lättaresteg Tr0lldagboken

[Tr0llet]

 

Här börjar min dagbok om min viktnedgång. Jag är lite rädd för att skriva de här orden, för jag har packat min ryggsäck med så många misslyckanden gällande kost och vikt de senaste två åren. Det känns viktigt att minnas och påpeka att jag har lyckats med annat, sånt som jag är så otroligt stolt och tacksam över. En slankare siluett och lättare steg skulle bara vara pricken på i:et, liksom. Hälsa skulle förstås vara så mycket värdefullare än så.

Jag funderar på att väga mig. Jag kommer att bli så ledsen och sur på mig själv då jag ser siffrorna, men det ändrar ju inte på faktum. Vikten är ändå vad den är. I fortsättningen har jag sen lättare att följa med utvecklingen och fira milstolpar, tänker jag. Får se hur jag gör.

Hur ska jag lyckas? Jag har redan fått hjälp av några här på forumet, i mina tråd om hur det gått åt pipsvängen. Då jag läste ett par inlägg, förstod jag ett par saker. Jag måste skapa mig en ny målbild och göra saker lite annorlunda än förra gången då jag gick ner i vikt med lchf. Jag kan äta på samma vis, men eftersom livet i stort har blivit så annorlunda, måste jag ändra på mitt sätt att hålla motivationen uppe. Hitta det som känns viktigt nu. Tror jag i alla fall. Jag vet ju att bara en viss mängd kilon har försvunnit, kommer jag att bli lite euforisk och det börjar rulla på efter det. Det är innan jag kommer dit som det finns risk för att jag återfaller till ryslig kosthållning. Jag kan också ändra på mitt sätt att prata med mig själv, ändra min inre dialog till en mera empatisk en. Jag kan sluta peppra mig själv med goda råd om att det ju bara att göra om det som jag gjorde för 5-6 år sedan. För tydligen är det ju inte "bara" att göra om det. Isf skulle jag inte sitta här med 20 kg övervikt. Hur jag ska prata med mig själv vet jag inte än, måste söka rätt ord och språk att använda.

Jag ska utforska hur mindfulnessövningar kan hjälpa mig i det här. Mindfulness har varit lite trendigt i några år, och jag har svårt med trender... Men vissa avslappningsövningar och djupandning fungerar jättebra för mig, älskar känslan av inre lugn och fullkomlig avslappning. 

Jag ska också göra upp menyer för en vecka i gången och förbereda mig så att jag åtminstone inte återfaller till socker och annat skit för att jag inte har vidtagit skyddsåtgärder. Jag ska lägga en skaplig grund för att jag ska lyckas. Så, nu ska jag börja göra mat igen. Det gör jag sällan nuförtiden. Men, som sagt, det kommer att ändras. Jag kommer att göra enkla, näringsrika, kolhydratfattiga, goda måltider. Jag kommer att äta mycket gröna grönsaker, tror jag kommer att göra smoothien för att få i mig allt jag behöver. Jag är urusel på att äta grönskar, för jag tycker oftast att det inte är gott. 

Och jag ska börja träna igen. För att få tillbaka känslan av hur min kropp ska kännas. MariaF tipsade om MAF och det verkade intressant. Min kropp är lite risig, men det kan också hända att det blir mycket bättre då jag slutar elda på inflammationer med allt socker, gluten och skräp som jag proppar i mig. Så, kanske jag igen kommer att bli smidigare och starkare än jag är för tillfället. Nu känner jag att DET kommer att vara min målbild. Känslan av att jag är smidig och stark. Det är inte så länge sedan att jag har glömt hur det känns att vara lätt och spänstig i stegen   Kläderna kommer att sitta löst på kroppen, i motsats till hur det är nu. Jag kommer att vara energisk och "pigg" i rörelserna. Jag kommer att utstråla hälsa och välmående, känna inre lugn och säkerhet. Det är den känslan jag är ute efter, och det kommer också att synas. 

Om en vecka har min resa mot lösare byxor börjat. Jippii. 

Tack för mig. Och godnatt. 

 

 

 

 

 

[Nils Engström]

52 minuter sedan, Tr0llet sade:

Jag är urusel på att äta grönskar, för jag tycker oftast att det inte är gott. 

Då vet du i varje fall att en av de viktigaste punkterna på din agenda utgörs av grönsaker. Sådana måste du få i dig ganska stora mängder av, för att kunna ge kroppens celler det de vill ha - ett av de viktiga momenten framöver. I värsta fall får du köra med tillskott i pillerform (spårmetaller). 

En bra rekommendation är att byta ut det vanliga bordssaltet mot havssalt - där har du över 90 olika typer av salt vid sidan av natriumkloriden. Observera att dina celler vill ha fyra gånger så mycket kaliumsalt som natriumsalt för att kunna fungera bra. Obalans mellan natrium/kalium ger t.ex. förhöjt blodtryck.

Lösenordet är BALANS! Inte bara när det gäller Natrium/kalium utan vad gäller kalcium, magnesium, D-vitamin, B12 resp. förhållander omega 3/omega 6 fettsyor (1:1) för att minska kroppens inflammation, vätska etc. Du kommer snart att bli expert på din kropp och känna kilona rasa. Väg dig ofta, gärna två gånger i veckan. Blodtrycksmätare har du väl redan.

[Tr0llet]

5 timmar sedan, Nils Engström sade:

Då vet du i varje fall att en av de viktigaste punkterna på din agenda utgörs av grönsaker. Sådana måste du få i dig ganska stora mängder av, för att kunna ge kroppens celler det de vill ha - ett av de viktiga momenten framöver. I värsta fall får du köra med tillskott i pillerform (spårmetaller). 

En bra rekommendation är att byta ut det vanliga bordssaltet mot havssalt - där har du över 90 olika typer av salt vid sidan av natriumkloriden. Observera att dina celler vill ha fyra gånger så mycket kaliumsalt som natriumsalt för att kunna fungera bra. Obalans mellan natrium/kalium ger t.ex. förhöjt blodtryck.

Lösenordet är BALANS! Inte bara när det gäller Natrium/kalium utan vad gäller kalcium, magnesium, D-vitamin, B12 resp. förhållander omega 3/omega 6 fettsyor (1:1) för att minska kroppens inflammation, vätska etc. Du kommer snart att bli expert på din kropp och känna kilona rasa. Väg dig ofta, gärna två gånger i veckan. Blodtrycksmätare har du väl redan.

Tack för tipsen. Då jag sköter om mig äter jag omega3 och d-vit. Magnesium använder jag i sprayform och b-vit tar jag i perioder.

Jag måste se hurudant salt jag har. Eller egentligen köpa en kvarn, för jag har flera paket grovt havssalt hemma. (Jag har haft hjärnsläpp då jag handlat och släpat hem salt i överflöd ) 

Då jag gick ner med lchf förra gången sjönk blodtrycket så jag var yr ofta. JÄTTEyr. Det har också med saltet att göra, eller hur? Fast vi får se hur kroppen reagerar nu. Jag tycker att jag minns att folk rekommenderade att man tar extra salt i vatten om man är yr. Jag har ingen rr-mätare, men dom är ju inte så dyra.. 

