så mycket var inte meningen men jag låter det stå kvar, så får det klagas, men meningen är att haka på trådens 

jaga

'fäkta

fly

låsa fast sig

 

eller... lösningsfokusera. lossa på tyglarna, OM man nu råkar veta var det spänner lite för hårt, eller förstå vart hän en t.ex diet kan barka hän, om man inte bromsar sig lite i backarna vid behov.

Förlåt för extremt långt inlägg. (har åtminstonde styckat upp!)

  

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Gemma sade:

oj vad jag skrev, riktigt så mycket var inte meningen men jag låter det stå kvar, så får det klagas, men meningen är att haka på trådens 
jaga, fäkta, fly låsa fast sig

Eftersom jag har lite svårt för alla extra mellanslag i dina texter redigerade jag citatet lite. ;)
Jag tror du missförstod begreppet "tight", eller ja, jag är säker på det utifrån resonemanget som följde. Det du skriver om, att låsa fast sig, är absolut ett intressant och ofta jobbigt fenomen för den det berör men det är inte det som åsyftas. Istället avses ont i kroppen, muskelspänningar, biomekaniska felställningar värk mm som ofta också kallas nåt, t ex gubbvad, golfarmbåge eller liknande trots att man inte ens överbelastat sig. För vad händer när man befinner sig i en obehaglig situtation man inte kan ta sig ur? Jo, man spänner sig muskulärt. Det är alltså i muskeln man får en låsning. Sedan kan effekterna av dessa obehagliga situationer ge låsningar av mental typ som du beskriver också men det är inte det som avses här
Att jag rotat i detta nu beror på att jag blev rekommenderad att leta efter tungmetaller i kroppen eftersom jag har ont i muskelfäste (kroppen skyddar sig genom att trycka ut gifterna i musklerna så de inte ska nå hjärnan) och andra punkter som hindrar mig att springa men terapeuten hittade inga tungmetaller. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, MariaF sade:

Eftersom jag har lite svårt för alla extra mellanslag i dina texter redigerade jag citatet lite. ;)
Jag tror du missförstod begreppet "tight", eller ja, jag är säker på det utifrån resonemanget som följde. Det du skriver om, att låsa fast sig, är absolut ett intressant och ofta jobbigt fenomen för den det berör men det är inte det som åsyftas. Istället avses ont i kroppen, muskelspänningar, biomekaniska felställningar värk mm som ofta också kallas nåt, t ex gubbvad, golfarmbåge eller liknande trots att man inte ens överbelastat sig. För vad händer när man befinner sig i en obehaglig situtation man inte kan ta sig ur? Jo, man spänner sig muskulärt. Det är alltså i muskeln man får en låsning. Sedan kan effekterna av dessa obehagliga situationer ge låsningar av mental typ som du beskriver också men det är inte det som avses här
Att jag rotat i detta nu beror på att jag blev rekommenderad att leta efter tungmetaller i kroppen eftersom jag har ont i muskelfäste (kroppen skyddar sig genom att trycka ut gifterna i musklerna så de inte ska nå hjärnan) och andra punkter som hindrar mig att springa men terapeuten hittade inga tungmetaller. 

Aha då förstår jag mer specifikt vad du syftade på, muskulärt fysiologisk spänning.

 

Var mer det andra liksom parallell-resonemanget som du också tog upp i förbifartentog med  (på svenska) - 

fäkta/slåss eller konfrontera (fysiskt el. psykiskt)

fly/neghligera/sublimera/minimera (problemet alltså)

låsa/blockera/frysa

 

Men alla dessa gränsar eller kan gå i omlott med exakt det mer fysiologiska som du nu förtydligat.

 

Tack, bra att det blev klargjort vad tråden fokuserar omkring, trots avstickare och att jag sedan hakade på.. så slipper jag "gå loss" så in i nordans.Ha ha.

