Jump to content

Att resa sig, borsta av knäna och ta nya tag...


MariaF
 Share

Recommended Posts

  • 1 month later...

Här tuggas det på i vanlig anda. Eller inte...? Beror på hur man ser det. Men det är sig nog rätt likt i mitt lilla ekorrhjul.
I höstas röntgade jag min ömma höft utan att nåt syntes. 18 mars var jag på magnetröntgen. Det ska jag få svar på 2 juni... Och det är en privat aktör. :(
Oron slog till rejält för en tid sedan när jag samma vecka fick veta att lille sonen (med speciella behov) inte kommer att få gå på samma (önskade) högstadium som storebror och de ville ha tillbaka oss till kontoret efter allt hemmajobbande. Några dagar senare hörde en rekryterare av sig; ett jobb i hemstaden ist f 4,5 mils pendling enkel väg. Jag blev efter intervju erbjuden att få jobba där men... jag trivs ju där jag är... så jag gjorde nåt jag aldrig gjort förut, jag tog ett samtal med chefen och sa som det var ist f att bara gå pga av deras krav. Jag trivs men vill sitta kvar hemma. Så nu har vi en deal. Jag blir kvar i mitt hemmakontor tills vidare. Känns bra. Det är svårt att förklara men jag är som en urvattnad trasa efter en arbetsdag på kontoret. Så har det varit även innan C Jag orkar 8tim/dag men inte i ett sträck och med makens schema blir det mycket jobba in/flexa ut så när jag kan förlägga mina tider själv med längre paus mitt på dagen mår jag bättre.
Jag har börjat strama åt mitt ätande igen. För vilken gång i ordningen vete sjutton...? Nu satsar jag på 16:8 och max 3 måltider under ätfönstret. Försökte ta bort chokladen också men... Jag har ju varit tveksam tidigare iom min stressprofil men nu tänkte jag testa. Jag har gått upp 2kg. Verkar ju funka bra... :rolleyes:
Östrogenet ligger kvar på 75mcg. Tror det är en bra nivå.
Sen har jag börjat med yoga också! Jag köpte en bok av Monica Björn och insåg snabbt att det var omöjligt för min kropp att göra så. Det visste jag ju innan men jag fick det definitivt bekräftat! :D Hur som helst, jag läste i nån löpargrupp om en yoga-youtubekanal så jag har testat där och nu rackarns börjar det hända nåt. Inga stora framsteg men jag inser att det GÅR att komma nån vart. Youtubekanalen är visst stor, Yoga with Adrienne heter den och jag har hittat två 7min-pass pre-run och post-run samt ett 20min-pass for runners som jag börjat med. Grunnar mycket på hur jag ska komma vidare med höftproblemen (eller vilka problem som nu tar sig uttryck där). Idag hade 4health en kurs på utlottning i sin pod så jag taggade några bekanta. Jag brukar inte vinna men man måste ju spela alls om man ska ha en chans. 
Valpen växer och frodas. Fyllde 6mån under påskhelgen. Riktig liten luring mellan varven. Och väldigt söt. Tycker matte. Får vi bara till det där med att gå i koppel så vi slipper snubbla på varandra så blir det bäst! :wub:

Skärmavbild 2022-04-23 kl. 16.16.09.png

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Tack för uppdateringen, tänker på dig lite nu och då. Hoppas höften ska bli bättre.

Och vilken fantastiskt vacker hund. Vad heter rasen? Jag är ju kattmänniska, så jag har dålig koll.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Myrra är en whippet. Gjord för att se ett byte på långt håll, springa ikapp det, fälla det och bära hem det till matte/husse. Det var vår tidigare hunds fysio (där jag gick förebyggande) som rekommenderade rasen. Jag har träffat några tidigare men har ingen erfarenhet av den men jag gillar hennes milda sätt. 

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Här kämpas det på med hormonsvängningarna. Ligger kvar på 75mcg östro och märker att jag är känsligare för progesterondosen. Det är svårare att hitta rätt dos, helt enkelt. Situationen krånglas till av oron inför yngste sonens högstadieskola i höst . Oro är ett människans gissel... "Tänk om..." är en stressfaktor som är svår att stänga av.

I och med att jag med högre dos östro känt behov av att öka progesteronet har jag också fler blödningar. Kanske är det bättre att minska östrot igen? Fast jag piggnade ju till när jag ökade...? Så jag provar vidare. 

