Vektnedgang.

[Synnøve Ask]

Hei. Håper du kan svare på min spørsmål (og håper det går greit med norsk  ), selv om den sikkert virker banal. Jeg er ikke helt nybegynner på LFCH, men noe jeg ikke har fått helt klart for meg, er om man MÅSTE redusere kalorier for å gå ned i vekt, og om dermed man KAN legge på seg av å spise fett dersom man spiser for mye. 

Jeg er fysioterapeut, og bruker kostråd som en viktig del av behandling av smertepasienter, og blir derfor veldig takknemlig for svar. 

VH Synnøve

 

 

[MariaF]

Välkommen till forumet, Synnöve!

Det råder lite olika meningar om detta med kaloribegränsning. Om man äter för mycket energi så kommer en del att lagras. Hur mycket som lagras beror av VAD man äter. Man kan överäta fler kcal av "rätt saker" än av "fel saker". Metabolismen brukar anpassa sig till rådande förhållanden. Det bästa är att utgå från hunger/mättnad men för den vars hunger- och mättnadssignaler inte fungerar kan kaloriräkning vara ett måste. Hur ska man veta att man är hungrig och inte bara sugen, om man inte vet hur hunger känns? Hur ska man stå emot suget som river i hela kroppen trots att man precis ätit två jätteportioner? Tyvärr blir många med det problemet fullständigt besatta av nån räknemodell oavsett vilken man tillämpar, de har försökt så många gånger och det har alltid varit dem själva det varit fel på.
Inom smärtterapin ligger mycket psykologi och för många med övervikt är det samma sak, det finns en psykologisk aspekt. Att jobba med det tycker jag är bättre än kaloriräkning men i början kan man behöva hjälp och att då ta till t ex handflatemodellen kan vara värdefullt. Dä blir det en kaloribegränsning utan räkning, istället uppskattar man mängd utifrån storleken på sin hand. Man tänker sig att man kapar av handen vid handleden och tar lika mängder protein, fett-gegga/sås (dock något mindre av kryddsmör) och grönsaker. De mängderna kan komma att behöva justeras lite men är en bra start. Förhoppningsvis kommer man över tid få hungersignaler att fungera och bli mer mätt och per automatik äta mindre och på det viset begränsa intaget. Det är väl lite det knepet med LCHF är, att hålla sig mätt länge och äta mindre.

[RolleE]

Velkommen Synnøve!

För många är anledningen till att övergå till LCHF hälsan, viktnedgången kommer på köpet så att säga

Jag tror inte ett dugg på kaloriräkning av flera orsaker bl.a. att kalorier är så olika beroende vad de är "förpackade" i. Jag brukar ge rådet att prova strikt LCHF i 6-8 veckor och känna efter hur det fungerar. Kroppen brukar på denna tid ställa om sig och man kan lite på sig själv gällande hungern

Det gäller att man inte tar avsteg, då är risken att man får börja om från början. Enligt mångas erfarenhet så tar det längre tid för kroppen att ställa om om man har jojo-bantat tidigare.

Lycka till
Rolle på Österlen

[Effie]

Definitionen av viktnedgång är att man äter färre kalorier än man gör av med. Men hur man åstadkommer det...

Som MariaF skrev; vad man äter påverkar vad man gör av med. Jag skulle också saga att vad man äter påverkar hur mycket man äter (blir man hungrig direct igen, så kan man inte motstå det hur länge som helst). Vad man gör av med påverkar hur mycket man äter (motionerar man blir man hungrig).

Så det gäller att äta det kroppen behöver, så att man blir lagom mätt och håller sig nöjd länge länge. Vissa kan behöva hålla igen; vissa kan behöva fasta några dagar ibland... Men att utgå från "jag ska äta x kalorier idag" och gå hungrig om de inte räcker...det är ingen bra strategi. 

[RolleE]

51 minuter sedan, Effie sade:

Definitionen av viktnedgång är att man äter färre kalorier än man gör av med. Men hur man åstadkommer det...

Som MariaF skrev; vad man äter påverkar vad man gör av med. Jag skulle också saga att vad man äter påverkar hur mycket man äter (blir man hungrig direct igen, så kan man inte motstå det hur länge som helst). Vad man gör av med påverkar hur mycket man äter (motionerar man blir man hungrig).

Så det gäller att äta det kroppen behöver, så att man blir lagom mätt och håller sig nöjd länge länge. Vissa kan behöva hålla igen; vissa kan behöva fasta några dagar ibland... Men att utgå från "jag ska äta x kalorier idag" och gå hungrig om de inte räcker...det är ingen bra strategi. 

