Jump to content

Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...


MariaF
 Share

Recommended Posts

1 timme sedan, MariaF sade:

Nu har det gått en vecka med ALP. Jag fryser. Mycket. Jag är trött. Fruktansvärt trött. Är det ALPs fel? Njae...

Luften gick liksom ur mig i och med sonens diagnos. Den var som sagt inte oväntad däremot var hans ångestnivåer lite tufft att ta in (de har verkligen kollat "allt"), men jag tror att det är detta som spökar mest. Jag sover illa igen - somnar lätt och sover gott - ända till ca kl.03:30. Sen är det stopp. Jag har försökt sova på dagen men det går liksom inte. Tänker att jag i alla fall äter näringsrikt och bra. Frossa skulle kunna komma av ändrad ämnesomsättning men lika gärna av den dåliga sömnen.
Igår fick jag i alla fall tagit mod till mig och ringt vårdcentralen. Jag tänker att jag behöver få en långsiktigt lösning på östrogentillförseln (om det är det som spökar eftersom jag vaknar tidigt). Först tänkte jag byta VC men de ska enligt ryktet vara bäst i stan. Jag sa som det var, att jag inte känt mig välkommen och när sjukhuset i fjol avslog min egenremiss och hänvisade till vårdcentralen valde jag nätdoktorbolaget istället. Hon såg ju i min journal att jag inom en kort period våren -19 ringt om mitt väldigt låga blodtryck, mina höga kaliumnivåer (enl werlabs) och klimakteriebesvär och ingen gång fick jag träffa dem. Idag fick jag ett sms som sa att jag kommer att få en tid i april. Ok, alltid nåt. Jag avskyr att sitta i sitsen att veta vad jag vill ha (i detta fall östrogen) och nån annan har makten att neka mig det. Det gör mig väldigt liten... 

-2,1kg denna första vecka.

Du ska inte känna Dig liten! Du har rätt till det! Kram

  • Like 3
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

För några veckor sedan köpte jag läkaren Sebastian Rushworths bok om C-19. Eftersom frakten kostar passade jag på att ta med läkaren Peter Gøtzsches bok ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”. Psykiatrin har ju kommit lite närmare på sistone. Jag började läsa i helgen och har så här på måndag eftermiddag kommit nåt 50-tal sidor bara men jag mår redan illa! 
När jag läste Docent Ralf Sundbergs bok om forskningsfusk så blev jag arg. Så arg att jag inte vågat läsa uppföljaren trots att jag köpt den. Men den här boken? Fysiskt kräksjuk! Efter 50 sidor?! Och det är jag som anses vara en lurad foliehatt... :blink::(

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

On 2021-03-15 at 16:59, MariaF sade:

För några veckor sedan köpte jag läkaren Sebastian Rushworths bok om C-19. Eftersom frakten kostar passade jag på att ta med läkaren Peter Gøtzsches bok ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”. Psykiatrin har ju kommit lite närmare på sistone. Jag började läsa i helgen och har så här på måndag eftermiddag kommit nåt 50-tal sidor bara men jag mår redan illa! 
När jag läste Docent Ralf Sundbergs bok om forskningsfusk så blev jag arg. Så arg att jag inte vågat läsa uppföljaren trots att jag köpt den. Men den här boken? Fysiskt kräksjuk! Efter 50 sidor?! Och det är jag som anses vara en lurad foliehatt... :blink::(

Jag blir jättenyfiken på vad den handlar om. Jag som jobbar som psyk syrra... Kan du öppna lite? 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

On 2021-03-15 at 20:39, Cederulla sade:

Maria läs lite olika recensioner på några bokföretag, så får du kanske lite bredare åsikter om hur boken är skriven och olika åsikter om den. 

