Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...

[MariaF 21 359]

4 timmar sedan, Erik 2 sade:

Jag tror inte på 23andme längre, tex har de tagit bort MAOA. Jag tror mer på Ancestry+strategene, eller selfdecodes eget test eller nutritiongenomes eget. Alla landar runt 2-3000 kr.

Precis, man vill ju veta vad man köper! Strategene har jag också kollat men det var ett tag sen, jag ligger lite lågt pga priset - skulle gärna göra ett DUTCH-test också... Och så är det dags för mitt årliga Werlabstest (blir kvar där av geografiska skäl, annars tittade jag på Blodkollen också).

[MariaF 21 359]

Man (jag) blir väldigt rörd när en kollega (ung kille) berättar att han sagt till projektledaren att jag nog inte mår så bra så de behöver nog lätta lite på pressen... Även om det inte är så illa som i fjol när ögonbrynen föll av och blodtrycket försvann så ligger jag ju alltid och balanserar på gränsen och att nån ser det...  

[Jamtlandstjej 3 693]

15 timmar sedan, MariaF sade:

Man (jag) blir väldigt rörd när en kollega (ung kille) berättar att han sagt till projektledaren att jag nog inte mår så bra så de behöver nog lätta lite på pressen... Även om det inte är så illa som i fjol när ögonbrynen föll av och blodtrycket försvann så ligger jag ju alltid och balanserar på gränsen och att nån ser det...  

[SGK 3 144]

Apropå unga killar som ser. Imorse när jag promenerade till jobbet och bara hade några hundra meter kvar halkade jag på det isiga underlaget, trots broddar och en massa grus på vägen, och jag dök ner i backen via knäna och sen ner på högerhöften. Då kom en ung kille och undrade hur det gick, och sedan lyfte han upp mig till stående. Hoppas jag lyckades uttrycka hur mycket jag uppskattade att han brydde sig och hjälpte mig.

Ps. Inget brutet, men det blir nog flera blåmärken lite här och var.

[DRAKULLA 3 332]

17 timmar sedan, MariaF sade:

och att nån ser det...  

Detta balanserar ju lite din tidigare teori om att du är osynlig för andra.....

[DRAKULLA 3 332]

41 minuter sedan, SGK sade:

Då kom en ung kille och undrade hur det gick, och sedan lyfte han upp mig

They lift us up where we belong......

[MariaF 21 359]

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! 

[PiaB 940]

18 timmar sedan, MariaF sade:

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! 

Vi behöver ruskas om ibland!

(Kommer att gå fint. Sa den introverta...)

[DRAKULLA 3 332]

15 timmar sedan, PiaB sade:

(Kommer att gå fint. Sa den introverta...)

Detta uttryck ska jag ta med mig! Riktigt bra!

[Jamtlandstjej 3 693]

On 2020-03-02 at 20:30, MariaF sade:

Trots att det inte är min tid på året följde jag en spontan känsla för några veckor sen och bokade en träningshelg i sommar. I helgen fick vi besked att den blir av, tillräckligt många är anmälda. 
Nu har jag ont i magen - springa i tre dagar i rad? Springa med andra? Dela boende med nån främling? Herregud, snacka om att ge sig iväg utanför komfort-zonen! 

Ja men du får ju träffa mig sen, då löser sig allt! 

[MariaF 21 359]

3 timmar sedan, Jamtlandstjej sade:

Ja men du får ju träffa mig sen, då löser sig allt! 

Ja, det är inte så många Forumister jag träffat på riktigt så det är kul att jag luskat reda på dig! 

[MariaF 21 359]

I veckan kom så de sista av årets provsvar och Werlabs läkarutlåtande och idag var jag hos kinesiologen/posturlatränaren i Borås igen. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta och kombinera detta... Men jag får nog ihop det så småningom.
Blodtrycket har legat lite lågt den senaste tiden om än inte lika lågt som i fjol. Närmare 90 än 80 i övertryck om man säger så. I fjol lärde jag mig att om man går under 80mmhg i övertryck bör man läggas in på sjukhus, jag hade 83. Vårdcentralen kände inte till detta så de tyckte jag hade jättebra tryck då. Eftersom detta är min dippårstid har jag haft lite extra koll i år men det ser som sagt rätt okej ut. 
Werlabs konstaterar att jag fortfarande ligger lite högt i kalium (5mmol/l), något som kan vara associerat till medicinering, muskelskada, binjurebarksvikt eller njursjukdom. Det är samma värde som i fjol och kan ge hjärtrytmrubbningar. Kanske det jag känner av ibland när jag tycker jag får hjärtklappning?
Nästa prov som sticker ut är P-ASAT där jag ligger lågt, vilket troligen är en normalvariant.
fP-Triglycerider är väldigt låga och det tyckte de var bra. 0,38mmol/l. Apokvot och övriga blodfetter såg också bra ut. 
I övrigt tyckte de att mitt långtidsjärn låg i lägsta laget men efter att ha lyssnat på Morley Robbins tror jag det är magnesium mm som behövs, inte järn.
Ibland är det svårt att tolka - bara för att det är inom referensvärde betyder ju inte det per automatik att det är bra. Bara att det är vanligt. Men men, jag känner mig rätt lugn med de värden jag har. Det är tredje året i rad jag mäter och jag är ganska stabil bortsett från kalium som då hoppat upp i fjol och hamnat på den nivå där jag fortfarande ligger.
Sen var det då dagens övning som blev... speciell. Kinesiologen började med att "fråga kroppen" vad vi skulle jobba med och det blev en känsla. Intressant nog handlade allt vi gjorde om fysiska besvär. Spänningar i kroppen alltså. Kunde inte låta bli att tänka på Dr Andrew Rostenberg, som när han pratar om stress säger "fight, flight or tight", dvs när en stressfylld situation är av sådan art att vi varken kan fly eller fäkta, då kväver vi känslan med att spänna oss. Han använder barnets situation som exempel; mamma och pappa bråkar vid middagen och man får inte gå från bordet innan alla ätit upp. Eller när uppfostran gör att det inte är "lämpligt" att bli arg, då kväver vi känslan och den sätter sig som spänningar/värk i kroppen. Så nu har jag några nya och några gamla posturalövningar med mig som ska både räta ut mig fysiskt och släppa spänningar från gammalt skit som satt sig.
I övrigt äter jag mest. Jag är vrålhungrig just nu sen en tid tillbaka och äter som en häst! Tyvärr tuggar jag 86%:ig choklad också men mest är det mat.

[Mr Big 178]

"fight, flight or tight" finns det info på svenska om det? Jag tänker mest på stressen som uppkommer vid tight.

