Långt inlägg! Hur min resa går.

[mariaaa]

Den 6e januari 2018 tog jag beslutet att börja med LCHF. Jag vägde 112kg då å bestämde mig för att det var nog. Jag ville inte vara i denna stora kropp mer. Eftersom jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) men även ADD (attention deficit disorder), så visste jag att det skulle vara en rejäl utmaning, men jag tog mig an den. 

Läste om LCHF nästan varje dag, via kostdoktorns hemsida, för att jag verkligen ville lära mig ALLT så jag kunde göra rätt från början. Men jag lärde mig iaf inte allt, märkte jag mycket senare. 

Jag var väldigt viktfixerad å tänkte bara på vikten å hur kläderna satt lösare, tyvärr. Det var det första å största snedsteget jag omedvetet gjorde, vilket jag upptäckte ungefär 8 månader efter jag började. Ett annat misstag jag gjorde var att se LCHF som en diet, inte livsstil. Under dessa 8-9 månader gick jag inte strikt hela vägen, jag hade fuskdagar. Jag började redan fuska efter två månader på kosten, å efter några månader till (det var nog en fuskdag en gång i månaden, ibland kunde ja fuska 2-3 dagar i rad) så märkte jag att kläderna satt lösare å vikten minskade så då tänkte jag att jag faktiskt kan fuska å ändå gå ner i vikt, å jag blev överlycklig när jag insåg detta. Dom gångerna jag fick omställningsbesvär, alltså efter varje fuskdag, så tyckte jag att det var värt det. Utan att jag tänkte på det så var jag så fixerad av vikten att jag inte insåg hur jag mådde, psykiskt å fysiskt, å hur jag satte min hälsa på spel över att chocka kroppen så många gånger. Jag började bli nojig över om det dåliga kolesterolet höjts, eller om jag skulle få diabetes när som helst (jag e lite utav en hypokondriker oxå). Men trots att jag var orolig över min hälsa så kunde jag inte sluta tänka på mat. När jag fuskade så triggade det igång mitt matmissbruk. Jag visste ju att många med det missbruket har kunnat kontrollera det med LCHF, men jag fattade först inte varför kosten inte hjälpte mig med det. I december 2018 började jag fundera på om jag oxå e matmissbrukare, men jag var fortfarande en del viktfixerad så jag slog bort dom tankarna ganska snabbt. Kan även nämna att jag fuskade flera dagar i rad under jul å nyår å bestämde mig att köra strikt igen i början av januari detta år. 

Igår natt brast jag ut i gråt, för jag började tänka på mitt beteende å relation till mat, även hur den vart när ja gått på LCHF. Jag har sen jag vart liten alltid ätit för mycket, småätit, belönat mig själv med mat, "unnat mig" varje helg, hittade på ursäkter till att äta skräpmat, tänkt på vad jag ska äta nästa gång, ätit när jag vart uttråkad, när jag mått dåligt, när jag vart förkyld (glass i stora lass, ni vet) när jag vart magsjuk (Coca Cola utan kolsyra var mitt "go to" huskur) osv. Å när jag inte åt så tänkte jag på mat. Jag vet inte om jag måste få höra det av en psykiatriker att jag är matmissbrukare, eller om det räcker att jag själv erkänt det. Dom gångerna på LCHF då jag ätit när jag inte behövt, så har jag fått ångest, grov ångest oxå då jag har GAD som sagt. Men lärde jag mig av mina misstag? Ja, faktiskt, men jag agerade tvärtemot. Andra gånger då jag viljat äta men inte behövt så har jag tänkt dom flesta gångerna att jag bara kommer må dåligt efteråt, men jag kunde inte stoppa mig själv trots det å detta blev som en ond cirkel för mig.

Jag blev stressad när det inte fanns nån form av fredagsmys, eller lördagsmys, eller fika. Jag ville alltid ha nåt gott att äta när ja skulle se mina favoritserier eller när man skulle åka iväg nånstans å det var långa turer med bil, buss, eller tåg. När man planerade en dagsutflykt till nån storstad eller liknande så "visste" jag att det skulle bli svårt att hålla mig till LCHF så jag bestämde alltid i samma veva att det fick bli en fuskhelg eller fuskdag för att "det e så jobbigt att leta efter LCHF-alternativ när man inte e hemma". 