Haha, jag kan tänka mig att det finns åsikter! Samtidigt får jag samma känsla som med Forskningsfusket; borde man inte åka dit för förtal om man skriver den här typen av uppgifter  om de inte är sanna? Många källhänvisningar finns det...
När vi var på BUP frågade jag lite om vad som händer sen, när det fonns en diagnos. Då svarade psykologen -”Blir det ADHD så blir det medicinering och blir det autism får man en remiss till xxx!” Inget om att det kan behövas medicin i vissa fall eller så utan ett självklart konstaterande. En av syskonbarnens kompisar har ätit medicin i 14år. Han var 16 när han började. 16år?! Då är man pubertal och galen UTAN medicinering och kan det verkligen vara meningen att man ska ha medicinerat halva livet för detta när man är 30...? Det känns som att man utesluter andra alternativ och ser medicin som lösningen inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. Sorgligt. Sedan kan man absolut behöva stötta upp men jag har svårt för medicinering istället för långsiktiga, ogiftiga, lösningar. 

  • Like 6
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

Tycker nedanstående ger en nyanserad bild av boken:

Recension av Astro Cyt (Malmö)

Intressant men bitvis onyanserat

20 december 2016

Diskussioner kring ämnen som detta blir ofta onyanserade. Läkemedelsindustrin rekommenderar psykofarmaka i höga doser och kombinationer samtidigt som motståndare menar att läkemedel är dåligt och dödligt. Verkligheten är mer komplicerad.

Utifrån min högskoleexamen i psykiatri, studier i psykologi, erfarenheter som patient (bipolär) och observationer av medpatienter så håller jag med om att det sker en omfattande övermedicinering och felmedicinering. Ångest/depression borde inte behandlas med antipsykotika. Ingen patient behöver 3-4 antidepressiva preparat, 2 stämningsstabiliserare och 2 antipsykotika, två sömnmedel, två ångestdämpande (en kombination jag haft). Det är ett problem, med tanke på att dessa mediciner ger biverkningar och interagerar. Vem blir hjälpt av det egentligen? Diagnoser ges lättvindigt; jag har sett medpatienter som fått borderlinediagnos på ett enda öppenvårdsmöte. Det är inte realistiskt. Där håller jag med Gøtzsche.

Men: Vissa stycken presenteras med påståenden som saknar referens på slutet. Vissa stycken refererar till en hel bok; ohederligt eftersom det gör det svårare att kolla upp referensen. Att tvingas läsa en hel bok för att kolla upp ett enda stycke är inte försvarbart när författaren vill bevisa något.

Ibland görs påståenden att "såhär är det" (ex att ADHD inte har en biologisk grund, kapitel 5) men författaren refererar bara till en bok och en artikel (inte ens en studie). Otillräckligt för ett såpass svepande uttalande.

Gøtzsche säger emot sig själv. Han menar i kapitel 3 att ett problem i studier av antidepressiva är att det läggs för lite vikt på patienternas subjektiva upplevelse. Samtidigt som han i kapitel 4 menar att sömnkvalitet är svårt att göra studier om eftersom det är så subjektivt. Han vänder på argumentationen så att det passar hans åsikt bättre.

Gøtzsche har inte helt fel. Jag rekommenderar boken; den väcker viktiga frågor. Men ta Gøtzsches påståenden med en nypa salt och kolla upp referenserna.

När jag insjuknade var jag omedicinerad och fick problem. När jag var övermedicinerad fick jag andra problem. Medd rätt medicin kom jag tillbaka till livet. Jag gick från att svänga mellan depression, mani, psykos och ångest, inläggningar och självskadebeteende till att bli balanserad, påbörja en ny universitetsutbildning, umgås med vänner, bli ordförande i en förening, gå på sportmatcher. Mediciner är inte bara dåligt, det är ett farligt påstående.