[MariaF 21 359]

Begreppet som så, "fly, fäkta eller spänna" vet jag inte att jag sett men jag har tidigare i sammanhang av kroppspsykoterapi hört om de spänningar som sätter sig i kroppen pga av olika saker man råkar ut för och som senare i livet orsakar värk och felbelastningar. Jag gissar att man kan hitta mycket om man söker på kroppspsykoterapi. Gissar att många till synes oförklarliga fysiska besvär kan komma från psykiska låsningar.

Vid en snabb sökning hittade jag detta:
Alla former av kroppspsykoterapi har antagandet att muskelspänningar är ett uttryck för känslomässiga och psykiska ¨blockeringar¨; känslor binds i kroniska muskelspänningar och begränsar andningen. Denna idé har sin bakgrund hos psykoanalytikern Wilhelm Reich på 1930-talet, men denna idé förekommer numera som en del av mindfulness (KBT) teoretiska bakgrund. Också autonoma och endokrina processer kan samspela med ¨de fem nivåerna¨.

http://www.kroppspsykoterapi.se/psykoterapeutiska-metoder/kroppspsykoterapi/vad-ar-kroppspsykoterapi.html

[Gemma 543]

8 timmar sedan, MariaF sade:

Begreppet som så, "fly, fäkta eller spänna" vet jag inte att jag sett men jag har tidigare i sammanhang av kroppspsykoterapi hört om de spänningar som sätter sig i kroppen pga av olika saker man råkar ut för och som senare i livet orsakar värk och felbelastningar. Jag gissar att man kan hitta mycket om man söker på kroppspsykoterapi. Gissar att många till synes oförklarliga fysiska besvär kan komma från psykiska låsningar.

Vid en snabb sökning hittade jag detta:
Alla former av kroppspsykoterapi har antagandet att muskelspänningar är ett uttryck för känslomässiga och psykiska ¨blockeringar¨; känslor binds i kroniska muskelspänningar och begränsar andningen. Denna idé har sin bakgrund hos psykoanalytikern Wilhelm Reich på 1930-talet, men denna idé förekommer numera som en del av mindfulness (KBT) teoretiska bakgrund. Också autonoma och endokrina processer kan samspela med ¨de fem nivåerna¨.

http://www.kroppspsykoterapi.se/psykoterapeutiska-metoder/kroppspsykoterapi/vad-ar-kroppspsykoterapi.html

Japp det du beskriver är psykosomatiska effekter eller psykosomatiska besvär eller när tankar eller känslor överförs till kroppsliga reaktioner , oftast irrelevanta och därför utgör en låsning/blockering/hinder eller t.o.m kan utveckla sig till dåligt självförtroende hopplöshet eller passivitet, uppgivenhet.

 

Som så gärna kan uppstå vid ex.vis behov av kostomläggning, viktminskningsprojekt, livsstilsomläggning och sådant. 

Ta bara detta med "vikten" , som hör ihop med "kroppsuppfattningen" , som kan bli fixering helt ofrivilligt.. börja med bra målsättning och krafttag med massor av positiva handlingar som för en vidare ifrån negativt förhållande till maten man inte vill ha.. mot maten som gör en gott.. men under resans gång kan man plötsligt drabbas av en ofrivillig stress med antingen vågen, måttbandet eller resultaten.. som inte stämmer överens med tankekartan/teorin som man nogsamt kalkylerat.. eller träningsplanen som inte riktigt går som man tänkt, ska rulla på.. 

 

Ofrivilligt kan man då hamna i en psykiskt påfrestande belastning, som omedvetet påverkar ens relation till maten, t.ex "ja nu jävlar får jag ta och se över mina kolhydrater när vågen inte ens visar någon belöning på ens 100 gram.. man börjar böka och rota i ration.. och trasslar in sig i fett% och börjar rumstrera om i psyket tills man till slut blir trött.. och kan få oro.. med konsekvens att inte kunna slappna av tillräckligt, det kan bli styltat istället för "naturlig" följsamhet.. över något man inte alltid kan styra ändå.

 

Stresspåslag, vid en avbokning av ett pass, eller ett möte.. som man kan upplveva "saboterar" , det är egentligen så simpelt.. men ett litet stresspåslag kan ju slå på icke-viljemässiga kroppsliga funktioner, ökad andhämtning, muskelspänning och "huvudbry" över att något inte har infriats.. successivt..  kan det upplevas som en ansträngning.. där man vill ha belöning.. som man tycker inte kommer i förhållande till "allt man gör och offrar" , så man kan göra sig till ett offer utan att inse att man använder sig sig själv som en bricka i en slags psykisk utpressning.. så om det bara sker lite sporadiskt en å annan gång okej, men om det byggs på till ett konstant negativt tänkande, kommer kroppen till slut strejka , med att börja sukta efter gammalt ätbeteende.. med huvudvärk, sömnbesvär, nervositet över att "inte lyckas" , men utan att vara medveten om den omedvetna psykiska stressen som utlöst den uppgivna egentliga irritationen, som kan övergå till ilska över att man "inte lyckas" så som man ställt upp i sin teori, eller som man ju läst "överallt" , om hur "alla andra". Så sjunker man ännu djupare.. halkar tillbaka flera steg, kanske till ruta 1, kanske till minus 10.. och vips, har en hel massa fysiska symptom (som man ofta är såå bekant med.. i sockerträsket) att dras med, .... "som vanligt".

 

När man sätter en t.ex viktresa , nog så svårt livsprojekt.. på en piedestal som ska föreställa någonting helt exklusivt i ens liv som nästan helt fristående från allt annat och behandlas som om det är så skört att hela livet går i kras om man inte fullföljer varenda dag "optimalt" , dvs man förväxlar begreppet och glider över i BANTA, istället för att leva MED begreppet självförverkligande.. och på vägen kan man då temporärt fastna i psykosomatiska krånglerier, t.ex utan anledning från en natt till annan, inse sig vara totalt fixerad vid vågen.. väga sig dag in dag ut, dra in på liten pytte-ostbit.. dra in på t.o.m broccolin.. i jakten på åtminstonde 1 jävla litet hekto NER.. istället för upp?! Inte somna behagligt.. utan med jagande tankar om varför man tog en liten chokladbit, om så 100% mörk, så var det ändå ajabaja så jättejättefel fel fel, och behöva dra in på annat.. liksom omdirigera allt till en vansinnesjakt, tills det psykiska spelet.. avslutas med övergång till kanske, frosseri.. det gamet man kan : isf är det typisk projektion som ändar i psykosomatiskt lidande. 

 

En jojobantare, lider  av psykosomatisk rundgång, vad den än gör.. när den tränar så njuter den inte ens av en härlig dag i skogen och stretchingen i musklerna, den är redan femton steg före.. och innan den ska äta lunch är den redan inne på nästa dags frukost.. i tankarna.. det är negativ stress! 

