Ny här, vore tacksam för tips och råd!

[Katten1227]

Hej,

 

Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF.

Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. 

Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja.

Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). 

Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst.

Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden.

För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker: 5.8 mmol/l  tolv timmar efter senaste måltiden (referensintervall 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. 

Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den...

Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten?

Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter.  Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter?

 

Catti

 

 

 

[Zepp]

24 minuter sedan, Katten1227 sade:

Hej,

 

Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF.

Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. 

Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja.

Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). 

Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst.

Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden.

För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker: 5.8 mmol/l  tolv timmar efter senaste måltiden (referensintervall 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. 

Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den...

Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten?

Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter.  Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter?

 

Catti

 

 

 

Hej och välkommen.

Iomed att du redan är insatt i hur det fungerar så tror jag att denna filmen kan vara något för dig?

https://www.svtplay.se/video/20476372/sanningen-om-kolhydrater

Vi pratade om den här;

 

[Fundersam]

Välkommen till Forumet Catti och vad jag hoppas blir en ny spännande mat- och hälsoresa 

Vad jag känner igen din rädsla för fettet i min egen historia. 2012 när all traditionell bantning inte fungerade längre ( inte ens pulver) testade jag LCHF för jag orkade inte med övervikt, typ magkatarr och kläder som inte ville sitta snyggt. Jag köpte framför allt Annika Dahlqvist och Sofie Hexebergs kokböcker och var helt övertygad om att jag skulle ha mördat både mig och maken inom tre veckor .

Inom en vecka kom mättnadskänslan med något som jag bokstavligt talat upplevde som ett "bom" eller smäll i kroppen. Vi överlevde de tre första veckorna och därefter har det rullat på. Har mellan 2012 och nu gjort ett kolesteroltest och alla värden var utmärkta. Maken har gjort två test på den här tiden och alla värden är bra. Tänk på att när du väl ställt om kroppen till fettdrift blir fettet ett bränsle och inte något som lagras in.

Jag har fått kämpa med sötsuget av och till fram  jag nu i oktober började äta ketogent  dvs strikt LCHF.  Det finns flera sätt att äta LCHF och man  får testa sig fram så att man hittar den nivån av kolhydrater som den egna kroppen och hjärnan klarar utan sötsug. Det finns många belöningar inbyggd i denna kost. Din smaklökar kommer att förfinas och du kommer  t ex inte att blir lurad på smak av sötma, riktig mat innehåller många nyanser.  Du kommer att få en stark kropp i stället för  taniga som uppstår vi kaloribantning. Vet inte hur dina bröst reagerat vi kaloribantning men mina har blivit ledsna taxöron, nu minskar de lite men är forfarande normala bröst.

En sista tanke; du skriver att skriver att du inte vill öka kött för mycket. Vi äter all slags kött men har inte ökat, tvärt om det är fettet som skall öka och inte proteinet. Man får också testa hur man klarar mejeriprodukterna. Jag fixar dem alldeles utmärkt, trots att jag är kvinna och 57 år. I min familj är smör och mejeriprodukter den största fettkällan. Ägg är förstås en stapelvara.

 

[Guest Tureborgaren]

58 minuter sedan, Katten1227 sade:

Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den... 

 

• Kalorirestriktion – 99% misslyckandefrekvens: https://www.dietdoctor.com/se/rakna-kalorier-att-ga-ner-vikt
• Leder kalorirestriktion till viktnedgång? Inte enligt forskning! https://www.dietdoctor.com/se/leder-kalorirestriktion-till-viktnedgang-inte-enligt-forskning

Jag har ätit LCHF i varierande grad i några år. Tidigare har jag levt på mackor, pasta och godis. Så det har varit en lång väg att ställa om.

När jag ökade på fettet för att bli mätt blev jag ännu tjockare. Därför koncentrerar jag mig mer på att hålla nere kolhydraterna och äta bra med protein. Då blir jag mätt utan att överdriva fettintaget. (Protein - bantarens bästa vän?).

Jag har provat tillägg med bönor efter att ha läst "Bönboken", men märkte ingen skillnad för mig. (Jag har inte diabetes, och har normala värden.)

Det sägs att sönderbantade kvinnor som passerat klimakteriet (som jag!) har mycket svårt att förlora sina extrakilon. Det är först nu när jag har börjat med seriös fasta som jag har lyckats gå ned i vikt.