Lång nonsenshistoria:
En tidigare kraftig ilska och besvikelse har nu övergått till komik; 27e mars beställde sonen och jag ett stort lego för flera tusen (han har sparat länge till sin del), att byggas under påsklovet. Vi skulle hinna få det innan lovet men även med några dagars försening åtminstone under lovet. Vi fick det inte... Efter ytterligare nån vecka började jag maila med cdon som skickade vidare till leverantör och det verkar ha strulat i alla led. Efter lite diskussion fram och tillbaka bad jag dem ändå att leverera, vilket de skulle. Vi har fortfarande inte sett legot. 
Under denna period beställde jag också en plasthåv som ska passa till skaftet vi har. Poolsäsongen är ju snart här. Fick ett sms om var paketet kunde hämtas. Stod nog där i 50min, de hittade det inte... Jag åkte därifrån och åkte tillbaka efter ett par dagar (när påminnelsen kommit) men nej, paketet är borta.
En annan sak jag gjort är att prova ut nya glasögon (progressiva, läskigt!!) och passade på att beställa linser i samband med det. Sms om att linserna kommit fick jag för över en vecka sen men jag är sällan i stan så jag väntade in sms om glasögonen också. Igår skulle jag hämta allt. Stora plånboken var med. Linserna fanns inte... Jag fick betala så lovade hon skicka dem när hon hittat dem/rett ut vad som hänt. Hon ringde senare - de var restnoterade hos leverantör så hur jag ens kunde fått ett sms visste hon inte.
Med andra ord betalar jag för allt möjligt men jag får inget för det... Och vid detta laget är jag luttrad, ilskan är borta och jag har "funnit mig i mitt öde". (Igår fixade cdon en annullation av ordern, idag ska jag kolla med bring att affären anmält förlusten och tja, optikern har varit bra förr så förhoppningsvis har jag nya linser om en månad och kan återgå till vanliga webleverantören (ny styrka)). Hädanefter beställer min man istället när vi behöver nåt, jag ska hålla mig borta. :D
 

  • Like 3
  • Sad 2
Link to comment
Share on other sites

Tar du progesteron varje månad? I så fall skulle jag testa att bara ta östrogen i 3 mån och sedan ta en progesteronperiod på 14 dgr. Skriv gärna till Hormoni och fråga. Hon brukar ha goda råd att ge. Eller kontakta din gynläkare om råd. Lycka till!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

On 2022-05-13 at 09:11, Cederulla sade:

Eller kontakta din gynläkare om råd.

Gynekolog har jag ingen, det är vårdcentralens läkare, och hon släpper till mig att hantera progesteronet eftersom jag använder bioidentiskt som jag köper på nätet (den sort Sylvia på hormoni.se rekommenderar). Inte illa att de skriver ut alls när jag inte tar emot Provera.
Jag tar progesteron i princip varje dag, annars funkar inte min hjärna. Dock inte så mycket att jag blöder. När det behövs (mentalt) ökar jag dosen. Det jag märkt är att med högre dos östrogen behöver jag mer progesteron för att må bra och då blöder jag lättare.
Det du talar om, bortfallsblödningen, driver jag ut med högre dos progesteron, och tidigare (50mcg) drev jag ut den ca varannan månad. Nu har jag inte riktigt landat i doserna. 

På tal om hormoni.se; Sylvia tipsar om den svagare progesteronkrämen efter klimakteriet för en så låg dos progesteron får det lilla östrogen som produceras att "fungera bättre". Mekanismerna bakom har hon inte redogjort för och jag har inte satt mig in i det heller men med tanke på att jag även nu behöver progesteron för att må bra kan jag tänka mig att det ligger nåt i det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

On 2022-05-14 at 14:47, MariaF sade:

Gynekolog har jag ingen, det är vårdcentralens läkare, och hon släpper till mig att hantera progesteronet eftersom jag använder bioidentiskt som jag köper på nätet (den sort Sylvia på hormoni.se rekommenderar). Inte illa att de skriver ut alls när jag inte tar emot Provera.
Jag tar progesteron i princip varje dag, annars funkar inte min hjärna. Dock inte så mycket att jag blöder. När det behövs (mentalt) ökar jag dosen. Det jag märkt är att med högre dos östrogen behöver jag mer progesteron för att må bra och då blöder jag lättare.
Det du talar om, bortfallsblödningen, driver jag ut med högre dos progesteron, och tidigare (50mcg) drev jag ut den ca varannan månad. Nu har jag inte riktigt landat i doserna. 