Däremot.. så verkar vi ha olika inställningar i våra respektive datorer, när jag gör mellanslag inför ett nytt stycke så ser det normalt ut häriftrån, men kanske får kolla upp radavståndet i verktygsfältet. Ska ju vara lätt att läsa textrader , men jag vet inte hur det bryter av i din dator så ska se om det går att förbättra. 👍

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

1 Försökt ändra radavstånden här men lyckas inte.. 

2 Så, när jag ska styckeindela, kommer det tyv. bli fortsatt två mellanslag för att undvika textsjok i en enda stor textmassa el. klump

3 Detta luftiga mellanrummet vill jag alltså minska lite, men som sagt.. lyckas inte se hur det kan fixas. Så läskomforten kan bli bättre för stora gapande hål i en text vill man inte ha. 

Men här har i detta inlägg är nu skrivet tre stycken, med enbart ett mellanslag mellan dem. Fjärde stycket med denna rad inräknat. 🙂

 

Och här, gjorde jag dubbla mellanslag - syns att gapet är större, ja. 

Kanske kan det bero på vilken zooming man har i sin dator? Förstorar man och  har t.ex mer än  100% så kommer också mellanslagen att bli större.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det blir likadana glapp på mobilen. Jag brukar trycka enter när jag vill ha luft emellan och shift och enter när jag vill ha radbrytning men att texten ska komma direkt under tidigare text. Funkar på mobilen också. 
Märkligt att det ska vara så olika?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har det blivit en intensiv vecka igen. Kundens fabrik får spänning inkopplad nästa vecka och i sista stund upptäckte vi en saknad funktion... :blink: 40tim på tre dagar är ovanligt mycket för mig... Nåja, jag har haft ett samtal med chefen så nu tar jag påsklov ihop med barnen och därefter tar en kollega över den sista delen av projektet som innehåller datum-deadline, så ägnar jag mig åt att samla ihop alla lösa trådar av det som hittills är gjort. Det är inte lätt att vara support åt en drifttagare, medan en annan del håller på att byggas och montaget har frågor och man samtidigt ska konstruera en tredje utbyggnad... Tidplanen var lång men utförandet slag i slag och med en överhettad marknad har konstruktionen blivit försenad pga av andra projekt. Det hade iofs inte hjälpt att sätta igång tidigare med detaljkonstruktionen, för har kunden inte riktigt ordning på hur det ser ut i dagsläget så det blir en del happenings på vägen.
Nackdelen med att lyfta frågan om att man är på väg åt fel håll är att det drar igång en apparat jag helst inte vill vara en del av. Jag har dock funderat på att ta emot ett möte med företagshälsovården där man kan få veta vad de har att erbjuda. De har läkare (östrogen eller remiss till gyn?) och PTs (löpteknik?) och säkert psykologer och annat också. Jag tänker att löpteknik kan vara bra eftersom det är så jag hanterar stress bäst; jag springer. Yoga kan också vara intressant.
Det var en spännande upplevelse att bo på hotell nu. Mackorna var förbredda och inplastade. Juicen upphälld med plastfolie över glasen. Ägg fick man äta med plastskedar. Det enda man fick hälla upp själv var kaffe/te. Man står sig rätt länge på 3 kokta ägg och ost/salami utan bröd. Fast jag saknade frukostbuffén, de brukar ha en väldigt bra sådan.
Just idag visar sig stressen i form av trötthet och huvudvärk men det blev lite studsmatta på eftermiddagen och en promenad är planerad inför kvällen. Hoppas att de fina dagarna håller i sig så jag får kommit igång med MC-åkandet också! :)
 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu är vi alltså inne på psykologi och självhjälp, dvs Gemmas spår? 
I "min" tråd finns bara en guru och det är jag själv! :D Skämt åsido, mina "gurusar" heter Dr. Phil Maffetone och Dr. Nicholas Romanov, båda kända löptränare. Den ena tränar långdistansare av typen triatleter mm och den andra har tränat en del olympiska lag, amerikanska armén mm.
För själen och det mentala rekommenderar jag dock Osho. Fast han gick vidare lite innan Sydney Banks, redan 1993. En av Oshos lärljungar bor numera i Stockholm och har en del workshops, Nishant Matthews. Den mannen är makalös på att lossa på ens inre spärrar och efter 5 dagar med honom var jag bara ett stort, bultande hjärta. Låter fånigt men det var en speciell upplevelse. 

