Recommended Posts

God jul på alla.

Här skriver jag efter flera års uppehåll. Jag som hade gått ner så mycket i vikt och var så nöjd, har gått upp allt och lite till igen. Vågar inte väga mig, men väger säkert över 80 kg. Jag har alltså gått upp ca 20 kg. Åldern har ju också gått upp, och eftersom jag är en kvinna på 40 +, är jag spänd på om något har förändrats sedan jag senast då jag gick ner i vikt. Jag är såååå trött på mig själv och mitt utseende. Vikten har tidigare varit endast en fråga om utseende och känsla av smidighet - otymplighet för mig, men nu har oron för min hälsa också dykt upp. Det är väl också ett ålderstillägg. Jag är på allvar orolig för min lever, eftersom jag äter så mycket socker, och för mina hormoner överlag. Och det är ju realistiskt, så det är inget fel i det, antar jag.

Jag gick ner i vikt för 6-7 år sedan, då var utgångsläget ca 80 kg och överloppskilona smälte bort på mindre än fyra månader, det bara rann av mig. Jag började i mars med vikten kring 80 kg och till midsommar vägde jag 64 kg. Jag är 172 cm.  Jag var strikt och periodfastade (8/16). Det jag är spänd inför nu, är frågan om mina kilon tänker vara lika lättpåverkade nu som då. Och om jag har tillräckligt med kraft att stå emot sockret. 

Vikten har kommit till de senaste två åren. Nu är jag trött på att kläderna spänner, jag känner mig klumpig och tung, jag är svullen av allt socker jag äter och är som sagt orolig för min hälsa. Och inte är jag vacker att se på heller. Jag har börjat med lchf igen så många gånger att jag tappat räkningen. Nu, eftersom nyåret ligger framför, tänker jag göra det här på riktigt. (Igen en gång.) Strikt lchf och inget annat. Jag håller på att förbereda menyer och grotta ner mig i allt om kost och hälsa igen, bara för att komma i rätt stämning. Julen och nyårsafton får gå som det går, men från 1.1.2019 gäller andra regler. Jag är bestämd och motiverad, men vågar inte lita på mig själv längre, eftersom jag börjat om så många gånger under de senaste åren. Finns här pepp och kamratstöd att få? Förra gången jag hängde på forumet trivdes jag bra, men då hade jag ju lyxen att skina och gotta mig i alla mina lyckanden, nu är situationen en annan... 

Jag hittar inte längre på forumet, eftersom jag inte varit här på så länge, men hoppas att mitt inlägg hamnar ungefär rätt. Annars får ni hjälpa mig att flytta den :)

Tr0llet. Som måste hitta ett nytt namn, för målbilden är ju något annat än ett troll ;)

 

 

 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
51 minuter sedan, Fundersam sade:

Är det sockerberoende som är grundproblemet?

 

Det är väl det. Jag kan, efter "avgiftning", låta bli kolhydrater helt. Tar jag en bit choklad surrar det av begär i huvudet och jag äter hela kakan. På 5 minuter typ. Jag vet hur jag reagerar på socker. Jag vet också hur jag gjort förut då jag lyckats äta strikt lchf, men ändå sitter jag fast. Blää. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
29 minuter sedan, Tr0llet sade:

Det är väl det. Jag kan, efter "avgiftning", låta bli kolhydrater helt. Tar jag en bit choklad surrar det av begär i huvudet och jag äter hela kakan. På 5 minuter typ. Jag vet hur jag reagerar på socker. Jag vet också hur jag gjort förut då jag lyckats äta strikt lchf, men ändå sitter jag fast. Blää. 

Har du sett Bittens Jonssons fina videos inne på Diet dostorns medlems sidor?  Beroendet behöver ett eget hanterande  och det är livslångt.

Att som du ha koll på själva maten ser jag som en stor fördel. Hoppas du skriver mer, svårt men viktigt ämne du lyfter 👍

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 minuter sedan, Fundersam sade:

Har du sett Bittens Jonssons fina videos inne på Diet dostorns medlems sidor?  Beroendet behöver ett eget hanterande  och det är livslångt.

Att som du ha koll på själva maten ser jag som en stor fördel. Hoppas du skriver mer, svårt men viktigt ämne du lyfter 👍

Nej, det har jag inte. Jag har hennes bok, sockerbomben, men inte sett hennes intervju. Jag har jobbat med beroende och missbruk, så jag har ganska bra koll på vad det är. Jag fattar liksom inte hur svårt det kan vara att omsätta den kunskapen till verklighet i sitt eget liv. Det gör ju en, å andra sidan, ödmjuk inför medmänniskors problem. 

