Ny medlem, vore tacksam för tips och råd!

[Katten1227]

Hej,

 

Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF.

Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. 

Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja.

Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). 

Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst.

Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden.

För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker (5.8 mmol/l tolv timmar efter senaste måltid, referensvärde 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. 

Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den...

Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten?

Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter.  Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter...?

 

Catti

 

 

 

[Angelico]

5 timmar sedan, Katten1227 sade:

Hej,

 

Jag är ny här och skulle vara väldigt tacksam om andra ville berätta lite om sina erfarenheter av LCHF.

Jag har varit överviktig i princip hela mitt vuxna liv. Jag växte upp på "nyttig" mat - fullkornsprodukter, lättmjölk, lättfil med Branflakes, Lätt & Lagom, 17%-ig ost, frukt som mellanmål, i princip inget mättat fett. 

Jag har så länge jag kan minnas haft en glupande aptit som jag stillat med snacks och smörgåsar. Jag känner mig bättre för stunden men är snart hungrig igen. Fettskräcken har suttit djupt rotad, särskilt rädslan för mättat fett. Även om jag på senare år lärt mig undvika sockerfällor som juice och frukt har jag svårt att förmå mig att steka i smör eller kokosolja.

Jag behöver gå ned 20-25 kg (väger 90 kg till mina 173 cm) och tänkte först ge Viktväktarna en ny chans. Jag har tidigare viktväktat tre ggr och gått ned i vikt (första gången snabbt och lätt, andra gången lite långsammare, tredje gången tog det betydligt längre tid och jag gick inte ned mer än 0,3-0,5 kg i veckan). Jag har egentligen bestämt mig för att VV inte passar mig, men nu fick jag ett nyhetsbrev om hur de ändrat sitt program så att över 200 livsmedel är pointsfria. Numera kan man äta fritt av t.ex. ägg och kycklingfilé och det lät ju bra. Men fettet "kostar" fortfarande lika mycket, dvs väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli svårt att äta mig mätt och ffa hålla mig mätt länge på enbart grönsaker och protein (jag hade tänkt undvika fullkornsbröd, potatis och andra "lågpointsare" den här gången). 

Problemet med VV har för mig varit dels svårigheten att få min aptit under kontroll, dels att viktnedgången aldrig blivit bestående. Första gången jag gick ned i vikt med VV höll jag min nya, lägre vikt i nästan två år med hjälp av det s k jämviktsprogrammet, men jag kämpade med ett ständigt sötsug och varje dag såg jag fram emot helgen när jag tillät mig att äta mer (och betala för det i form av ökad motion veckan därpå). Men varje gång jag tillät mig själv att äta mer (alltid snabba kolhydrater) blev det ännu svårare att stå emot suget kommande vecka, och till slut gav jag upp helt och gav efter för suget. Jag gick snabbt upp 20 kg igen och började om med viktminskningsprogrammet. Det gick något långsammare andra gången än första, men vågen pekade nedåt och jag tolkade det som att för många kalorier och ffa fett var problemet och att det bara gällde att hålla mig till mina tillåtna points och sedan jämviktsprogrammet och så skulle problemet vara löst.

Oavsett hur VV ändrar sitt program tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna känna mig mätt utan tillräckligt mycket fett. Jag börjar misstänka att det varit den saknade pusselbiten hela tiden.

För ett par år sedan testade jag mitt fastesocker (5.8 mmol/l tolv timmar efter senaste måltid, referensvärde 4.1-6.0). Läkaren sa att det inte var alarmerande men erbjöd mig Metformin "i förebyggande syfte". Efter att ha läst om biverkningarna bestämde jag mig för att gå ned i vikt igen och se om inte det skulle sänka mitt blodsocker. Jag gick med i VV för tredje gången och vägde inpå 101 kg (som lägst har jag i vuxen ålder vägt 65 kg). Nu hade de infört s k Duoval där vissa livsmedel var pointsfria, som de flesta frukter som jag frossade i mellan måltiderna. Som mest gick jag ned 0.5 kg vissa veckor, andra inte alls. Konsulenten sa att det var omöjligt att inte gå ned i vikt om man följde programmet till punkt och pricka, och bad mig därför föra matdagbok för att upptäcka problemet. Men det gick inte att hitta något - jag följde programmet samvetsgrant. Vissa dagar kunde jag äta upp till tio frukter eller fem-sex frukter och ett par dl bär, men det var ju "tillåtet" enligt det nya programmet. 