I oktober förra året började jag även med ny medicinering för min ADD, å jag märkte ganska direkt att jag inte fick nån aptit, som en av biverkningarna, å detta var oxå en grej jag blev glad över. Jag e inte sugen på mat som jag var tidigare, därav varför jag blev glad, men tankar så som "vad ska jag äta när aptiten kommer tillbaka i slutet av dagen?" kom istället. (jag märkte att min hunger kom tillbaka när effekten av medicinen började gå ur nämligen) Är även medveten om att den biverkningen kommer successivt försvinna ju längre jag går med medicinen. 

Så under förra året, 2018, gick jag ner 21 kg totalt, gick ner från storlek XXL/46/52 till XL/L/42/46, men jag ignorerade helatiden å ljög för mig själv hur jag egentligen mådde pga viktfixeringen. Idag har jag äntligen erkänt mitt missbruk, å kommer köra strikt så länge jag bara kan, eventuellt prova på nångång i sommar kanske att se hur måttligt å liberalt funkar.

Inga mer fuskdagar, helst inget fusk alls, å nu kommer jag köra så det ryker! Är otroligt taggad att se hur mitt mående kommer förändras å eftersom kosten hjälper min ADD så ska det bli spännande att se om några av symtomen förändras på nåt sätt. Vågen får stå å samla damm ett tag, eller slängas ut

Jag kommer troligtvis uppdatera här nångång då å då å skriva hur det går. Tack för att ni läst detta sjukt långa inlägg! 

[MariaF]

Att erkänna för sig själv är det viktigaste... Då kan du göra något åt det! Varmt lycka till! 

[Elinor]

Bra att du kämpar på! Man är så mycket mer sårbar för missbruk(som mat) när man har en diagnos som ADD, som påverkar energi, initiativförmåga och koncentration väldigt negativt. I och med att själva motorn går på lågvarv, så letar hjärnan omedvetet och konstant efter saker som kickar igång den, typ belöning som mat. Ångest och oro har ju också en tendens att få oss att söka frälsning i maten, då det ger i alla fall några minuters sinnesro. Men vet man om det där och har erkänt det för sig själv att man missbrukar mat av olika skäl, så blir det ju lättare att stå emot tycker jag. Kanske kan du hitta något annat som ger positiv energi?

Att tappa matlust av ett läkemedel är ju på sin höjd lika effektivt som att jojo-banta. Så fort biverkningarna ebbar ut så går man upp igen. Bra för dig att du är medveten om det och redo för när äta-äta-äta monstret vaknar till liv igen  

Men låter bra att sluta vara besatt av just vågen+vikten och bara satsa på att må bättre! Att väga sig ska ju vara kul eller i alla fall neutralt och informativt. Om det är kopplat till negativa känslor ska man nog skita i det. 

[mariaaa]

19 minuter sedan, Elinor sade:

Man är så mycket mer sårbar för missbruk(som mat) när man har en diagnos som ADD, som påverkar energi, initiativförmåga och koncentration väldigt negativt. I och med att själva motorn går på lågvarv, så letar hjärnan omedvetet och konstant efter saker som kickar igång den, typ belöning som mat. Ångest och oro har ju också en tendens att få oss att söka frälsning i maten, då det ger i alla fall några minuters sinnesro.

Ja men precis, jag ska heller inte använda mina diagnoser som ursäkter, men jag skulle nog kunna säga att jag skulle haft det mindre jobbigt med allt detta om jag inte hade dom. Fint att se när folk förstår sig på mig när jag pratar om min problematik

[mariaaa]

22 minuter sedan, Elinor sade:

Kanske kan du hitta något annat som ger positiv energi?

Det e tänkt att jag ska skaffa gymkort till våren, så det blir nog gymmet som ger den energin förhoppningsvis! 

