Colting: Svenska dietister borde skämmas!

[Tiny Tom]

Du måste vara en journalist till yrket

 

Hehe...man skulle väl kunna säga att jag har viss erfarenhet av att skriva sedan tidigare men att det aldrig varit ett yrke. Har mest rört mig inom IT-branschen med sporadiska inslag av det som rör några av de huvudintressen jag här skriver om.

 

Det räcker långt med tanke- och mundiarré och flinka fingra.

[Maja]

TS frågar efter reflektioner kring blogginlägget: jag gillar det inte.
Så här skrev jag i en kommentar på en blogg:
"Har svårt för diskussioner där det tenderar till att gå ut på att få mest uppmärksamhet för att man vinner poäng på att skrika högst, där man istället för att föra fram och stå för sina egna ställningstaganden, väljer att angripa. Var är den sakliga debatten? Räcker det inte med att köra sin grej så får den andra sidan köra sin? Vi som väljer Lchf gör det för att vi mår bra, inte för att framstå som trotsiga."

Kostdoktorns egna reflektioner kring Coltings inlägg tycker jag däremot är bra:
http://www.kostdoktorn.se/colting-dietistangrepp-vacker-kanslor/

[Leopold Roos]

"sunt förnuft"

Förstod inte om du menade de borde använda sig av sunt förnuft. Är allergisk mot de orden. Det är så individuellt vad en person tycker är sunt förnuft. Många tycker det är sunt förnuft med att inte äta fett.

 

 

Men som många säger så tycker jag:

Poängen med LCHF är väl att slippa suget att äta de onyttigheterna som SLV inte rekommenderar. Alltså SLV tror på en sak men berättar inte hur man ska lyckas följa saken. Det är deras största brist. Att bara skylla på att SLV är nog inte så dåligt utan det är alla människor som är dåliga för de inte följer deras råd. Då kan man ju fundera på hur bra råden är då de bara fungerar i teorin.

[Christina63]

Så skönt det var att se uttryck för denna ilskan som säkert många av oss delar! Bra Jonas.

[Tiny Tom]

Förstod inte om du menade de borde använda sig av sunt förnuft. Är allergisk mot de orden. Det är så individuellt vad en person tycker är sunt förnuft. Många tycker det är sunt förnuft med att inte äta fett.

 

 

Men som många säger så tycker jag:

Poängen med LCHF är väl att slippa suget att äta de onyttigheterna som SLV inte rekommenderar. Alltså SLV tror på en sak men berättar inte hur man ska lyckas följa saken. Det är deras största brist. Att bara skylla på att SLV är nog inte så dåligt utan det är alla människor som är dåliga för de inte följer deras råd. Då kan man ju fundera på hur bra råden är då de bara fungerar i teorin.

 

Håller med dig Leo. Jag brukar normalt lägga till minst en brasklapp när jag använder begreppet "sunt förnuft". Men om man förbiser den semantiska defekten så är väl paragrafen som innehöll uttrycket den som enklast förklarar det jag menade och med tonvikt på det fetade:

 

 

 

För att få mer praktisk effekt OCH öka legitimiteten vad gäller kostråden så utgå från ett "sunt förnuft"-perspekltiv. Ur ett kostrådperspektiv så innebär det exempelvis att sådana som SLV skulle börja anamma koncepttråd istället för detaljråd. En av dietisterna som svarade mig på Matvett tog ju exempelvis upp det här med vetenskapens allomvarande akilleshälar, dvs den blir inte bättre än den senaste forskningen. Ena dagen ett förträffligt bekämpningsmedel, andra dagen "DDT-katastrofen". Ena dagen "ett förträffligt sömnmedel". Andra dagen "Neurosedynskandalen". (Tillägg: Ena dagen "goda kostrekommendationer". Andra dagen "hoppsan det bidde fetmaepidemi". Ena dagen "lipidteorin tarvar frukt och grönt och minskat dietärt kolesterol". Andra dagen "hoppsan vi har mer hjärt/kärl-problem än någonsin tidigare".)