Jag ska kolla videon, tack för tipset 👍

Nu. Åter till julbordet. 

🙄

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Tr0llet sade:

Finns här pepp och kamratstöd att få?

Såklart det gör! Flera av oss gamlingar är också kvar. :) Och en del av oss faller mellan varven också... Själv har jag en pågående brottningsmatch med Sockertrollet sedan ett ganska bra tag men tack vare LCHF begränsas skadorna (jag överäter med andra ord mindre skadliga saker än socker/mjöl). Använd din tråd här för summering av tankar/funderingar, dagligen om så behövs, så har du resan samlad och överblickbar. Effie kör sin erfarenhetstråd, Zpider sin tråd Vardagsliv osv. 

Att börja om är att aldrig ge upp. Jag kallar det att resa sig, borsta av knäna och gå vidare. För vad är alternativet? Att ge upp? Äta sig ännu tjockare/sjukare/fulare? LCHF är ETT verktyg, kanske är Bittens typ av verksamhet ett annat? Kanske MAF-träning, mitt skötebarn (finns en lång tråd om det med som egentligen fick sitt ursprung ur min tråd Overweight vs Overfat)? Kanske strikt keto passar? Kanske stresshantering är det du behöver, typ långsamma skogspromenader eller yoga?
Det finns massor av idéer att testa men det är bara du som vet vad som kan passa dig. Men behöver du avreagera dig, "blä:a" lite eller bara få lite pepp, då är det hit du vänder dig!

Njut av skinkan och skippa efterrätten om det går så är du snart på rätt spår!
Julkram till dig Tr0llet! 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
50 minuter sedan, Tr0llet sade:

Jag har jobbat med beroende och missbruk, så jag har ganska bra koll på vad det är. Jag fattar liksom inte hur svårt det kan vara att omsätta den kunskapen till verklighet i sitt eget liv. Det gör ju en, å andra sidan, ödmjuk inför medmänniskors problem

Du skriver så fint om ödmjukhet och det finns många som borde tänka på den biten istället för att försöka göra sig lustiga på andras bekostnad.

  • Gilla 1
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
28 minuter sedan, MariaF sade:

Flera av oss gamlingar är också kvar

Räknar du dig till gamlingarna?🤔 Du har ju inte nått vuxen ålder ännu ( 65 år ).😁 

 

31 minuter sedan, MariaF sade:

Och en del av oss faller mellan varven också.

Sockertrollet är det svåraste att brottas med, men det känns lite lättare för varje gång som man vinner kampen. Sockret är tiofallt värre än alkoholen.🙃

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
12 minuter sedan, jala sade:

Sockertrollet är det svåraste att brottas med, men det känns lite lättare för varje gång som man vinner kampen. Sockret är tiofallt värre än alkoholen.🙃

"Fördelen" med andra beroenden är att man inte behöver cigaretter, alkohol, spel... man kan lättare se till att det inte finns hemma. Mat av olika slag, inte nödvändigtvis socker/mjöl, kan konsumeras för dopaminpåslaget och mat måste vi ha... 
Klart jag är en gamling! ;)

  • Gilla 1
  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Tr0llet sade:

Det jag är spänd inför nu, är frågan om mina kilon tänker vara lika lättpåverkade nu som då. 

Med största säkerhet - kroppen struntar i hur du tänker och reagerar bara på hur du gör. Sannolikt lider du inte av diabetes - flertalet som efter en kostomläggning befriats från sin diabetes, håller av naturliga skäl fast vid den nya kosten.

Annars friska människor, som uppnått ett visst syfte t.ex. tillämpat LCHF för att gå ner i vikt, kan dock ibland reagera som vid medicinering med antibiotika - när de känner sig friska, avbryts behandlingen i förtid. Problemet därefter att låta bakterier bli resistenta och senare få stora problem med fortsatt behandlig tänker många inte på. Analogt att vid återgång till tidigare kost se viktnedgången senare vändas och jojoeffekten uppträda. Det sannolika att det gamla vanliga sötsuget återkommer, tycks många matglada också glömma. De tror att de skall lyckas att med strikt disciplin hålla ätandet på en normal nivå. 

11 timmar sedan, Tr0llet sade:

om jag har tillräckligt med kraft att stå emot sockret.  

Om den kraften är tillräcklig ligger helt på dig själv.