[Zepp]

On 2019-01-18 at 15:28, mariaaa sade:

Den 6e januari 2018 tog jag beslutet att börja med LCHF. Jag vägde 112kg då å bestämde mig för att det var nog. Jag ville inte vara i denna stora kropp mer. Eftersom jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) men även ADD (attention deficit disorder), så visste jag att det skulle vara en rejäl utmaning, men jag tog mig an den. 

Läste om LCHF nästan varje dag, via kostdoktorns hemsida, för att jag verkligen ville lära mig ALLT så jag kunde göra rätt från början. Men jag lärde mig iaf inte allt, märkte jag mycket senare. 

Jag var väldigt viktfixerad å tänkte bara på vikten å hur kläderna satt lösare, tyvärr. Det var det första å största snedsteget jag omedvetet gjorde, vilket jag upptäckte ungefär 8 månader efter jag började. Ett annat misstag jag gjorde var att se LCHF som en diet, inte livsstil. Under dessa 8-9 månader gick jag inte strikt hela vägen, jag hade fuskdagar. Jag började redan fuska efter två månader på kosten, å efter några månader till (det var nog en fuskdag en gång i månaden, ibland kunde ja fuska 2-3 dagar i rad) så märkte jag att kläderna satt lösare å vikten minskade så då tänkte jag att jag faktiskt kan fuska å ändå gå ner i vikt, å jag blev överlycklig när jag insåg detta. Dom gångerna jag fick omställningsbesvär, alltså efter varje fuskdag, så tyckte jag att det var värt det. Utan att jag tänkte på det så var jag så fixerad av vikten att jag inte insåg hur jag mådde, psykiskt å fysiskt, å hur jag satte min hälsa på spel över att chocka kroppen så många gånger. Jag började bli nojig över om det dåliga kolesterolet höjts, eller om jag skulle få diabetes när som helst (jag e lite utav en hypokondriker oxå). Men trots att jag var orolig över min hälsa så kunde jag inte sluta tänka på mat. När jag fuskade så triggade det igång mitt matmissbruk. Jag visste ju att många med det missbruket har kunnat kontrollera det med LCHF, men jag fattade först inte varför kosten inte hjälpte mig med det. I december 2018 började jag fundera på om jag oxå e matmissbrukare, men jag var fortfarande en del viktfixerad så jag slog bort dom tankarna ganska snabbt. Kan även nämna att jag fuskade flera dagar i rad under jul å nyår å bestämde mig att köra strikt igen i början av januari detta år. 

Igår natt brast jag ut i gråt, för jag började tänka på mitt beteende å relation till mat, även hur den vart när ja gått på LCHF. Jag har sen jag vart liten alltid ätit för mycket, småätit, belönat mig själv med mat, "unnat mig" varje helg, hittade på ursäkter till att äta skräpmat, tänkt på vad jag ska äta nästa gång, ätit när jag vart uttråkad, när jag mått dåligt, när jag vart förkyld (glass i stora lass, ni vet) när jag vart magsjuk (Coca Cola utan kolsyra var mitt "go to" huskur) osv. Å när jag inte åt så tänkte jag på mat. Jag vet inte om jag måste få höra det av en psykiatriker att jag är matmissbrukare, eller om det räcker att jag själv erkänt det. Dom gångerna på LCHF då jag ätit när jag inte behövt, så har jag fått ångest, grov ångest oxå då jag har GAD som sagt. Men lärde jag mig av mina misstag? Ja, faktiskt, men jag agerade tvärtemot. Andra gånger då jag viljat äta men inte behövt så har jag tänkt dom flesta gångerna att jag bara kommer må dåligt efteråt, men jag kunde inte stoppa mig själv trots det å detta blev som en ond cirkel för mig.

Jag blev stressad när det inte fanns nån form av fredagsmys, eller lördagsmys, eller fika. Jag ville alltid ha nåt gott att äta när ja skulle se mina favoritserier eller när man skulle åka iväg nånstans å det var långa turer med bil, buss, eller tåg. När man planerade en dagsutflykt till nån storstad eller liknande så "visste" jag att det skulle bli svårt att hålla mig till LCHF så jag bestämde alltid i samma veva att det fick bli en fuskhelg eller fuskdag för att "det e så jobbigt att leta efter LCHF-alternativ när man inte e hemma". 