[Effie]

Å, vad jag känner igen mig i din skildring. Fettvettskrämd större delen av livet, vilket ledde till 40 kg övervikt, undrade alltid ” när får jag äta nästa gång?” även direkt efter att jag ätit. VV har jag försökt några omgångar; det gick inte. Och sedan halkade jag in på LCHF på ett bananskal; det var alls inte avsikten. Jag bestämde mig för att banta, och hittade ”GI i praktiken” i bokhyllan, och GI tyckte jag lät bra. Va, ska man äta fett? Ja, säger du det så kan jag testa...va, får man inte äta bröd?! Får man inte äta potatis?!! Ja ja, fyra veckor står jag nog ut. Det är tolv år sedan. Jag blev förvånad över hur snabbt suget försvann. Och hur god maten var.  Att jag var nöjd, och tänkte inte på att äta. Jag märkte efter ett tag att jag mådde bättre (utan att vara sjuk innan). Tio kg försvann första året; övriga är svårare, det är fasta som gäller tror jag (men fasta är enklare på lchf). 

Ta det lugnt när du börjar. Du behöver inte testa allt på en gång. Funkar inte det du gör, ändra (och inte alltför ofta). Var inte rädd att äta mycket i början; det brukar gå över. 

[Cilantro]

Känner igen idag i det du skriver. Jag har också lyckats gå ner med Viktväktarna (och hur kul mat..., exempelvis en sallad som serverades med dressing med 1/2 tsk fettfri majonnäs!!!), funkade jättebra. Men blev helt besatt av mat, funderade alltid på vad jag skulle få äta vid nästa måltid, frossade i kokböcker, läste årgångar av Allt om Mat, etc. Numera håller jag mig till lchf och är nöjd. Äter ju alltid gott så finns ingen anledning att vara nojig och tänka på vad man inte får äta. Lycka till!

[Elinor]

Skippa Viktväktarna och testa något nytt! Jag har då inte träffat på många med större övervikt som lyckats långsiktigt med kalorirestriktion. Enda gångerna det verkar fungera är när man också gör radikala långsiktiga livsstilsförändringar. Men då är det ju inte så mycket tack vare kalorirestriktionen som man håller nya vikten, utan p.g.a att man lagt ett helt pussel! 

Att baljväxter har lite dåligt rykte inom lågkolhydratkost handlar inte bara om kolhydrater eller insulin- och blodsockerpåverkan. De anses helt enkelt inte som det mest hälsosamma p.g.a antinutrienter som lektiner som är giftiga och irriterar magen. Innehåller även fytinsyra som binder upp mineraler som zink och magnesium med mera. Livsmedel som bönor, frön och nötter har också lägre biotillgänglighet än animaliska former av protein.

Lång blötläggning minskar visserligen mängden antinutrienter, men inte helt. Du kan definitivt käka lite bönor några ggr i veckan, men lever du nästan uteslutande på det, så kan du få brister och bli en vandrande pruttmaskin 

Men det viktiga för dig blir ju att hitta ett sätt att äta inom ramen för LCHF som fungerar långsiktigt. Om det innebär lite mer fågel, fisk, ägg, bönor, ost o.s.v och mindre röda köttstycken, så kör på det. Så länge du får i dig tillräckligt med fett, lagom med protein och skippar mestadels av kolhydraterna(inkl. sockerarter), så kan du äta vad du vill egentligen. Det viktiga är resultatet, inte att passa in i någon slags mall för "perfekt LCHF".  Jag äter verkligen inte rött kött varje dag, det skulle bli för enformigt. 

Det tar ett tag att komma över fettskräcken, men när då så småningom märker att du faktisk inte går upp av enbart fett, så blir det lättare och du vågar öka på mer och mer.  

 

 

[Fundersam]

46 minuter sedan, Elinor sade:

Skippa Viktväktarna och testa något nytt! Jag har då inte träffat på många med större övervikt som lyckats långsiktigt med kalorirestriktion. Enda gångerna det verkar fungera är när man också gör radikala långsiktiga livsstilsförändringar. Men då är det ju inte så mycket tack vare kalorirestriktionen som man håller nya vikten, utan p.g.a att man lagt ett helt pussel! 

Precis! Dessutom kan vi efter mångårigt bantande och övervikt misstänka insulinresistens och då är fettet är  " låst" i kroppen, fram till vi låser upp upp det igen. Kalorirestriktion är inte svaret för att lösa problemet.