Egentligen är det synd att Diet Doctor inte fyller på med det mentala spåret bland sina länkar i större utsträckning. Det är förvisso väldigt känsligt men rätt näring skulle nog få nutidsmänniskan att må väldigt mycket bättre. Det är så påtagligt i samhället att många har destruktiva tankar som yttrar sig som märkliga avarter, inte minst i märkliga kommentarer på facebook. Ohyfs och elakheter alltså. Misshandel inom familjen är också vanligt.  :( 
Tänk om dessa psykologiska avarter egentligen ligger i livsstilen? Att de flesta psykiska besvär egentligen beror på socker, inflammationer och näringsbrist? Ja, kanske rent av en del av metabola syndromet? Jag älskar Prof. Salposkys redogörelse för hur stressreaktioner i kroppen (som vid utbrändhet) går att pussla ihop med Freuds läror. "It's a biochemical disorder with a genetic component with early exposure experiences that make it so someone can't appreciate sunsets."

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
40 minuter sedan, MariaF sade:

Tänk om dessa psykologiska avarter egentligen ligger i livsstilen? Att de flesta psykiska besvär egentligen beror på socker, inflammationer och näringsbrist? Ja, kanske rent av en del av metabola syndromet?

Kausalitet mellan matvanor/ätbeteende/attityd och/eller hälsomedvetenhet resp. hälsoansvaret, det finns. 

Däremot skulle jag inte vilja säga att de "psykiska besvär" som kan uppstå efter långvarig säg stress.. kan vara t.ex sockrets fel, potatisens fel eller husmanskostens fel. 

Metabol obalans är egentligen inte effekten av att du äter sockerstinn mat,  utan för att du i DEPRIVATION, berövats någonting annat essentiellt livsviktigt.. som du förträngt, förpassat och negligerat, för att istället hoppa på kortsiktig lösning som felaktig metod i att dämpa.. men istället förstärker bortträngningen, varpå systemtisk felnäring/undernäring uppstår vilket i sigförstärker  triggerpoints som ökar frekvens och styrka till en vana.. som systematiseras.. tills du blir helt i obalans där så många faktorer till slut samverkar till en slags tornado som kan bli svår att bena ur, nnär det blivit "för sent" att peka ut en enda faktor, t.ex ahaaa det är mina popcorn och dajm varenda heg, eller ahaaa det är pizzakonsumtionen.. ahaaa det är alla mina övertidstimmar sista halvåret.. 

 

Metabola syndrom-ET... är ett KLUSTER, bestående av flera till slut samverkande faktorer, som självklart kan slå ut din förmåga att tänka, reagera och agera korrekt.. i enlighet med sans och logik och konsekvensartat.. det blir liksom kognitiv disssonans i både hjärta och hjärna.. när förnekelser och förträngningar gått för långt, när man beskyller först stressen som ursäkt för att "behöva" bete sig som man gör, och äta det man äter. 

 

Men det kan aldrig vara kallopsens fel med lite potäter och friska söta lingon, eller några pannkakor en å annan gång, inte ens pizzan ena veckan här och kebabeb andra veckan där.. ett , som jag förstått... rubbad metabol balans.. om igen, som jag personligen uppfattat det hela, MÅSTE man förr eller senare själv ansvara för att ha regisserat själv, ja... i vanmakt.. under tidspress.. under sorg, saknad.. ledsnad, ilska sorg eller av socioekonomiska skäl.. så har "man" ändå någonstans på vägen alltid val.. som man nog måste står för. 

 

I övrigt, så är det väl både skönt och trevligt att ha gurus att luta sig mot.. ack.. vi är alla barn i början, men under hela livsresan, även i mitten och mot slutet. Du och jag behöver gurun, men gurun behöver också dig Maria! ovh utan oss.. vore guru ingen guru.. gurun som kär gammal vän. Ju djupare vänskap och djupare, ärligare och rakare empati/kärlek, desto kraftfullare. 

 

Kärlek, kan tänkas vara en stor bristvara ... inget som kommer till en sådär utifrån behov och längtan alltid, fast DET BORDE!!!

Brydde vi oss om varandra lite mer än börsen, bilen och det andra... så vore kanske metabola syndromet.. enbart en abstraktion, men nu råkar metabola störningar vara tyvärr rätt allvarliga och plågande tyvärr. Marknaden har fria tyglar.. bara att inse.