I oktober förra året började jag även med ny medicinering för min ADD, å jag märkte ganska direkt att jag inte fick nån aptit, som en av biverkningarna, å detta var oxå en grej jag blev glad över. Jag e inte sugen på mat som jag var tidigare, därav varför jag blev glad, men tankar så som "vad ska jag äta när aptiten kommer tillbaka i slutet av dagen?" kom istället. (jag märkte att min hunger kom tillbaka när effekten av medicinen började gå ur nämligen) Är även medveten om att den biverkningen kommer successivt försvinna ju längre jag går med medicinen. 

Så under förra året, 2018, gick jag ner 21 kg totalt, gick ner från storlek XXL/46/52 till XL/L/42/46, men jag ignorerade helatiden å ljög för mig själv hur jag egentligen mådde pga viktfixeringen. Idag har jag äntligen erkänt mitt missbruk, å kommer köra strikt så länge jag bara kan, eventuellt prova på nångång i sommar kanske att se hur måttligt å liberalt funkar.

Inga mer fuskdagar, helst inget fusk alls, å nu kommer jag köra så det ryker! Är otroligt taggad att se hur mitt mående kommer förändras å eftersom kosten hjälper min ADD så ska det bli spännande att se om några av symtomen förändras på nåt sätt. Vågen får stå å samla damm ett tag, eller slängas ut

Jag kommer troligtvis uppdatera här nångång då å då å skriva hur det går. Tack för att ni läst detta sjukt långa inlägg! 

Du skall främst ha ett tack för att du skriver och talar om dina besvär.. alla dina tillkortakommanden!

Grejen med LCHF är främst ett sätt att lura folk att äta sk riktig mat, en hel del kalorier, rätt mycket fett sett som E%, helst inte mer kalorier än vad man behöver faktiskt.. tanken är att ändra homeostasen.. till en som inte är lika beroende utav glukos.

Det tar en tid att uppreglera ketolysen/lipolysen/fettoxidatioenen.. dvs det är hur lätt som helst att kkaloribanta/tappa lite vatten, det tar tyvär längre tid  att förbruka lagrat fett!

Iallafall vid övergång till LCHF så tappar många iallafall vatten, det syns  som regel på vågen, det  i sig kan funka som en uppmuntran, iallafall i början.

Hur som helst, det mest problematiska är för alla det mentala/Dopamin.. fördelen med LCHF iallafall om man lyckats ta till sig lite recept är att man får lov att äta svingod mat.. då kommer nästa grej, dvs man bör helst  äta mer sällan/dvs det är då man skall leva på det lagrade fettet.. iallafall om man är obese/har kilon man av framtida hälsoskäl helst bör göra sig av med, helst nu innan det är försent!

[mariaaa]

En liten uppdatering:

Nu har det gått några dagar sen jag ändrade mitt tänk att sluta äta kvällsfika eller kvällsmacka å allt var det innebär. Kvällssnacks (lchf vänligt såklart, men det gör inte saken mycket bättre) helt enkelt. Det har blivit lite lättare men däremot ska jag se en av mina favoritserier ikväll å min missbrukshjärna vill direkt ha nåt kvällstugg av nåt slag pga det. Rätt svårt just ikväll att stå emot, men jag ska nog lyckas. Måste tänka att ja kan äta sånt imorrn. Å imorrn e det fredag å det e den enda dagen på veckan jag brukar äta nåt litet gott kvällstugg, inom ramen för strikt såklart. Haft det som rutin i 2 veckor nu å tycker än så länge att det funkar då det inte triggat mitt missbruk till att fortsätta äta sånt helgen ut eller äta för mycket. Men märker jag däremot nångång framöver att jag blir bara mer sugen å att jag förlorar disciplinet så tar jag förstås bort fredagsmyset. Jag ska vara försiktig, det gäller att ha en bra självinsikt. 