Även om man inte har fått konstaterat av läkare om man har insulinresidens har Diet doctor en bra lista att stämma av emot. Jag tror att det plågsamma sötsuget är en bra indikator till exempel.

[Trollmormor]

Visst funkar viktväktarna. Jag känner flera stycken som gått ner i vikt med hjälp av viktväktarna. Igen och igen och igen och igen...……  Skämt å sido. Du vet ju exakt vad som inte funkar. Ingen idé att försöka samma sak igen. Så vad blir då kvar att testa? LCHF skulle jag tro. Jag är också 173 cm och har vägt 106 som mest. Nu väger jag 77-78. Och det känns lagom. När jag gick över till LCHF upptäckte jag att kolhydraterna är mitt problem. Det finns inget som gör mej så hungrig. Tyvärr tog det ända till jag var 55 år innan jag kom på det, en bättre sent än aldrig. 

Som jag ser det har du allt att vinna och inget att förlora på att börja med LCHF.

[Katerina]

För att övervinna din rädsla för fett, jag antar att du är mest rädd för animaliskt mättat fett. Tänk så här:

1. Människokroppen har en mekanism då den kan lägga undan en del av den maten man äter i fettvävnad för att kunna använda det när mattillgången tryter. Den mekanismen har funnits i miljoner år.
2. Du lever av animaliskt fett när du bantar. När du vill gå ner i vikt oavsett vilken metod du använder dig av vad vill du uppnå? Jo, att kroppen börjar använda fettförråden och leva på dem, eller hur? Om det animaliska (du är också ett djur) mättade fettet vore farligt för dig så är fettminskning vore hälsovådlig. Du tvingar ju din kropp att leva av den animaliska fettet. Om fettet vore farligt för oss så skulle dem som lyckats gå ner i vikt dö i hjärtinfarkt eller stroke.
3. Andra djur gör likadant. De sparar en del av sin mat i form av fett. Lever du på ditt eget fett eller andra djurs så kvittar det. Kroppen får ta del av den lagrade näringen.
4. I den animaliska obearbetade fettet finns fettlösliga vitaminer - A, D, E och K. De är fettlösliga så kroppen tar upp dessa tillsammans med fett. Om man avfettar mjölkprodukter tar man också bort vitaminer i den formen som är lätt för kroppen att ta upp. Om man vitaminberikar mjölken efteråt så är det inte alls säkert att kroppen kan ta upp vitaminerna.
5. Smör är en koncentrat av det animaliska fettet som en ko ger till kalven. Där finns det också fettlösliga vitaminer. Har kon fått äta gräs av bra kvalité så blir smöret ännu nyttigare för då ökar andelen omega 3 i den. 
6. Det finns en hel del mättat fett i den bästa maten en kvinna kan ge sitt spädbarn - bröstmjölken. Skulle amningen vara farligt för ett barn?
7. Genom att odla en rädsla för naturligt animaliskt fett har vi konsekvent förvägrat oss näringsrik och nyttig mat. Inte konstigt att många idag är sjuka och har ämnesomsättningsrubbningar.

[Elinor]

Sen finns också konsumentaspekten vad gäller fullfeta produkter, det vill säga du slipper betala pengar för vatten eller onödiga tillsatser när du slutar bry dig om fettmängd och kalorier. 

När man reducerar naturligt fett/näring från ett livsmedel så måste man ersätta det med något. Som det ser ut idag är det mestadels vatten och skräp som förtjockning- och emulgeringsmedel, aromer, sötningsmedel eller sockerarter med mera.

Innehållsförteckningen på många fettsnåla produkter är verkligen skrämmande läsning. I "bästa" fall betalar du för mindre näring och naturliga vitaminer som t.ex lätt mjölk. I värsta fall får du i dig mer socker eller tillsatser som är allergena, irriterande för t.ex mage&tarm eller till och med cancerframkallande. 

Fettsnåla produkter mättar också sämre och bidrar därför till att upprätthålla dåliga beteenden som att ta alldeles för stora portioner, överäta och småäta. 

Viktväktarnas egna produkter är förövrigt helt horribla innehållsmässigt och ofta regelrätt godis. Så långt ifrån riktig mat man kan komma. Helt vansinnigt att sälja sånt skräp i hälsosyfte och till personer som försöker bli av med ett sockerberoende.