lättaresteg Tr0lldagboken

[MariaF]

3 timmar sedan, Tr0llet sade:

Känner någon igen det här? Är mätt i magen, men huvudet vill äta mera. 

Nästan alltid...

[Tr0llet]

On 2021-06-07 at 21:38, MariaF sade:

Nästan alltid...

NÄSTAN alltid... Har du märkt när det inte är så? Jag har inte märkt något mönster, men det måste ju finnas en bakomliggande orsak. 

Jag har ganska länge haft som vana att fasta torsdag-fredag. Åt tre mål igår, och idag fastar jag. Jag tar det på känsla imorgon, äter jag frukost eller fortsätter fastan till tidig eftermiddag. 

Jag mår bra för tillfället. Jag är fortfarande lite tröttare än vanligt, går tidigt och lägger mig och är tröttare då jag går ut med hundarna på morgnarna. Springer med dem. Eller joggar, borde jag kanske säga. Hundarna tycker att vi varken springer eller joggar. Dom skulle kanske beskriva det som klumplunk eller något liknande  

Viktnedgången har stannat av. Jag försöker få fart på den igen, måste bara hitta växeln. Ifjol den här tiden vägde jag 9 kg mindre. Jag grämer mig över att jag slutade göra riktig mat och ha sunda rutiner. Jag åt en del hemmagjord kefir under hösten, vilket helt tydligt inte är för mig, och sen började jag proppa i mig sån där "keto" bars och annat ketogodis som är bara trams. Om jag hade fortsatt med rutinerna jag hade under sommaren skulle jag ju helt klart ha vägt 15 kg mindre än jag väger nu. Fast det är ingen vits att tänka så mycket på det nu. Jag väger ändå 8 kg mindre än jag vägde för 1,5 år sen. Och innan sommaren är slut är jag kanske tillbaka där jag var för ett år sedan. 

Ha det gött, hörni! 

 

[Tr0llet]

6 timmar sedan, Tr0llet sade:

och idag fastar jag.

Näääää. Jag tror jag er i det. Jag kommer nog att äta middag då jag kommer hem. Det blir omad istället. Omad är också bra. Förr kändes fasta i 24 h helt oöverkomligt, men nuförtiden tycker jag att det är ingenting. Men det ÄR ju någonting. Det är bara mitt sinne för de här proportionerna som har ändrats. 24 h räknas fortfarande, även om det blivit betydligt lättare.

[MariaF]

11 timmar sedan, Tr0llet sade:

NÄSTAN alltid... Har du märkt när det inte är så?

Det enda som gör mig väldigt nöjd och absolut inte vilja äta mer, inte ens nåt gott, är kött. Helst rått. Typ rå köttfärs men även en stor skiva (stekt) fläskkarré kan funka men inte alltid. Kanske är jag en sån som borde äta mer protein? Ja, kanske. Men jag överlåter köttfrossan till tonåringen (nånstans får jag försöka begränsa av ekonomiska skäl eftersom jag har önskamål om kvalitet och djurhållning också).

[Tr0llet]

On 2021-06-10 at 20:25, MariaF sade:

Det enda som gör mig väldigt nöjd och absolut inte vilja äta mer, inte ens nåt gott, är kött. Helst rått. Typ rå köttfärs men även en stor skiva (stekt) fläskkarré kan funka men inte alltid. Kanske är jag en sån som borde äta mer protein? Ja, kanske. Men jag överlåter köttfrossan till tonåringen (nånstans får jag försöka begränsa av ekonomiska skäl eftersom jag har önskamål om kvalitet och djurhållning också).

Kött fungerar nog rätt bra för mig också, faktiskt.

 

I morse gjorde jag en ostomelett åt mig. Tänkte att jag skulle äta frukost. Sen blev det så att jag kände att jag egentligen inte ville ha den, för var inte hungrig på rätt sätt, så jag tog den med till jobb. Nu har jag två måltider i kylskåpet, min lunch och min "frukost". Tänker äta omeletten på eftermiddagen, precis innan jag åker hem, så har jag tid att göra annat hemma. Var inte en helt dåligt idé, med tanke på framtiden. 

Jag har inte vägt mig, men känner mig smalare. Magen/midjan känns liiiiiite  mindre. Så jag är på rätt väg nu, det är jag säker på. Det här är lätt att fortsätta genom sommaren, grillar mycket kött och grönsaker, så kommer att vara mätt och belåten. 

Jag förstår inte vart lusten på morgonmålet har försvunnit bara. Det har varit bästa stunden på dagen, att sitta ner och äta efter morgonlänken med hundarna. Hela livet har jag gärna ätit morgonmål. Nåh, kanske det kommer tillbaka. Och om inte är det väl ok det också. Då kan jag sova 45 min längre på morgnarna och det är ju inte helt fel. Till 05.15 istället för 04.30.

Ha det gött 

[Tr0llet]

Imorgon ska jag delta i ett lokalt amazing race. Mina lagmedlemmar funderar på vad ätbart de kan ta med, för de är "rädda för att bli hungriga". Det är inte så länge sen som jag tänkte så, måste komma ihåg det, för min reaktion nu är nästan lite irritation. Tror dom att dom kommer att svälta ihjäl liksom? Och nej, det är inte det dom är rädda för, det vet jag ju. Och som sagt, jag har varit likadan. Rädd för att bli hungrig för att energin och humöret störtdök.

Och vad ska man ta med sig för mat? Nå kokta ägg, såklart! Och en tub majonnäs så blir det riktigt festligt

[Effie]

5 timmar sedan, Tr0llet sade:

funderar på vad ätbart de kan ta med, för de är "rädda för att bli hungriga".