Uppdatering #2:

Kan nämna att suget tog över... försöker att inte tänka att allt e förstört eller att jag misslyckades. Vet att jag erkänt för mig själv men det betyder inte att jag kommer göra felfritt hela vägen tills jag e "fri" från mitt missbruk. Bara att ta nya tag å försöka göra bättre ifrån sig nästa gång. Vet inte ens om jag höll mig till strikt igår då jag glömde bort att jag faktiskt åt frukost igår å det gör jag annars aldrig, så kanske blev 23g eller nåt om jag räknat rätt. Men tänker inte skämmas, det gjorde jag igår kväll å inatt å det finns 0 energi för det nu. 

[MariaF]

Gurk- och selleristavar, broccolibuketter och sånt är väldigt gott med fet dip... Ett sätt att hantera en övergång. 

[mariaaa]

2 minuter sedan, MariaF sade:

Gurk- och selleristavar, broccolibuketter och sånt är väldigt gott med fet dip... Ett sätt att hantera en övergång. 

Ja jo, men jag e inte hungrig. Jag vill bara äta för att min hjärna kräver att det ska finnas nåt tilltugg, fast att kroppen inte ens behöver det. Jag vill kunna se en serie eller en film på kvällen utan att behöva snaska på nånting liksom

[MariaF]

11 timmar sedan, mariaaa sade:

Ja jo, men jag e inte hungrig. Jag vill bara äta för att min hjärna kräver att det ska finnas nåt tilltugg, fast att kroppen inte ens behöver det. Jag vill kunna se en serie eller en film på kvällen utan att behöva snaska på nånting liksom

Självklart är det bäst! Jag tänkte mer att det är bra att ha strategier när Tugga-tugga-monstret slår till. För den rackaren brukar det... Sedan hoppas jag förstås att du slipper drabbas av honom (för mig är det en han).

[Effie]

En kopp te, eller liknande? Inget att direkt tugga på, men något att hålla i, inta, svälja...och ändå en väg bort från att tugga på något.

[mariaaa]

49 minuter sedan, Effie sade:

En kopp te, eller liknande? Inget att direkt tugga på, men något att hålla i, inta, svälja...och ändå en väg bort från att tugga på något.

Har övervägt det sååå många gånger, å jag får nog nöja mig med nåt sånt å börja med det, för där å då när jag tänker på en kopp te så tycker jag direkt att det e "tråkigt" å att jag vill äta på nåt. Men jag får ge mig på det när matsuget går igång på kvällarna helt enkelt. Måste bli av med "kvällssnackssuget" på nåt sätt. Så tack för tips! 

[Zepp]

On 2019-01-24 at 19:25, mariaaa sade:

Nu har det gått några dagar sen jag ändrade mitt tänk att sluta äta kvällsfika eller kvällsmacka å allt var det innebär. Kvällssnacks (lchf vänligt såklart, men det gör inte saken mycket bättre) helt enkelt.

Prexis, man får inse att det är kalorierna till slut som avgör sista striden, dvs det är väl bra att man lagt om till LCHF, men det innebär då inte att man kan äta hur mycket som helst/hur ofta som helst.. för att det faller inom LCHF!

Iallafall med LCHF så påverkar man macronutrientfördelningen.. i bästa fall så påverkar man homeostasen.. i sämsta fall så äter man annorlunda utan att man ändrat matvanor/måltidsfrekvens.

En (1) av tankarna med LCHF är att man skall äta mer kaloririkt, dvs då skall man således oxå äta färre måltider per dygn.

Orsaken som framhålls är då att man lever utav lagren betydligt längre och om man har extra lagrat att man äter mindre/färre gånger.

Sen så.. resten är vanor och mentala grejer, dvs man kan iallafall om man är singel äta en bastant måltid samtidigt som man ser sin favoritserie på TV/XX-Play!

Då handlar det mer om planering och insikt!

Dvs jag är äldre och singel, jag planerar främst för att äta 1-2 gånger om dagen, ser sen "mina favoriter" på XX-play, utan något att äta!