Vad gäller den onaturliga driften att låta sötsuget övertrumfa viljan att fortsätta vara frisk (befriad från diabetes) finns i ett fåtal fall - jag kan nämna ett i bekantskapskretsen - en kvinna i 50-årsåldern. Hon kunde efter övergång till LCHF snabbt dra ner på insulinet till hälften.  

I hennes fall var sötsuget viktigare att tillfredsställa än att skapa förutsättningar för en fortsatt sund utveckling - hon avbröt LCHF-kosten efter ett år. Någon ytterligare beskrivning av effekten, efter den därefter fördubblade tillförseln av  tillväxthormonet  insulin, behövs inte på detta forum.

Den största risken för diabetesdrabbade ligger som bekant i att utveckla hela serien av kultursjukdomar som ligger i det metabola syndromet (högt blodtryck, alltför lågt HDL-värde, cancer, fetma, diabetes 3 (Alzheimers sjukdom), hjärtinfarkt, hjärnblödning etc.). Av de skälen är naturligtvis LCHF-kosten av särskilt stor betydelse för den diabetesdrabbade. Där har vi ett visst problem - att vi inte tillräckligt betonar den välgörande effekten av att använda fett som huvudsaklig energikälla, även för till synes friska människor. Användningen av socker i födan, kommer även för den med anlag som minskar risken för diabetes, att i längden ge problem (ökad cancerrisk, ökad risk för problem i ögonbotten och en rad andra sjukdomar som kan relateras till socker, som bekant också uppkomna för dem som inte är diabetiker.

  • Gilla 3
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Tr0llet sade:

 Jag har jobbat med beroende och missbruk, så jag har ganska bra koll på vad det är. Jag fattar liksom inte hur svårt det kan vara att omsätta den kunskapen till verklighet i sitt eget liv.

Det är svårt! Själv är jag Livs- och stresscoach och får konstatera att i frågor som är riktigt svåra eller det finns mycket utvecklingspotential kan coachen inte coacha sig själv. Professionella kollegor håller med om detta,  så ta stöd i andra är absolut rätt väg att gå. Jag tänker ändå att kunskap underlättar processen till lösning.

Jag kan inte minnas om det är föreläsning eller om det är en pod med My Westerdahl (LCHF-ingenjören) där hon berättar om alla mentala verktyg hon har. Allt ifrån till hon känner igen sina tankar när skoven kommer till vad hon faktist gör då. Om jag har förstått Bitten och My rätt är det inte en fråga vilja att hantera beroendet utan en fråga om att med sin motivation finna rätt verktyg. Stämmer det med din erfarenhet från det du själv har arbetat med?

Tycker att MariaF:s idé om en löpande tråd verka bra men det är förstås du som skall känna att det är rätt 😉

Någon av er andra som bra länkar till olika verktyg från My?

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner så igen mig i det där. Från 38-40 års ålder gick jag upp flera klädstorlekar utan någon direkt förklaring. Kilon bara packades på, utan att jag åt mer eller rörde mig mindre. Har alltid varit slank och känt mig "ungdomlig" men plötsligt såg jag ut som gammelmormor i spegeln. 

Är nog en naturlig del av åldrandet, det vill säga ämnesomsättningen går ner, muskelmassan kräver mer jobb, känsligheten för socker och snabba kolhydrater ökar på. Gör man inte drastiska förändringar i det skedet blir man fet och sedermera sjuk och that's it. Lär väl bli ännu värre när man hamnar i klimakteriet 😁

Första gången jag testade LCHF fungerade det inte, kilona satt som betong. Jag gav upp. Andra gången jag testade LCHF gick det betydligt bättre och kilona började ge med sig. Nu är jag smal igen.

Varför det funkade(i mitt fall) runda 2, berodde på att jag äntligen lyckades med konststycket att äta normala portioner. Det vill säga inte småäta och inte en hel serveringsskål med käk till middag. Men var lättare göra de justeringarna på LCHF, eftersom suget att äta middag 3ggr om blev hanterbart och det gick att stå emot. Är inte det minsta orolig att gå upp i vikt igen.

Jag har aldrig haft problem med sött, så kan inte relatera till ett riktigt helvetisk sockerberoende. Men förstår hur det känns när suget tar kontroll och man är helt maktlös. Mitt var kopplat till processade snabba kolhydrater indränkta i härdat växtflott/transfett som rostat vitt bröd, chips och pommes. Det var svårt att stå emot i början.