Jo, jag ska satsa på grönsaker. Det är annorlunda nu, för hälsan känns så viktig. Inte bara att gå ner i vikt. 

Får ser hur jag gör med vågen. Den är så brutalt ärlig att jag inte vill låtsas om den för tillfället. 

 

[MariaF]

1 timme sedan, Tr0llet sade:

Får ser hur jag gör med vågen. Den är så brutalt ärlig att jag inte vill låtsas om den för tillfället.

Vågen är ett mätvektyg, måttbandet ett annat. Se vågen som det grova, ungefärliga, verktyget. Du vill bli slank, inte nödvändigtvis lätt, eller hur? Man kan vara lätt men ändå fläskig (tro mig...). Och du ska ju ändå bli av med kilona nu så varför inte väga och mäta? Då kan du ha koll under resan och i slutändan gotta dig åt resultatet.  Att mäta är att veta, som nån (jesper?) brukar skriva.

[Tr0llet]

29 minuter sedan, MariaF sade:

Du vill bli slank, inte nödvändigtvis lätt, eller hur?

Precis! Jag struntar egentligen i vad vågen visar, bara jag är slank, stark och kan röra mig lätt. Det är faktiskt mera fråga om hur kroppen känns, än hur den ser ut, även om jag också gärna vill SE så snygg ut som jag kan. Jag är fåfäng, men jag tänker att det är en motivator mera än ett problem  Men, om det känns rätt ser det också rätt ut. 

På nyårsdagen stiger jag på vågen och mäter mig också  Det är ju sant att det ger mig en möjlighet att följa med framsteg och det sporrar ju en vidare. Jag tänker också skriva ut alla mått och siffror i min dagbok.

 

För tillfället läser jag Martina J:s blogg. Hon hjälpte mig förra gången då jag förtvivlade över att jag inte gick ner i vikt. Hennes råd hjälpte mig över det sista hindret. Hon poängterar nuförtiden ännu mera hälsa än bara vikt, vilket ju faktiskt passar mig mycket bra. Jag tror ändå att jag kommer att prioritera snabb viktnedgång i början, och tänker mera på hälsan sen då jag är på väg. Martina skriver att ketos ger långsam viktnedgång, men är bäst för hälsan. Jag vill nog ändå fort ner i vikt så att jag ser och känner resultat som hjälper mig att fokusera på målet: hälsa och välmående.

[Tr0llet]

Fundering

Ska jag slänga in lite långfasta i början av januari? För att rivstarta och komma igång ordentlig.. Det skulle alltså vara fråga om ett dygn eller lite drygt...

[MariaF]

10 minuter sedan, Tr0llet sade:

Hon poängterar nuförtiden ännu mera hälsa än bara vikt, vilket ju faktiskt passar mig mycket bra.

Det var det jag förälskade mig i hos Dr Maffetone... (Han med MAF som inte bara är träning.) Visserligen är hans utgångspunkt att man inte kan träna för superduperultralånglopp om man inte har hälsan, men just den holistiska synen i en uttjatad floskel som Hälsan-framför-Allt... 

EDIT: Det var konceptet jag förälskade mig i, kanske jag ska förtydliga... 

[Kattuggla]

Att fasta då och då är aldrig fel, tycker jag

[Tr0llet]

Just nu, MariaF sade:

Det var det jag förälskade mig i hos Dr Maffetone... (Han med MAF som inte bara är träning.) Visserligen är hans utgångspunkt att man inte kan träna för superduperultralånglopp om man inte har hälsan, men just den holistiska synen i en uttjatad floskel som Hälsan-framför-Allt... 

Jag har kikat på hans hemsida, men hittar inte hur jag ska träna. Jag förstår tanken, jag har själv tränat löpning för ett antal år sedan. Jag sprang sönder mina ben, så jag kan bara springa på riktigt mjukt, alltså typ på skogsstigar. Jag vet egentligen inte vad problemet är, men om jag springer på hårt underlag blir vader och vrister sjuka, stela och hårda och jag kan inte böja fötterna ordentligt. Jag har diskbråck (men det verkar vara rätt ok sedan några månader tillbaka ), artros och inflammationer lite här och där. Jag tränade styrka. Mitt motto var faktiskt no pain, no gain. Och det är såååå inte sant. Med smärta mister man ALLT. Men med vettig träning kan jag ju lindra symtom och må bättre.

Jag studerar hälsovetenskap för tillfället och den holistiska synen är  roten till det goda, har jag lärt mig  Vi behöver även den biomedicinska kunskapen, inte bara den  humanistiska. 

[MariaF]

Åh... nu får jag en chans att dra alltihop igen...  Jag terroriserade forumet ett tag...  (Jag behöver det för mig själv med nu, har kört postural träning hela hösten men drar igång maffandet igen nu. Vill samla fler halvmaror.)

På med pulsband och ut och gå/spring. Utgå från formeln 180 minus fysisk ålder som din eftersträvnadsvärda maxpuls och träna så mycket du hinner, gärna varje dag i början. (Han rekommenderar normalt 6 dagar/v men bara om man är stressfri i övrigt, dvs inga garage att städa, inga deadlines på jobbet osv och absolut inte tulla på sömnen.) Värm upp ca 15min initialt (öka pulsen i steg) och varva ner ca 10min på slutet. Håll dig så nära den 180-ålder-pulsen som möjligt i form av springa eller gå efter uppvärminingen (skidor/cykel/stavgång funkar också). Skogen ökar, enligt min erfarenhet, pulsen så det blir mer gå men gör underverk för våra posturala muskler. Och nöta asfalt kan ju kvitta.

Det som på hans sida kallas White Papers beskriver metoden och ev. undantag.

[Guest Tureborgaren]

52 minuter sedan, Tr0llet sade:

På nyårsdagen stiger jag på vågen och mäter mig också  

Glöm inte att ta en bild också, för att dokumentera utgångsläget.  

[Effie]

Jag tycker: var snäll mot dig själv. Bli inte ledsen och sur på dig själv om siffran på vågen inte är vad du tycker den borde vara. Konstatera, acceptera, och säg "jaha, nu ska vi fixa det här!" (dvs du och din kropp; ni ska vara kompisar och hjälpas åt).

Se till att ha kul. Se till att äta bra. Njut. Tanken är ju att du ska må bra, inte bara sedan.

Planera, ha strategier för när saker inte funkar som du tänkt dig.

(och, eftersom så många missförstår ordet snäll: det betyder förstås inte att ligga i soffan och äta choklad - det är alls inte snällt  )

Och skriv här, för det brukar faktiskt underlätta...både att man får råd, och att man sätter ord på vad man gör.

[Tr0llet]

2 timmar sedan, Tureborgaren sade:

Glöm inte att ta en bild också, för att dokumentera utgångsläget.  

 Usch.