Känner igen det där. Min sambo är alltid orolig för att jag ska svimma av, eller nåt, om jag inte äter varannan, var tredje timme…fast han vet ju att jag tillhör någon konstig art som faktiskt kan vara utan mat flera timmar i sträck; han vågar bara inte lita på det… Jag har givit upp försöken att förklara att det beror på kosten; förr behövde jag ju äta jämt. 

[Tr0llet]

20 timmar sedan, Effie sade:

Känner igen det där. Min sambo är alltid orolig för att jag ska svimma av, eller nåt, om jag inte äter varannan, var tredje timme…fast han vet ju att jag tillhör någon konstig art som faktiskt kan vara utan mat flera timmar i sträck; han vågar bara inte lita på det… Jag har givit upp försöken att förklara att det beror på kosten; förr behövde jag ju äta jämt. 

Jag har samma situation

 

Bifogar en bild på min delikata lunch. Skulle se bättre ut med en dillkvist på  

[Tr0llet]

Idag börjar min semester. Har fyra veckor ledigt. Tog ut övertidsledigt på torsdagen, så har redan hunnit vara hemma i fyra dagar. Det är så skönt. Det är skönt i synnerhet då det gäller mat, jag njuter av att vara fri att göra hur jag vill, äta när jag vill.

Jag har inte heller något sug att prata om. Jag har inte lidit av det i någon större utsträckning tidigare heller, märker bara att det är en skillnad till nu. Positiv skillnad. Får inte fingret på det... 

[Tr0llet]

Det här ska på grillen i eftermiddag. Kassler. Som heter något annat i Sverige. 

Champinjoner med bacon och vitlöksost och rostad lök till. Det får duga. 

Till morgonmål åt jag gårdagens grillade kycklinglårfiler. Och kaffe. 

Njuter så av att inte ha bråttom, utan kan göra mat i lugn och ro, grilla ute. Det är lätt och blir gott. 

 

[Tr0llet]

Jag har varit på en fårfarm och slavat en vecka. Här finns, förutom får och hundar och kattor, hästar, ankor, höns, gäss och två hängbukssvin. Jag har varit igång hela dagarna, gjort fysiskt arbete. Fast det betyder att jag rört på mig betydligt mera än vad jag gör annars i vardagen, sitter mest i en fåtölj på jobbet, har det varit avslappnande att få göra mekaniskt, fysiskt, arbete. Hönsen håller en sällskap vad man än tar sig för så man har dessutom ständig underhållning. 

Jag har gjort ett planerat avsteg, och igår ett oplanerat. Det fina i den här kråksången är att det inte blev något sug på. Jag har fastat periodiskt varje dag. Känns som om vikten kan ha gått neråt och jag mår bra. Även om här är såååå skönt att vara, ska det kännas bra att komma hem ikväll. Här är folk omkring en hela tiden, så jag kommer att njuta av att få vara själv. 

[Tr0llet]

Jag vägde mig när jag steg upp. Vikten är 77 kg. Så jag har gått ner fem kg sen i vintras/våras någon gång. Jag har inte skrivit upp, så minns inte när jag vägt vad. Av någon orsak känns de sista kilona lättare. Jag kan dela upp dem i etapper, eftersom det kommer att kännas och synas mera. Det är inte så stor skillnad mellan 87 och 85, för det syns och känns inte på samma sätt som skillnaden mellan 77 och 75. Nästa steg är alltså 75 kg. Sen 72, och det vet jag sen tidigare att är av betydelse. 72 kg till mina 172 cm känns nämligen helt ok. Då jag hållit mig till lchf över lång tid har vikten dock inte stannat där, utan rasat med fart till 64. Jag är nöjd så länge jag väger under 70 kg, sen får resten bli som det blir. 

Jag grämer mig fortfarande lite över att jag inte höll vikten jag hade i fjolsomras, utan gick upp 12 kg av de 18 jag hade gått ner på ett halvår. Nu känns det dock lite bättre redan, jag är ivrig att få bort resten också. 

[Tr0llet]

Igår åt jag en stooor portion jordgubbar med ovispad grädde. Mycket av både bär och grädde. Idag har jag svullna ben. Är det bären, grädden eller något annat? Jag har inte ätit extra salt idag, kan det ha med svullnad att göra?

Imorgon hämtar jag mina brorsbarn, de ska vara hos mig några dagar. Det betyder att jag måste äta lite annorlunda, tre gånger om dagen, tror jag. Eller så äter jag två gånger, och förklarar att jag som är vuxen kan göra så. Får känna mig för lite, vad som passar. Idag har jag ätit en gång. Igår åt jag två gånger. I förrgår åt jag en gång. Jag äter alltså ganska dåligt, jag äter inte tillräckligt. Jag vet inte hur ni har det där i väster, men här har vi det alltså j-vligt varmt. Även om jag har aptit så det räcker och blir över i vanliga fall, lider den nog lite nu. I morgon ska jag köpa sill och smetana och göra min mammas goda röra. Nu i hettan äter jag gärna kokta ägg, tänkte variera mig lite och käka sill istället för majonnäs till. 

[MariaF]

21 timmar sedan, Tr0llet sade:

Jag vet inte hur ni har det där i väster, men här har vi det alltså j-vligt varmt.

Lika illa här borta... Inte så man vill äta nåt rejält inte. Konstigt nog går det alltid att småäta? 

[Tr0llet]

On 2021-07-14 at 20:04, MariaF sade:

småäta

Det kan man för det mesta. Antar att det dessutom är lättare i värman... 

Det HÄR  

 

[Tr0llet]

Nu har jag bestämt mig för att detoxa mig. Från början av augusti (efter  brorsdotterns kalas) ska jag köra carnivore fyra veckor. Jag har gjort det tidigare, men bara en vecka typ. För att få eventuella effekter av det, bör man tydligen köra över två veckor åtminstone. Eftersom jag har ganska mycket hjort och lamm i frysen blir det dessutom fyra billiga veckor, vilket jag gillar. 