Det är just en av flera saker som gör att det inte fungerar med att räkna kalorier. Du behöver inte ett fast mått på hur många kalorier du behöver då det varierar på grund av hur mycket fysiskt arbete du gör och i vilken temperatur. Jobbar du hårt i Antarktis behövs mer kalorier än om du jobbar en sommardag i Sverige

Därför är det viktigt att kroppen har förmåga att avgöra hur mycket du behöver i kalorier för att bibehålla status. Annars kan jag tänka mig att det blir en mer eller mindre komplicerad formel där man tar hänsyn till nuvarande status, hur mycket ansträngning du utför, vilken omgivande temperatur det sker i m.m.

Rolle på Österlen

[Katerina]

Svaret är nog, det är mer komplicerat än kaloriräkningen vill påskina. Kaloriräkning är ingen bra metod eftersom man likställer kalorier som kommer från kött med kalorier från smör och med kalorier från bakelser och annan processad mat. Om man ska hårt dra den metoden skulle man säga att eftersom barken på träd också har en kaloriinnehåll skulle man kunna äta den också. Kalori är energi som skapas när man bränner något i en kalorimeter. Kroppen bränner inte maten, utan den blir en del av biokemiska processer där bakterier, hormoner mm deltar. Man tränar också kroppen till olika saker. Till exempel kan personer med en utvecklad förmåga att lagra undan glukos i form av fett bli riktigt duktiga på det och verkligen lagrar all glukos/kolhydrater pga den hormonella responsen och inte mängden kalorier de äter. Det finns bantare som har upplevt att de gått upp i vikt även om de åt 800 kkal per dag. Sedan utgår man dumt nog från att kroppen behöver alltid samma mängd kalorier per dag, vilket inte heller är sant. Börjar man äta mindre under längre tid reglerar kroppen ner ämnesomsättningen för att överleva på den minskade mängden som kommer in genom munnen.

Sedan spelar mängden mat också sin roll. Där påverkas vi också av vår genetiska arv. Det finns ju sådana långa smala personer som aldrig går upp i vikt oavsett hur mycket och vilka bullar och pasta de stoppar i sig. De gör sig av med överskottet av mat den naturliga vägen, den åker helt enkelt ut som avföring. Andra lagrar maten i form av fett och måste tänka på vilken mängd de stoppar i sig för att behålla vikten. Vi mäter ju ofta maten i förhållande till tallrikens storlek. Jag måste säga att under de senaste några decennierna har talrikstorleken ökat vilket hjälper föga personer som har lätt att överäta och lagra undan överskottet. 

[Katerina]

Egentligen borde vi istället för den enkla (och ofta fördummande) kaloriräkningen prata om näring i maten och vilken mat är näringsfattig. Då blir det lättare att välja bort pasta, bröd och lätta mejerier och bättre förstå vad man ska och inte ska välja. Många av våra sjukdomar om inte alla beror på näringsbrister och kaloriräkningen hjälper föga för att komma till rätta med dem.

Det vansinniga avfettande av våra mejerier är en intressant kapitel. I fettet finns ju näring, de fettlösliga vitaminerna och när man tar bort fettet från mejeriprodukterna minskar deras näringsvärde och kaloriinnehåll då fettet är kaloririk. Man kastar ut barnet med badvattnet så att säga.

[Zepp]

20 timmar sedan, Synnøve Ask sade:

Hei. Håper du kan svare på min spørsmål (og håper det går greit med norsk  ), selv om den sikkert virker banal. Jeg er ikke helt nybegynner på LFCH, men noe jeg ikke har fått helt klart for meg, er om man MÅSTE redusere kalorier for å gå ned i vekt, og om dermed man KAN legge på seg av å spise fett dersom man spiser for mye. 

Jeg er fysioterapeut, og bruker kostråd som en viktig del av behandling av smertepasienter, og blir derfor veldig takknemlig for svar. 

VH Synnøve

 

 

Bra fråga.. svaret är väldans komplext, det beror på person till person, sjukdom, metabola skador, mediciner, socioekonomisk situation, hur man mår.. dvs en massa olika faktorer!

Iallafall så kan man säga som så att för att göra av med mer än vad man äter.. så behövs någon kalorireduktion/eller ökad kaloriförbrukning!

Och vad handlar då LCHF om.. jo att olika kalorier påverkar kroppen på olika sätt.

Dvs vi har fyra macronutrienter.. de kallas så för att de kan bidra med kalorier i någon större omfattning, alkohol, fett, kolhydrater och protein!

Alla vet att alkohol inte bör vara en stor del av ens kalorier.. det få vet är att protein/aminosyror är konstanten i födan.. iomed att den främst funkar som en byggsten och rätt sällan omvandlas till just energi.

Men fett och kolhydrater är utbytbara.. så om man håller alkoholintaget på "normal" nivå och protein/aminosyror konstant i förhållande till sin vikt/längd och fysiska aktivitetsnivå återstår kolhydrater och fett att sköta kroppens energibehov och därmed oxå energi in och ut.. vilket får olika hormoniell påverkan på dels aptit, inlagring, ork och annat!