Vad som varit hjälpsamt för mig är att successivt träna hjärnan att se det som gift och inte som njutning. Nu när tittar på t.ex en påse sourcream onion chips, tänker jag automatiskt att jag kommer må pyton om jag äter den. De negativa associationerna dödar suget. 

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De två senaste åren har jag också gjort så, tagit ”nya” tag vid nyår med sikte på påsk. Det kommer jag att göra även den här gången. Det har gått bra förut, och kommer att göra det nu också. Kör på så hörs vi vidare. 

 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
9 timmar sedan, MariaF sade:

Såklart det gör! Flera av oss gamlingar är också kvar. :) Och en del av oss faller mellan varven också... Själv har jag en pågående brottningsmatch med Sockertrollet sedan ett ganska bra tag men tack vare LCHF begränsas skadorna (jag överäter med andra ord mindre skadliga saker än socker/mjöl). Använd din tråd här för summering av tankar/funderingar, dagligen om så behövs, så har du resan samlad och överblickbar. Effie kör sin erfarenhetstråd, Zpider sin tråd Vardagsliv osv. 

Att börja om är att aldrig ge upp. Jag kallar det att resa sig, borsta av knäna och gå vidare. För vad är alternativet? Att ge upp? Äta sig ännu tjockare/sjukare/fulare? LCHF är ETT verktyg, kanske är Bittens typ av verksamhet ett annat? Kanske MAF-träning, mitt skötebarn (finns en lång tråd om det med som egentligen fick sitt ursprung ur min tråd Overweight vs Overfat)? Kanske strikt keto passar? Kanske stresshantering är det du behöver, typ långsamma skogspromenader eller yoga?
Det finns massor av idéer att testa men det är bara du som vet vad som kan passa dig. Men behöver du avreagera dig, "blä:a" lite eller bara få lite pepp, då är det hit du vänder dig!

Njut av skinkan och skippa efterrätten om det går så är du snart på rätt spår!
Julkram till dig Tr0llet! 

Tack, MariaF. Jag måste kolla vad MAF är. Har sett en rubrik, men inte hunnit läsa innehållet. Att ge upp är inget alternativ, vill inte se ut så här och vill inte må så här. Jag har haft svårt att sova, men hittade för några dagar sen mindfulness för bättre sömn på storytel, jag ska prova avslappningsövningar för att komma förbi suget också.  Strikt/keto är målsättningen vad gäller kosten. Jag hade faktiskt i tankarna att använda forumet som min kamratstödsgrupp, att skriva dagbok till börja med innan jag har fått flyt :) Det är så skönt att dela tankar med andra som vet hur det är. Jag ska absolut kolla in trådarna du nämner.

Julkramar tibax.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, Fundersam sade:

Det är svårt! Själv är jag Livs- och stresscoach och får konstatera att i frågor som är riktigt svåra eller det finns mycket utvecklingspotential kan coachen inte coacha sig själv. Professionella kollegor håller med om detta,  så ta stöd i andra är absolut rätt väg att gå. Jag tänker ändå att kunskap underlättar processen till lösning.

Jag kan inte minnas om det är föreläsning eller om det är en pod med My Westerdahl (LCHF-ingenjören) där hon berättar om alla mentala verktyg hon har. Allt ifrån till hon känner igen sina tankar när skoven kommer till vad hon faktist gör då. Om jag har förstått Bitten och My rätt är det inte en fråga vilja att hantera beroendet utan en fråga om att med sin motivation finna rätt verktyg. Stämmer det med din erfarenhet från det du själv har arbetat med?

Tycker att MariaF:s idé om en löpande tråd verka bra men det är förstås du som skall känna att det är rätt 😉

Någon av er andra som bra länkar till olika verktyg från My?

Jo, nu träffade du rätt. Jag kom att tänka på att jag kanske borde ändra på min inre dialog. Jag skulle ju aldrig ge "goda råd" till klienter, men min inre dialog är lite sådan. Jag är i ett helt annat sammanhang nu än för 6 år sedan. Jag har utbildat om mig, jag utbildar mig fortfarande, jobbar med helt andra saker, för att inte tala om min egen, personliga tillväxt under de senaste åren. Kanske jag skulle strunta i alla goda råd till mig själv, som att "jag har ju gjort det förr, det är ju bara att göra om det" och börja måla upp en helt ny målbild som passar mig just här och nu. Viljan är det ju inget fel på, men någon del i motivationen stämmer inte... än ;) 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Elinor sade:

Känner så igen mig i det där. Från 38-40 års ålder gick jag upp flera klädstorlekar utan någon direkt förklaring. Kilon bara packades på, utan att jag åt mer eller rörde mig mindre. Har alltid varit slank och känt mig "ungdomlig" men plötsligt såg jag ut som gammelmormor i spegeln. 