 

Hoppas jag inte uttryckte mig alltför kryptiskt haha.. menar ju mest att.. varför i h-e är vi hela tiden så omringade av snabba lösningar som kräver minsta möjliga motstånd och prestation... snabba tillfredsställelsens metod, som nog är bra att ta till IBLAND, men inte systematiskt som regel. För det är då det trasslar till sig, och det känns snopet och kanske skämmig också, att inse att man livnärt sig med fle försvarsteknik... första steget är kanske att visa lite ödmjukhet, mot hela komplexet man befinner sig i.. och vara snäll mot sig själv på vägen man behöver ta för att successivt lösa upp de hårda knutarna som blir när baklängespsykoogin tagit överhand, och man till slut känner sig övermannad nästan av sin egen skugga. Inte bra.. men inte leta syndabockar i det yttre.. är nog själva roten i det hela, allt startade och finns INOM en  själv. 

 

Vilket inte är lika häftigt som att kunna peka ut någonting liksom en trofé och säga "titta" jag hittade DET"  , nej... svaren finns inom en, hur mycket det än svider att behöva kritisera eller t.o.m behöva revidera hela sin livshålling med det kluster av förutfattade meningar man ofta drar runt med, när man bl.a väljer metoder vid olika "tillstånd" , t.ex jag själv hade också en period långt bak i tiden när jag läste och köpte s.k självhjälpsböcker, men de var tidsfördriv.. väckte visserligen tankar.. men, inte på när och fjärran mätbart den kvaliteten som personliga levande fysiska möten innebär, och aktiviteter därmed som är betyligt mer slagkraftiga och potent föränderliga att föra en framåt istället för bakåt...

 

Nu skrev jag en hel novell igen.. fast jag bara ville kommentera lite.. (covid-19-socialdistans-karantän.. suger alltså snart musten ur mig! är sååå trött på detta evinnerliga vakuum.. och förbud överallt.. som inte kommer sluta detta året, en jäkla massa tid.. åt en faslig massa tankar.. om allt o inget.

 

Menar att bra ledarskap alltid behövs, både dem med hard science kunskap och passion, liksom filosoferna.. här i tråden finns mer av det filosofiska.. vilket är ett tämligen, runt ämne. Egentligen. Dvs.. känslor.. empati.. ge-varann-tid... bry sig , inte ignorera det subtila..  o.dyl. 

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Mr Big sade:

Annas pod är jättebra! Hennes hemsida också. Hon tolkade förresten en hårmineralanalys åt mig för många år sedan. Och det är Markus metod jag använder mig av för att räta ut mig (postural träning) och det var han som skickade mig till kinesiologen som är så fantastiskt bra på att knyta ihop kropp och själ. :wub:

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Med anledning av att jag äntligen får prova östrogen som jag skrev om i tråden om klimakteriedimman; Inför samtal med läkaren uppdaterade jag mig lite ur Mia Lundins bok "Kaos i kvinnohjärnan". Noterade då en rad jag inte tänkt på förut - när östrogenet sjunker, sjunker även serotonin..... Ahhhhhh....?! Jag tror de flesta kvinnor märkt att man haft dagar med kraftigt sug under menscykeln och detta är alltså även kopplat till östrogensvängningarna. Östrogenhalten är som högst under ägglossning och som lägst under mens vilket förklarar suget just dagarna innan mens (då östrogenet är lågt och progesteronet som högst). 
Det är förresten östron, ett något mindre potent östrogen (som det sällan talas om) som bildas i fettvävnaden efter klimakteriet. Det är, om jag fattat rätt, också det som gör bysten lite fylligare. Jag har alltså försökt titta lite mer på skillnaderna mellan de olika östrogenerna, östradiol, östron och östriol.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Livet händer... som du väl vet är det viktigast att vinna kriget och inte det enskilda slaget...  Är säker på att du snabbt är tillbaka på banan igen.  Skönt att höra att livsglädjen är på väg tillbaka!