 

Det finns en tendens att se verktyg som mål i dagens samhälle. Det finns flera anledningar till detta men en är ju sannolikt att det är bra mycket enklare att lägga fokus på att "hantera" ett verktyg/ett medel än att uppnå resultat. Det "fina" med den här synen är också att skiftar man fokus mot verktyget så slipper man också ta det ansvar som all maktutövning och praktiskt inflytande måste präglas av och som borde ha mer att göra med resultaten.

 

Således så blir många människor idag besatta av studier och vetenskap...även om vetenskapen bedrivs inom områden som till sin praktiska natur är väldigt ovetenskapliga (läs: nutritionsområdet med sina epidemiologiska studier). Man ser ju även fenomenet inom maktsammanhang som offentlig förvaltning eller företag och deras intressen. Häromdagen kom vi i någon tråd in på hur Donkens kostrekommendationer (påstås) utgå från SLV och förklaringen till detta är ju sannolikt att på så sätt så har man juridisk uppbackning i den mån det i framtiden skulle bli tal om den typen av stämningar som försiggår i USA. Likaledes så har det ju under de senaste decennierna blivit mer regel än undantag att kommuner lägger en massa resurser på (dyr) och PR-drillade verksamhetsbeskrivningar där man för varje verksamhetsområde har en trycksak som i praktiken känns som en kombination mellan reklamblad och ansvarsfriskrivning. Hur verksamheterna sedan fungerar, tja...det tycks lite för ofta bero på högre makters positiva inverkan än något annat.

[Tiny Tom]

TS frågar efter reflektioner kring blogginlägget: jag gillar det inte.

Så här skrev jag i en kommentar på en blogg:

"Har svårt för diskussioner där det tenderar till att gå ut på att få mest uppmärksamhet för att man vinner poäng på att skrika högst, där man istället för att föra fram och stå för sina egna ställningstaganden, väljer att angripa. Var är den sakliga debatten? Räcker det inte med att köra sin grej så får den andra sidan köra sin? Vi som väljer Lchf gör det för att vi mår bra, inte för att framstå som trotsiga."

 

Kostdoktorns egna reflektioner kring Coltings inlägg tycker jag däremot är bra:

http://www.kostdoktorn.se/colting-dietistangrepp-vacker-kanslor/

 

Ur, ex ett resultatperspektiv kan jag hålla med dig även om jag samtidigt uppskattar ställningstagandet trots att det gjorde i affekt. Det är en svår balansgång onekligen. Å andra sidan, sans och balans är ju inte samma sak som aktiv likgiltighet vilket, tyvärr, är det som jag upplever kännetecknar de som ansvarar för/sprider kostrekommendationerna.

 

Med detta sagt, det finns en riktigt obehaglig tendens numera att lägga mer vikt på "hur" något sägs än "vad" som sägs. Yta istället för substans. Det blir ohållbart i längden och det tragiska är ju att det här handlar om sedvanlig men subtil maktkunskap. Exemplifierat, ytliga aspekter som artighet, hur man för sig, hur man uttrycker sig etc har som främsta (enda?) legitima grund att skapa en så trevlig social miljö som möjligt och helt enkelt få saker och ting att rulla på så smidigt som möjligt vad gäller det mänskliga samspelet. Däremot används det ju idag kanske oftare för tveksamma eller t.o.m. illegitima syften som ex. manipulation och att utestänga/förminska/försvåra för människor baserat på "ad hominem"-relaterade orsaker istället för att ta fasta på det meritgrundande som ex. arguments giltighet och relevans.

 

Det är kanske redan lite OT det här men för att ändå exemplifiera det senare så kan ex. nutritionsområdet vara en grund. Ponera att en person uttrycker något som "den glukoneogena effekten av deaminerade proteiner i relation till ketostillståndet...". Det kan vara så enkelt att personen som uttrycker det helt enkelt utgår från att begreppen är kända och/eller inte ens tänker på det eftersom fokus ligger på en fysiologisk/biokemisk nivå där sådana termer är standard. Men, det kan också vara så att personen medvetet använder den typen av uttryck för att praktiskt försvåra för mottagaren att hänga med och förstå och därmed kunna reflektera/argumentera kring det som sägs.