 

Jag tror och enbart gissar öppet nu, att kvinnor kanske har större benägenhet att trassla in sig i det estetiska.. än män, men enbart rent generellt.. eftersom det är så mycket nytt som hägrar.. ifrån ett liv som fet/tjock/otillfredsställt.. mot ett liv med föreställningen om smal/lycklig.. sedan kommer antiklimax, när viktresan börjar bli vad man kan tro, "klar" , men vad ska man då jaga.. och hänga upp sig vid? Det är nog inte så lätt att veta eller vara förberedd på det.. varpå en nu slags stress kan infinna sig.. vilket är så berömt, att inom månader eller få år.. kan många erfara alla kilona tillbaka.. vilket jag ser som en typisk psykosomatisk effekt! (oönskad, förstås - och omedvetet uppkommen..)

Psykoanalytikern Erich Fromm, skriver om olika personligheter, som är rätt intressant i dessa sammanhang med maten, det undergörande element som ska göra oss nöjda, belåtna och avstyra och skilja det dåliga ifrån det bra.. men olika människor använder också sina syften med LCHF men med Keto.. på ett ibland lite förvrängt sätt. Ibland självbedrägligt. 

 

Eftersom vi har sådant enormt massivt överflöd av allsköns mat och lockelser omkring oss, så tror jag att alla lite till mans, blivit manipulerade.. och får sina slängar av psykosomatiska effekter, om det är vågen, måttbandet, pulsen.. duger man eller duger man inte, och .. vad mer att köpa... så man är uååbunkrad och försedd.. när så mycket ska ratas och förpassas med den "vanliga matsvängen" .

 

T.ex miljöstress, teknikstress.. har du nu gått och köäpt till industrikött och snaskar på där hemma, eller har du varit duktig/medveten/hälso-optimerad och nu lagt dina kronor på kloka val.. köpte du en organic citron eller var du dum nog att inte.. och du äter från mick-gröna gårdar? äter m.a.o gift? Det kan sätta igång samvete.. och stressa rätt rejält om det vill sig. Men alla har någon slags skörhet i sig, oavsett. Hur det sedan drabbar, det visar sig i längden.

Lättast är att bra släppa taget och följa sin instinkt, bara det att den är kapad av ett massivt informationsflöde.. men om man kanske försöker istället kunna/våga/orka/försöka dra ner på datortiden.. med det blå ljusets sken.. och informationsbombardemangen, så kanske det kan lindra?

 

Igår, t.ex.. insåg jag att jag beräknar att behöva nya jeans igen... suck, och suck.. blev en hel karusell med vilka jeans nu, ska jag isf ha, då... och det gick timmavis!!! att sitta och googla vilken modell längd skärning hit o dit.. tills jag blev helt snurrig, och fortfarande surrar det idag, coh blockerar nästan allt!

För att inte nämna hur min För ett enda par jeans skull. Och för att jag ska ha dem jag vill ha, och vet att det inte är samma storlek som just idag.. så anstränger det prestationskravet, och spär på.. med konsekvenserna av det, från "tillfredsställelse i sunt livsmönster" till plötsligt ny jakt, men en slags pseudojakt.. som är på förhand kalkylerad, och därför inte ens verklighetsförankrad. Påverkar också min annars balanserade inställning till lunch o middag, men redan har påverkat mig i att äta nästan som en anorektiker och inte alls komponera ihop mättande måltid.  Men upptar så mycket, att "helhetssynen" kan mistas... eller hamnar på efterkälken. 

 

Eric From´s budskap i kort sammanfatting (ang. psykosomatiska ofta självframkallande besvär & bekymmer) är:

Lägg åt sidan beroendet av externa faktorer, materiella saker samt behovet av framgång och erkännande och försök i större grad  investera i egenskaper som kärlek, respekt, kreativitet och ödmjukhet. Själverkännandet.

Det är lätt att växla över till att se maten som "undergörande materia" för lycka och framgång.. men ibland kan man bedra sig också på den fronte, och få allt att sluta i ständiga stresspåslag i jakten på den bästa godaste nyttigaste finaste senaste och mest giltiga, maten. När man inte är-ett-med-lchf.. utan har den som ett tillfälligt bihang i sitt liv.. som en grej som alla pratar om, som det är med alla trendiga attiraljer, lchf.. som en accessoar, liksom.. där vågen, måttbandet, fina gräsbetade köttbiten ligger som en juvel på tallriken och man kan bli självgod och börja förmana, till slut sig själv och inte bara andra i sina miljöbovsfasoner. 

 

-----

 

okej, jäklar vilket långt inlägg.. ser jag, funderar på om jag ska börja redigera, korta och kapa.. eller bara låta det vara.. min tanke är inte att gå ifrån trådämnet! Tvärtom, enbart så kort jag kunnat, säga att inkänningsfaktorn på detta med fight/flight/tight.. är ett bekant ämne, som alla är indragna i. Men det sker så underliggande lågmält ibland, att det är lätt att ignorera även när man vet att man "inte ska inte borde" , ta fel fighter, fly där man gott kunde ha varit lite mer på tå.. eller i efterhand börja samla samvetspoäng.. tills man är spänd som en fiolsträng och istället sitta fast eller värre, gå i baklås och bli handlignsförlamad.  

 

T.ex börjar träna lite för mycket (för oss som inte kan hantera prestations-tänkande aktiviteter, där man omedelbart växlar över till ett vinna-eller-försvinna-spel.. med sig själv. Eller inte klarar varken vågen eller måttbandet, eftersom jakten blir så knivskarp och på bekostnad av glädje njutning. 

 

Väldigt luriga grejer mekanismer, hur ett litet obemärkt stresspåslag.. som får leva i fred och tuffa på, kan bli en snöboll, som till slut kan behöva både naprapat och gud vet vad mer, om det vill sig..

 

Författaren Sylvia Plath, som skrev "Glaskupan" , beskrev sig som en kapplöpningshäst utan kapplöpningsbanor.. 

 

Om man ser att syften och mål, behöver stämma överens med ens tankar , känslor och handlingar, fråga sig "varför behöver jag öka tempot, just här och just nu.. vad gagnar det? 

Måste man hela tiden hoppa fram flera månader i förskott, innan man ens är där.. och tro sig veta vad en "bra hormonbalans öht är" , innan man ens vet.. vilken hormon som i dagsläget.. inte riktigt är med på banan.. ? Eller vilken kolhydrat, ska jag jaga bort idag.. om.. jag räknar ut att väga si väga så, där borta, då....

Men, det är väl sådant som hör ihop med större livsprojekt, där man i kontrast istället, enbart gasat på och bara dragit in allt som går att äta, utan minsta lilla urskiljning, vi är ju samtidigt så olika.. med olika motiv. Men att stressa sig själv, jag har då sett det ske sedan jag var liten, i alla alla år.. intill nu.. det är väl industrialismen, allt går att skylla på industriella samhällsstrukturen, där är man en faktor.. som ingår i beräkning och det tänket drar man in i sitt innersta, det är det som blir så väldigt, väldigt fel..