 

[MariaF]

On 2021-07-17 at 20:02, Tr0llet sade:

Nu har jag bestämt mig för att detoxa mig.

Jag funderar på samma sak. Blev också inspirerad av podden ovan. Om inte annat kanske man kan avgöra om oxalater är ett problem eller inte... Om jag förstått rätt blir de inget problem om man äter tillräckligt med mineraler de kan binda till men hur vet man det? Om man inte testar vet man ju inte hur man reagerar... 

[Tr0llet]

On 2021-07-19 at 17:56, MariaF sade:

Jag funderar på samma sak. Blev också inspirerad av podden ovan. Om inte annat kanske man kan avgöra om oxalater är ett problem eller inte... Om jag förstått rätt blir de inget problem om man äter tillräckligt med mineraler de kan binda till men hur vet man det? Om man inte testar vet man ju inte hur man reagerar... 

Undrar ifall man hittar info till detta hos Martina J? Har du planer på när du skulle börja? 

[Sniffe]

On 2021-07-19 at 16:56, MariaF sade:

Jag funderar på samma sak. Blev också inspirerad av podden ovan. Om inte annat kanske man kan avgöra om oxalater är ett problem eller inte... Om jag förstått rätt blir de inget problem om man äter tillräckligt med mineraler de kan binda till men hur vet man det? Om man inte testar vet man ju inte hur man reagerar... 

Vilka är symtomen på oxalatdumping, kanske det finns många? 

https://poddtoppen.se/podcast/1065616324/halsosnack-med-lotta-och-victoria/157-peter-martin-varfor-din-grona-smoothie-inte-ar-sa-nyttig-som-man-trott

1 timme sedan, Tr0llet sade:

Undrar ifall man hittar info till detta hos Martina J?

https://www.instagram.com/p/CRTXJzgAodp/

https://www.instagram.com/p/CRV5fMpAwld/

[MariaF]

21 timmar sedan, Tr0llet sade:

Undrar ifall man hittar info till detta hos Martina J? Har du planer på när du skulle börja? 

Jag har semester i september. Tänkte testa nåt då. Fasta eller karnivor, det är frågan... 

Fastade gjorde jag årligen förr, drar mig för det för att det är tråkigt. Karnivor kräver inälvor. Lockar inte det heller... Men nåt får det bli! Och sannolikt karnivor eftersom jag räknar med att träna en del.

[Tr0llet]

On 2021-07-21 at 16:54, MariaF sade:

Jag har semester i september. Tänkte testa nåt då. Fasta eller karnivor, det är frågan... 

Fastade gjorde jag årligen förr, drar mig för det för att det är tråkigt. Karnivor kräver inälvor. Lockar inte det heller... Men nåt får det bli! Och sannolikt karnivor eftersom jag räknar med att träna en del.

Fasta är tråkigt, håller med dig. Minns inte säkert, men du fastar väl periodiskt ändå? 

 

 

[MariaF]

3 timmar sedan, Tr0llet sade:

Fasta är tråkigt, håller med dig. Minns inte säkert, men du fastar väl periodiskt ändå? 

 

 

Njae, ibland blir det så men inte regelbundet (jag definierar det som minst 15tim mellan två mål). Jag småäter ju en hel del. 

[Tr0llet]

Tillbaka på jobbet. Känns väl helt ok, även om jag nog trivs med att leva livet i en mycket långsammare takt och vara bara hemma och syssla på. Jag är en av dom som inte alls kan förstå såna som vill tillbaka på jobb, att det är svårt att vara ledig och hemma, att man måste fylla semestern med en massa aktiviteter. Jag måste också erkänna att det för mig har varit skönt då det inte ordnats, eller att man åtminstone inte förväntas delta, i olika evenemang. Jag brukar känna att jag måste vara social och göra saker tillsammans med kompisar, men att jag hellre bara skulle vara hemma. Så nu har jag njutit av att ha lov att vara hur osocial som helst 

Jag har börjat bra, förberett två kokta ägg till lunch idag. Det kommer att vara jättevarmt, och jag har ingen större aptit. Kalla ägg känns perfekt. Men sen i fortsättningen ska jag nog anstränga mig lite mera. 

Planen är att fasta 24 h en gång ni veckan, troligen torsdag-fredag. Däremellan periodisk fasta om det råkar kännas så, jag ska inte låsa mig vid ett schema, mattider, utan äta då jag är hungrig och bara då. Längre fasta i september, alltså 3-5 dagar. Strikt keto, i augusti carnivore eller carnivore över 90%. Carnivore för mig betyder att jag kryddar köttet. Jag kommer att göra levergryta med grädde också. Så jag vet inte om det egentligen får heta carnivore.

Jag har ju "börjat träna igen". Har sprungit (läs: lunkat) några gånger under semestern och har också dammat av min kettlebell och provat svinga den lite. Jag har den senaste veckan varit trött, stel och lite sjuk i musklerna på ett sätt som inte är i proportion till hur mycket jag tränat. Men jag har också sovit lite knasigt under semestern. Dragit ut på kvällarna istället för att gå tidigt och sova. Även om jag sover längre på morgnarna blir jag ändå trött på ett sätt som jag inte blir ifall jag går tidigare i säng och stiger tidigare upp. Jag tolkar detta som att jag är en utpräglad morgonmänniska och inte ska flytta dygnsrytmen i någon större utsträckning.

Nu ska jag ta emot första patienten efter semestern. 

[Tr0llet]

Vet ni den där känslan när jeansshortsen blivit lite större? När dom sitter lite lösare över baken och magen?

Jag kan inte sluta känna på tyget som blivit löst där som baken blir lår. 