 

Men ja, det är ju trevligt att se på skillnaden sen i mars, typ 

[Tr0llet]

25 minuter sedan, Effie sade:

Jag tycker: var snäll mot dig själv. Bli inte ledsen och sur på dig själv om siffran på vågen inte är vad du tycker den borde vara. Konstatera, acceptera, och säg "jaha, nu ska vi fixa det här!" (dvs du och din kropp; ni ska vara kompisar och hjälpas åt).

Se till att ha kul. Se till att äta bra. Njut. Tanken är ju att du ska må bra, inte bara sedan.

Planera, ha strategier för när saker inte funkar som du tänkt dig.

(och, eftersom så många missförstår ordet snäll: det betyder förstås inte att ligga i soffan och äta choklad - det är alls inte snällt  )

Och skriv här, för det brukar faktiskt underlätta...både att man får råd, och att man sätter ord på vad man gör.

Tack för det, Effie. Det är sant. Det är viktigt att vara snäll och förlåtande mot sig själv också. Jag försöker komma bort från tanken på att maten ska vara en njutning, för det fungerar inte för mig. Jag försöker komma ihåg att maten ska vara näring. Sen blir jag ju inte sur om den dessutom smakar gott, men det är inte huvudsyftet. Jag förstår vad du menar med "snällt". 

Jag tror också att det kommer att hjälpa mig att skriva här 

[Tr0llet]

2 timmar sedan, MariaF sade:

Utgå från formeln 180 minus fysisk ålder som din eftersträvnadsvärda maxpuls och träna så mycket du hinner, gärna varje dag i början. (Han rekommenderar normalt 6 dagar/v men bara om man är stressfri i övrigt, dvs inga garage att städa, inga deadlines på jobbet osv och absolut inte tulla på sömnen.) Värm upp ca 15min initialt (öka pulsen i steg) och varva ner ca 10min på slutet. Håll dig så nära den 180-ålder-pulsen som möjligt i form av springa eller gå efter uppvärminingen (skidor/cykel/stavgång funkar också). Skogen ökar, enligt min erfarenhet, pulsen så det blir mer gå men gör underverk för våra posturala muskler. Och nöta asfalt kan ju kvitta.

Ok. Jag var just på tur i skogen med hundarna, pulsen var nog mycket, mycket högre än 138... Jag joggade lite ibland, bara för att hundarna skulle få hålla sitt tempo, och snön och föret gör ju att pulsen säkert var på 180, om inte tidvis över också. 

Men jag ska ha fettförbränningen som målsättning. Jag gjorde alla tester på dr Phils hemsida, risken var "high" på alla delområden. Men det motiverar mig bara ännu mera.

[Nils Engström]

7 timmar sedan, Tr0llet sade:

Då jag gick ner med lchf förra gången sjönk blodtrycket så jag var yr ofta. JÄTTEyr. Det har också med saltet att göra, eller hur?

Det kan finnas många skäl till yrseln men saltet är en. Du vet den enskilda cellens förmåga att pumpa bra saker in och dåliga ut sker med varje cells eget pumpsystem som drivs med kalium/natrium (fyra gånger mer kalium på insidan än natrium på utsidan). Om den balansen blir fel eller absolutmängden är för hög eller för låg, funkar inte pumpen tillräckligt bra, vilket gör att hjärtat får order att som kompensation öka trycket för att säkra flödet av näring och avskräde - detta för var och en av människokroppens 30 000 miljarder celler (30 000 000 000 000).

[Tr0llet]

19 timmar sedan, Nils Engström sade:

Det kan finnas många skäl till yrseln men saltet är en. Du vet den enskilda cellens förmåga att pumpa bra saker in och dåliga ut sker med varje cells eget pumpsystem som drivs med kalium/natrium (fyra gånger mer kalium på insidan än natrium på utsidan). Om den balansen blir fel eller absolutmängden är för hög eller för låg, funkar inte pumpen tillräckligt bra, vilket gör att hjärtat får order att som kompensation öka trycket för att säkra flödet av näring och avskräde - detta för var och en av människokroppens 30 000 miljarder celler (30 000 000 000 000).

Tack, Nils. Jag läste i Martinas blogg hur många ton mat som passerar vår kropp under vår livstid. Det och mängden celler som ska näras av den näringen som finns i maten ger ett annat perspektiv över hur viktigt det är att äta mat av god kvalitet. Oftast tänker man ju bara på det man äter i stunden, eller dagen eller kanske veckan.

[Tr0llet]

Jag började dagen med att äta choklad. Inte allt som fanns, utan "några" bitar. Det fanns alltså mycket kvar. Jag kastade bort allt och alla pepparkakor hamnade i komposten. Jag har ett paket med tårtdeg i frysen, undrar om jag skulle kasta det också, eller erbjuda det åt någon annan som använder det... Jag har inget annat hemma, inte ens frukt.

Jag visste att det går så här, att jag inte kommer att vänta till nyår innan jag kör igång. Jag känner mig ledsen över att ta farväl av socker och processad mat som kickar så fort den hamnar i munnen, men jag hjälper mig själv genom att tänka att inget egentligen är förbjudet. Jag får äta fast ett paket socker om dagen om jag vill, ingen hindrar mig. Valet är mitt.

Det andra alternativet är att hitta något annat att njuta av och sköta om både kropp och psyke genom att äta hälsosamt. 

Fördelarna:

1. Jag gör något för min hälsa, något som inte går att mäta i pengar. 

2. Jag har lättare att röra mig bara av att gå ner i vikt. Det leder till att det är roligare att röra på sig och som resultat rör jag mera på mig. Det blir en god cirkel som speglas i nummer ett och tre på listan. Om en tid kanske också i nummer fyra. 

3. Jag har mindre ont då inflammationerna i kroppen inte behövs mera och får slockna. 

4. Jag sparar pengar på att lämna bort allt ohälsosamt.

5. Jag blir snyggare och nöjdare med mitt utseende, kanske lite stolt t o m. Kläderna sitter bättre och jag har skönare att vara på alla sätt och vis.

Viktnedgången är alltså viktigaste, även om den i sig inte är det, utan hälsofördelarna den ger. Varför vänta med allt detta till nästa vecka, när jag ju faktiskt kan börja redan idag? I natt hade jag jätteont i magen av all julmat jag ännu åt igår, och allt godis jag vred in. Magen är som en ballong och jag är svullen kring leder och i ansiktet. Är jag alltså på riktigt av den åsikten att socker och kolhydrater är värda detta? NEJ. Listar jag fördelarna med att äta kolhydrater finns det bara ett par svar tror jag.

Nä. Nu har jag försökt hitta fördelarna med kolhydrater, men jag hittar inga hållbara argument. "Det är gott" håller inte, för det finns så mycket annat som också är gott, "det är mysigt att äta gott" håller därför inte heller. Att inte behöva vara besvärlig på kaffekalas-argumentet håller inte heller, för det är en fråga om inställning. Och är "det är gott"  och "mysigt" så viktigt att jag prioriterar det?

Förr (läs "igår" ) tyckte jag att jag lika gärna kunde äta hur mycket som helst ifall jag tog ens en bit godis eller kaka. Nuförtiden tänker jag inte så. Den där chokladen jag åt i morse finns inte mera i mitt medvetande. Jag LJUGER fast om någon frågar om jag ätit choklad idag. Så oviktig är den nu. Den är inte värd att noteras.

Frågan är hur mycket fett jag ska äta? Då jag förra gången åt lchf drack jag fettkaffe på morgnarna och åt feta såser eller smör till maten. Men jag tyckte mig uppfatta att man nu tänker att det är onödigt att lägga till fett i maten så länge man har övervikt. Har jag uppfattat rätt? Jag är känslig för mejerier, så någon grädde i maten kan jag inte använda. Jag märkte för några år sedan att några koppar kaffe med grädde i per dag fick viktnedgången att stanna av. Dessutom blir magen som en ballong också, vilket jag avskyr. 

Nu KÖÖÖÖÖR vi!! 

 

[SGK]

19 minuter sedan, Tr0llet sade:

Frågan är hur mycket fett jag ska äta? Då jag förra gången åt lchf drack jag fettkaffe på morgnarna och åt feta såser eller smör till maten. Men jag tyckte mig uppfatta att man nu tänker att det är onödigt att lägga till fett i maten så länge man har övervikt. Har jag uppfattat rätt? Jag är känslig för mejerier, så någon grädde i maten kan jag inte använda. Jag märkte för några år sedan att några koppar kaffe med grädde i per dag fick viktnedgången att stanna av. Dessutom blir magen som en ballong också, vilket jag avskyr.

Jag tänker så här kring det här med fett, om man bara kör LC, dvs drar ned ordentligt på kolhydraterna, äter normal mängd protein, och inte fyller på med fett så handlar det om en diet som brukar kallas "kalorirestriktion". Många lyckas gå ned i vikt med den metoden, jag har själv använt den även om jag inte direkt var överviktigt (men jag hade gått upp några kilon jag ville bli av med).

Det brukar i LCHF-sammanhang sägas att gå ner i vikt med kalorirestriktion inte är en kosthållning som är hållbar i längden. Men som sagt, det kan fungera ett tag.

Sen när det gäller fett finns det mycket att välja på. Kokosolja kan man steka i, ta i sitt fettkaffe, och säkert finns det många fler idéer. Ghee (klarnat smör) kanske skulle kunna fungera för dig. Raps- och olivolja brukar ju också anses vara okej. Sen finns fett som jag själv inte testat, men som jag är nyfiken på, t.ex. ister.

Lycka till med din vikt- och hälsoresa!

[Tr0llet]

12 minuter sedan, SGK sade:

Det brukar i LCHF-sammanhang sägas att gå ner i vikt med kalorirestriktion inte är en kosthållning som är hållbar i längden. Men som sagt, det kan fungera ett tag.

Jo, och då, "förr", sades det att man skulle äta så mycket så att man blev mätt. Det är väl det som är meningen med fettet, eller hur? 

[Tr0llet]

Nu ska jag söka efter mindfulnessövningar som jag kan ta till när det krisar, alltså när (om) suget sätter in. Jag vet inte om det fungerar, för jag har aldrig förr använt mig av sådana här övningar i det här syftet.

[MariaF]

1 timme sedan, Tr0llet sade:

Nu ska jag söka efter mindfulnessövningar som jag kan ta till när det krisar, alltså när (om) suget sätter in.

Hoppas det kan funka. För mig gör det inte det, suget blir värre. Bättre med nåt som sysselsätter, tycker jag. Vill man inte träna/skutta runt med dammsugaren eller så, kan handarbete/måla eller nåt sånt som gör att händerna är upptagna funka.

 

1 timme sedan, Tr0llet sade:

Jag känner mig ledsen över att ta farväl av socker och processad mat som kickar så fort den hamnar i munnen, men jag hjälper mig själv genom att tänka att inget egentligen är förbjudet.

Den processen är tuff. Och kan återkomma flera gånger. Men... det är väl också okej? Hoppas jag, annars är jag "fel" igen.
En drog är ju en "kompis"; visserligen en svikande kompis, men en man vänt sig till många gånger och det är en process att bryta med kompisen. Många missbrukare vittnar om hur svårt det är att komma ur missbruket i en miljö där kompisarna, som vill hålla en kvar, finns. Och sockret och maten finns överallt. 

[Tr0llet]

44 minuter sedan, MariaF sade:

Den processen är tuff. Och kan återkomma flera gånger.

Jo, jag är beredd på att det kommer och går. Man får ta en kris i gången... Ju flera man klarar, desto starkare blir man, är min erfarenhet. Det viktiga för mig är att inte bli stöddig och tro att jag kan äta en kaka. Och ifall jag skulle äta en kaka, att jag inte börjar vältra mig i misslyckandet och äter 15 till 

44 minuter sedan, MariaF sade:

Hoppas det kan funka. För mig gör det inte det, suget blir värre.

Det är därför som det är så viktigt att hitta det som fungerar för just en själv. Jag vet ju inte heller hur det mindfulness funkar för mig, men kroppscanningar är annars fungerande avslappningsmetoder och jag upplever sug som stress, så kanske.. Får se.

[Nils Engström]

9 timmar sedan, Tr0llet sade:

Men jag tyckte mig uppfatta att man nu tänker att det är onödigt att lägga till fett i maten så länge man har övervikt

Renlärigt sett verkar bästa resultat för att snabbt komma i ketos, ligga i att kroppen via maten direkt får känna av förhållandet fett, protein, kolhydrater via mage och tarmar (75% fett eller så). Består kosten dessutom av för mycket protein, kommer det lätt att ombildas till glukos, vilket motverkar avsikten att få levern att producera ketoner.

Kroppens naturliga väg att med konventionell kost säkra energiförsörjningen, är att lagra överskottet glukos som glykogen så länge det går. Först om alla celler är fyllda med glykogen sker omvandlingen till fett som lagras i fettceller (fetma uppstår). Tyvärr  är det därefter betydligt svårare att omvandla fettet till energi. Därför tar kroppen alltid den lättare vägen, om den kan,  att då utvinna energi av de sista resterna glykogen och glukos omvandlat ur proteinet än att bearbeta fettet för ändamålet. 

De enzymatiska processerna som stimulerar levern att producera ketoner för energi via fettet förefaller alltså främst styras via matsmältningen. Så att strypa andelen fett i maten i tron att få igång en effektiv ketonproduktion i levern är tveksam. På lång sikt kommer ketonerna visserligen igång men det sker lite mer ovilligt än annars.  Kanske många fall man hört om människor med svårigheter att komma i ketos, berott just på inställningen:

"Jag har ju så mycket fett att ta på, varför ska jag då behöva ha så mycket i kosten" 

[Tr0llet]

3 timmar sedan, Nils Engström sade:

Renlärigt sett verkar bästa resultat för att snabbt komma i ketos, ligga i att kroppen via maten direkt får känna av förhållandet fett, protein, kolhydrater via mage och tarmar (75% fett eller så). Består kosten dessutom av för mycket protein, kommer det lätt att ombildas till glukos, vilket motverkar avsikten att få levern att producera ketoner.

Jep. Det var det jag lärde mig för några år sedan. Jag åt mycket fett då, men nog ganska mycket protein också. Jag tränade ganska mycket, så man kan kanske äta större mängder protein då? 

 

[Tr0llet]

I morgon har jag första lchf-dagen på länge. Ingen choklad då jag vaknar på morgonen  

Jag väger mig inte ännu, det gör jag säkert först på nyåret. Det känns helt onödigt nu, för jag är så svullen och äcklig... Jag ska mäta magen, det ska jag. Bara för att kunna gotta mig sen då jag har tappat vätska och något kilo.

[Zepp]

On 2018-12-25 at 23:06, Tr0llet sade:

 

Här börjar min dagbok om min viktnedgång. Jag är lite rädd för att skriva de här orden, för jag har packat min ryggsäck med så många misslyckanden gällande kost och vikt de senaste två åren. Det känns viktigt att minnas och påpeka att jag har lyckats med annat, sånt som jag är så otroligt stolt och tacksam över. En slankare siluett och lättare steg skulle bara vara pricken på i:et, liksom. Hälsa skulle förstås vara så mycket värdefullare än så.

Jag funderar på att väga mig. Jag kommer att bli så ledsen och sur på mig själv då jag ser siffrorna, men det ändrar ju inte på faktum. Vikten är ändå vad den är. I fortsättningen har jag sen lättare att följa med utvecklingen och fira milstolpar, tänker jag. Får se hur jag gör.

Hur ska jag lyckas? Jag har redan fått hjälp av några här på forumet, i mina tråd om hur det gått åt pipsvängen. Då jag läste ett par inlägg, förstod jag ett par saker. Jag måste skapa mig en ny målbild och göra saker lite annorlunda än förra gången då jag gick ner i vikt med lchf. Jag kan äta på samma vis, men eftersom livet i stort har blivit så annorlunda, måste jag ändra på mitt sätt att hålla motivationen uppe. Hitta det som känns viktigt nu. Tror jag i alla fall. Jag vet ju att bara en viss mängd kilon har försvunnit, kommer jag att bli lite euforisk och det börjar rulla på efter det. Det är innan jag kommer dit som det finns risk för att jag återfaller till ryslig kosthållning. Jag kan också ändra på mitt sätt att prata med mig själv, ändra min inre dialog till en mera empatisk en. Jag kan sluta peppra mig själv med goda råd om att det ju bara att göra om det som jag gjorde för 5-6 år sedan. För tydligen är det ju inte "bara" att göra om det. Isf skulle jag inte sitta här med 20 kg övervikt. Hur jag ska prata med mig själv vet jag inte än, måste söka rätt ord och språk att använda.

Jag ska utforska hur mindfulnessövningar kan hjälpa mig i det här. Mindfulness har varit lite trendigt i några år, och jag har svårt med trender... Men vissa avslappningsövningar och djupandning fungerar jättebra för mig, älskar känslan av inre lugn och fullkomlig avslappning. 

Jag ska också göra upp menyer för en vecka i gången och förbereda mig så att jag åtminstone inte återfaller till socker och annat skit för att jag inte har vidtagit skyddsåtgärder. Jag ska lägga en skaplig grund för att jag ska lyckas. Så, nu ska jag börja göra mat igen. Det gör jag sällan nuförtiden. Men, som sagt, det kommer att ändras. Jag kommer att göra enkla, näringsrika, kolhydratfattiga, goda måltider. Jag kommer att äta mycket gröna grönsaker, tror jag kommer att göra smoothien för att få i mig allt jag behöver. Jag är urusel på att äta grönskar, för jag tycker oftast att det inte är gott. 

Och jag ska börja träna igen. För att få tillbaka känslan av hur min kropp ska kännas. MariaF tipsade om MAF och det verkade intressant. Min kropp är lite risig, men det kan också hända att det blir mycket bättre då jag slutar elda på inflammationer med allt socker, gluten och skräp som jag proppar i mig. Så, kanske jag igen kommer att bli smidigare och starkare än jag är för tillfället. Nu känner jag att DET kommer att vara min målbild. Känslan av att jag är smidig och stark. Det är inte så länge sedan att jag har glömt hur det känns att vara lätt och spänstig i stegen   Kläderna kommer att sitta löst på kroppen, i motsats till hur det är nu. Jag kommer att vara energisk och "pigg" i rörelserna. Jag kommer att utstråla hälsa och välmående, känna inre lugn och säkerhet. Det är den känslan jag är ute efter, och det kommer också att synas. 

Om en vecka har min resa mot lösare byxor börjat. Jippii. 

Tack för mig. Och godnatt. 

 

 

 

 

 

Hur som helst, du är påt, du har dragit lite slutsattser, många föresten, du har förövrigt blivit äldre, jag säger inte latare, utan jag hänvisar till mig själv och säger i stället bekvämare.. någon j*vla fördel skall vi iallafall ha av att ha blivit äldre och visare?

Iallafall vi är inga ungdomar längre, då får man såvida man inte vill  upprätthålla all den fysiska aktivitet som man hade som ung/föresten så hinner vi inte med det, så då återstår att att anpassa kosten!

[Tr0llet]

9 timmar sedan, Zepp sade:

allafall vi är inga ungdomar längre, då får man såvida man inte vill  upprätthålla all den fysiska aktivitet som man hade som ung/föresten så hinner vi inte med det, så då återstår att att anpassa kosten!

Det där med tid är nog ett problem för mig för tillfället. Tur att jag har hundarna, annars skulle jag nog inte ha rört på mig just alls de senaste två åren..

Ålder och vad den gör med kroppen är en stor orsak till att jag igen väljer lchf. Jag är rädd för hur min framtid blir om kroppen fortsätter sitt förfall i den här takten 

[Tr0llet]

Jag mätte magens omkrets igår innan jag lade mig. Helt fel tidpunkt. Jag vet inte om jag förmår mig skriva ner resultatet.105 cm. Jag kommer att mäta om sen då svullnaden lagt sig.

Vikten i morse var 84 kg. 84!!!!!! 

1.2.2019 väger jag 75kg. Tror ni det lyckas?

Det kommer ju att fara ett par kilo vätska så där bara, så om en vecka är vikten 82. Så det skulle bli 7 kg på en månad. Det lyckas kanske inte, men 78? Jag är 172 cm och vägde för 6 år sedan 64 kg. Jag har inte det som målsättning nu, utan allt under 70 kg blir bra.

Jag väger mig nästa gång på nyårsafton. Tills dess håller jag lite matdagbok här.

Morgonmål idag, 2 kokta ägg med gubbröra och rosolli . Gubbröra och rosolli är rester från julbordet, inget jag äter annars.

https://snellman.fi/sv/recept/rosolli/  Rosolli är verkligen inte lchf, men jag ursäktar mig med att det i min mammas recept inte är riktigt så  här mycket morötter eller rödbeta, utan mera potatis (eller potäter, som vi säger i vår del av världen). Och kalla potäter är ju bra för bakteriefloran i tarmen.  Det var sista rosollin också, och jag har inget annat trams hemma, så resten av dagen kommer det att bli strikt. 

Jag skippade min periodiska fasta. Jag tänker att det är viktigare att jag håller mig mätt nu, än att jag fastar. Hunger utsätter mig för konstiga infall och jag är rädd för att jag inte står emot sockersuget lika bra då. Jag var ändå hungrig i morse då jag vaknade, vilket jag njöt av. Det finns inget så hääääärligt som morgonmål och kaffe då man är hungrig  

 

 

[Effie]

Det är väldigt bra att väga sig med en hög vikt som utgångsläge (och helst en massa vatten)...det känns så skönt att kunna se ett rejält resultat.

Men ha aldrig en vikt som mål. 

[Tr0llet]

56 minuter sedan, Effie sade:

Det är väldigt bra att väga sig med en hög vikt som utgångsläge (och helst en massa vatten)...det känns så skönt att kunna se ett rejält resultat.

Men ha aldrig en vikt som mål. 

Haha, jag tänker lika. Det är bra att sporra sig själv genom att mäta och väga då man samlat på sig som mest vätska också, till fläsket  Det kommer att bli så roligt att se skillnaden på vågen om en vecka. 

Vet du, jag måste fundera på det där med vikt, för jag har det som mål i mitt huvud. Men om jag skulle bli jättemuskulös och tung därför, skulle jag inte se på vikten på samma vis. Så jag antar att vikten inte är min målsättning egentligen, utan jag förväntar mig en viss form och känsla vid under 70 kg. Känslan och måendet är svårt att beskriva så därför får det heta "under 70 kg". Men min målsättning är hälsa och sundhet, styrka och ork. Jag är ju också fåfäng, men jag kan absolut inte se något fel i det. Jag vill vara så snygg som jag kan. Just nu är jag ett troll på riktigt. Någon bad mig ta foton på "utgångsläget", var det kanske du? Jag tog foto. D hemskt. Det är inte jag, jag ser inte ut så. Jag är smal. Det som syns i spegeln motsvarar inte det som är min uppfattning om min kropp. 

[Tr0llet]

Jag har ätit surkål och rullsylta till middag. På det en kopp fettkaffe. 

Jag måste säga att jag har ätit betydligt godare middag, verkligen, men nu är det näringen jag är ute efter... Och jag åt det som fanns i kylskåpet. Rullsyltan var så fet att jag måste skära bort lite, men det blev mer än tillräckligt fett kvar. Surkålen innehåller över 4g/100g socker, så det är inte optimalt, men det är ju annars så hälsosamt. Surkålen är egentligen hundarnas... 

Innan middagen gick jag 1,5 h i skogen med hundarna. Tidvis rask takt, där som terrängen tillät det, och ca 10 cm snö, så pulsen var nog tidvis rätt hög. Jag sprayade benen med magnesium innan jag gick i duschen, jag måste minnas att använda det regelbundet nu. Förra gången jag ellseehååeffade hade jag något alldeles förskräckliga kramper, riktiga benkrossarkramper. Jag kunde vakna halvt i panik på nätterna och tro att underbenen skulle gå av. Jag försöker förhindra att det blir så nu. Havssalt och magnesium. Borde jag tänka på något annat också? Jag dricker helt ok. Vet inte mängder, men har ett 0,5 l stop på diskbänken som jag dricker ur. Det blir flera såna muggar om dagen, så borde bli ok. Plötsligt minns jag något om salt. Supersalt? Måste googla...

Eftermiddagens känsla: välbefinnande och förnöjsamhet.

[MariaF]

2 timmar sedan, Tr0llet sade:

Det är inte jag, jag ser inte ut så. Jag är smal.

Tänk, jag är tvärtom. På semestern i Arizona tidigare i höst gick jag in i en klädaffär. En av expediterna fångade mig i mittsektionen och konstaterade att detta var avdelningen för deras medelstora kläder. Dit jag var på väg var avdelningen för deras stora kläder. -"You, my friend", sa damen och guidade runt mig mot första avdelningen  vid ingången, "belongs there!" 
Fast... trots målvikt är jag delvis fläskig. Magen sitter som berget. Jag är urgröpt där östrogenet tidigare lagrade in fett vilket gör vissa delar av mig sladdrig också. DET är INTE jag! Jag är ju en sån där Zorn-kulla i kroppen, typ... Så Effie har så rätt så, en siffra på vågen ska INTE vara målet! För det är inte alls säkert att kroppsformen och vågen möts. 

Det är nog Anna Halléns supersalt (bordssalt/himalaya- (eller är det havs-)salt/herbamare) du tänker på. Och varför magnesium INNAN dusch? Hjälper det då? Jag använder det också men efter dusch.

[Tr0llet]

2 timmar sedan, MariaF sade:

Tänk, jag är tvärtom. På semestern i Arizona tidigare i höst gick jag in i en klädaffär. En av expediterna fångade mig i mittsektionen och konstaterade att detta var avdelningen för deras medelstora kläder. Dit jag var på väg var avdelningen för deras stora kläder. -"You, my friend", sa damen och guidade runt mig mot första avdelningen  vid ingången, "belongs there!" 
Fast... trots målvikt är jag delvis fläskig. Magen sitter som berget. Jag är urgröpt där östrogenet tidigare lagrade in fett vilket gör vissa delar av mig sladdrig också. DET är INTE jag! Jag är ju en sån där Zorn-kulla i kroppen, typ... Så Effie har så rätt så, en siffra på vågen ska INTE vara målet! För det är inte alls säkert att kroppsformen och vågen möts. 

Det är nog Anna Halléns supersalt (bordssalt/himalaya- (eller är det havs-)salt/herbamare) du tänker på. Och varför magnesium INNAN dusch? Hjälper det då? Jag använder det också men efter dusch.

Jo, jag är förberedd på att kroppen förändras av andra orsaker än bara vikt och kommer därför att se annorlunda ut. 

Då jag gick ner till 64 från 80 började folk kommentera att jag började bli för smal. Jag började svara med att jag nog kan visa fläsket ifall de är oroliga. (Det ville ingen.) Det är svårt för mig att tro att det verkligen var så, men minnesbilderna av de här situationerna (som var flera) är så tydliga att jag väl måste lita på dem. Jag hade alltså fett kvar på magen, minns jag. Min rumpa hade krympt till nästan ingenting och jag hade bara halvtomma ärtpåsar till bröst mera, men fläsk på magen hade jag minsann   Det kan ju inte varit mycket.. Jag har också alltid haft ganska kraftiga lår, och även då jag varit smal har jag haft rediga ben.  

Jag gick omkring och skräpade lite med svettiga kläder och magnesiumsprayade underben innan duschen. Det lär ska ta 30 min, om ens det, för kroppen att ta upp det.. Tycker mig minnas 20 min, men vet inte varifrån jag lärt mig det. Jag tycker inte om känslan av sprayet, det är kletigt, klibbigt, strävt.. Jag vet inte vad. Så därför duschar jag bort det. Jag hoppas att magnesiumet hinner ta sig dit det ska innan 

 

[MariaF]

1 timme sedan, Tr0llet sade:

Då jag gick ner till 64 från 80 började folk kommentera att jag började bli för smal.

Usch vad tröttsamt! Okej om du gått ner till 49kg, då förstår jag en oro, men denna förbaskade rätt så många tar sig att kommentera...
Jag är med i en löpargrupp på facebook där just denna typ av kommentarer diskuterades (igen) precis i dagarna. Både "för smal" och "springer för mycket" i det fallet. Någon berättade att han/hon hade kontrat en sån kommentar med -"Men börjar inte du bli tjock? Sitter lite för mycket framför TVn kanske?" Kommentaren hade inte uppskattats... 

[Tr0llet]

9 minuter sedan, MariaF sade:

Usch vad tröttsamt!

Jamen precis! Och jag var inte för smal. Hade synligt fett kvar på kroppen. Håller på att tanka kunskap. Martina J har intressanta teorier om magfett/rutor. Att magfettet är det sista som far och sen har vi i princip alla rutor. Kvinnor har ju förstås mera fett på kroppen, så magrutorna syns mindre. Rutorna har alltså mera med frånvaro av fett än form att göra. 

Och nej. Ingen har faktiskt ifrågasatt min stillasittande och ohälsosamma livsstil. Det där ska jag minnas sen då "alla" igen säger att jag håller på att bli "för mager".  

Vi människor är gjorda till att gå och springa mycket. Så länge man vilar/sover ordentligt och inte springer/går på hårt underlag, tror jag inte att en frisk människa kan springa/gå för mycket. Vi är inte skapta för att sitta vid en dator 7 h/dag..

Jihuu. Idag blev det periodisk fasta, är mätt på middagen ännu  Jag har också trötta muskler efter dagens skogstur. Det känns super!

[Tr0llet]

Godmorgon

Jag har sovit utmärkt och började dagen med meditation. Positiva affirmationer, ni vet. Nu har jag ätit en ostomelett på två ägg och ja, ost. Fettkaffet går som bäst.

Jag har sett på olika intervjuer på kostdoktorns hemsida. Flera av dem har jag sett förut, men repetition är ju som bekant kunskapens moder. Rosedales teorier om att det är viktigare att dra ner på proteinerna än kolhydraterna vill jag nog höra mera belägg för innan jag köper det, men det motiverar mig ändå att hålla proteinmängden nere och äta mig mätt på fett. Proteiner, aminosyror, är ju byggstenar för kroppens celler. Det finns essentiella aminosyror, såna vi behöver få i oss via maten, så jag tänker att det ändå är lite farligt att gå ut med att det är viktigare att dra ner på proteiner än på kolhydrater. Jag har en tendens att vara lite svartvit ibland, och det kan hända att mina tankar bara beror på det, men så här tänker kanske flera svartvita människor och börjar äta mera makaroner och skiter i köttbullarna? Tillika blir jag lite glad över att jag gör en god sak för min hälsa genom att dra ner på proteiner, eftersom jag tillfredsställer den miljömedvetna sidan hos mig. Den som så lätt blir påverkad av veganproparganda. Jag respekterar folk som äter vegankost pga sina övertygelser, men jag blir lite irriterad över all "fakta" som man sprider. Tillika blir jag påverkad. Det intressanta i det här är att jag under hösten har börjat känna avsmak för kött och tyckt att vegetariskt är godare. Jag har känt ett  direkt fysiskt motstånd mot kött. Så jag har tänkt att jag är en svag och lättpåverkad människa som går på vegansnacket, att motviljan beror på det. I går läste jag på Martina J:s blogg om att man kan känna så, att kött är motbjudande, ifall syrorna i magen inte är i skick. Och så gick det upp ett ljus för mig. Hon skrev att en del tar äppelcidervinäger, vilket jag faktiskt började med strax innan jul, men att hon själv tar saltsyretabletter eller något liknande. Jag ser hur min aptit på kött och ägg påverkas av äppelcidervinägern, om det inte blir bättre börjar jag ta saltsyra. Här var en sammanfattning av morgonens tankar. Kaffet är slut och brasan sprakar i spisen. Jag har tända ljus på bordet, hundarna vid mina fötter och katten på bordet bredvid datorn. Jag har inga måsten eller brådska, jag kan njuta av dagen och gå ut i skogen och andas frisk luft. Resten av helgen har jag social samvaro med familj och vänner inplanerad, så idag ska jag njuta av att vara bara jag och djuren och skogen. 

Ha en riktigt skön dag, alla ni

[MariaF]

Nu ska jag förvirra dig lite, @Tr0llet. Bifogar länk till höstens proteintråd: 

 

[Tr0llet]

Idag är jag inte hungrig. Åt några skivor rullsylta på eftermiddagen och har nu druckit en halv liter kefir och lite surmjölk. Något annat vill jag nog inte ha ikväll. Så då får det här räcka.

Den här dagboken är bra att ha, märker jag. Då jag var till butiken märkte jag att jag tänkte på att jag ska skriva här vad jag äter. Innan jag åt min rullsylta märkte jag att dagboken hindrar mig från att äta något annat än lchf. Kamratstöd, heter det visst 

[Tr0llet]

Nu när jag tänker efter faktiskt, så gick jag förbi lastpallarna med julgodis framför kassorna utan att ens snegla på dem.

Det var ju trevligt, så här dag 2,5 

[Zepp]

On 2018-12-28 at 16:51, Tr0llet sade:

Jo, jag är förberedd på att kroppen förändras av andra orsaker än bara vikt och kommer därför att se annorlunda ut. 

Då jag gick ner till 64 från 80 började folk kommentera att jag började bli för smal. Jag började svara med att jag nog kan visa fläsket ifall de är oroliga. (Det ville ingen.) Det är svårt för mig att tro att det verkligen var så, men minnesbilderna av de här situationerna (som var flera) är så tydliga att jag väl måste lita på dem. Jag hade alltså fett kvar på magen, minns jag. Min rumpa hade krympt till nästan ingenting och jag hade bara halvtomma ärtpåsar till bröst mera, men fläsk på magen hade jag minsann   Det kan ju inte varit mycket.. Jag har också alltid haft ganska kraftiga lår, och även då jag varit smal har jag haft rediga ben.  

Jag gick omkring och skräpade lite med svettiga kläder och magnesiumsprayade underben innan duschen. Det lär ska ta 30 min, om ens det, för kroppen att ta upp det.. Tycker mig minnas 20 min, men vet inte varifrån jag lärt mig det. Jag tycker inte om känslan av sprayet, det är kletigt, klibbigt, strävt.. Jag vet inte vad. Så därför duschar jag bort det. Jag hoppas att magnesiumet hinner ta sig dit det ska innan 

 

Mm, prexis nästan vem som helst kan gå ner i vikt.. flera gånger, väldigt få kan få en attraktiv och perfekt/hälsosam kroppsform!

Dvs behåll rumpan/låren/bysten lite oavsett vikt, magen är då ett värre problem, gäller även oss män!

Kruxet är för både män och kvinnor att få till en kroppsform som iallafall indikerar god hälsa.. oavsett vikt.. oavsett ålder!

[Tr0llet]

10 timmar sedan, MariaF sade:

Nu ska jag förvirra dig lite, @Tr0llet. Bifogar länk till höstens proteintråd: 

 

Jag tänkte väl att det säkert finns flera som inte förstår det här med att minska proteinet. 

Nu, när jag handlat lchf igen, kan jag dessutom - självbelåtet! - gå förbi hyllmetrar med för mig irrelevanta produkter. Om man mäter näringstäthet i kött och jämför det med andra proteinkällor, vinner köttet. Man borde väl tänka på det också? Inte bara fundera hur mycket vatten en kossa dricker. (Eller kodda, som vi säger i vår del av världen.) Så, om vi ser på vad man egentligen behöver för att leva ett friskt liv behöver, skulle vi kunna spara in på såååå mycket annat än kött. 

Sen tycker jag väl att djurhållningen inte alltid är så bra. Och djurens kost borde väl också ses över  Och alla djur skulle gärna för mig få förverkliga sig själva, böka, sprätta, beta och spatsera hur mycket dom ville.

[Tr0llet]

25 minuter sedan, Zepp sade:

Mm, prexis nästan vem som helst kan gå ner i vikt.. flera gånger, väldigt få kan få en attraktiv och perfekt/hälsosam kroppsform!

Dvs behåll rumpan/låren/bysten lite oavsett vikt, magen är då ett värre problem, gäller även oss män!

Precis. Jag måste ännu citera en väninnas mamma, ca 75 år: "I den hä åldern ska man sii till å håll skinne utspänt". 

[Tr0llet]

Ostomelett på två ägg och fettkaffe till morgonmål.

Vaknade riktigt hungrig, eftersom jag inte åt så mycket igår. Jag vet av erfarenhet att jag kommer att vara hungrigare idag, och därför äta mera. Passar utmärkt eftersom jag bjuder på mat ikväll och äter mycket senare än jag brukar. Så det blir liksom ett helt extra mål mat på kvällen  Mera, för jag brukar aldrig äta bröd, och efterrätten är också extra.

Förutom att magen skrek efter mat på morgonen, var den också betydligt mindre svullen. Den sjönk liksom neråt då jag låg på rygg  Jag känner mig redan lite smidigare och känslan sporrar mig. Fast jag ätit mitt morgonmål känner jag mig inte övermätt och sprickfärdig och jag kan riktigt njuta av känslan. Eftersom jag kommer att äta så mycket mejerier i kväll kommer jag att vara som en ballong igen imorgon, men jag vet ju att det bara är tillfälligt.

Nu börjar jag så småningom vänta på suget. Dag tre idag. Det kommer inom två dagar  Jag får tillämpa det som jag lärt mig inom missbrukarvården. Vänta ut det. Vänta 15 minuter, för det går om.

[Tr0llet]

Jag gick två timmar i skogen med hundarna idag. Våt snö med hård skorpa på, blev riktigt tungt ibland. Prima träning 

Jag gjorde ingen lunch åt mig, utan drack några rediga klunkar kefir. Har alltså ätit bara middag, saffrandoftande fisksoppa, vitlöksfocaccio och vaniljpannacotta till efterrätt. Alla recept från kostdoktorn. Två små portioner soppa, två små bitar bröd och en rätt liten portion  pannacotta åt jag. Om jag inte skulle ha druckit flera glas vin skulle den här dagen gått ganska bra  I morgon kommer jag säkert att vara vrålhungrig, eftersom jag ätit ganska lite nu två dagar i rad. Jag var inte så hungrig mitt på dagen att jag ville ha mat och att äta bara för att klockan visar lunchdags är inte min grej mera. Jag äter när jag är hungrig.

Det här har varit en rätt perfekt dag för mig. På alla vis 

[MariaF]

8 timmar sedan, Tr0llet sade:

Om jag inte skulle ha druckit flera glas vin skulle den här dagen gått ganska bra  

Efter en grogg är allt ätbart LCHF, enligt Peter B... Funkar med vin också, inte bara grogg... 

 

8 timmar sedan, Tr0llet sade:

 I morgon kommer jag säkert att vara vrålhungrig, eftersom jag ätit ganska lite nu två dagar i rad.

Här kan äggen komma in! Kalla, kokta ägg i kylen är snabbt och enkelt och kan stoppa ev. anfall på annat om man vet med sig att man har svårt att laga nåt när man blir hungrig. Även annat som rester av olika slag funkar bra om det finns klart och slipper tillagningen.
Hoppas bjudningen var lyckad!

[Tr0llet]

41 minuter sedan, MariaF sade:

Efter en grogg är allt ätbart LCHF, enligt Peter B... Funkar med vin också, inte bara grogg... 

 

Tur att jag inte visste det igår

 

41 minuter sedan, MariaF sade:

Här kan äggen komma in! 

Jo, det hade jag glömt. Det var bra att du påminde  Suget sätter säkert in vilken sekund som helst, och hunger på det kan leda till ka-ta-strof.

Middagen var jättelyckad. På alla sätt. Jag hade dessutom roligt då jag gjorde mat. Jag måste säkert bara utmana mig själv och göra något annat än typ köttfärsbiffar med blomkålsmos var och varannan dag.

[MariaF]

2 minuter sedan, Tr0llet sade:

Jag måste säkert bara utmana mig själv och göra något annat än typ köttfärsbiffar med blomkålsmos var och varannan dag.

För mig funkar samma, samma bäst. Kanske för att det primärt blir (som Effie brukar säga), näring istället för gott .

[Guest jala]

Efter en grogg är allt ätbart LCHF, enligt Peter B..Här kan äggen komma in.

Skulle inte förvåna mig om han sitter och dricker äggtoddy på nyårsafton.

[Tr0llet]

31 minuter sedan, jala sade:

Skulle inte förvåna mig om han sitter och dricker äggtoddy på nyårsafton.

Han blir liksom rebellisk och upprorisk då han tagit sig en lite sup??? Jestas.

Mätning och vägning idag.

102 cm kring midjan.

82,4 kg.

Jag skrev ner på en lapp genast då jag tagit måtten. 102 gick bra att skriva, det måttet betyder inte så mycket för mig, även om jag ju vet vad det innebär. Men jag skrev först 62,4, strök över och skrev 72,4, sen måste jag stirra på siffrorna en stund innan jag kom på felet. Och nu då jag skrev siffrorna här på datorn, skrev jag igen först 62,4. SÅ fel är min vikt.

- 1,6 kg på tre dagar. Jag är nöjd  Så här kunde det fortsätta. 

- 3 cm på på 3,5 dagar. Det är också bra.

Jag ser också fotknölar och har vrister, fingrarna är smalare. Jag är också mindre svullen i ansiktet. 

Sammanfattningsvis: riktigt bra slut på det här året.