 

oj vad jag skrev, riktigt så mycket var inte meningen men jag låter det stå kvar, så får det klagas, men meningen är att haka på trådens 

jaga

'fäkta

fly

låsa fast sig

 

eller... lösningsfokusera. lossa på tyglarna, OM man nu råkar veta var det spänner lite för hårt, eller förstå vart hän en t.ex diet kan barka hän, om man inte bromsar sig lite i backarna vid behov.

Förlåt för extremt långt inlägg. (har åtminstonde styckat upp!)

  

 

[MariaF 21 359]

5 timmar sedan, Gemma sade:

oj vad jag skrev, riktigt så mycket var inte meningen men jag låter det stå kvar, så får det klagas, men meningen är att haka på trådens 
jaga, fäkta, fly låsa fast sig

Eftersom jag har lite svårt för alla extra mellanslag i dina texter redigerade jag citatet lite. 
Jag tror du missförstod begreppet "tight", eller ja, jag är säker på det utifrån resonemanget som följde. Det du skriver om, att låsa fast sig, är absolut ett intressant och ofta jobbigt fenomen för den det berör men det är inte det som åsyftas. Istället avses ont i kroppen, muskelspänningar, biomekaniska felställningar värk mm som ofta också kallas nåt, t ex gubbvad, golfarmbåge eller liknande trots att man inte ens överbelastat sig. För vad händer när man befinner sig i en obehaglig situtation man inte kan ta sig ur? Jo, man spänner sig muskulärt. Det är alltså i muskeln man får en låsning. Sedan kan effekterna av dessa obehagliga situationer ge låsningar av mental typ som du beskriver också men det är inte det som avses här
Att jag rotat i detta nu beror på att jag blev rekommenderad att leta efter tungmetaller i kroppen eftersom jag har ont i muskelfäste (kroppen skyddar sig genom att trycka ut gifterna i musklerna så de inte ska nå hjärnan) och andra punkter som hindrar mig att springa men terapeuten hittade inga tungmetaller. 

[Gemma 543]

6 timmar sedan, MariaF sade:

Eftersom jag har lite svårt för alla extra mellanslag i dina texter redigerade jag citatet lite. 
Jag tror du missförstod begreppet "tight", eller ja, jag är säker på det utifrån resonemanget som följde. Det du skriver om, att låsa fast sig, är absolut ett intressant och ofta jobbigt fenomen för den det berör men det är inte det som åsyftas. Istället avses ont i kroppen, muskelspänningar, biomekaniska felställningar värk mm som ofta också kallas nåt, t ex gubbvad, golfarmbåge eller liknande trots att man inte ens överbelastat sig. För vad händer när man befinner sig i en obehaglig situtation man inte kan ta sig ur? Jo, man spänner sig muskulärt. Det är alltså i muskeln man får en låsning. Sedan kan effekterna av dessa obehagliga situationer ge låsningar av mental typ som du beskriver också men det är inte det som avses här
Att jag rotat i detta nu beror på att jag blev rekommenderad att leta efter tungmetaller i kroppen eftersom jag har ont i muskelfäste (kroppen skyddar sig genom att trycka ut gifterna i musklerna så de inte ska nå hjärnan) och andra punkter som hindrar mig att springa men terapeuten hittade inga tungmetaller. 

Aha då förstår jag mer specifikt vad du syftade på, muskulärt fysiologisk spänning.

 

Var mer det andra liksom parallell-resonemanget som du också tog upp i förbifartentog med  (på svenska) - 

fäkta/slåss eller konfrontera (fysiskt el. psykiskt)

fly/neghligera/sublimera/minimera (problemet alltså)

låsa/blockera/frysa

 

Men alla dessa gränsar eller kan gå i omlott med exakt det mer fysiologiska som du nu förtydligat.

 

Tack, bra att det blev klargjort vad tråden fokuserar omkring, trots avstickare och att jag sedan hakade på.. så slipper jag "gå loss" så in i nordans.Ha ha.

Däremot.. så verkar vi ha olika inställningar i våra respektive datorer, när jag gör mellanslag inför ett nytt stycke så ser det normalt ut häriftrån, men kanske får kolla upp radavståndet i verktygsfältet. Ska ju vara lätt att läsa textrader , men jag vet inte hur det bryter av i din dator så ska se om det går att förbättra. 

[Gemma 543]

1 Försökt ändra radavstånden här men lyckas inte.. 

2 Så, när jag ska styckeindela, kommer det tyv. bli fortsatt två mellanslag för att undvika textsjok i en enda stor textmassa el. klump

3 Detta luftiga mellanrummet vill jag alltså minska lite, men som sagt.. lyckas inte se hur det kan fixas. Så läskomforten kan bli bättre för stora gapande hål i en text vill man inte ha. 

Men här har i detta inlägg är nu skrivet tre stycken, med enbart ett mellanslag mellan dem. Fjärde stycket med denna rad inräknat. 

 

Och här, gjorde jag dubbla mellanslag - syns att gapet är större, ja. 

Kanske kan det bero på vilken zooming man har i sin dator? Förstorar man och  har t.ex mer än  100% så kommer också mellanslagen att bli större.

[MariaF 21 359]

Det blir likadana glapp på mobilen. Jag brukar trycka enter när jag vill ha luft emellan och shift och enter när jag vill ha radbrytning men att texten ska komma direkt under tidigare text. Funkar på mobilen också. 
Märkligt att det ska vara så olika?

[MariaF 21 359]

Var ju tvungen att testa långpass.... Sedan en tid har jag som ni kanske förstått försökt öka på joggingdistanserna för att vänja kroppen att hålla på länge, snarare än att bry mig om tider. Eller ja, det senare är ju kört när man vill hålla nere pulsen när man är högpulsare. Hade gett mig själv löpvila ett par dagar och hoppades att vädret skulle hålla sig fint till idag, söndag, som prognosen utlovat. Och denna underbara, krispiga morgon gav jag mig ut. Skrämde rådjuren nere i backen, lyssnade på duvorna som kuttrade och övriga småfåglars fantastiska serenad i den glittrande morgonsolen. 
Det är ungefär 7-8km till grannsamhället och där tar cykelbanan längs gamla banvallen vid. Lite trist när det är helt flackt men bra när man ska testa kroppens uthållighet. Jag hade laddat med äggfrukost några timmar innan jag gav mig iväg och det var rätt lagom. Väl framme i ytterligare nästa lilla samhälle där cykelbanan tar slut hade jag avverkat 17km. Ska jag springa hem också blir det en mil till och det vågade jag mig inte på så jag fick ringa efter skjuts (första bussen gick först ytterligare nån timme senare).
Lite känning i höger (?) höft istället för i vänster som det oftast är numera. Det var iofs höger höftböjare som jag drog på halvmaran för hela 3år sen men känslan idag sitter på utsidan så jag gissar mer på slemsäck. Man ska passa sig för skador, det tar vääääldigt lång tid att komma tillbaka! I synnerhet om man gör misstag på vägen. Så här några timmar senare är det dock mest lite stelt så jag har gott hopp om att långlöpningen är på väg tillbaka in i mitt liv! 