Undrar vad folk tänker när dom ser mig smeka mig själv över baken hela tiden... 

 

[Tr0llet]

Jag har haft en rastlös aptit den senaste veckan. Suget efter pepsi max har stört mig. Eftersom jag har en affär intill min arbetsplats är det på tok för enkelt att gå efter en pepsi max. Jag har löst problemet genom att lämna plånboken hemma  Jag vet inte vad som har hänt med min självdisciplin, så mitt positiva och viljestarka morgonjag utövar makt över mitt gnälliga, karaktärssvaga eftermiddagsjag och lämnar plånboken på köksbordet. Det hjälper faktiskt 

Igår gjorde jag en dundermiddag på omelett och bacon då jag kom från jobbet. Det var den godaste måltiden jag ätit på riktigt länge, kände mig mätt och belåten första gången på lika länge. Då kom jag att tänka på dietdoctors podcast som handlade om protein och mättnad. Jag började fundera på ifall min rastlösa aptit beror på att jag ätit lite sämre då det var så varmt över en månad och jag nu måste se till att jag får i mig lite mera. Hur just pepsi max med aspartam, färgämnen och aromer passar in i detta har jag inte klurat ut ännu 

Så. Nu ska jag vräka på med lite mera protein och fett. Och sen ska det bli carnivore.

 

[morgonsol]

Heja dig @Tr0llet! 

[Tr0llet]

Jag har vräkt på med protein och fett. Det går ju som smort. Jag har också, igen, märkt en sak som återkommer för mig, som är av betydelse hur jag äter. Det är lite motstridigt. Då magen inte fungerar bra, äter jag automatiskt mera. Jag har mera sug, blir rastlös och känner bara ett behov att äta vad som helst. När magen fungerar bra, kan jag vara lite hungrig, känner mig tillfreds då jag äter och är överlag lugnare. Och jag har hittat lösningen på problemet. Det är inte optimalt, men överlägset det bästa hittills. Innan har jag behövt äta bröd med nötter/frön, fett och psyllium. Jag har börjat tänka att magen fungerar därför för att jag egentligen inte tål det. Det som fungerar bättre och utan att jag äter sånt som jag ändå inte mår helt super av, är magnesiumcitrat. Det fungerar bättre än magnesiumoxid. Jag får dock vara försiktig med doseringen, men hellre att det fungerar lite för bra än att det inte fungerar alls. 

Nu när vi närmar oss höst har jag också blivit inspirerad att på alla vis strikta till allt. Inte bara köra carnivore och fasta, utan på daglig basis och på lång sikt göra vettiga val. Det var superenkelt under semestern, men att jag jobbar råddar till det här på något vis. Jag gick ner 2 kg under semestern, utan att jag försökte göra något speciellt, men genast då jag kom tillbaka till jobb stannade det av, och jag misstänker att jag är på väg upp tillbaka. Fredag och veckoslut är ett klart problem. 

Nu patient...

[Tr0llet]

Jag hade tänkt äta carnivore, eller min version av det, och långfasta i augusti. Men det känns liksom inte aktuellt. För tillfället skulle det vara som att inreda huset innan jag har väggar och tak. Jag ska inte börja fixa och trixa med såna saker, innan jag står på stadig grund då det gäller mina vanor. Så nu försöker jag hålla fast vid rutiner gällande mat, inte utesluta grönsaker aktivt, så som jag måste göra ifall jag kör carnivore. Jag äter ändå sparsamt med grönsaker, eftersom jag inte är så förtjust i dem, så jag vet inte ens ifall det är av någon större betydelse ifall jag utesluter dem helt. Jag kommer att variera min fasta, vissa dagar hoppa över middag, andra över frukost. Det kan hända att jag fastar närmare 24 h torsdag-fredag. Men det ska ändå hålla ett mönster och målet ska vara att jag känner mig tillfreds. Jag ska prova ta salt/magnesium/kalium då jag tycker att jag ätit ordentligt, men ändå känner mig otillfredsställd. Det är alltså inte fråga om att jag är hungrig, utan det är mera som om huvudet inte tystnar ibland utan fortsätter att viska om att proppa i mig.

I veckan ska jag göra kycklinglevergryta. På morgnarna äter jag väl ägg igen som vanligt. 

Jag har som plan att ta en joggingtur i skogen då jag kommer hem idag. Jag har tänkt att jag skulle börja röra på mig mera efter jobbet också, i vanliga fall är jag bara ute på gården med hundarna. Får se hur det går att börja med den nygamla vanan. Tidigare i livet var det automatiskt för mig; direkt då jag kom hem från jobbet gick jag till skogs med den hunden jag hade då. Det var skönt, men nu kommer jag hem och liksom säckar ihop, får inget gjort. 

[Tr0llet]

Jag började min nygamla vana med att ta mig ut i skogen genast efter jobbet igår. Var jätteskönt, så kommer att fortsätta med det då jag kommer hem normal tid på eftermiddagarna. Jag joggade, och kändes helt ok. Sen gjorde jag lite försiktig styrketräning efter det. Jag har artros i leden mellan nyckelbenet och bröstbenet, och det var alldeles förbenat sjukt i vintras. Fick en kortisonspruta och det blev genast helt bra, men började bli sjukt igen i våras. I juli då jag provade simma ordentligt hade jag följande dag riktigt sjukt igen, och idag märker jag att även styrketräningen jag gjorde inte fungerar. Jag ska gå och fråga fysion här i huset, höra ifall hon kan ge några tips. Och kolla ifall dom har en stång. Läkaren som stack kortisonsprutan sade att bänkpress är bra att göra. Men det måste vara med stång, för att hålla rörelsen stabil. Jag tränade med kettlebells igår.