Är nog en naturlig del av åldrandet, det vill säga ämnesomsättningen går ner, muskelmassan kräver mer jobb, känsligheten för socker och snabba kolhydrater ökar på. Gör man inte drastiska förändringar i det skedet blir man fet och sedermera sjuk och that's it. Lär väl bli ännu värre när man hamnar i klimakteriet 😁

Första gången jag testade LCHF fungerade det inte, kilona satt som betong. Jag gav upp. Andra gången jag testade LCHF gick det betydligt bättre och kilona började ge med sig. Nu är jag smal igen.

Varför det funkade(i mitt fall) runda 2, berodde på att jag äntligen lyckades med konststycket att äta normala portioner. Det vill säga inte småäta och inte en hel serveringsskål med käk till middag. Men var lättare göra de justeringarna på LCHF, eftersom suget att äta middag 3ggr om blev hanterbart och det gick att stå emot. Är inte det minsta orolig att gå upp i vikt igen.

Jag har aldrig haft problem med sött, så kan inte relatera till ett riktigt helvetisk sockerberoende. Men förstår hur det känns när suget tar kontroll och man är helt maktlös. Mitt var kopplat till processade snabba kolhydrater indränkta i härdat växtflott/transfett som rostat vitt bröd, chips och pommes. Det var svårt att stå emot i början.

Vad som varit hjälpsamt för mig är att successivt träna hjärnan att se det som gift och inte som njutning. Nu när tittar på t.ex en påse sourcream onion chips, tänker jag automatiskt att jag kommer må pyton om jag äter den. De negativa associationerna dödar suget. 

När jag gick ner förra gången gjorde jag det genom att äta strikt två gånger om dagen. Jag åt en kombinerad lunch/middag vid 14-tiden, för jag har jättesvårt att inte äta morgonmål. Däremot klarar jag mig utan mat på eftermiddag/kväll. Jag steg upp tidigt på morgonen, tränade och åt morgonmål vid 7-tiden. Nu har jag ju nog gått upp för att jag ätit mycket, men jag är ändå lite nervös för jag är ju i den åldern nu att jag kan börja vänta sig lite premenopaussymtom.. Men å andra sidan; kanske det inte blir svårt alls :) 

Jag känner igen det där att lära sig vad som är gift och vad som är mat. Jag använder mig av liknande motivationspepp ibland. Då, för flera år sedan, började jag också se mat som näring, inte som njutning, och det hjälpte mig mycket då.

 

Tack för stödet :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Zpider sade:

De två senaste åren har jag också gjort så, tagit ”nya” tag vid nyår med sikte på påsk. Det kommer jag att göra även den här gången. Det har gått bra förut, och kommer att göra det nu också. Kör på så hörs vi vidare. 

 

Ja tack. Vi siktar på påsk, till börja med. För 5 år sedan var jag så tuff att jag styvnackad tackade nej till både kakor och bröd på kaffekalas. Drack nöjt min kaffe med grädde och brydde mig inte om jag uppfattades som ohyfsad då jag inte åt. Kanske jag hittar ryggraden passligt till påsk ;) (Det handlar inte om ryggrad, men det låter roligare så..)

 

Vi hörs. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
17 timmar sedan, jala sade:

Du skriver så fint om ödmjukhet och det finns många som borde tänka på den biten istället för att försöka göra sig lustiga på andras bekostnad.

Ödmjukhet är ett attraktivt drag hos en människa 😊 Liksom vänlighet, respekt och empati. Och det bästa är att det smittar 💖

  • Gilla 2
  • Tack! 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2018-12-25 at 13:23, Fundersam sade:

Har du sett Bittens Jonssons fina videos inne på Diet dostorns medlems sidor?  Beroendet behöver ett eget hanterande  och det är livslångt.

Att som du ha koll på själva maten ser jag som en stor fördel. Hoppas du skriver mer, svårt men viktigt ämne du lyfter 👍

Jag har sett Bitten J:s intervju nu. Hon berättar om saker som jag vet. Ämnet är bekant för mig. Ändå är min reaktion: hon beskriver ju mig. Jag fungerar ju precis så där. Jag vet precis hur det där är. Fastän jag vet blir jag ändå så förvånad över att hon beskriver mig.. Det här var en nödvändig repetition, tack för tipset :)

  • Gilla 3
  • Tack! 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej! 