[Cleppa 3 918]

Gött @MariaF

[MariaF 21 359]

Det är mycket jobb nu. En hel del övertid och jag är så trött. Igår kväll lade jag mig vid 19-tiden, somnade strax efter och sov nästan till kl.6 idag. Jag som visserligen alltid är kvällstrött men brukar vakna/dåsa om vartannat från kl 3 eller så annars. Igår joggade jag en tur till det lilla bageriet på landet (jag var kurir åt billösa föräldrar) och fick ihop 11km men det är allt jag sprungit på en vecka. Matmässigt har det varit rätt lugnt men i onsdags, på väg hem från fabriken blev det en chokladkaka ur automaten. Det som inte fick hända, hände nämligen. Vi (kollegorna på företaget där jag jobbar) klippte av fel kabel och fabriken tvärdog! På ett sätt är det i just den stunden vääääldigt skönt att kundens fabrik står still... Stresspåslaget i den stunden är rejält ändå. Sedan blev det samtal och pappersexercis och så innan vi kunde ta kväll och jag kom inte iväg hemåt förrän efter 8 på kvällen (då brukar ju jag borsta tänderna...) och hade nästan 2tim hem. Nåja, har inte märkt nåt sug specifikt efter den chokladen.
Trädgårdsarbetet har inte kommit igång pga av att jag antingen är så trött att jag inte kommer ut eller sitter och jobbar. Det enda jag tvingar mig att göra är springa eller promenera. Vårvintern är inte min årstid som jag nämnt förr och jag har inte rest mig ur dippen än, det brukar vända senare i april så jag är inte orolig, jag kommer igen! Rätt nöjd över att jag lättat på andra krav på mig själv. Det tar sig! 

[MariaF 21 359]

Nu har det blivit en intensiv vecka igen. Kundens fabrik får spänning inkopplad nästa vecka och i sista stund upptäckte vi en saknad funktion...  40tim på tre dagar är ovanligt mycket för mig... Nåja, jag har haft ett samtal med chefen så nu tar jag påsklov ihop med barnen och därefter tar en kollega över den sista delen av projektet som innehåller datum-deadline, så ägnar jag mig åt att samla ihop alla lösa trådar av det som hittills är gjort. Det är inte lätt att vara support åt en drifttagare, medan en annan del håller på att byggas och montaget har frågor och man samtidigt ska konstruera en tredje utbyggnad... Tidplanen var lång men utförandet slag i slag och med en överhettad marknad har konstruktionen blivit försenad pga av andra projekt. Det hade iofs inte hjälpt att sätta igång tidigare med detaljkonstruktionen, för har kunden inte riktigt ordning på hur det ser ut i dagsläget så det blir en del happenings på vägen.
Nackdelen med att lyfta frågan om att man är på väg åt fel håll är att det drar igång en apparat jag helst inte vill vara en del av. Jag har dock funderat på att ta emot ett möte med företagshälsovården där man kan få veta vad de har att erbjuda. De har läkare (östrogen eller remiss till gyn?) och PTs (löpteknik?) och säkert psykologer och annat också. Jag tänker att löpteknik kan vara bra eftersom det är så jag hanterar stress bäst; jag springer. Yoga kan också vara intressant.
Det var en spännande upplevelse att bo på hotell nu. Mackorna var förbredda och inplastade. Juicen upphälld med plastfolie över glasen. Ägg fick man äta med plastskedar. Det enda man fick hälla upp själv var kaffe/te. Man står sig rätt länge på 3 kokta ägg och ost/salami utan bröd. Fast jag saknade frukostbuffén, de brukar ha en väldigt bra sådan.
Just idag visar sig stressen i form av trötthet och huvudvärk men det blev lite studsmatta på eftermiddagen och en promenad är planerad inför kvällen. Hoppas att de fina dagarna håller i sig så jag får kommit igång med MC-åkandet också! 
 

[Mr Big 178]

Jag har hittat en guru till som jag känner att jag måste tipsa om.

https://www.youtube.com/watch?v=_GKVNMxhwUg

 

Sydney Banks och hans tre principer.

Glad påsk önskas till er alla.

[MariaF 21 359]

Nu är vi alltså inne på psykologi och självhjälp, dvs Gemmas spår? 
I "min" tråd finns bara en guru och det är jag själv!  Skämt åsido, mina "gurusar" heter Dr. Phil Maffetone och Dr. Nicholas Romanov, båda kända löptränare. Den ena tränar långdistansare av typen triatleter mm och den andra har tränat en del olympiska lag, amerikanska armén mm.
För själen och det mentala rekommenderar jag dock Osho. Fast han gick vidare lite innan Sydney Banks, redan 1993. En av Oshos lärljungar bor numera i Stockholm och har en del workshops, Nishant Matthews. Den mannen är makalös på att lossa på ens inre spärrar och efter 5 dagar med honom var jag bara ett stort, bultande hjärta. Låter fånigt men det var en speciell upplevelse. 

Egentligen är det synd att Diet Doctor inte fyller på med det mentala spåret bland sina länkar i större utsträckning. Det är förvisso väldigt känsligt men rätt näring skulle nog få nutidsmänniskan att må väldigt mycket bättre. Det är så påtagligt i samhället att många har destruktiva tankar som yttrar sig som märkliga avarter, inte minst i märkliga kommentarer på facebook. Ohyfs och elakheter alltså. Misshandel inom familjen är också vanligt.   
Tänk om dessa psykologiska avarter egentligen ligger i livsstilen? Att de flesta psykiska besvär egentligen beror på socker, inflammationer och näringsbrist? Ja, kanske rent av en del av metabola syndromet? Jag älskar Prof. Salposkys redogörelse för hur stressreaktioner i kroppen (som vid utbrändhet) går att pussla ihop med Freuds läror. "It's a biochemical disorder with a genetic component with early exposure experiences that make it so someone can't appreciate sunsets."

 

[Mr Big 178]

Spåret som jag söker handlar om hälsa och välmående.

Mina tankar styr mig, alltså vill jag inte att de ska vara kontaminerade.

Jag tipsar om en pod som hjälpte mig hitta Sydney Banks.

https://4health.se/253-stark-din-mentala-halsa-konkreta-enkla-forklaringar-och-tips-med-markus-greus

 

[Gemma 543]

40 minuter sedan, MariaF sade:

Tänk om dessa psykologiska avarter egentligen ligger i livsstilen? Att de flesta psykiska besvär egentligen beror på socker, inflammationer och näringsbrist? Ja, kanske rent av en del av metabola syndromet?