Idag har jag också gått på uppföljning gällande levervärdena som var förhöjda i våras. Hjärtfilmen var ok, och jag är helt säker på att levervärdena är fina. Jag har inte haft svullna vrister sedan i våras. Läkaren sade att det kunde vara ett virus som påverkat levern. Så nu har jag nog haft tid att återhämta mig ordentligt från det, isf. 

Ha god dag, allesammans!

[Tr0llet]

Jag var just in och kollade resultaten på mina blodprov. Resultatet på sänkan kom fort, så den visste jag redan att var 2 (<20). Min hjärtfilm var också helt normal. Resultatet på Alat hade kommit igår, och det var 17 (<35). I våras var Alat av någon orsak 111, i samband med att samlade mycket vätska. Jag vägde mig inte då det var som värst, utan först då det redan börjat lätta. Jag gick ner sex kilo på några dagar, i takt med att vätskan försvann, jag räknar med att det var fråga om åtminstone åtta kilo sammanlagt. Jag helt totalt utslagen, var såååå trött då. Nu är jag inte lika trött längre, känner inte att jag är slutkörd och måste gå och sova kl 18,men jag är märker att jag fortfarande trött i kroppen då jag joggar. Kondisen sjönk som en sten på våren och har inte riktigt normaliseras ännu. Men det ska väl också bli bättre över tid. 

Jag åt sista målet mat igår kl 11.30 igår, idag kommer jag att äta då jag kommer hem. Det blir vid 13.30-tiden. Kroppen hinner väl rensa något under den tiden. 

Nu ska vi ut på promenad med hundarna. I mörkret. Saknar sommaren lite. Det gör jag alla år den här tiden, även om jag tycker om hösten också. 

Ha ett fint veckoslut alla ni! 

[Tr0llet]

Har jag faktiskt inte skrivit här sedan slutet på augusti? 

Orsaken är säkert delvis att jag kämpat lite med kosten. Jag har försökt hitta det som får mig att göra vettiga val. Vad det är vet jag inte. Skillnaden är någon sorts sinnesstämning, känsla, inställning, övertygelse som hjälper mig att göra som jag vill. Göra rätt, alltså. Vägde mig förra veckan, första gången sen i somras. Var inte så illa som jag trodde det skulle vara, så kan ju vara tacksam över det. Nu har jag hållit mig, konsekvent, till strikt lchf/keto, några veckor. Något litet bakslag då jag hade på födelsedagen i september, men det var väl att räkna med... Jag är mycket nöjd med mig själv för tillfället. Hela förra veckan fastade jag periodiskt, men körde ingen dygnsfasta. Det gör jag idag istället. Jag har försökt få tag på det där som är hälsosamt och långsiktigt. Att blanda fasta med en i övrigt ohälsosam livsstil är inte något jag vill göra, har jag kommit fram till. Nu känns det som om jag står stadigt, så kan fasta ett dygn. 

Min fina, fina Baccus skadade sig illa i början av september. Vi försöker fixa skadan, jag vill inte låta honom gå vidare ännu. Han fyller åtta år i november, och jag vill ha honom kvar åtminstone tre år till. Han får bara gå i koppel, max 10 min i gången. Han har en skena på ena framtassen, där han har en allvarlig försträckning. Baccus blir alldeles till sig, vill pressa sig med i panik då jag går ut med Hilla, vilket betyder att jag inte går ut med henne heller i veckorna... Min pappa sköter om henne, så hon får tillräckligt motion alla dagar. På veckosluten har jag lyckats lura Baccus och då gått långa promenader med Hilla. Pga detta lever jag ett stillasittande liv för tillfället. Jag tycker att B haltar mindre, och ska gå på en dyr behandling, prp, för att ännu förbättra oddsen. Annars går jag med honom på laser flera gånger i veckan. Jag vill bara att han ska bli bra igen, min lilla fina Sen ska vi gå på långa skogspromenader tillsammans. 

Det är skönt att veta att man inte har kontroll över vikten genom att motionera, räkna kalorier ut och in. Jag kan gå ner i vikt, även om jag inte rör på mig så aktivt för tillfället. Skulle jag ännu komma så långt att jag skulle slänga in några minuters yoga alla dagar, skulle jag trots allt vara nöjd med min egen situation. 

Skicka många goda vibbar till Baccus, tack

[MariaF]

9 timmar sedan, Tr0llet sade:

Min fina, fina Baccus skadade sig illa i början av september.

Fina Baccus, såklart han måste bli frisk!! 

[Tr0llet]

Jag var och vallade får med Hilla under helgen. Baccus fick bli i vård hemma, pga skadan, så vi hade tumistid med Hillaste Hillan. Det är världens bästa, och svåraste, "gren" med hund. Jag ser det inte som hundsport, utan jobb. 

Det var alltså fråga om läger, då jag var och vallade, och vi övernattade alla i ett hus på en lägergård i Kuopioskogarna. Det fanns många, många, många godispåsar på flera olika ställen, ett par olika chipspåsar och en chokladplatta. Jag drack några (3? eller 2?) glas vin på lördagskvällen, men inte något annat. Där rök ju troligen ketosen så det bara smällde om det, men jag är ändå så stolt över att jag nu kan låta bli att äta godis och chips även om det fanns under min näsa. Det går nu så lätt igen, att jag vågar lita på att det är så här det är. Det är inte svårt, det är ingen kamp och det finns inget surr i huvudet. Surret består oftast av vad jag vill ha och när jag ska äta. Jag vet att det inte är så smart kanske, men att baka något med mandelmjöl och erytritol till veckoslutet fungerar just nu. För tillfället triggas jag inte av det, och känner mig nöjd. Jag fastar också minst 16 h/dygn, vilket är skönt. Jag äter frukost och lunch. Så här säker kände jag mig även förra sommaren (-20) och då gick jag ner många kilon. Då uppskattade jag det inte, men jag gick ju för bövelen ner från 88 till 70!!!!! Jag var ju nöjd, men jag var liksom inte tillräckligt nöjd. I mitt huvud då borde jag ha gått ner ännu mera, och höll sen av någon orsak inte ut. Hur kunde jag vara så dum? Jag är nu under 80 igen, så är på rätt väg. Jag har inte gått upp allt tillbaka, utan till 83 kg typ. Men det gick undan. På några månader hade jag förstört allt jag åstadkom förra sommaren. Men nu tänker jag inte göra om det. Av någon orsak har jag också tänkt att det är svårt för mig att gå ner i vikt, men det är ju det ju helt tydligt inte. Jag gick också ner 18 kg på några månader. Ifall jag fortsätter så här nu, kommer jag ju att vara långt på väg till julen redan, och den är ju riktigt bakom hörnet egentligen.