Och vad är då fördelarna/nackdelarna med LCHF-HP.. jo för det första protein är lixom inte det första man skall dra ner på.. det är oftast dyrt, men har den längsta mättnaden/den mest omedelbara mättnaden oxå, och mer fett gör då att man förblir ohungrig längre, dvs grejen är då att man skall äta mer sällan/färre måltider per dag.. iomed att en LCHF-HP måltid tar iallafall uppemot 4 timmar att digestera och lagra.. dvs man kan behöva se över sina måltidsrutiner.

Vissa kallar detta för Intermitent fasta.. i själva verket så är det en metabol och hormoniell anpassning till en LCHF-HP måltidsplan.. det väldans normala är då att man äter max två måltider per dag.. emellanåt så kanske man bara äter en (1) måltid per dag, för man är inte hugrig.. då kallas det för  5:2! 

Iallafall.. finessen med HF/dvs hög E% fett är att man inte höjer insulin nämvärt förutom proteinet som bör hållas konstant och höjer insulin mer än vad kolhydrater gör per gram.

Dvs det kan gott räcka med att låta aminosyreintaget få höja insulinet för att putta in detta i proteinsyntesen/hjärnan(serotonin) utan att man skall behöva få hyperinsulin för att bråka med kolhydratintaget/blodsocker.

Summa summarum.. tanken med LCHF-HP är dels att äta bättre mat, mer anpassade för vårt behov av dels macronutrieneter, vitaminer och spårämnen utan att orsaka hyperinsulinemi och extra cravings.

Dvs kuttar man ut en massa onödiga kolhydrater från junkfood så ryms det mer sk grönsaker en del rotfrukter och en o annan frukt.. bär under säsong.. olika från person till person!

Återstår sen den mentala biten.. men behöver man verkligen avstå gratis Wienerbröd på jobbet, när det är gratis.. man får göra som man vill och alla får sen ta konsekvenser.. rättvist eller?

Så här på slutet.. visst är det viktigt med kalorierna.. de är dels annorlunda, olika sådana påverkar oss hormoniellt, aptitmässigt och mentalt på en väldans massa sätt.

Och nu kommer en filosofisk/betendevetenskaplig betraktelse.. Kaloriräkning är en sk Tautologi.. dvs den stämmer.. den är så himla självklar, dvs om du inte åt något alls så går du ner i vikt!
Knepet är att äta god mat.. må bra och att ha  hälsan.. ha en god hormoniell balans, få i sig förutom kalorier även vitaminer, mineraler och spårämnen utan att behöva späka sig!

Då behöver man hur som helst antingen ha goda gener eller sätta sig in i näringslära.. ett knep är då att iallafall ta till sig lite olika recept på Kostdoktorn/andra LCHF/paleo- siter.

Iallafall så har ni i Norge Sofie Hexeberg.. som gett ut en del böcker.

https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Sofie Hexeberg

[Elinor]

Nu är jag ingen jättepåläst LCHF veteran, har bara ätit i lite under ett år. Men rent generellt så nej, man behöver inte sitta och räkna kalorier. 

Däremot kan man behöva hålla koll på mängden mat och portionerna i början. De allra flesta med övervikt som äter traditionell(kolhydratsrik) kost har en tendens att överäta, småäta och ibland även hetsäta. Ofta fungerar hunger och mättnad inte som det ska. Dåliga mat- och ätvanor kan vara rejält inprogrammerade i kroppen. Kan också vara så att man överäter av andra skäl som känslomässiga eller stressrelaterad till exempel. Då är det lätt hänt att man fortsätter överäta och småäta på LCHF också, trots att man inte är fysisk hungrig. Man måste också lära om kroppen att äta normala portioner och sluta glufsa i tid och otid. Naturligtvis är det betydligt lättare att göra just det på LCHF, då man håller sig mätt längre och det ständiga ätsuget blir lindrigare. 

Kan ju utgår från mig själv, so tryckte i mig 3 portioner pasta med köttfärssås på vanlig kost och sen låg spyfärdig i soffan i timmar. När jag började med LCHF så smällde jag i mig en hel kyckling, hel burk aioli och en full plåt gräddig blomkålsgratäng till middag istället ha ha. Nej, jag gick inte ner i vikt, då jag fortfarande var helt besatt av att överäta. Delvis för kalorimängden blev helt absurd, men också för att extremt stora portioner innebär att man får i sig för mycket kolhydrater och protein. 

Förutsatt att hunger&mättnad fungerar och man lärt sig äta normala mängder, så behöver man inte bry sig nämnvärt om energiintaget på LCHF. Men innan man nått det målet(vilket inte är det lättaste), så får man hålla koll på mängden och främst då livsmedel som visserligen är "godkända" inom LCHF men ändå innehåller en del kolhydrater eller socker som t.ex mejeriprodukter och vissa grönsaker. Även proteiner som kött, fisk och fågel kan man inte käka hur mycket som helst av.