Kausalitet mellan matvanor/ätbeteende/attityd och/eller hälsomedvetenhet resp. hälsoansvaret, det finns. 

Däremot skulle jag inte vilja säga att de "psykiska besvär" som kan uppstå efter långvarig säg stress.. kan vara t.ex sockrets fel, potatisens fel eller husmanskostens fel. 

Metabol obalans är egentligen inte effekten av att du äter sockerstinn mat,  utan för att du i DEPRIVATION, berövats någonting annat essentiellt livsviktigt.. som du förträngt, förpassat och negligerat, för att istället hoppa på kortsiktig lösning som felaktig metod i att dämpa.. men istället förstärker bortträngningen, varpå systemtisk felnäring/undernäring uppstår vilket i sigförstärker  triggerpoints som ökar frekvens och styrka till en vana.. som systematiseras.. tills du blir helt i obalans där så många faktorer till slut samverkar till en slags tornado som kan bli svår att bena ur, nnär det blivit "för sent" att peka ut en enda faktor, t.ex ahaaa det är mina popcorn och dajm varenda heg, eller ahaaa det är pizzakonsumtionen.. ahaaa det är alla mina övertidstimmar sista halvåret.. 

 

Metabola syndrom-ET... är ett KLUSTER, bestående av flera till slut samverkande faktorer, som självklart kan slå ut din förmåga att tänka, reagera och agera korrekt.. i enlighet med sans och logik och konsekvensartat.. det blir liksom kognitiv disssonans i både hjärta och hjärna.. när förnekelser och förträngningar gått för långt, när man beskyller först stressen som ursäkt för att "behöva" bete sig som man gör, och äta det man äter. 

 

Men det kan aldrig vara kallopsens fel med lite potäter och friska söta lingon, eller några pannkakor en å annan gång, inte ens pizzan ena veckan här och kebabeb andra veckan där.. ett , som jag förstått... rubbad metabol balans.. om igen, som jag personligen uppfattat det hela, MÅSTE man förr eller senare själv ansvara för att ha regisserat själv, ja... i vanmakt.. under tidspress.. under sorg, saknad.. ledsnad, ilska sorg eller av socioekonomiska skäl.. så har "man" ändå någonstans på vägen alltid val.. som man nog måste står för. 

 

I övrigt, så är det väl både skönt och trevligt att ha gurus att luta sig mot.. ack.. vi är alla barn i början, men under hela livsresan, även i mitten och mot slutet. Du och jag behöver gurun, men gurun behöver också dig Maria! ovh utan oss.. vore guru ingen guru.. gurun som kär gammal vän. Ju djupare vänskap och djupare, ärligare och rakare empati/kärlek, desto kraftfullare. 

 

Kärlek, kan tänkas vara en stor bristvara ... inget som kommer till en sådär utifrån behov och längtan alltid, fast DET BORDE!!!

Brydde vi oss om varandra lite mer än börsen, bilen och det andra... så vore kanske metabola syndromet.. enbart en abstraktion, men nu råkar metabola störningar vara tyvärr rätt allvarliga och plågande tyvärr. Marknaden har fria tyglar.. bara att inse.

 

Hoppas jag inte uttryckte mig alltför kryptiskt haha.. menar ju mest att.. varför i h-e är vi hela tiden så omringade av snabba lösningar som kräver minsta möjliga motstånd och prestation... snabba tillfredsställelsens metod, som nog är bra att ta till IBLAND, men inte systematiskt som regel. För det är då det trasslar till sig, och det känns snopet och kanske skämmig också, att inse att man livnärt sig med fle försvarsteknik... första steget är kanske att visa lite ödmjukhet, mot hela komplexet man befinner sig i.. och vara snäll mot sig själv på vägen man behöver ta för att successivt lösa upp de hårda knutarna som blir när baklängespsykoogin tagit överhand, och man till slut känner sig övermannad nästan av sin egen skugga. Inte bra.. men inte leta syndabockar i det yttre.. är nog själva roten i det hela, allt startade och finns INOM en  själv. 

 

Vilket inte är lika häftigt som att kunna peka ut någonting liksom en trofé och säga "titta" jag hittade DET"  , nej... svaren finns inom en, hur mycket det än svider att behöva kritisera eller t.o.m behöva revidera hela sin livshålling med det kluster av förutfattade meningar man ofta drar runt med, när man bl.a väljer metoder vid olika "tillstånd" , t.ex jag själv hade också en period långt bak i tiden när jag läste och köpte s.k självhjälpsböcker, men de var tidsfördriv.. väckte visserligen tankar.. men, inte på när och fjärran mätbart den kvaliteten som personliga levande fysiska möten innebär, och aktiviteter därmed som är betyligt mer slagkraftiga och potent föränderliga att föra en framåt istället för bakåt...

 

Nu skrev jag en hel novell igen.. fast jag bara ville kommentera lite.. (covid-19-socialdistans-karantän.. suger alltså snart musten ur mig! är sååå trött på detta evinnerliga vakuum.. och förbud överallt.. som inte kommer sluta detta året, en jäkla massa tid.. åt en faslig massa tankar.. om allt o inget.

 

Menar att bra ledarskap alltid behövs, både dem med hard science kunskap och passion, liksom filosoferna.. här i tråden finns mer av det filosofiska.. vilket är ett tämligen, runt ämne. Egentligen. Dvs.. känslor.. empati.. ge-varann-tid... bry sig , inte ignorera det subtila..  o.dyl. 

 

[MariaF 21 359]

1 timme sedan, Mr Big sade:

Jag tipsar om en pod som hjälpte mig hitta Sydney Banks.

https://4health.se/253-stark-din-mentala-halsa-konkreta-enkla-forklaringar-och-tips-med-markus-greus

 

Annas pod är jättebra! Hennes hemsida också. Hon tolkade förresten en hårmineralanalys åt mig för många år sedan. Och det är Markus metod jag använder mig av för att räta ut mig (postural träning) och det var han som skickade mig till kinesiologen som är så fantastiskt bra på att knyta ihop kropp och själ. 

[MariaF 21 359]

Anna Sparre, 4health, lade upp ett blogginlägg om en studie ang stressätande. Jätteintressant!  http://4health.se/studie-stressatande-ger-overvikt-pga-forandrat-insulinsvar-i-hjarnan?fbclid=IwAR0ukbSwhxvPaCxYJzhXm3t7krzny-rygTdTHLfl3mj1YZ9a3U8ljVbnUXA

[MariaF 21 359]

Herrejösses vad jag är hungrig?! Hela tiden! Har varit det i flera veckor. Funderar på vad som pågår när kroppen skriker så. Ett uttalande man kan läsa ibland är att om det gått mindre än 4 timmar sen man åt är man sugen, inte hungrig. Nå, jag är rätt säker på att jag vet skillnaden mellan hunger och sug och jag är hungrig! Jättehungrig! Ofta! Har nu plockat fram hela arsenalen av kosttillskott så att det kan bli mer näring åt kroppen.