Så. I positiv anda framåt!

Ha en fin början på veckan!

 

[Tr0llet]

Idag är det fredag. Igår bakade jag ett tiramisu-botten från kostdoktorn. Jag kommer att laga en mascarponekräm, men istället för kaffe ska jag använda mig av hallon. Är inte särskilt förtjust i kaffe som smaksättning. Det är veckoslutets goda.

Vägde mig i morse. Jag väger nu under 78 kg. Note to self: om jag bara gör det rätt, har jag INTE svårt att gå ner i vikt. Inte det allra minsta svårt. Jag bara känner att det rasar av mig. Det här känns lätt, så då måste det vara rätt. Att äta frukost och lunch och fasta resten av dagen. Äter då jag stiger upp, vilket i praktiken betyder att jag sköter en del sysslor först och sen fixar en äggröra. För tillfället. Bara Baccus är i form igen går vi på promenad på morgonen. Men frukost ska jag ha.

Längtar efter att bli lätt och smidig i kroppen igen. Det kommer att vara så mycket lättare att röra på sig bara för att jag blir lättare. Lederna kommer att mjukna. Och jag vill hålla mig ungdomlig och frisk länge. Det är viktigt. Och jag tror det kommer att bli ännu viktigare 

Ha ett skönt veckoslut alla ni.

 

 

[Tr0llet]

Bakade en tårta. Jag kan berätta att DEN BLEV JÄTTEGOD! 

[Peter B]

Den ser väldigt god ut! 

Är det en sockerkaka?

[Tr0llet]

56 minuter sedan, Peter B sade:

Den ser väldigt god ut! 

Är det en sockerkaka?

Verkligen inte. Sockerkaka kommer inte över mina läppar. Jag är i ketos. Faktiskt.

[Tr0llet]

Jag är nöjd med veckoslutet. Matmässigt, alltså. Jag ger mig själv 10+.

Men jag är så hemskt orolig för Baccus. Det ser inte bra ut. Ska på en dyr behandling, prp, med honom så snart de fått en ny sats till kliniken. Jag hoppas alltså att det blir en behandling. Han röntgas och undersöks innan, efter det först antar jag att veterinärerna vet hur det blir. Jag har aldrig ångest, normalt. Men nu har jag. Han fyller 8 år 9.11. Jag är inte redo att låta honom gå ännu. Tänk om jag ändå måste. (Tänk om = ångest. Har svårt att låta bli att tänka så.) 

[MariaF]

3 timmar sedan, Tr0llet sade:

Han fyller 8 år 9.11. Jag är inte redo att låta honom gå ännu.

Men lille gubben...?! Åh, jag känner med dig! Håller tummar och tår för att behandlingen kommer hjälpa. Det verkar vara rätt avancerat av vad man kan döma efter en snabb sökning.  

[Tr0llet]

13 timmar sedan, MariaF sade:

Men lille gubben...?! Åh, jag känner med dig! Håller tummar och tår för att behandlingen kommer hjälpa. Det verkar vara rätt avancerat av vad man kan döma efter en snabb sökning.  

Tack för det, kära du. Jo, är en dyr och avancerad behandling, och det är osäkert hur den fungerar. Senor är väl lite knepiga att få att läka. Men eftersom jag vill att hundkräket ska bli i skick igen, har jag inget annat val än att göra det som kan göras. De där pengarna försvinner i mängden under åren som kommer, det är fråga om "bara" hundralappar (euro). De kommer jag snabbt att glömma, men Baccus kommer jag att minnas hela mitt liv. Han är mig kär, pengar är bara hittepå papperslappar. Som kan hjälpa mig att hjälpa kräket.

Jag kan kanske släppa de där "tänk om"-tankarna lite, eftersom de är ångest och inte till någon större nytta. Jag var på laser med Baccus igår, och fysioterapeuten påminde att en så här allvarligt skada tar länge att läka, upp till sex månader, och att hon tycker att hans handled inte ger efter lika illa längre. Så kanske jag kan hoppas ännu, istället för att tänka på att jag kanske snart måste göra det  beslutet. Den där oron, den där oron... 

Baccus vill inte gå in tillbaka då jag haft ut honom för att uträtta sina bestyr. Han går bara i koppel, har gjort det nu sen början av september, och max tio minuter i gången. Han är van att få härja fritt på min stora gård och gå långa turer i skogen. I förrgår siktade han bestämt in sig på stigen som går till skogen från vår gård, och började målmedvetet dra mig dit. Drygt 40 kg fyrhjulsdrift kräver sin kvinna  Det tar i hjärtat att säga nej åt honom, hemskt mycket. Han anpassar sig inne, lägger sig i soffan och sova. Det här är hur en soffhund föds. Så fort Baccus är i skick ska vi börja träna upp musklerna igen, framförallt i benet som han nu har spjälat. I min familj finns inga soffhundar. Ingen soffhund lever ett liv värdig en hund. Det är min bestämda mening.