Jag har läst massor av LCHF-böcker - Skaldeman, Litsfeldt, Eenfeldt, Dahlqvist, Hallén, Davidsson, Falkman Fredrikson, Forslund...så jag saknar inte de teoretiska kunskaperna eller verktygen. Det jag saknar är dels övertygelsen att LCHF kan vara något för mig (då metoden strider mot allt jag fått höra under hela min uppväxt och tid som viktväktare), dels praktiska kunskaper som: hur mycket ska man egentligen äta? Jag har så otroligt dålig mättnadskänsla och tenderar att överäta (jag äter i dagsläget kolhydrater till alla måltider). Tanken att portionsstorleken och därmed kalorimångden är avgörande för viktnedgång sitter så djupt rotad i mig att jag inte vet hur jag ska kunna frigöra mig från den...

Häromdagen läste jag att Lars-Erik Litsfeldt skrivit en bok om vikten av att äta baljväxter. Det strider ju mot traditionell LCHF då bönor och linser innehåller mycket kolhydrater. Men det verkar som om den resistenta stärkelse de innehåller inte påverkar blodsockret utan i stället har en massa hälsofördelar. Det skulle passa mig perfekt att äta bönor och kikärtor då jag tycker mycket om baljväxter och egentligen är mer vegetarian än köttätare av naturen (jag äter kött men gärna fågel framför nöt och kan inte se mig själv frossa i stora köttstycken varje dag). Om LCHF ska funka för mig på sikt behöver jag hitta ett sätt att äta som passar mig, men det känns så otroligt att jag skulle kunna äta ett par dl bönor per dag och ändå ha lågt blodsocker och därmed kunna gå ned i vikt....därför vore det extra intressant att få höra om någon annan här prövat den metoden och lyckats antingen gå ned i vikt eller hålla den nya, lägre vikten?

Jag vore som sagt oerhört tacksam för att få ta del av andras erfarenheter.  Jag måste gå ned i vikt - dels trivs jag inte med mig själv och min kropp, och vill kunna komma in i alla mina kläder, dels är jag rädd för att utveckla diabetes 2 och behöva ta Metformin resten av livet. Att äta enligt VV:s modell funkar bevisligen inte för mig då jag efter varje viktminskning börjat gå upp i vikt igen och till slut vägt mer än när jag började viktminska. Nu verkar det omöjligt att viktminska med kalorirestriktion öht, varför jag känner att jag måste tänka om när det gäller viktminskning och försöka något helt nytt. Att äta LCHF kommer för mig att innebära att gå emot allt jag lärt mig, men alla framgångshistorier (både här och på andra forum och bloggar) har fått mig att inse att LCHF faktiskt verkar vara en metod som fungerar, och som till skillnad från VV och andra metoder som bygger på kalorirestriktion faktiskt tar bort sötsug och minskar behovet av mellanmål. För mig vore det fantastiskt att slippa tänka på mat för jämnan, och vara beroende av två-tre mellanmål per dag förutom huvudmålen. I nuläget känns det som om hela min vakna tid går åt till att antingen äta eller planera för nästa måltid/mellanmål. Det vore underbart att kunna äta tre ggr om dagen och hålla mig behagligt mätt däremellan, och det verkar som om LCHF vore det bästa (och kanske enda) sättet för mig att uppnå det...jag har även kollat på GI-metoden, men undrar om den inte innehåller lite för mycket kolhydrater för någon med mina blodsockerproblem...jag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter...?