Hela denna helg har jag varit aktiv med MC-klubben. Först två dagar städa klubblokalen, sedan en MC-tur idag. Och jag som skulle grävt om landen idag...?! Ja, ja, turen dök upp spontant och landen är fulla av sniglar så där vågar man inte plantera ut nåt ändå. Jisses vilka kurviga vägar turledaren hittade?! Jag brukar säga att jag ÅKER motorcykel, till skillnad från vissa andra som KÖR motorcykel, dvs jag brukar inte välja så tekniska vägar som det blev idag men det var nyttig övning. En glass blev det visst också... Utöver pizzan i fredags och kanelbullen igår... Har inte ätit så mycket skräp på en gång på hur länge som helst. Nu är det matkontroll som gäller den närmaste tiden! Men... det känns helt okej!

[MariaF 21 359]

Äntligen!! I hela mitt liv har jag varit stel som en pinne men idag har jag för första gången nånsin slagit en volt på studsmattan!!! Visst, det är en bit kvar tills jag vågar hoppa högt nog för att ställa mig upp istället för att landa på rumpan, men ändå... En volt! Jag!!!!!!! På tal om dopaminkickar... (eller ja, har vi talat om det nyligen..? ) 

[MariaF 21 359]

Med anledning av att jag äntligen får prova östrogen som jag skrev om i tråden om klimakteriedimman; Inför samtal med läkaren uppdaterade jag mig lite ur Mia Lundins bok "Kaos i kvinnohjärnan". Noterade då en rad jag inte tänkt på förut - när östrogenet sjunker, sjunker även serotonin..... Ahhhhhh....?! Jag tror de flesta kvinnor märkt att man haft dagar med kraftigt sug under menscykeln och detta är alltså även kopplat till östrogensvängningarna. Östrogenhalten är som högst under ägglossning och som lägst under mens vilket förklarar suget just dagarna innan mens (då östrogenet är lågt och progesteronet som högst). 
Det är förresten östron, ett något mindre potent östrogen (som det sällan talas om) som bildas i fettvävnaden efter klimakteriet. Det är, om jag fattat rätt, också det som gör bysten lite fylligare. Jag har alltså försökt titta lite mer på skillnaderna mellan de olika östrogenerna, östradiol, östron och östriol.

[MariaF 21 359]

Så har jag fallit igen då... Lite tjatigt är det. Och ska man ändå falla och slå sig så varför inte göra det rejält? Jag menar, varför ta en (1) kanelbulle modell stor, när man kan ta fem (5)..?! 
En tid har jag ätit mycket mörk choklad (86%) men detta började med en liten bit kladdkaka på en bjudning i söndags och jag var väl medveten om att Suget skulle komma, men så in i vassen???  Det var länge sen. Men en skarp påminnelse om att det finns kvar. Nåja, nu har jag biktat mig och här är det så skönt för man får alltid syndernas förlåtelse och så reser jag mig väl, borstar av knäna och tar nya tag i morgon!
Noterar att arbeta hemifrån triggar Tugga-tugga-monstret (Effies underbara namn på precis vad det handlar om, ett behov att tugga). 
Inga fler mirakel av östrogenet men jag är så tacksam för det aningen förbättrade minnet och livsglädjen.

[Cleppa 3 918]

Livet händer... som du väl vet är det viktigast att vinna kriget och inte det enskilda slaget...  Är säker på att du snabbt är tillbaka på banan igen.  Skönt att höra att livsglädjen är på väg tillbaka!

[MariaF 21 359]

På förmiddagen kom granntjejen på väg ut med hunden och jag blev lite ledsen när jag såg hur hon har en fettbulle precis under byxlinningen, så där amerikanskt hängbukigt. det är en söt ung tjej och inte är hon speciellt stor i övrigt. Visst, lite mullig, men inte att jag sett buken på det viset förut. Sedan skrev malmberg i en annan tråd om vikten i 20-årsåldern och jag var lite större då än nu, om än inte mitt största jag. Tog fram och tittade på en bild av mig själv samma år som jag fyllde 20år. Det är från vårterminen sista året i gymnasiet. Jag slås av hur rund jag är om kinderna och kanske framför allt om hakan. Buk hade jag men inte på det sätt som granntjejen. Jag kan inte erinra mig att jag ens sett den typen av hängbuk innan jag kom till USA men nu tycker jag rätt många har den. Kompisen väldigt stora dotter har den (mycket skräp där som hon vägrar sluta med trots hälsoproblem) och den tycks krypa neråt i åldrarna. Men vi åt ju Skogaholmslimpa? Och chips. Och smågodis. Är det socker/mjöl eller är det de nya sockerarterna (HFCS) som skapar hängbuken?
Idag har förresten min dubbelhaka fått tantskrynkel...  

[al@j 234]

4 minuter sedan, MariaF sade:

5 minuter sedan, MariaF sade:

Idag har förresten min dubbelhaka fått tantskrynkel.

Mycket har jag hört i mitt liv, men tantskrynkel har jag aldrig hört talas om. Vad är det? Hur ser det ut?

 

[MariaF 21 359]

Jag är helt säker på att du sett en rynkig tant?! Slapp, rynkig hud = tantskrynkel.

Edit: https://se.dreamstime.com/arkivfoto-sladdrig-rynkig-hud-på-människokroppen-image98806555

[al@j 234]

39 minuter sedan, MariaF sade:

Jag är helt säker på att du sett en rynkig tant?! Slapp, rynkig hud = tantskrynkel.

Det är så jag ser ut under skägget tror jag.

[MariaF 21 359]

När man sitter och väntar på uppdateringar i cadden kan man hänga på sociala medier mellan varven. Igår var det en tjej som precis som jag hänger i en löpargrupp på FB som lade ut ett inlägg om en liten pojke på en förskola där hon jobbar. När han kom till dem slogs han mycket, både barn och fröknar fick slag och på sikt blev det så att när han var arg så gav sig hon (som springer mycket) och han ut och sprang. Nu ska han vidare, jag gissar på förskoleklass, och han hade bett henne om att få springa nu de sista dagarna bara för att det är kul. Hela inlägget var så fint att det fick mig att gråta. Nu, när jag då väntar på cadden som tuggar igenom en massa ritningar, läste jag om det och ekologisk mascara är inte att rekommendera när man läser känslosamma saker. Det blir lätt så att man ser ut som en tvättbjörn när sminket rinner...
Funderar över detta med rörelse och hur viktigt det är. Hur bra man mår. Hur man kan hantera de mest jobbiga situationer bara man får röra på sig. Ändå kommer latmasken farande så fort den har chansen... Funderar också på hur jag ska kunna stötta min egen lilleman i detta med träning/rörelse. Han har hittills vikt undan och i viss mån ägnat sig åt lite självskadebeteende i vissa situationer men nu, mitt i mellanstadieåldern, börjar han vända det utåt. Behöver fånga honom. Behöver ge honom andra verktyg. Samtidigt tar det så mycket kraft att få i honom rätt saker, få ut honom i skogen osv så min egen träning/rörelse/ork/utlopp inte blir bra...
Rätt näring. Rörelse. Återhämtning. Förstå sin omvärld. Viktiga verktyg för oss alla. 

[Cleppa 3 918]

Håller tummarna.  Kampsport har ju räddat många ungdomar så kanske kolla vad som finns i närheten.

[MariaF 21 359]

Jo, tanken har föresvävat oss... Storebrors kompis är rankad 1a i världen just nu som kadett i sin viktklass (-65) i Taekwondo, så det finns nära. Den pojken har det tufft i skolan men får stärkt självkänsla av sina fantastiska framgångar inom Taekwondon. Sedan var skolan var iväg och testade boxning också vilket sonen gillade. Det svåra är att han inte riktigt funkar i grupp och boxningen var 3-4ggr/v vilket han troligen inte orkar med. Har anmält honom till en slagverkskurs i höst på kulturskolan fast vet inte om han kommer in. Han har haft lite trummor med musikläraren fast under fritidstid och han älskade det! Sen tog den resursmöjligheten bort. Ska bli intressant att se hur han utvecklats i gruppsammanhang om ett par veckor när vi ska på skateboardkurs, han och jag. Sedan blir jag väl sjukskriven för brutna handleder eller nåt... 

[MariaF 21 359]

Är det dags att börja jobba snart? Jag behöver vila upp mig! 
Skämt åtsido, riktigt så illa är det inte men det har kört ihop sig redigt! Skateboardkurs med lilleman, jobba deltid, skrapa klubbhusvägg inför ommålning, bygga stenmur för att komma fram och bygga pooldäck... Noterar följande: 
Under löparhelgen i början av juli fick vi mat 3 ggr/dag och det var vegetarisk inriktning så jag åt inte så mycket. Nu var färsen på soja (med karamelliserat socker?!) och inte tofu så lite åt jag. Inte det minsta hungrig ändå. Det serverades godis/chips som inte lockade. I bilen på väg hem gick nästan all mörk choklad jag tagit med mig. Så antingen var jag uttråkad eller så ökade stressen för att jag var på väg hem. 
Nu har det då kört ihop sig denna vecka (endast jobb och skatekurs var planerat) och suget är rejält. Eller inte bara sug, hunger också. Börjar jag äta kan jag inte sluta. Så jag försöker fasta en del även om det blir en del te. 
Den är stressen alltså?!! Min eviga följeslagare. 

Åka skateboard är förresten livsfarligt och skitkul! Det är bara jag, sonen och en mamma till som är nybörjare och småkillarna viner runt oss så man inte riktigt vågar testa gränser. Jag vet ju inte om jag får stopp... Snacka om att reflexerna spänner alla muskler man har! I synnerhet när man rullar ut för en liten backe (en lutning, ingen grop alltså). Och träningsvärken känns, vill jag lova! 

[Mr Big 178]

Jag har hittat en guru till som jag känner att jag måste tipsa om.

https://johanneshansen.com/podcast/

Jag har lyssnat på alla avsnitten ! Nästa avsnitt kommer 31 /8.

[MariaF 21 359]

Nu kommer de fysiska tecknen på den senaste tidens stress; Blodtrycket är nere på 86/73 och ögonbrynen börjar naggas i ytterkant. 

[Cleppa 3 918]

1 timme sedan, MariaF sade:

Nu kommer de fysiska tecknen på den senaste tidens stress; Blodtrycket är nere på 86/73 och ögonbrynen börjar naggas i ytterkant. 

Hej , tyvärr verkar du lida av samma som jag dvs att du engagerar dig för mycket... Skrapa klubbhuset , + allt hemma + jobbet ++.  Var rädd om dig och försök att säkerställa att du får tillräcklig återhämtning!

[MariaF 21 359]

Det är verkligen märkligt... Just ögonbryn och blodtryck är ju tecken på långvarig stress, inte att det körde ihop sig i förra veckan. Jag har ju mått skit i 4år av och till pga klimakteriet och de två senaste åren lite mer sedan insikten om pojkens svårigheter kom och försöken att hantera detta. Under vintern/våren har projektet på jobbet sugit kraft också efter en vinterdipp som i kombination med klimakterieförändringarna tryckt ner mig allt längre. Jag engagerade mig i MC-klubben för att FÅ energi nånstans (även om jag inte valde just förra veckan till huset, det hade med andras förutsättningar att göra) och jag har verkligen försökt parera livet i övrigt för att hitta vila, lärt mig säga nej osv. Men vad ska man göra mer? Eller inte göra? Just i skrivandes stund sitter jag hemma och försöker jobba. Just nu är jobbet stillsamt och rutinartat men jag får inte vara ifred så i morgon åker jag till kontoret, det blir bäst så.

[Angelico 3 280]

1 timme sedan, MariaF sade:

Det är verkligen märkligt... Just ögonbryn och blodtryck är ju tecken på långvarig stress, inte att det körde ihop sig i förra veckan. Jag har ju mått skit i 4år av och till pga klimakteriet och de två senaste åren lite mer sedan insikten om pojkens svårigheter kom och försöken att hantera detta. Under vintern/våren har projektet på jobbet sugit kraft också efter en vinterdipp som i kombination med klimakterieförändringarna tryckt ner mig allt längre. Jag engagerade mig i MC-klubben för att FÅ energi nånstans (även om jag inte valde just förra veckan till huset, det hade med andras förutsättningar att göra) och jag har verkligen försökt parera livet i övrigt för att hitta vila, lärt mig säga nej osv. Men vad ska man göra mer? Eller inte göra? Just i skrivandes stund sitter jag hemma och försöker jobba. Just nu är jobbet stillsamt och rutinartat men jag får inte vara ifred så i morgon åker jag till kontoret, det blir bäst så.

Jag har sagt det förr men säger det igen : Meditera varje dag, tyst meditation 30 minuter som start. Det är lättast att göra det Tidigt innan familjen vaknat/ jobbet mejlar osv.

[MariaF 21 359]

3 timmar sedan, Angelico sade:

Meditera varje dag,

Jo, jag försöker... Blir inte riktigt varje dag men sitter på morgonen (som är min stund). Struntar i det de dagar jag känner att det blir prestation av det. 

[Cleppa 3 918]

inte för att det hjälper men en bamse bamse kram från skåne ....   Just när barnen på olika sätt mår dåligt är ju enligt min egen erfarenhet något av det jobbigaste man kan utsättas för som förälder... enda trösten är väl att det faktiskt brukar bli betydligt bättre. Även om det inte känns så när man är mitt i det.  

[MariaF 21 359]

Tack, @Cleppa!