[MariaF]

5 timmar sedan, Tr0llet sade:

Så fort Baccus är i skick ska vi börja träna upp musklerna igen, framförallt i benet som han nu har spjälat. I min familj finns inga soffhundar. Ingen soffhund lever ett liv värdig en hund. Det är min bestämda mening.

När jag tog vår tik till veterinären i somras var det pga hälta, det visade sig vara korsbandet som gått av. Staffar är ju rätt explosiva av sig. Nu visade hon sig ha en tumör i magen så beslutet var "lätt" men innan vi visste det, och kämpat med hennes hälta som gått lite fram och tillbaka, så diskuterade min man och jag samma sak - är det ett värdigt liv för en hund med burvila i 6-12mån? Eller ens i 2mån? Och dessutom för en ras som är så explosiv som hon var...? Jag är tacksam att jag slapp fundera över det men jag förstår så innerligt väl att du försöker så länge det finns hopp. Jag önskar Baccus många lyckliga år till ute i markerna!  Och matte all ångestdämning som finns (utan att behöva ta till socker eller annat)! 

[Tr0llet]

On 2021-10-26 at 14:02, MariaF sade:

Och matte all ångestdämning som finns (utan att behöva ta till socker eller annat)! 

Just nu förstår jag inte hur jag lyckas, bara ATT jag lyckas. Eller, nog vet jag väl ungefär hur också. Jag äter strikt lchf. Sockersuget (vågar jag ens skriva det här nu?) är 0! Noll!! Det viktiga är att jag lyckas bromsa tankarna, se att Baccus finns hos mig just nu. Det är helt onödigt att oroa sig för vad som kommer. Även om jag längtar efter att ta honom med på långa promenader i skogen, och han längtar också, har han det helt bra annars. I fredag ska han få prp, om veterärerna ser att det lönar sig. Han kommer att röntgas och undersökas. Sen vet jag mera. Men nu är han här och vi är tillsammans ännu. 

Kostmässigt går det som på räls. Två mål i dygnet, fasta 12-06.30. Och NOLL!! sockersug. Fråga om jag vill ha choklad. Jag kan säga nej! Det ni! Är lugnt i både knopp och kropp. Skönast är dock att det inte väsnas i huvudet. 

[Tr0llet]

Här knallar det på som tidigare. Magen strejkar och viktnedgången stannade av rätt fort efter att den kommit igång. Vet inte om dom här två sakerna hänger ihop på något vis. Jag var så hemskt nöjd över hur de första kilona smälte av mig, nästan euforisk, men sen ändrade det hela. Nu är det bara euforin som smälter. Jag låter det dock inte störa. Äter strikt och mår ok. Om jag ännu skulle ha en snäll mage skulle jag må lite bättre... Jag känner mig faktiskt ännu tryggare i mina kostval nu då kilona inte försvinner. Om kilona rann av mig och jag var euforisk därför, skulle det mesta av min fokus ligga på det och inte på hälsa och näring. Förstår ni? Nu är jag stark, håller mig till det jag tänkt oberoende. 

Baccus fick prp-behandling på fredagen. Nästa får han om fyra veckor. Veterinären säger att han sett värre skador läka, även om den här skadan nog är allvarlig och man inte kan veta hur det blir. Förutom prp-behandlingen får Baccus också laser. Han har en ortos som stöder handleden så att den inte kollapsar. Jag måste ännu fundera ifall jag har råd att låta honom gå och simma. 

[MariaF]

Är det dyrt att simma? Min hund fick simma förebyggande i många år men eftersom hon verkligen avskydde det gick vi över till vattentrask. Tror jag betalade SEK4500 för ett 10-kort (körde initialt varje vecka, sen var 14:e dag men de sista åren var tredje vecka för att inte stressa sönder mig själv) men såg nu att priserna gått upp 5000kr nu.

Vad skönt att du står trygg och stabil i maten! Det brukar vara det första som faller när man har det tufft med annat! 

[Tr0llet]

On 2021-11-16 at 17:35, MariaF sade:

Är det dyrt att simma? Min hund fick simma förebyggande i många år men eftersom hon verkligen avskydde det gick vi över till vattentrask. Tror jag betalade SEK4500 för ett 10-kort (körde initialt varje vecka, sen var 14:e dag men de sista åren var tredje vecka för att inte stressa sönder mig själv) men såg nu att priserna gått upp 5000kr nu.

Vad skönt att du står trygg och stabil i maten! Det brukar vara det första som faller när man har det tufft med annat! 

Priset är ungefär som i Finland. Jag vet inte om tio gånger räcker. Försäkring täcker inte varken prp-behandlingen eller simningen, så tillsammans blir det mycket dyrt för mig. Sjukskötare har dålig lön i Finland Skulle löna sig att jobba i Sverige. 

Jo, jag är nöjd över att näringsrutinerna håller. Och nu har jag slutat tänka ångesttankar helt. Baccus är här och nu, och jag väljer att vara här och nu tillsammans med honom. Då jag var till veterinären, som är Baccus uppfödare, diskuterade vi var gränsen går och jag är nöjd med det. Baccus får tid på sig att läka och återhämta sig. Jag gör vad jag kan där. Om det inte läker får han gå vidare. Ingen steloperation. Veterinären/uppfödaren understöder det beslutet. Och jag har en bra känsla, jag känner att det går bra det här. 

Kanske önskar jag bidrag till simning av julgubben. (Som ni felaktigt kallar tomten i Svealand.) 

[MariaF]

11 timmar sedan, Tr0llet sade:

julgubben. (Som ni felaktigt kallar tomten i Svealand.)

Här i Götaland finns han inte..! Åtminstone säger mina barn det... Fast jag tror ändå att vi har en hustomte/gårdstomte. Rätt säker på det faktiskt. 