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På förmiddagen kom granntjejen på väg ut med hunden och jag blev lite ledsen när jag såg hur hon har en fettbulle precis under byxlinningen, så där amerikanskt hängbukigt. det är en söt ung tjej och inte är hon speciellt stor i övrigt. Visst, lite mullig, men inte att jag sett buken på det viset förut. Sedan skrev malmberg i en annan tråd om vikten i 20-årsåldern och jag var lite större då än nu, om än inte mitt största jag. Tog fram och tittade på en bild av mig själv samma år som jag fyllde 20år. Det är från vårterminen sista året i gymnasiet. Jag slås av hur rund jag är om kinderna och kanske framför allt om hakan. Buk hade jag men inte på det sätt som granntjejen. Jag kan inte erinra mig att jag ens sett den typen av hängbuk innan jag kom till USA men nu tycker jag rätt många har den. Kompisen väldigt stora dotter har den (mycket skräp där som hon vägrar sluta med trots hälsoproblem) och den tycks krypa neråt i åldrarna. Men vi åt ju Skogaholmslimpa? Och chips. Och smågodis. Är det socker/mjöl eller är det de nya sockerarterna (HFCS) som skapar hängbuken?
Idag har förresten min dubbelhaka fått tantskrynkel... :blink:🙄 

  • Gilla 5
  • Förvirrad 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 minuter sedan, MariaF sade:
5 minuter sedan, MariaF sade:

Idag har förresten min dubbelhaka fått tantskrynkel.

Mycket har jag hört i mitt liv, men tantskrynkel har jag aldrig hört talas om. Vad är det? Hur ser det ut?

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
39 minuter sedan, MariaF sade:

Jag är helt säker på att du sett en rynkig tant?! Slapp, rynkig hud = tantskrynkel.

Det är så jag ser ut under skägget tror jag.🙃

  • Haha 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När man sitter och väntar på uppdateringar i cadden kan man hänga på sociala medier mellan varven. Igår var det en tjej som precis som jag hänger i en löpargrupp på FB som lade ut ett inlägg om en liten pojke på en förskola där hon jobbar. När han kom till dem slogs han mycket, både barn och fröknar fick slag och på sikt blev det så att när han var arg så gav sig hon (som springer mycket) och han ut och sprang. Nu ska han vidare, jag gissar på förskoleklass, och han hade bett henne om att få springa nu de sista dagarna bara för att det är kul. Hela inlägget var så fint att det fick mig att gråta. Nu, när jag då väntar på cadden som tuggar igenom en massa ritningar, läste jag om det och ekologisk mascara är inte att rekommendera när man läser känslosamma saker. Det blir lätt så att man ser ut som en tvättbjörn när sminket rinner...
Funderar över detta med rörelse och hur viktigt det är. Hur bra man mår. Hur man kan hantera de mest jobbiga situationer bara man får röra på sig. Ändå kommer latmasken farande så fort den har chansen... Funderar också på hur jag ska kunna stötta min egen lilleman i detta med träning/rörelse. Han har hittills vikt undan och i viss mån ägnat sig åt lite självskadebeteende i vissa situationer men nu, mitt i mellanstadieåldern, börjar han vända det utåt. Behöver fånga honom. Behöver ge honom andra verktyg. Samtidigt tar det så mycket kraft att få i honom rätt saker, få ut honom i skogen osv så min egen träning/rörelse/ork/utlopp inte blir bra...
Rätt näring. Rörelse. Återhämtning. Förstå sin omvärld. Viktiga verktyg för oss alla. ❤️

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller tummarna.  Kampsport har ju räddat många ungdomar så kanske kolla vad som finns i närheten.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, tanken har föresvävat oss... Storebrors kompis är rankad 1a i världen just nu som kadett i sin viktklass (-65) i Taekwondo, så det finns nära. Den pojken har det tufft i skolan men får stärkt självkänsla av sina fantastiska framgångar inom Taekwondon. Sedan var skolan var iväg och testade boxning också vilket sonen gillade. Det svåra är att han inte riktigt funkar i grupp och boxningen var 3-4ggr/v vilket han troligen inte orkar med. Har anmält honom till en slagverkskurs i höst på kulturskolan fast vet inte om han kommer in. Han har haft lite trummor med musikläraren fast under fritidstid och han älskade det! Sen tog den resursmöjligheten bort. Ska bli intressant att se hur han utvecklats i gruppsammanhang om ett par veckor när vi ska på skateboardkurs, han och jag. Sedan blir jag väl sjukskriven för brutna handleder eller nåt... 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.