På tal om hormoni.se; Sylvia tipsar om den svagare progesteronkrämen efter klimakteriet för en så låg dos progesteron får det lilla östrogen som produceras att "fungera bättre". Mekanismerna bakom har hon inte redogjort för och jag har inte satt mig in i det heller men med tanke på att jag även nu behöver progesteron för att må bra kan jag tänka mig att det ligger nåt i det.

Jag tycker att det här var intressant och det speglar min egen upplevelse. Jag har använt Estradot sen 2018 men kom ändå inte fram till ett bra resultat vad gäller sömnen. Har varierat dosen mellan 25 och 100 mcg. Nu fick jag läkaren att skriva ut Utrogestan, bioidentiskt progesteron. Till en början hade jag symtom på östrogendominans så jag både sänkte östrogen och höjde progesteron, utan nån egentlig effekt. Då plockade jag bort östrogen helt och använder nu bara progesteron, 200 mg varje kväll (hysterektomerad så behöver inte fundera på livmoderslemhinnan...)

Sen dök det här upp i en grupp på Facebook: https://www.worldhealth.net/news/when-women-dont-progesterone/?fbclid=IwAR1XhNYZ2tRwFmSG9AfFQuTAqtiny8P2kP6h_IeKnZUxaC7kVTESU1UPrzM

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

3 timmar sedan, Jamtlandstjej sade:

Då plockade jag bort östrogen helt och använder nu bara progesteron

Kan det vara så att P är det som kommer fattas oss mest i livet efter fertiliteten? Jag menar, först försvinner P i förklimakteriet och Ö består och vi mår skit. Sen börjar Ö svaja med oregelbundna nivåer och då tillför vi Ö utifrån och mår lite mer som det nya vanligt. Sedan regleras Ö på sin nya, låga nivå och då är vi lite tillbaka i förklimakteriet, dvs en ganska stadig nivå Ö men utan P. Som jag skrev ovan föreslås det att man fortsätter med en låg dos P.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att det är mkt individuellt. Alla är olika. Jag mår bäst av enbart östrogen och så har det varit ända sedan förklimakteriet. Tål tyvärr ingen form  progesteron, eller andra former,typ Provera m.fl. Efter klimakteriet ligger progesteronet på en låg men stabil nivå. Produktionen ska då ske i binjurarna och hjärnan.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Cederulla sade:

Produktionen ska då ske i binjurarna och hjärnan.

Jag hoppas för egen del på hjärnans del. Binjurarna har ju fullt upp ändå, så de lär inte hinna med... :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Jag har provat både progesteroncreme och 200 mg Utrogestan. Migrän av båda, både av hög och låg dos. Provera har jag klarat av bäst, fast även migrän ibland av detta. Även provat minipiller en gång, en näradöden upplevelse.

  • Sad 3
Link to comment
Share on other sites

För min egen del tror jag att jag är känslig för nedbrytningsprodukten allopregnalon. För övrigt har jag märkt att jag mår bra av en jämn nivå av östrogen  och inga svängningar som i en normal menscykel.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Så fick jag då äntligen svaret på magnetröntgen - som inte visar något alls. Jag hade hoppats att den skulle visa nån retning eller svullnad eller så, så att jag kunde få en ledtråd på vilket sätt jag felbelastar den ömmande höften (jo, jag har låst mig vid den förklaringen). Så... nu letar jag efter en löpcoach, helst som kör POSE och som ser hela mig och kan hjälpa mig ta fram åtgärder både posturalt och rörelsemässigt. Så jag bygger både allmänstyrka och stärker där jag specifikt behöver. 
Tror det var Tobias som för några år sen tipsade om en kille i Västerås men det vete sjutton om han fortfarande coachar? Får kolla upp det om jag inte hittar rätt här nere. För det är ju det där; många är de i bekantskapskretsen som tycker jag är dum som vill köra barfota (åtminstone delvis) istället för ilägg hit och dit eller med fraktfartyg på fötterna. Å andra sidan kolhydratladdar jag inte heller, så det gör mig väl extra konstig. Jag har fått en del tips på naprapater mm men jag behöver ju (hävdar jag) bygga upp kroppen så den tål min egen belastning men jag vill ta hjälp att hitta min svaga punkt (eller punkter). Självklart kan jag gå till en naprapat eller liknande för att rätta till nåt men om jag inte kan korrigera grundorsaken så lär ju problemen komma tillbaka, tänker jag. :unsure:
Det enda läkaren sa som jag kände var värdefullt var "Börja om!"... Och det kommer jag göra, jag vill bara ha stöd att göra rätt saker. Stöd av nån jag litar på och som försöker vinkla det för mig och som inte förkastar mina gurus läror... :P