11 timmar sedan, Tr0llet sade:

Sjukskötare har dålig lön i Finland Skulle löna sig att jobba i Sverige. 

Och våra åker till Norge och jobbar för att lönen är bättre där...? Måste betyda att det alltid är bättre västerut...? Fast... nån gång borde man komma runt och vara tillbaka..? Nu blev det djupt filosofiskt , tror vi får nöja oss med att du gör så gott du kan med de medel du har! Och det verkar ju klara sig en bra bit på vägen! Jag gillar att veterinären och uppfödaren är samma person, då känner ju de ju varandra och det kan nog vara en läkande kraft i sig. 

[Tr0llet]

Hej. Jag har tidigare skrivit om diskussioner jag haft på arbetsplatsen med ex diabetesskötaren. Idag var det dags för en diskussion igen, tillsammans med en annan sjukskötare. Jag blev så obehagligt till mods, och det väcker så starka känslor att jag måste dela med mig. Jag försökte verkligen uttrycka mig mjukt, ickekonfronterande, men åt fanders gick det ändå. Vi håller på med livstilsförändringar på vår hälsostation. Folk som kämpar med vikten får hjälp av ett par olika sjukskötare /hälsovårdare. Ni vet hur det går till, kostcirkeln, östersjökost osv. Jag har hänvisat en av mina patienter till en av sjukskötarna, blev idag diskussion om honom men skötaren. Hon berättade att pat. under hela sitt liv aldrig ha ätit frukost "men nu har hon fått honom att göra det". Med den meningen började mitt ragg resa sig lite. Jag frågade efter periodisk fasta, att lyssna på hur patienten vill själv göra. Min kollega sade bombsäker att forskning visat att de som äter frukost är smala, de som inte äter frukost är överviktiga/feta. Jag tror inte det är riktigt hela sanningen, och sade så. Korrelleration och kausalitet, glass och drunkningsolyckor. Ni vet. Hon berättade vidare att hon känner mycket bra till ketogen kost och periodisk fasta, men man måste tänka långsiktigt. Jag svarade att periodisk fasta är inte kortsiktigt, det kan man göra på olika vis. Om man vill, så att det passar en själv. Min kollega hänvisade till sin utbildning (är hjärtskötare sedan tio år tillbaka och "går hela tiden på utbildningar"), sade att hon faktiskt kan det här. Och jag ifrågasatte nyttan med att neka patienten att välja själv och bestämma vad som är rätt kost. Lite försiktigt. Då sade hon att "på den här platsen måste vi följa rekommendationerna". Så fick hon tyst på mig. Jag vet att det är så. I princip. Men det var något så fel i hennes sätt att snäppa av mig att ragget reste sig helt. Jag började tänka på att vi utbildade människor har tillgång till forskning och kan läsa själva. Hur kan vi med gott samvete "följa rekommendationerna" och dessutom SÄGA ÅT våra patienter hur dom ska äta, när det inte längre finns bevis för att kostcirkeln och östersjökosten är den absoluta sanningen? Borde vi inte istället ha tillräcklig kunskap för att kunna erbjuda olika alternativ? Ge patienterna själva möjlighet att välja, efter att vi som sakkunniga motiverat olika aspekter? Hur kan jag som sjukskötare jobba mot mina egna värderingar, "följa rekommendationerna" när jag vet att det finns andra alternativ som är mycket bättre för många patienter? Vi  finns ju till för patienterna. Det är inte rekommendationerna som är det viktigaste på mitt jobb, borde inte vara för någon inom vården. Det är de individer jag träffar. Om vi fokuserar på att vi ska följa rekommendationerna betyder det att vi måste böja och bända och manipulera våra patienter så att vi kan göra vårt jobb. Det är helt åt helvete!

Och vad händer om vi alla bara lägger skygglappar på och gör som auktoriteterna säger? Det behövs folk som Annika D. Som vågar ifrågasätta och lyfta fram andra synvinklar, annan forskning än t ex Finlands stolthet gällande diabetes; The Finnish Diabetes Prevention Study (DPS). Här hittar ni, gott folk, den enda sanningen enligt många läkare och vårdare. Om ni inte visste. 

Jag blir så hemskt illa till mods. Vill inte jobba på det här viset. 

/Tr0llet

[MariaF]

Skulle velat ha en "omtanke-emoji" nu, @Tr0llet... Du har så rätt. Att se till patientens bästa, patientens möjlighet att lyckas... Det är ju så ni kan hjälpa! 

[Tr0llet]

On 2021-11-18 at 07:49, MariaF sade:

tror vi får nöja oss med att du gör så gott du kan med de medel du har! Och det verkar ju klara sig en bra bit på vägen! Jag gillar att veterinären och uppfödaren är samma person, då känner ju de ju varandra och det kan nog vara en läkande kraft i sig. 

jag är såååå tacksam över att jag har dem. Båda uppfödarna är veterinärer, den ena dessutom ortoped. Känns tryggt och bra, för hundarna är nästa lika viktiga för dem som för mig. 

Baccus går utan sin ortos inne nu, haltar ibland nästan inget alls. Tycker att handleden inte faller lika långt ner mera heller, att den är lite mera i rätt vinkel. 17.12 ska han få sista dosen prp. Vi håller alla finger i kors.

[Tr0llet]

16 timmar sedan, MariaF sade:

Skulle velat ha en "omtanke-emoji" nu, @Tr0llet... Du har så rätt. Att se till patientens bästa, patientens möjlighet att lyckas... Det är ju så ni kan hjälpa! 

Tack för det. Det används makt i vården i Finland. Vet inte hur ni har det i Sverige, om man lyssnar mera till vad patienterna vill. Här är det östersjödieten eller så får man klara sig själv.