[mariaaa]

8 minuter sedan, Zepp sade:

Prexis, man får inse att det är kalorierna till slut som avgör sista striden, dvs det är väl bra att man lagt om till LCHF, men det innebär då inte att man kan äta hur mycket som helst/hur ofta som helst.. för att det faller inom LCHF!

Iallafall med LCHF så påverkar man macronutrientfördelningen.. i bästa fall så påverkar man homeostasen.. i sämsta fall så äter man annorlunda utan att man ändrat matvanor/måltidsfrekvens.

En (1) av tankarna med LCHF är att man skall äta mer kaloririkt, dvs då skall man således oxå äta färre måltider per dygn.

Orsaken som framhålls är då att man lever utav lagren betydligt längre och om man har extra lagrat att man äter mindre/färre gånger.

Sen så.. resten är vanor och mentala grejer, dvs man kan iallafall om man är singel äta en bastant måltid samtidigt som man ser sin favoritserie på TV/XX-Play!

Då handlar det mer om planering och insikt!

Dvs jag är äldre och singel, jag planerar främst för att äta 1-2 gånger om dagen, ser sen "mina favoriter" på XX-play, utan något att äta!

Ja, jag har ju läst om detta en del så jag e ju ändå med medveten om själva grejen med LCHF på så sätt. Det som e tufft nu e att stå emot att äta när man inte e hungrig, pga mitt missbruk med maten. 

Jag planerar oxå mina mål om dagen, att jag inte äter mitt första mål förrän vid 15-16 tiden för då har jag fastat 18-20 timmar å efter den måltiden så fastar jag gärna igen i lika många timmar å jag ser ju till att det e väldigt fet mat oxå så jag inte ska bli hungrig på kvällarna. Jag blir inte hungrig på kvällarna men min missbrukshjärna vill att jag ska äta iaf å det e jobbigt, jobbigare pga mina diagnoser. Man får hoppas det blir lättare å lättare helt enkelt å att man kan stå emot ordentligt senare. 

[Zepp]

Just nu, mariaaa sade:

Ja, jag har ju läst om detta en del så jag e ju ändå med medveten om själva grejen med LCHF på så sätt. Det som e tufft nu e att stå emot att äta när man inte e hungrig, pga mitt missbruk med maten. 

Jag planerar oxå mina mål om dagen, att jag inte äter mitt första mål förrän vid 15-16 tiden för då har jag fastat 18-20 timmar å efter den måltiden så fastar jag gärna igen i lika många timmar å jag ser ju till att det e väldigt fet mat oxå så jag inte ska bli hungrig på kvällarna. Jag blir inte hungrig på kvällarna men min missbrukshjärna vill att jag ska äta iaf å det e jobbigt, jobbigare pga mina diagnoser. Man får hoppas det blir lättare å lättare helt enkelt å att man kan stå emot ordentligt senare. 

Mm.. "hellre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna  bågen"!

Dvs du har spänt bågen.. lyssnat till strängen som brast, dvs de flesta brukar landa på minimum 2 måltider per dag, under vissa omständigheter på  en måltid per dag.. oftast på grund av att de andra dagarna gav rätt så mycket mat/måltider/kalorier.

Dvs nr2, man får se till att ha flera strängar på sin lyra/båge, dvs man får ta i beräkning att det varierar.

Dvs nr3, finns lixom ingen "One size cur, fix averything", det förekommer iallafall bra strategier, dvs man går efter bakslag åter till standard/normalt beteende/goda matvanor.

Dvs nr4, lättare sagt än gjort om ens hangups handlar om ätande för att kompensera för något annat, det är där  som KBT kommer in. Därmed inte sagt att alla behöver KBT, (för övrigt så bidrar vi på det här forumet till att få folk att tänka lite annorlunda, kring mat och ätande som i bästa fall leder till att våra ansträngda resurser angående KBT får lite despit), men likt förbannat, det handlar litta om varför man äter.. varför man äter mer än vad man behöver.