 

Jag kan tänka mig att många som är färska här på forumet och kanske inte ens tänkt i termer som proteiner, kolhydrater och fett upplever en rejäl barriär när diskussionerna här ibland rusar iväg "uppåt". Lösningen på detta brukar i enklaste form vara att låta tiden ha sin gång. Över tid så snappar man i regel upp det grundläggande och till slut så börjar man kunna avkoda det som tidigare lät som något oförståeligt. Minns jag inte fel så fanns även någon tråd där vanligt förekommande  begrepp förklarades. Denna hittar jag dock inte nu. (Någon som har en länk?)

 

I någon annan nylig tråd diskuterades att man upplevde problem att föra fram det som var bra med LCHF till vänner, bekanta, läkare etc. Den här typen av problematik kan dyka upp även där. I synnerhet i det senare fallet, där man brottas med någon som har en auktoritetsroll, så kan man dels känna en grundläggande underlägsenhet/osäkerhet som sedan ökas på om personen med auktoritetsroll ägnar sig åt tidigare nämnda ohederliga diskussionsknep.

 

För att knyta ihop det här lite utsvävande resonemanget (kan OT varumärkesskyddas?) så bör man alltid försöka reflektera på saker ur ett perspektiiv där man agerar djävulens advokat. Ta vilken kosthållning, hälsoguru eller liknande som helst och kika sedan på kommentarer till dessas bloggar/artiklar etc. Väldigt ofta så präglas dessa av hyllningar och hurrarop och en god tumregel kan då vara att om majoriteten av kommentarer är av den typen så beror det i regel på:

 

1) Guruns kompetens och/eller förmåga att förmedla saker som hittar hem (även på ett helt/halvt manipulativt sätt). 

2) Kommentatörernas brist på kompetens och/eller brist på kritiska tänkande.

 

Ur detta perspektiv kan man exempelvis lägga lite vikt på Coltings spelande på känslor i sitt inlägg. Det behöver inte vara fel utan kan ha en viktig retorisk effekt som ändå är uppriktig och hederlig. Man bör dock alltid, som jag läser in mellan raderna i Majas och Docs kommentar, vara medveten om denna potentiella effekt. Känslor i omlopp kan i bästa fall vara förlösande/förstärkande och i värsta fall leda till att människor tänker lite för mycket med hjärtat. Gör man det senare lite för mycket så tenderar man vid horisonten mötas av något som alltid är destruktivt, även för en själv.

 

Bara en allmän, om än lång, kommentar som rör hur man får till basal kvalitetskontroll på informationsflöden av idag.

[Maja]

Tiny Tom; Tack för ett utförligt reflekterande och analyserande - jag uppskattar det!

Min inställning till sättet att föra fram sin sak kvarstår dock. Jag är pro att hålla en hövlig ton, ta ansvar för sitt snarare än att attackera andra.
Jag tror på att sanning vinner i det långa perspektivet men varför skita ner argument för den sanning man tror på genom att vara otrevlig på vägen dit?
Det är lätt att missa budskapet när den som framför detsamma skriker - skriket tar över och budskapet går förlorat.
Hur minskar man prestigen för dem som gått i den gamla, enda skolan när det gäller kostråd så att de kan ändra sitt förhållningssätt och orka stå för det?

Jag är möjligen mossig men det får gå ändå.
Jag fortsätter följa debatten men hoppas på en högre kvalité - jämför gärna med den vi har här i forumet, inte är tonen här otrevlig när vi inte tycker likadant?
Tvärtom, min uppfattning är att vi möter varandra med respekt och hänsyn och jag tror att det är därför forumet är så populärt!

[Harlequin]

Jag tycker i alla fall att det är lite larvigt att skjuta på kostråden när den största orsaken till att människor blir sjuka är konsumtion av sådant som ingen auktoritet råder oss att äta.

 

Om målet verkligen är att hjälpa människor att hålla sig friska genom livet så vore det bättre att göra gemensam sak med Livsmedelsverket och jobba för minskad konsumtion av läsk, godis, snacks osv.

Jag håller faktsikt med dig,...i det stora hela så är det inte pastan, riset, potatisen som gjort att västvärlden exploderat i diabetes och fetma, tyvärr så är det många "hardcore LCHF:are" som gärna vrider till att skylla allt på den stackars kolhydraten.