 

Catti

 

 

 

Hej Catti! Jag tänker att eftersom blodsocker värdet är en viktig detalj för dig kanske det kan vara en idé att köpa en egen blodsockermätare för ett par hundralappar. Om du mäter fastevärdet varje morgon någon vecka och kanske även på kvällen,kan du se mer tydligt hur ditt blodsocker ligger. Eftersom ett värde vid ett enda tillfälle kan bero på så många saker. Men det kanske du redan testat?

[Katten1227]

Hej,

 

Tack för tipset! Nej, jag har ännu inte mätt blodsockret hemma men det är en bra idé att följa det under längre tid.

[iAnna]

On 2019-01-06 at 09:44, Katten1227 sade:

... Jag måste gå ned i vikt ... rädd för att utveckla diabetes 2 ...

Allt hänger ihop! Jag tror att du behöver fokusera på det andra, att inte få diabetes typ 2. Det gör du enklast genom att dra ner på det som höjer blodsockret - nämligen kolhydrater.

Börja med att kasta ut vågen. Sen köper du bra råvaror (=mat utan innehållsförteckning). Dvs kött/fisk/ägg, alla typer av grova grönsaker i lösvikt (eller frysta). Sen hem och koka ihop det, gärna med hjälp av en klick smör, och sen ringla över olivolja på grönsakerna. Och glöm inte saltet. Svårare än så behöver det inte vara.  

[Fundersam]

Catti, har du uppmärksammat att du har två trådar. Verkar ha blivit någon dubblett.

[Nils Engström]

On 2019-01-06 at 15:00, Angelico sade:

ag är rädd för att jag aldrig kommer att få mitt sötsug under kontroll om jag kan äta så mycket kolhydrater som GI-metoden tillåter...?

Glöm allt du tidigare lärt dig! Sötsuget är inget problem inte heller hungern!

Jag kan säga dig, att jag för 16 månader sedan, innan min LCHF-resa inleddes,. själv utan problem kunde tömma en kartong Alladin under en kväll. Efter LCHF-starten har jag inte ätit en enda pralin eller chokladbit annat än några bitar mörk choklad sedan starten. Dagarna efter LCHF-starten kände jag direkt att LCHF var för mig. Som du beskriver sötsug och hungerkänslor, kommer du sannolikt på liknade sätt att uppleva LCHF och det här trevliga forumet - välkommen hit förresten!

Hungerkänslorna försvann direkt - fortfarande känns hungern bara på morgonen. Jag bantar varje dag 17 timmar - ett suveränt sätt att få ordning på kosten. Jag har nu ca 33 i BMI och har normalvikt som inte ändrar sig mer än max ½ kilo upp och ner dvs. vikten på veckobasis är konstant. Äta tills man är mätt inget mer inget mindre. En del talar om behovet av karaktär - det tror jag nog hör till undantagen. Den som vill ändra livsstil för att må bra och slippa medicin behöver bara tänka på fördelarna när idealet uppnåtts. Då finns inget alternativ. 

Den som t.ex. älskar CocaCola så mycket att den inte kan låta bli att fortsätta pimpla, skall inte syssla med att sköta om sin kropp.

P.S.

iAnna är en skön typ som kan mycket. Vad gäller vågen, som hon anser att du borde göra dig av med, har jag dock annan åsikt.  För att veta var man ligger, anser jag att allt som är meningsfullt att mäta skall finnas utrustning för. I mitt fall, eftersom jag tidigare haft diabetes 2 i 10 år insåg jag att det var  ketos som gällde för mig. För ändamålet skaffade jag mig en KETONIX som mäter utandningsluften, för att kunna se vilken nivå på ketosen jag befann mig på efter olika typer av kost (inom LCHF.normerna). Det fungerade över förväntan på direkten (nu har jag kunnat sätta ut all medicin (diabetes, blodtryck, lipidstyrande). Vad kan jag mer begära?