Nyansering och sakliga bedömningar är bäst om man vill ha en konstruktiv diskussion och förbättra för psykiatriska patienter. Jag vet inte om Gøtzsches bok bidrar till det.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

5 timmar sedan, MariaF sade:

Blir det ADHD så blir det medicinering och blir det autism får man en remiss till xxx

Hoppas ni har fått lite flera alternativ... Medicinering vid adhd kan för vissa vara räddningen, men absolut inte för alla. Medicineringen kan också fungera för många som inte har adhd... Det finns sätt att lära sig leva med neuropsykiatriska diagnoser, och det ska finnas hjälp till detta. Hoppas verkligen att ni blivit erbjudna hjälp! Och kram. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

28 minuter sedan, Tr0llet sade:

Hoppas ni har fått lite flera alternativ... Medicinering vid adhd kan för vissa vara räddningen, men absolut inte för alla. Medicineringen kan också fungera för många som inte har adhd... Det finns sätt att lära sig leva med neuropsykiatriska diagnoser, och det ska finnas hjälp till detta. Hoppas verkligen att ni blivit erbjudna hjälp! Och kram. 

Tack för kramen! :wub:
Den hjälp som finns är "föräldrautbildning" och att "träffa andra föräldrar i samma situation"... Ursäkta om jag är en surkärring men min erfarenhet från de "utbildningar" man fick ta del av under graviditeterna gör att jag är vääääldigt skeptisk. :ph34r: Dessutom är det nästan ett års väntan på den "hjälpen"...
Men ett vet jag helt säkert; Min 11-åring ska INTE få psykofarmaka! 
Det stör mig att man erbjuder medicinering till barn utan att förklara för oss föräldrar VAD man ska medicinera (jag frågade)... Jag pratade med en vuxen kvinna för nåt år sen som sa att hon äter nåt för sin ADHD. Hon beskrev det som att tankarna stillade sig och upplevde det positivt. Jätteskönt för hennes skull men min son har inte kaos i hjärnan. 

Nu raderade jag ett lååångt stycke. Det är svårt att veta vad jag ska skriva och inte. Eftersom jag är så "ohemlig" kan andra identifiera mitt barn... Samtidigt vet jag att det finns så mycket kunskap här och ni vet redan väldigt mycket.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

7 timmar sedan, Tr0llet sade:

Jag blir jättenyfiken på vad den handlar om. Jag som jobbar som psyk syrra... Kan du öppna lite? 

Cederulla lade upp en recension ovan och den är helt ok även om jag, eftersom jag har en negativ ingångspunkt, är mer positiv till boken. Jag tycker sjukvården är sjuk. Medicinering ska vara temporär och det är den sällan (kolla statiner och blodtrycksmedicin, tex). Därav undviker jag ordet "läkemedel" - det finns inget läkande i dem. 
Lite märkligt att recensionen ovan inte nämner att boken skärskådar forskning och manipulation av forskning. Hur man döljer oönskad forskning. Hur artiklar "råkar" försvinna osv. 
Det jag håller med Gøtzsche om är den dryga attityd man ofta möts av för att man är "oinvigd". Detta gäller inte bara psykiatrin förstås. Som att man inte är läskunnig eller har förmåga att dra slutsatser bara för att man inte gått en viss, av någon utsedd som "rätt", skola. Ser samma sak med mina turer kring östrogen.
Jag är fortfarande kvar i kapitlet om antidepressiva och jo, det har jag egen erfarenhet av. Jag har funderat tillbaka och även kollat en del av källorna och hittar så här långt inget som inte skulle stämma. 

  • Like 5
  • Boom 1
Link to comment
Share on other sites

11 timmar sedan, MariaF sade:

Min 11-åring ska INTE få psykofarmaka!

Nej, inte skulle jag heller se det som det första alternativet. Det skulle isf vara mot ångest och/eller depression, antar jag? Adhd-medicinering är psykostimulantia, vilket innebär att det oftast är fråga om amfetaminderivat. Det innebära många biverkningar, och det är verkligen inte förstahandsbehandling. Psykosocialt stöd ska vara första alternativet. Finns det något som kallas neuropsykiatrisk coaching eller motsvarande i Sverige? Adhd behöver verkligen inte vara världens undergång, inte heller autism. Det är inte så att vi endera har adhd eller inte, utan vi är alla på en skala. De som är högt på skalan behöver mycket hjälp och stöd, och för en del är medicinering bra. Diagnos ska man få först då man på riktigt har sociala problem av sin adhd, inte innan. Sen finns det mycket annat som kan ge symtom som påminner om adhd, som ex trauma.  

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Jag läser min egen text, och hoppas att jag inte nu uttrycker mig så klumpigt att det känns illa för dig, @MariaF. Du har antagligen levt med det här i många år, och läst mycket så du vet vad neuropsykiatriska diagnoser är. Menade inte att vara överlägsen, är rädd att min text kan tolkas så.

Jag tycker att det är viktigt att vi skiljer åt ångest/depression och neuropsykiatriska diagnoser från varandra. Hur hjälper man en ungdom med adhd tex, ifall man per automatik utgår från att det är diagnosen som väcker ångest, då det sannolikt är de sociala problemen som kan komma i diagnosen kölvatten. Samhället är inte uppbyggt med hänsyn till neuropsykiatriska diagnoser, utan alla ska vara "normala". Adhd är dessutom inte en sjukdom, inte heller Asperger, utan en version av en hjärna. Psykiatrin i Finland har lååång väg att gå här, och det låter som om situationen är liknande i Sverige. Jag brukar förklara, att jag som är högt på adhd-skalan sprang omkring på savannen och samlade grejer, provade på olika saker och vaktade lägret på samma gång, medan någon med aspbergerhjärna då hade möjlighet att fundera kring saker som krävde mera sinne för detaljer och tålamod. 

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

12 timmar sedan, Tr0llet sade:

Adhd-medicinering är psykostimulantia, vilket innebär att det oftast är fråga om amfetaminderivat. Det innebära många biverkningar, och det är verkligen inte förstahandsbehandling.

Vet du, det är ju det som är så vidrigt; det ÄR förstahandsalternativet!! Jag blir så förtvivlad! 
Jag kallar allt som psykiatrin skriver ut för ”psykofarmaka” även om jag vet att det är missvisande. Blir så många ord att slänga sig med. Men alla barn med ADD/ADHD? De har ju inte en chans?! Men föreslår man glutenfritt får man veta att man inte ska experimentera med barn...

Och du låter inte alls mästrande, @Tr0llet, jag är bara upprörd över hela systemet; att vi misslyckas fånga upp barnen i tid för att kön är så lång. Precis som du säger finns både svårigheter och superkrafter! :wub:

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

I den bästa av världar är omgivningen förstående och kan hjälpa till att underlätta livet för personer som har NPF-svårigheter. Så ser det tyvärr inte ut. 
Min son fick diagnos autism förra året vid 29 års ålder. 
Det hade varit ännu bättre om han fått denna diagnos tidigare men symptomen var inte så glasklara.
Efter ca två års NPF utredning med avbrott hit och dit så fick han sin diagnos och en enorm lättnad spred sig över honom och oss. Det tog sin tid men han fick hjälp att komma igång med ett arbete som passar. Han upplevs som gladare och helt okej med att ha sin diagnos på papper, en slags förklaring och befrielse från dåligt mående och känsla av att inte passa in.
Många odiagnostiserade ungdomar med NPF-svårigheter börjar självmedicinera med allt möjligt vilket kan bli galet.
Medicin kan ju vara bättre än droger om det blir alternativet.

 

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

On 2021-03-19 at 20:16, MariaF sade:

Vet du, det är ju det som är så vidrigt; det ÄR förstahandsalternativet!!

Jo, i praktiken blir det så, eftersom de här barnen/ungdomarna blir hänvisade till psykiatrin. Men i stora, viktiga böcker står det faktiskt, och även på myndigheters hemsidor, att medicin INTE ska vara förstahandsalternativet. Så man kan bra vara besvärlig och motsätta sig medicinering och hänvisa till myndigheternas råd.

23 timmar sedan, DRAKULLA sade:

Efter ca två års NPF utredning med avbrott hit och dit så fick han sin diagnos och en enorm lättnad spred sig över honom och oss.

Vad skönt att få svar och förklaringar till olika saker som han, och ni, säkert funderat på under årens lopp.

On 2021-03-19 at 20:16, MariaF sade:

jag är bara upprörd över hela systemet

Det förstår jag mer än väl. Även jag är upprörd över vården/hjälpen man erbjuder människor. Jag är alla dagar tacksam över att jag arbetar ensam, så att jag får arbeta enligt mina egna värderingar 😘

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag har autism och jag kraschar, kollapsar med jämna mellanrum. Jonna Bornemark uttalar sig ungefär som så att:  hanteringen av autister i svenska samhället drivs av en fascistisk människosyn och systemet går inte att bemöta pg. a det orwellska språket som används. Jag borstar av knäna och reser mig fortfarande upp.

Förlorade år. Rapport från byråkratins väntrum, https://www.autism.se/rapporter^2

Två journalister har på uppdrag av Autism- och Aspergerförbundet granskat livsvillkoren för ungdomar och unga vuxna med autism utan intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet finns i ”Förlorade år – rapport från byråkratins väntrum”. 

Avslutning Den här rapporten har inte handlat om hur det är att ha en autismdiagnos. Den har handlat om hur det är att ha autism och leva i ett samhälle som i många avseenden inte är utformat för en själv, utan för ”de andra”.

”Bygg systemen för oss också. Idag blir jag mer funktionshindrad av system som inte är byggda för mig.”

 

  • Like 2
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

On 2021-03-28 at 15:46, Mr Big sade:

Jag borstar av knäna och reser mig fortfarande upp.

Tack och lov för det! :wub:

Än har jag inte hunnit kolla rapporten men jag fick mail om att den kommit. Att vara normalstörd mor i en värld där one size (doesn’t) fit all är inte heller så lätt. Finns många därute som vet vad man borde och för att inte tala om de som minsann fick lära sig äta den mat som stod på bordet när de var små (ungarna curlas ju så nu för tiden)! 
Men jag gör som du, och som jag alltid gjort; Reser mig, borstar av knäna och tar nya tag! 

Och bara för det har jag gått upp 3kg trots att jag skärpt till mig?! :blink: Tror jag svullnat upp men av vad..? Hm, får tänka lite. 

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Ställde mig på vågen igår morse. Tyvärr glömde jag att kolla blodtrycket. Var sen hos doktorn för att ta prover inför ett läkarbesök. Har gått upp ytterligare nåt kilo och ligger nu på gränsen till högt blodtryck, 137/83. Jag som brukar ligga väldigt lågt. Ska vi gissa på att min gamla kompis stressen slagit till igen? 

  • Like 5
  • Sad 1
Link to comment
Share on other sites

On 2021-04-02 at 06:17, MariaF sade:

ligger nu på gränsen till högt blodtryck, 137/83.

Jag förmodar att du inte själv anser detta utan lyssnat av läkaren. Lyssna hellre av Uffes uppfriskande inägg:

https://forum.kostdoktorn.se/topic/17013-kolesterol/page/3/?tab=comments#comment-168349

Ditt blodtryck är helt normalt. Dessutom säger en enstaka mätning beroende på klockslag och en mängd andra faktorer INGENTING!!!!!

Link to comment
Share on other sites

20 minuter sedan, Nils Engström sade:

Ditt bödtryck är helt normalt. Dessutom säger en enstaka mätning beroende på klockslag och en mängd andra faktorer INGENTING!!!!!

Det är skyhögt! För mig. Jag hade skuttat upp för deras trappor och inte hunnit sitta innan det togs. Tog ett nytt på kvällen hemma, 117/64. Så nejdå, Nils, inte det minsta orolig. Och jag har ju faktiskt det bästa, obehandlade kolesterol doktorn sett på en i min ålder! ;)

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

5 timmar sedan, MariaF sade:

Det är skyhögt! För mig. Jag hade skuttat upp för deras trappor och inte hunnit sitta innan det togs. Tog ett nytt på kvällen hemma, 117/64. Så nejdå, Nils, inte det minsta orolig. Och jag har ju faktiskt det bästa, obehandlade kolesterol doktorn sett på en i min ålder! ;)

Problemet som allmänläkarna har, är att inte i sina bedömningar utgå från det kärlmotstånd som är det enda av intresse. De tror att det systoliska blodtrycket, när det visar "gränsvärden" uppåt, skall "botas" genom att bl.a. beordra hjärtat att minska trycket genom blodtryckssänkande medicin. Som Uffe påpekar - inget kan vara mer fel. Man kan fråga sig hur många människor som t.ex. blivit dementa i onödan  genom medicinarnas klåfingrighet att skriva ut medicin.

I ditt fall beroende på puls och andra förhållanden under dina provtagningar ligger ditt kärlmotstånd på mellan 85 och 105 - fullt normalt. Milt motstånd anses 107 - 119 vara.  Kika på beräkningsunderlaget nedan:

https://forum.kostdoktorn.se/topic/17013-kolesterol/page/3/?tab=comments#comment-168427

Du kommer sannolikt aldrig i ditt liv, med dina kunskaper, att acceptera blodtryckssänkande medicin, ens när du närmar dig 90.

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Idag har jag ätit - en sockerbit! En (1). Känner mig skitfånig... :rolleyes:

I flera dagar har jag pga känningar i kroppen förhalat det virtuella loppet "Coronamilen" som i år ger överskottet till Läkare Utan Gränser, en organisation som ligger mig varmt om hjärtat. Det är, som namnet säger, bara en mil. 10km. Jag åkte med barnen till skolan och sprang hem därifrån.
Jag brukar ta varierande längd på mina rundor, men långrunda just nu ligger på ca 15-16km. Under dessa rundor jagar jag dock inga tider, bara kilometrar och jag insåg att genom att starta Raceone-appen skulle jag vilja prestera också. Jag hade ingen förhoppning alls att det skulle gå så där väldigt bra, jag har varit trött av alla turerna kring sonen och klimakteriet och mest gått i år, så jag tänkte att under 1:10 i tid (7min/km-tempo) är bra nog. Men ska jag springa hela vägen utan att gå alls, utom möjligen i två förutbestämda backar, så vill jag ha nåt kickartat i kroppen. Socker! Men jag har ju sjutton inget gott hemma? 86%:ig choklad ger ingen kick. Honung är bara fruktos. Så vad ska jag ta? Det blev en sockerbit som jag tog med mig, åtminstone 50% glukos. I efterhand kan jag bara skratta åt mig själv.   :D
Resultatet blev precis över timman. Lite retligt, jag skulle inte ha gått alls! Eller i alla fall tagit två sockerbitar... :P

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, MariaF sade:

Honung är bara fruktos

Njae. Jag googlade, eftersom jag undrade om det var sant. Det jag hittade var 30% glukos och 40% fruktos. Och möjligen någon variation; fastare honung mer glukos. Inte för att jag brukar äta det...
Och så är jag impad av prestationen, med eller utan socker. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

3 timmar sedan, Effie sade:

Njae.

Nu var det ju mitt resonemang när jag stod och letade sötsaker i morse jag försökte återge, sen kanske det inte blev 100% korrekt (men det hade varit godare än sackaros). ;)
 

 

3 timmar sedan, Effie sade:

Och så är jag impad av prestationen, med eller utan socker. 

Tack!🥰

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Jag har inga bevis, annat än antekdotiska. Jo, jag tror att mat kvalité spelar roll även på hundar. Men mer på allergier och andra livsstils problem. 

Nu vet jag ju dock inget om hur gammal din hund var, eller ras..för rent krasst så dör ju en gammal hund av något. 

Link to comment
Share on other sites

29 minuter sedan, Annki89 sade:

..för rent krasst så dör ju en gammal hund av något. 

Tack för informationen. Det var ju bra att jag fick veta det. 
Staffordshire Bullterrier. 9år. De brukar gå sönder för de är explosiva, men gör de inte det kan de bli uppåt 15år.

För länge sen hade vi en medlem i forumet som diskuterade frågan om det verkligen hjälper att äta rätt. Hon hade fått cancer i munhålan. När man är i sorg/besvikelse, vare sig det gäller sig själv, en annan människa eller ett djur, så är det lätt att bli filosofisk; undra om det ens är möjligt att skydda sig eller om det bara är att köra på för det är ändå kört. Vi ska ju ändå dö förr eller senare.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jo, men själv har jag mer vana med Berner Sennen, en hundras som i stor grad får cancer. Där är det genetiska komponenter som gör att dom får cancer. 

 

 

Tänkte lägga till för att förklara det förra också

För mig handlade det mer om att förr, innan vi tog hundarna till veterinären och röntgade och höll på, dog ju hundar också..av att dom blev gamla som man sa då. Hur många tumörer det var då, vet man ju inte för man tittade ju inte efter dom.

 

Edited by Annki89
Tillägg
  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

3 timmar sedan, MariaF sade:

undra om det ens är möjligt att skydda sig eller om det bara är att köra på för det är ändå kört.

Jag tror man kan göra en del men arvet, generna, är nog ganska viktiga. Så även tur och otur. Inte så att man för den skull ska bli fatalistisk, för det finns fortfarande saker man själv kan påverka. Det är ju därför vi hänger här 🙂

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

5 timmar sedan, Kahavia sade:

man kan göra en del men arvet, generna,

Där är jag mer inne på epigenitiken, läran om hur våra gener slår av och på. Att jobba MED istället för EMOT dem. Det svåra är dels att hitta rätt, dels att upprätthålla det. 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Idag joggade jag två varv (inkl felspring blev det 20km) runt sjön Store Väktor (Lilla Edets kommun, leden delvis längs Bohusleden och Bredfjällets reservat). Ja... lågpuls på de höjdmetrarna går banne mig inte men jag hoppas och tror att basträningen med det ändå gör nytta. Jag stoppade aldrig klockan för de pausar jag tog (fotografera, kissa, ta en fika vid bilen mellan varv 1-2) så tempot blev typ 2tim/mil... (trailmara på 8tim, får man ens vara med då..? :ph34r:) Ändå VET jag att jag joggat! Men fort går det banne mig inte.:blink::D
Jag har ju hoppat på ett coachingprogram för blivande ultralöpare; första tiden låg fokus på lågpuls, nu finns det kvar men fokuset har flyttats till styrketräning. Med tanke på hur kroppen känns efter idag ska jag nog fortsätta med styrkefokus ett bra tag. Mycket därför jag hoppade på coachingprogrammet också, för att jag gick sönder.
En annan sak jag reflekterar över nu när jag sitter i soffan och klock-Garmin försöker skrika "Rör på dig!" (en funktion jag helt sonika stängt av) är att när jag analyserar data från turen, så ligger kadensen mycket lägre än när jag springer här hemma. Är det terrängen som gör det, tro? Även topparna ligger lägre. Och under själva turen noterade jag att jag spänner fötterna och drar upp axlarna (sprang med löparryggsäck). Sicka dumheter! Inte konstigt att jag får ont!
I onsdags testade jag förresten ett intervallpass med Team Nordic Trail. Får jag bara besked om vilken veckodag de ska köra så ska jag anmäla mig. Krockar det med min online-kurs i magdans så faller det ju. Jag springer så mycket ändå, dansen är viktig av andra skäl. 

Kan rekommendera området för den som befinner sig i närheten. Bohus-sidan av Göta Älv är vacker! :wub:

https://www.lillaedet.se/download/18.41b1d7e3135cb13e3543735/1497946057744/Hjärtum - Väktorsjöområdet.pdf

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...