Just nu skulle jag så gärna vilja kunna springa långt. Yngste sonen ska upp i högstadiet och i dagarna togs beslut att "pysa" honom, dvs frångå kunskapskraven för att han överhuvudtaget ska kunna få betyg i de flesta ämnen. I natt drömde jag om hur han skulle bygga sig en liten båt; i kartong, och med låga kanter som blev fasttejpade. Jag hjälpte honom och så puttade jag ut honom på havet... Det där med föräldraskap är tufft och med skolplikt knäcker vi många självkänslor.
Store sonen, som haft det lätt för sig i skolan, lämnar nu grundskolan och bär också på oro. Att börja på gymnasiet är också ett stort steg. 
Min "sitta kvar hemma-satsning" verkar komma av sig lite också. Jag ska lära upp en kille som är helt ny från skolan och det blir ju svårt på distans...

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, MariaF sade:

Så fick jag då äntligen svaret på magnetröntgen - som inte visar något alls. Jag hade hoppats att den skulle visa nån retning eller svullnad eller så, så att jag kunde få en ledtråd på vilket sätt jag felbelastar den ömmande höften (jo, jag har låst mig vid den förklaringen). Så... nu letar jag efter en löpcoach, helst som kör POSE och som ser hela mig och kan hjälpa mig ta fram åtgärder både posturalt och rörelsemässigt. Så jag bygger både allmänstyrka och stärker där jag specifikt behöver. 
Tror det var Tobias som för några år sen tipsade om en kille i Västerås men det vete sjutton om han fortfarande coachar? Får kolla upp det om jag inte hittar rätt här nere. För det är ju det där; många är de i bekantskapskretsen som tycker jag är dum som vill köra barfota (åtminstone delvis) istället för ilägg hit och dit eller med fraktfartyg på fötterna. Å andra sidan kolhydratladdar jag inte heller, så det gör mig väl extra konstig. Jag har fått en del tips på naprapater mm men jag behöver ju (hävdar jag) bygga upp kroppen så den tål min egen belastning men jag vill ta hjälp att hitta min svaga punkt (eller punkter). Självklart kan jag gå till en naprapat eller liknande för att rätta till nåt men om jag inte kan korrigera grundorsaken så lär ju problemen komma tillbaka, tänker jag. :unsure:
Det enda läkaren sa som jag kände var värdefullt var "Börja om!"... Och det kommer jag göra, jag vill bara ha stöd att göra rätt saker. Stöd av nån jag litar på och som försöker vinkla det för mig och som inte förkastar mina gurus läror... :P

Just nu skulle jag så gärna vilja kunna springa långt. Yngste sonen ska upp i högstadiet och i dagarna togs beslut att "pysa" honom, dvs frångå kunskapskraven för att han överhuvudtaget ska kunna få betyg i de flesta ämnen. I natt drömde jag om hur han skulle bygga sig en liten båt; i kartong, och med låga kanter som blev fasttejpade. Jag hjälpte honom och så puttade jag ut honom på havet... Det där med föräldraskap är tufft och med skolplikt knäcker vi många självkänslor.
Store sonen, som haft det lätt för sig i skolan, lämnar nu grundskolan och bär också på oro. Att börja på gymnasiet är också ett stort steg. 
Min "sitta kvar hemma-satsning" verkar komma av sig lite också. Jag ska lära upp en kille som är helt ny från skolan och det blir ju svårt på distans...

Känner igen en del. Tror du är rätt ute med att bygga upp muskler i området. Under pandemin när simhallen var stängd, fick jag ont i höfterna och speciellt på nätterna. Gjorde ultraljud trodde på artros. Det är inga fel på dina höfter, bara för lite muskler var svaret.

Överansträngning i våras pga andra skor på hårt underlag. Ena höften mkt smärta vid belastning. Nu joggat i simhallen med bälte, i två  veckor och smärtan borta. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...