Minns du mig? Samma här… Var så duktig för några år sen, och nu ser jag ut som en julgris som blev glömd när slaktbilen kom... 

Suck! Tänker som dig - nu MÅSTE jag skärpa mig. Vi kan vara duktiga tillsammans? :)

  • Gilla 3
  • Ledsen 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Undeniably sade:

nu MÅSTE jag skärpa mig.

Hej

Är du beredd? Att veta att man måste är första steget, är du beredd att verkligen göra det? Skulle vara riktigt roligt att göra det tillsammans isf. Jag ska kolla mina gamla trådar, för att friska upp minnet, minns dig inte på rak arm. 

För mig fungerar tanken att jag inte måste, men jag kan välja. Vi måste ju egentligen inte, ifall vi ville kunde vi bara fortsätta att äta. 

Hur gjorde du då du lyckades förra gången? 

Kämpa på

 

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
20 timmar sedan, Undeniably sade:

Minns du mig?

Jag kollade gamla trådar. Jag minns dig!!

Ska vi köra då?

Tänk dig efter att du kört lchf en vecka är en stor del av all vätska du samlat på dig borta, och du känner dig redan bättre. När suget sätter in vänder du dig till forumet och blir peppad. Kasta allt kolhydratrikt asap. Jag letade reda på goda recept på kostdoktorn, kokade nödägg och matar mina goda tarmbakterier med surkål och annat äckligt. Jag kör lite PF och magen är inte svullen mera på morgnarna. Det här är mitt recept på hur man lyckas, hur ser ditt ut?

Ifall det inte är rätt stund just nu, väntar du bara på att rätt känsla och den sista biten av motivation faller på sin plats. 

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Tr0llet sade:

 

Ifall det inte är rätt stund just nu, väntar du bara på att rätt känsla och den sista biten av motivation faller på sin plats. 

 

Jag har väntat på känslan ett bra tag, och äntligen känns det rätt.  Mitt recept för att lyckas är att planera. Alltid ha bra och god mat hemma, planera middagen, baka fröknäcke till lunchen. Ha babybel i kylskåpet når snack-djävulen sätter igång.  Att inte börja FÖR strikt, då är det lättare att ge upp…   
Jag funderar på att inte väga mig denna gången. Bara mäta. Jag blir fort hysterisk med vågen. För all del, när det går åt rätt håll är det motiverande, men när det inte gör det deppar jag i hop totalt.  Mäta runt kaggen, och ha ett långsiktigt mål. Beach 2019 har typ redan gått åt helvete. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
10 timmar sedan, Undeniably sade:

Jag har väntat på känslan ett bra tag, och äntligen känns det rätt.  Mitt recept för att lyckas är att planera. Alltid ha bra och god mat hemma, planera middagen, baka fröknäcke till lunchen. Ha babybel i kylskåpet når snack-djävulen sätter igång.  Att inte börja FÖR strikt, då är det lättare att ge upp…   

Vad roligt att höra! Det är viktigt att motivationen klickar, annars blir det sånt där jojobantas som inte duger till något. Det är min erfarenhet. Vi är ju liksom gamla i gamet, så vi har bara att köra igång med gamla rutiner. 

10 timmar sedan, Undeniably sade:

ha ett långsiktigt mål

Precis. Till jul kommer vi att vara slanka och friska och röra oss som om vi var flera år yngre. Nu är det viktigaste att vi håller fast i våra rutiner och planerar en dag i taget. På det viset kommer vi att ändra vanorna, inte bara banta.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag känner helt igen mig i det du skriver. 
Kilon som smyger sig på, kläder som inte passar, småätande och framförallt sockerberoendet.. Det är ett överjävligt beroende. Jag har även varit väldigt elak mot mig själv. Sagt saker till mig själv som jag ALDRIG skulle sagt till någon annan.

Det jag har gjort nu och som har tagit tid,  men som faktiskt börjar ge resultat är att jag har slutat sparka på mig. Accepterar att jag ser ut som jag gör  p.g.a. allt överätande, men att jag vet samtidigt att det går att göra något åt det.
Jag har köpt Anna Hallén Buitenhuis bok Viktfällan - sluta banta och börja LEVA och hon har även en kurs på FB som jag har gått med i. Där får vi en massa bra verktyg för att lyckas ändra vår livsstil. Kan varmt rekommendera den boken samt att läsa Sockerbomben 3.0. Den fick mig att verkligen förstå vad sockret gör med min hjärna 🙄.
Lycka till !!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu